Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Fårhundar o höns  (läst 5606 gånger)

ieenilorac

  • Inlägg: 8434
  • www.sonnarpsnaturbruk.n.nu
    • Skåne
    • Sonnarps naturbruk
SV: Fårhundar o höns
« Svar #20 skrivet: 24 maj-10 kl 10:48 »
Jag menar inte att jag förmänskligar hunden för att jag inte vill lämna den ute ensam. Anledningen till att jag inte vill göra det, är att det finns en lag om absolut ägaransvar, och jag har inte råd att betala för vad som i värsta fall skulle kunna hända, dessutom är jag inte beredd att avliva min hund för att det skett en olycka när jag inte varit närvarande.

Jag lämnar mina hundar ensamma, jag behandlar dem som hundar, definitivt inte som människor, utom just i det faktum att inlärningspsykologi faktiskt fungerar lika för alla djur, inklusive människor, detta är bevisat, och det har jag, precis som du skriver, berättat i nästan varenda hundtråd jag skrivit i. Men jag har grannar, en väg där det kör stora maskiner, diverse djur, både vilda och tama, och de senare både mina och andras. Mina djur saknar dödainstinkt, de har aldrig satt tänderna i något djur som de kommit ifatt, men det hindrar inte att de kan skada dem, antingen genom att de skrämmer dem, eller genom att de leker för häftigt. Den risken är inte jag beredd att ta, andra får göra sin egen bedömning. Jag anser inte att hundar ska vara vid sin människas fötter 24 timmar per dygn, det är inte mina hundar, varken när vi är inne eller ute, men jag vill ha dem inom syn- och hörhåll om det finns risk för skada på dem eller andra, vilket det enligt min åsikt alltid finns när man är utomhus.

Jag vet en hund som var världens lydigaste och lugnaste, som en dag tog två steg ut på vägen för att spana på en kanin som precis sprang upp någon meter bort på andra sidan vägen. Hunden hade säkert inte tänkt följa efter, men att tro att en hund inte ens ska titta när något rör sig i stor hastighet, det är att grovt underskatta hundens jaktinstinkt. Den hunden blev påkörd och finns inte mer.

Den mest lydiga hund, oavsett träningsmetod och grad av underkastelse för ägaren/vilja att samarbeta med ägaren kan, i rätt situation, ändå göra fel. Hunden är ingen robot, den har starka drifter, som vi försöker kontrollera och rikta in på den arbetsuppgift vi har för hunden. Men inte ens den bästa tränaren i världen kan säga att det med 100% säkerhet inte kommer att dyka upp en situation där hunden inte kan behärska sig.

Sen är det en annan sak att mina hundar kan gå fram till kaninburarna, och får göra det, även när jag är på andra sidan huset. De ser inte de kaninerna som bytesdjur, men skulle kaninerna rymma och göra härliga rusningar över gräsmattan, då skulle hundarna följa efter. Följaktligen ser jag till att vara antingen inom hör- eller synhåll alltid, annars får hundarna vara inne. Detta handlar inte om att förmänskliga hunden, det handlar om att ha kunskap om och respekt för att de har drifter som är starkare än deras vilja att lyda mig, framför allt om jag inte är i närheten. Detta är också önskvärt i min värld, jag har ingen lust att ha en hund som inte har en egen vilja, och som inte vågar tänka själv. Mitt ideal är en hund med mycket egen vilja, och en intelligens och en förmåga att förutse såväl mina önskemål som vad som kan hända i omgivningen, men som ändå väljer att göra det som jag tränat den till och som är mina önskemål, trots att den själv vill något annat, åtminstone i själva arbets-/träningssituationen.

När hunden däremot är ledig, då är den fri att göra en del saker som den annars inte får, tex korrigerar jag inte hunden om den jagar upp några retfulla skator när vi inte tränar, men när vi tränar, så ska den ignorera sådana störningar. Men även när hunden är ledig ska den hålla sig i närheten, den får inte förfölja några djur längre än typ 50 m bort vid fri sikt (som de där skatorna, eller att de sniffar i något intressant spår, helt ok i min bok, så länge de håller sig inom gränserna och kommer på inkallning), de får inte skälla på folk (eller helst inte överhuvudtaget, jag gillar inte hundskall, ett skall för att markera räcker gott, men så har jag inte vakthundar heller) osv.

Och när hunden tar egna initiativ så kan jag hitta nya beteenden, som antingen är användbara eller bara kul, som jag kan förstärka och träna in, så att de sedan kan göra dem på kommando, det är så jag lär mina hundar de flesta av de trick de kan idag. Jag är medveten om att man kan ha olika uppfattning här, men detta är min filosofi: hellre en glad och arbetsvillig/samarbetsvillig hund än en hund som lyder till 100% och aldrig tar några egna initiativ.
Har nyligen köpt en liten gård på landet. Stora renoveringsbehov, stora möjligheter. Grönsaker, örter, träd och buskar. Bin. Amerikanska gula gäss, peking-, cayuga, welsh harlekin o myskankor, höns av diverse raser o vaktlar.

Snoken

  • Gäst
SV: Fårhundar o höns
« Svar #21 skrivet: 24 maj-10 kl 11:27 »
Jag håller med om att hundar inte alltid kan stå emot sina instinkter, hur bra tränade dom än är och lyder för det mesta. Ibland uppstår en situation som helt enkelt frestar för mycket. Min parson-terrier har stora problem med att låta lagårdskatterna vara utanför lagårn fast jag jobbat i 7 år med honom och han har ALDRIG fått lov att jaga en katt. Nu har han fått för sig att katterna inte får vara utomhus och han nöjer sig när dom slunkit tillbaks in i lagårn genom kattingången i väggen, då släpper han det direkt oberoende om jag står och skriker på honom eller inte. Sen kommer han lommande tillbaka och skäms för han vet att han gjorde nåt fel. Jag har prövat att helt ignorera honom när han jagat för att se hur han beter sig efteråt, och han kommer och skvallrar direkt att han gjort nåt tokigt.
Samma sak händer ibland i skogen där jag har honom lös. Han är pensionerad jakthund och vet mycket väl vad vilda djur betyder, men kommer han på t.ex ett rådjur för nära så sticker han iväg en mycket kort bit efter det, kommer sen tillbaka och skäms. Skulle han kunna prata skulle han nog säga "förlåt matte men jag kunde bara inte behärska mig...". Tilläggas bör att jag aldrig slagit min hund, bara berättat med arg röst att jag är besviken på honom tills jag ser att han fattat budskapet, sen släpper jag det direkt och vi blir vänner igen.
Nu är ju BC och terrer varandras motsats gällande att vilja vara sin matte till lags, men det är hundar båda två med olika arbetsuppgofter bara, men jag är säker på att alla raser ibland faller för frestelser hur vältränade de än är.

Aremea

  • Inlägg: 5
SV: Fårhundar o höns
« Svar #22 skrivet: 31 jul-10 kl 13:11 »
Jag har tre arbetande BCs här hemma, och de går utan problem lösa på gården bland katter, höns och andra djur. De vet mycket väl att det är förbjudet att valla på egen hand.(De går öht inte in i hagarna utan mig).

Jag tänder hundarna på höns när de är valp, för att öva upp djurkänslan, men har aldrig varit med om att de jagat/skadat höns.

/Aremea


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

502 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- Som vanligt ett mångfacetterat och informativt nummer om mycket som hör självhushållningen till.
/Håkan

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser