(duvhöken??)

[Markim]

Idag kom duvhöken för första gången.
Han kom från ingenstans.Alfred han knapp reagera men jag hann.
Jag skrek för fulla muggar och skrämde nog vettet ur hela byn tror jag.
Hela gänget sprang in.Vera fastnade i buskarna och Alfred fick jag bära in.
Jag fick panik ,vart är Frida.Letade överallt tårarna sprutade vart är hon.Kunde jävulskapet ha smygit sig på och tagit henne ??
Hela gänget var lika skärrade som jag men vart fanns Frida.Jag sprang runt runt och letade.Jag sprang ut i skogen med krattan och målarpenseln i högsta hugg.
Hon var borta.Jag vände upp och ner på hela hönshuset medans jag försökte sansa mig.
Jag hämtade sallad som jag hade köpt till kvällsmålet men gav dom det nu för att lugna ner dom.Sen såg jag henne.Längst in i hönsgården under en stol med Märsta och AG.
Jag lipade lite till och tog ett salladsblad jag med.
Hönorna går alltid lösa på tomten men aldrig ensamna,Jag är alltid runtomkring dom när dom är ute.Hur denna duvhök kunde missat mig har jag ingen aning .Det jävliga nu är att jag vågar verkligen inte släppa ut dom på tomten.Äre inte så att om duvhöken vet att dom finns där kommer han ligga å lura tills han ser sitt drag oavsett om jag är där??

[Markim]

Jag svarar åt mig själv.Men kan man inte sätta dit en stor uppstoppad ormvråk eller något på hönstaket dom är väl rädda för sånna.Fanskapen ??

[Whippet]

Jag svarar åt mig själv.Men kan man inte sätta dit en stor uppstoppad ormvråk eller något på hönstaket dom är väl rädda för sånna.Fanskapen ??

Kanske är den det, men det kanske hönsen också är...

  /Anette

[Markim]

Jag fattar inte varför den dyker upp nu när vi har haft frid och fröjd i 3 år annars.
Men ni vet ju hur jag är vid det här laget.heh
Jag bygger in hela gården,  nu fåre vara slut med fanskap i mitt hönshus.
Det här var nog värre än dom förbannade krypen i sommras.Paniken när jag inte hittade min älskade Frida av alla hönor idag sitter fortforande i..Men det är som dom säger en olyka kommer sällan ensam.Sen det där me min lilla Annelie i lördags fy fan.
Men det blir utegångsförbud ett jäkla tag.Hur jag nu ska fixa det med hönorna..
=(

[susidus]

När jag läser detta så tror jag att jag har en sån rackare hos mig oxå då... för jag har blivit av med ett antal nu på några få dagar ...fa...nnnnn .... vilken tur att du hitta lilla pönan...

[Annika Johansson]

Hej hopp vad jag känner igen det där! Tokspaning med pensel i högsta hugg ( jo, jag höll oxå på måla då jag hörde ljuden av panikslagna hönor ) springer som en idiot fram och tillbaka, alla här, ingen saknas?? Och jag har ju plenty med kycklingar i typ samma storlek med typ samma teckning, så intifan kan jag se eller räkna.. Puls på 480 slag/minut och satanihelvetegalen.

Duvhöken har varit här o skrämt en gång. Ingen död.
Ormvråken har slagit 3 unghöns.

Nu får de bara gå ut sent på kvällen strax innan det skymmer. Det går så jävla fort!!
( och hönsgården är en öken - totalt ner"betad". Fy fan va trist det är!!

[Markim]

Jag är fortforande skärrad.Jag tänker bygga runt hönshuset samt bygga in deras favritbuske.Jag vågar verkligen inte riskera mina älskade hönor nu.
Men dom älskar ju att vara ute.Fan jag är så ledsen för deras skull.
Men du är det säkrare innan det mörknar att släppa ut dom menar du??
Jag är inne på att köpa röda sensorlampor och sätta på taket lite här å där på deras innegård.Flyger helvetet över så lyser lamporna upp rött som 2 ondskefulla ögon.
Förbannade duvhökshelvete..=((
Grannen hade ju ett ormvråk som flög in i hans hönsgård.Andra grannen så cirkulerar dom över hans hönstak.Fan.

[ORCA]

Här har vi 2 duvhökar som patrullerar ovanför, igår när jag kom ut var alla hönsen i 2 hönsgårdar inne verkar som dom försökt sig på nått. Även idag är dom väldigt försiktiga. Har dock tak på gårdarna. Men det är jäkligt tråkigt=( Vågar ju knappt släppa ut dom i trädgården.

[Markim]

Ja precis.
Ska vi inte ens kunna få gå fritt på tomten längre.
Det är praktisk taget det bästa dom vet.(förutom mej då)..(hoppas jag)
Jag är så jäkla nere nu fast jag hade en enorm tur igår.Hade fanskapet tagit Frida så vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort.Hon är fan oxå fridlyst.
mvh
Majsan

[skräptanten]

Åh, så träligt när sånt här händer, Markim !
Men jag tror inte att "kill your enemies" är någon bra taktik, "protect your friends" är bättre .
Höns är väldigt duktiga på att beta och speka, så en behöver en vääldigt stor hönsgård för att den hela tiden ska vara gräsbevuxen. Alternativen är att ha flera gårdar att växla mellan, eller att plocka ogräs och ge hönsen i gården som daglig sysselsättning.
Min ovetenskapliga erfarenhet är att rovfåglarna är värst på vår och höst, så det är månne så att sommar och vinter är lämpligast om en vill låta hönsen gå fritt ute under mänsklig övervakning. Rovfåglarna är fräcka och inte så rädda för människor, när jag var vid lagårn häromdagen flög det förbi en hök bara några meter ifrån mig!

[Markim]

Jag är förtvivlad.
Dom har en väldigt stor innegård som jag  planterar jag grästuvor för fulla muggar hela tiden.Men oavsett hur stor inhägnad dom har så vill dom ju helst vara ute på gården och laja
och upptäcka nya mysiga favoritställen.När jag inte är hemma och dom då är på deras innegård så ser jag alltid till att det finns grästuvor längst kanterna.Salladskrukor här och där som dom får gympa med osv.
Men glädjen när jag kommer hem på dagen och får släppa ut dom är det bästa jag och dom vet.
Den lycka är nu förstörd oavsett hur stor hönsgård dom har.
Detta är förjävligt.

[Ek]

Min erfarenhet av duvhök är att det alltid sker på hösten. Häckande par i närheten kan slå till året om. Det är i regel ungfåglar från norrland som dyker upp på hösten.Finns inget att äta drar dom i regel vidare. Stäng in hönsen en vecka släpp ut dom igen sen. Det funka för mig. Åtminstone tills nästa hök dyker upp. Men jag lämmnar inga garantier! Man får nog räkna med ett visst svinn hur kär man än är i sina djur.

[Markim]

Grejen är att jag inte kan räkna med "svinn".
Jag hatar det här.=(
Nu ska jag få illerbajs av travelhorses.Sen så börjar jag bygga ut redan imorron.
Iallafall runt deras favoritställen..
mvh
En knäckt majsan

[Svarthönan]

Stackars dig *tröstar*. Jag vet precis, det är fruktansvärt jobbigt. Höken tog min tama tupp för några år sen, det var i juni förresten, inte på hösten, men så häckar de här också. Efter tidigare rävbesök var jag jättenoga att alltid vara med när hönsen var ute, men jag vände bara ryggen till och så small det. Efter det fick de bara komma ut när jag satt med dem. En kopp te och en bok och sen satt jag som klistrad, gick inte ens på toa utan att först spärra i hönsen. Antingen fick de gå på en mindre yta där jag satt eller så följde jag efter dem vart de gick. Jag säger som du, man riskerar inget svinn när de är ens familj/bästa vänner. Men det var ju ganska ohållbart, vissa dagar hade jag bara inte tid med dem och de hade så liten inhägnad utan grönt. I våras blev den nya stora inhägnaden klar, med tak och nätet nergrävt och allt, det är så underbart att de nu kan gå på en stor gräsyta hela dagen utan någon fara. När jag känner för att släppa ut dem i trädgården kan jag fortfarande göra det och vara med och övervaka dem en stund, men pressen att sitta där och passa dem i flera timmar varje dag är borta. Hoppas det ordnar sig för dina fina hönor (älskar din blogg!).

[Alba]

Håller med Ek, att duvhökarna kommer närmare på hösten. Min erfarenhet är att de inte tvekar att slå en fågel framför fötterna på en människa om rätt tillfälle yppar sig. De är beroende av skyddad skog där de spanar på eventuella byten och vid tillfälle gör de en mycket snabb attack. Honorna är stora och får lätt med sig en normalstor höna. De är egentligen inte flyttfåglar men kan dra omkring på hösten. Sjuka/svaga fåglar eller ungfåglar tar också större risker, som att jaga nära människor. Jag kan inte säga någon tid när de är "säkert" för dig att släppa ut hönsen igen, men troligtvis senare på hösten.

Duvhöken är fredad och får inte skjutas. Läs på om din fiende för bättre förståelse.

/ Alba

[Annika Johansson]

Majsan - jag släpper ut sent, innan det blir mörkt, så kompromissar jag med mej själv. De får springa fritt till sina favvoställen och göra sitt mys, men kommer självmant att gå in till skymmningen. Så ser jag till att jag har något att pyssla med ute så jag finns där ( och två hundar i släptåg ). Det har funkat - jag behöver inte må så jävla dåligt att hönsen inte får komma ut alls. Jag har tyvärr inte tid att passa dem hela dagen, så det blir en kompomiss.

[Jenny på Björkkulla]

Den enda gång det kom en rovfågel hit (är inte någon ornitolog precis men den var stor och brun) så stod jag 7 meter från platsen där den försökte flyga rakt in i hönsgården men missade dörren och fastnade i nätet. Jag skrek och skrämde den rejält innan den tog sig loss för att aldrig mer återkomma (vad jag vet). Mina höns går alltid fritt i trädgården och även om jag håller med Majsan mfl att det vore jättehemskt om någon höna skulle gå åt men jag tycker att lyckan över att se dem stortrivas i trädgården överväger risken att det händer något. Skulle det bli en attack av något slag så stänger jag väl in dem någon vecka i hönsgården men sen får de komma ut igen.
Hoppas att du slipper fler besök Majsan!

[Fiat]

Nu ska jag få illerbajs av travelhorses.

Till vad

[Whippet]

Jag vill inte låta känslokall - för det svider i mitt hjärta så fort jag ens hör talas om ett djur som mår illa eller har ont, och om ett djur dött (oavsett orsak) blir jag helt förstörd - men jag tar hellre chansen med rovdjur och dödsolyckor än stänger in mina djur 'för många' timmar per dygn.

De flesta av mina höns har klarat sig från både räv och vråk, men de har blivit jagade vid ett flertal tillfällen.
En gång tog räven sig in i hönshuset och dödade hela den lilla flocken jag hade då Tro mig jag svor ve och förbannelse över henne(rävhona som bor i närheten) och grannarnas höns blev reducerade då och då(även dagtid).
Jag har haft björnen ända framme vid fårhagen, men han vände av vårt 'tjur-el-aggregat' Jag har nästan förlorat Border Collien till Fjällvråken när han var unghund Min Hamilton Stövare har säkerligen stött på björn ute i skogen (han är panisk när han känner lukten av den) Och det är bara en månad sedan björnen stod 120 meter ifrån mig och min sambo och vrålade högt - det var en RIKTIGT arg björn!
Jag känner ändå att jag vill ha djur och är villig att riskera deras säkerhet (och min också när jag bor där jag bor) hellere än att de inte ska få göra det jag vet att de älskar att göra - Beta, sprätta, valla, jaga... Det är ju deras liv och hur skulle de ha det om de inte fick leva det som de bör???

Jag förstår att andra kan tycka jag är knäpp, men så känner jag

Självklart gör jag vad jag kan för att vakta alla mina djur så att de inte ska bli tagna av rovdjur: Starka elaggregat till fåren, Border Collien vakatar både dem och hönsen, håller ett öga på himelen osv...

Det häckande fjällvråkarna är förresten mest 'jobbiga' när de håller på att lära sina ungar att jaga

  /Anette(ops... spårade ur lite lätt sorry)

[Markim]

Jag har ju jagat duvhöken hela sommaren och varit så lycklig att få se han på åkrarna.
Har sittat och lurat här och där ihop om att få ta ett kort men icke.
Nu vill jag inte det längre.Och ha ihjäl ett djur är inget jag skulle klara av förutom kvalster som jag gärna tummar på.
Däremot så kan jag inte hålla dom inne om jag så bygger in hela gården.Jag vet det.
Jag är ju alltid på vakt och står oftast och städar där nere eller gör något annat sattyg som jag för för mig varje dag.Att en hökfan ska förstöra våran glädje är ju ingen lösning heller.
Men det här skrämde verkligen vettet ur mig.Tanken på att Frida,Steve eller himlars skyar Alfred skulle bli smörgårdsbord  skulle jag aldrig förlåta mig själv för.Jag måste lugna ner mig och sedan komma på en lösning.Visst 2 timmar med utsatta livvakter är visserligen en lösning men jag tror inte mamma eller pappa är så sugna på det just nu.
mvh
Fan i helvetet