Å andra sidan har vår strävan efter specialfoder kanske gått till överdrift. Om man bara ha får djur till självhushållning kan man kanske inte ha 5 olika påsar i foderkammaren, de hinner bli dåliga. Bättre att fodra med färskare foder, som är ungefär vad djuren behöver. Och faktiskt är både grisar och höns allätare, med ganska lika näringsbehov. Däremot tror jag att grisfoder kan innehålla fiskmjöl, det bör man kolla, så att inte äggen smakar fisk.
Själv använder jag ännu så länge de färdigblandade fodren, men hoppas att bli mer självförsörjande genom att odla mer av det djuren behöver, åtminstone sommartid. Fördelen är att man då inte måste torka, tröska, förvara och allt det andra, man kan ge dem fodret färskt, antingen genom att man odlar där de går, eller genom att man slår och lägger in till dem efterhand.
Höns är tåliga djur, och det ska de också vara. De ska klara sig på ganska lite foder, och ändå växa och lägga ägg. De ska gärna vara duktiga på att själva hitta mat, om de hat tillräckliga ytor att röra sig på.
Det är vi som avlat fram djur med andra mål i sikte, de gammaldags hönsen, avsedda för självhushållning, är duktiga på det som står i förra stycket. En del nyare raser, eller de som är avlade för utseende, är ganska ineffektiva födosökare och foderomvandlare. Sen väljer man ju själv vilka höns man skaffar, vilka mål man har med sin hönshållning, vilket foder man väljer, och hur mycket det får lov att kosta.
