Nu sparkar det utanför magen istället, och i vintras så befann sig den aktuelle herren i lagården istället för hagen, men annars var det rätt!
Människobarnen i vår familj samt grannfamiljen (de som passerat bebisstadiet iaf) är mycket lyckliga över den nya lilla bockkompisen. Min tvååring, miniskräpet, blev alldeles till sig när han fick se vad mamma bar på, han gestikulerade vilt med armarna och trampade omkring på stället, "Det är silling! Det är
silling"
. Alla barnen har klappat så försiktigt, och en framstående minikatt har varit och inspekterat.
Den nyblivna getmamman verkar som om hon aldrig gjort annat än haft småkillingar hela sitt liv, hon utstrålar sån trygghet! Den lille huvudpersonen sover, tultar omkring, määäh:ar, och diar med svansen frenetiskt vispande
.
