Detta är en historia jag måste dela med mig av. Vet inte ifall den kan vara till glädje för någon annan men för mig är det en historia med ett lyckligt slut och sådana bör spridas
Den 10 augusti fick jag äntligen hämta hem Beda Persson, Fröken Ida och Herr Berra - tre dvärggetter och tillika halvsyskon. Världens finaste små getingar och jag och mannen var världens lyckligaste... Hade planerat för dessa ett bra tag och förväntningarna låg på topp när vi fick hem vår lilla flock.
Visst är det så att man får vara beredd på att djur kan bli sjuka och så men det som komma skulle kunde vi inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss...
Tre veckor efter det att vi fått hem dem blev Beda Persson sjuk. Magen svullnade upp, hon fick 41 graders feber och skakade konstant. Detta upptäcktes på eftermiddagen och veterinär tillkallades bums. En massa blodprov togs, det klämdes och kändes och lilla Beda fick både penicillin, febernedsättande och B-vitamin i sprutform. Veterinären trodde kanske att det kunde vara den stora magmasken men var inte riktigt säker. Precis innan han skulle åka för att analysera blodprovet, satte Beda sig ner och kissade. Urinen var precis rostfärgad. "Nu vet jag", sa veterinären. " Förmodligen en väldigt ovanlig fästingburen blodparasit som lever av röda blodkroppar (anaplasma)", trodde han men kunde givetvis inte vara riktigt säker. Blodprovet analyserades och via telefon fick vi reda på att Beda Persson var döende. Hon hade endast 50% av sina röda blodkroppar kvar och rådet vi fick var att sätta in en dunderkur snarast annars skulle hon inte överleva..
Då diagnosen inte kunde fastställas med 100% så sattes det även in åtgärder mot stora magmasken. Alltså: vår lilla killing blev avmaskad, fick järn, febernedsättande och antibiotika i sprutform. Fem dagar framåt efter det att veterinären varit där skulle vi även ge henne sprutor med antibiotika. Denna kur var, som allt annat, inte testad på getter så ingen visste hur hon skulle reagera. Vi hade inget annat val. Tummar och tår korsades, böner bads och det blev långa vak och sömnlösa nätter. Sakta men säkert började Beda Persson att återhämta sig. Dag fyra på stark antibiotika var febern borta och nästan inga skakningar alls. Dag fem bräkte hon äntligen igen och hade dessutom kraft nog att stånga bror Berra.
Idag är hon helt återställd.
Då det är knapphändig information att finna gällande getter och deras sjukdomar vill jag dela med mig av vår berättelse. Kanske kan den vara till hjälp för någon annan, kanske inte.
Det enda jag är riktigt säker på i nuläget är att getter har svårt för att bli sjuka. Men när de blir sjuka blir de sjuka på riktigt......
