När problemen blir för mycket

[Kimma]

My bad, har varit dålig på att förklara. Det är inte så att han morrar över att jag t.ex tar nallen eller hans saker, utan det handlar mer om att han under lek blir för upphetsad (dragkamp), min tanke var först att avbryta leken innan han blev för upphetsad, men det har inte funkat.

Blir han för upphetsad/aggressiv vid dragkamp så ska du främst undvika sådana lekar eftersom det främjar hundens kamplusta och det behöver han defenetivt inte bättra på. Att han överhuvudtaget blir upphetsad/aggressiv vid sådana lekar tyder på att han inte respekterar dig som ledare. Han skall kunna avbryta en sådan lek på ditt komando för att genast kunna återgå till leken, men det kräver lite övning. När han väl kommit dit hän så har du en hund som respekterar dig och lyssnar på dig.

Och Dräng: Ingenstans har det sagts nåt om stryk/våld eller annan form av hot gentemot hunden. Du hugger lite väl snabbt i dina påståenden.  Man måste inte pryla en hund för att få den att lyda, det mesta kan man lära den med kroppsspråk och ljud.

[Dräng]

Lillebrodern: Om inte jag har tid så har min sambo tid, två dagar i veckan är hon på hunddagis då ingen av oss har tid. Men det är inget fel på hundgårdar, så länge man inte stänger ut hunden där som straff eller låter den vara ensam långa stunder. Man ser ju tyvärr väldigt många jakthundar skällandes i hundgårdar.
Ljud vid kamplekar låter jag vår hund hållas med. Men hade det varit ett problem hade jag undvikit sådana lekar, som Kimma sa.

Kimma: Kanske det, ursäkta. Men att tvinga ner en hund på rygg och hålla den där tycker jag är över gränsen t.ex.

[Nettus]

Det är ingen här som över huvud taget har nämnt bestraffning på något sätt. Att ta tillbaka ledarskapet över sin hund betyder inte att bestraffa den, det betyder att ta kontrollen och att vara en viktig resurs för hunden.

Hur gör man det, rent praktiskt?

[Kimma]

Hur gör man det, rent praktiskt?

Det skiljer sig nog beroende på vilken ideologi man har men
Jag gör såhär i alla fall:

För att statuera min rang får jag hunden att gå efter mig ut och in genom dörrar. Den får inte gå ut själv utan kommando från mig. (det gäller hundar som inte har nån koll alls och som tagit över ledarskapet)

Jag undviker i möjligaste mån att prata med hunden annat än för att ge den översvallande beröm när den gjort rätt. I övrigt använder jag bara kroppshållningen. Rak i ryggen och övertydlig med mina rörelser. Tar det mycket lugnt och avslappnat.

Är hunden överdrivet aggressiv så att den tenderar att bita vid motstånd börjar jag alla övningar med koppel så att jag kan hålla den ifrån mig. Men alltid efter mig.

Jag kör enkla övningar "följ mig" "sitt" "stanna".

Man måste ligga steget före om hunden visar aggression mot andra hundar och distrahera hunden innan den ens visat intresse för den andra hunden.

Om hunden inte respekterar min yta(space) så använder jag knän och ben till att putta på den så att den förstår att jag vill att den ska flytta sig.

Ja det var lite smått och gott.

[Mysla]

Hur gör man det, rent praktiskt?

Kimma beskrev en del av det väldigt fint i sitt inlägg, jag tar mig mera tid att svara på detta när jag kommit hem från bb.

[Dräng]

Jag såg slutet på en dokumentär om hundar på någon SVTkanal häromdagen, där la dom fram en teori som gick ut på att hunden har utvecklat sitt skällande för att kommunicera med oss. Det låter ju inte helt osannolikt eftersom vargar skäller mer sällan än hundar t.ex. Och jag kan prata med min hund.
Att prata med sin hund är helt naturligt. Försöker inte era hundar prata med er?

Att kroppsspråket är superviktigt håller jag med om. Man kan säga samma saker med kroppen också men jag anser att kontakten mellan hund och människa blir bättre när man kan prata med osv.

Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt

[Kimma]

Jag såg slutet på en dokumentär om hundar på någon SVTkanal häromdagen, där la dom fram en teori som gick ut på att hunden har utvecklat sitt skällande för att kommunicera med oss. Det låter ju inte helt osannolikt eftersom vargar skäller mer sällan än hundar t.ex. Och jag kan prata med min hund.
Att prata med sin hund är helt naturligt. Försöker inte era hundar prata med er?

Att kroppsspråket är superviktigt håller jag med om. Man kan säga samma saker med kroppen också men jag anser att kontakten mellan hund och människa blir bättre när man kan prata med osv.

Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt

När jag uppfostrar små/unga valpar så använder jag mycket ljud som modern skulle gjort, jag biter i nackskinnet och morrar fex om hunden skulle glufsa i sig nåt olämpligt, så gör tiken när hon markerar att det inte är okej att sno hennes mat, jag gör anspråk på maten så att säga för att lära valpen att det inte är okej att äta nåt som den inte fått okej för först.

Ett ganska lätt sätt att lära hunden av med att äta allt möjligt ute. Likaså får den lära sig äta på "varsågod" det första året för att undvika som ovanstående att äta olämpliga grejer.

En valp som hoppar i tid och otid får även den morr för att lära sig av med att klättra på folk, däremot kryper jag ner på hundens nivå och hälsar tills den är stor nog att böja sig nertill. En hund hälsar genom att slicka mungipan på en alfamedlem i flocken, jag är alfa i min flock på 4 hundar och därför skall de hälsa som sig bör. På så sätt förstärker jag min position som ledare.

Utöver det använder jag inte mycket ljud med mina hundar, dock lär jag dem tidigt att skälla på kommando. För att på så sätt kunna tysta dem när de okynnesskäller.

[Dräng]

Okej, men varför inte prata "normalt" med den också för?

[Kimma]

Okej, men varför inte prata "normalt" med den också för?

För att för mycket "snackande" gör hunden "döv" för det den måste höra. Visst småpratar jag med dem när jag kelar med dem men inte mycket i övrigt. Min erfarenhet är att de stänger av eftersom matte ändå "maler" alltid.

[Dräng]

Okej, jag förstår. Du pratar med den när ni kelar i vart fall, det är ju bra. Jag använder olika tonlägen på rösten för att hon lättare ska kunna skilja på allvar och "skitsnack" helt enkelt. Tycker att det fungerar bra.

[Kimma]

Jo jag har ju alltid haft lite speciella hundar och den som jag umgås mest med på dagarna är vakthunden som vankar efter mig var jag än går på tomten, vi har lite förtroligt snack då och då men han är inte den sällskapliga typen, trivs bäst med att ligga nåra meter ifrån och ha koll på läget så ingen kommer och tar mig 

[Pelargon]

Jag tänker på att han skvätter innomhus, det gör hanar om man har en tik. Och det är svårt att få dem att sluta med ialla fall så länge man har tikar. Likadant om jag kommer till en familj med min hane, då skvätter han för att markera, fast han alldrig gör det hemma för jag har ingen tik.
Nu är det ju  en jakthund och de är skälligare i alla avseenden. De är ju framavlade för det. Där gäller det som i övrigt att man fostrar hunden från valp till hur man vill ha den. .Så gott det går när det nu är jakthundar.

[Kimma]

Jag tänker på att han skvätter innomhus, det gör hanar om man har en tik. Och det är svårt att få dem att sluta med ialla fall så länge man har tikar. Likadant om jag kommer till en familj med min hane, då skvätter han för att markera, fast han alldrig gör det hemma för jag har ingen tik.
Nu är det ju  en jakthund och de är skälligare i alla avseenden. De är ju framavlade för det. Där gäller det som i övrigt att man fostrar hunden från valp till hur man vill ha den. .Så gott det går när det nu är jakthundar.

så är det ju, själv har jag en border terrier/tax hane, han skvätter också inne ibland och det började han med när jag köpte en tik. Han gläfser också vid minsta retning,dock tystnar han omedelbart på kommando men det kan ändå vara irriterande, men som sagt, det ligger i deras natur och går inte att göra mycket åt.

[Charlotte]

Morrar ni åt era hundar eller något? Eller är ni alltid helt tysta förutom kommandoord och vid beröm då den gjort rätt

Nej, jag morrar inte åt mina hundar... Men pratar dessto mer med dom. Det är väl egentligen i direkta träningssituationer som jag pratar minst med dom Då är det mest bara kommandon och beröm. Mina hundar (eller djur över huvud taget, jag pratar med alla mina djur från höns/kaniner till korna) har aldrig haft problem med att urskilja vad som bara är "vänskapligt prat" eller vad dom ska lystra till ordentligt, man använder ju ett annat tonfall.
 För övrigt vad det gäller att se till att man blir en resurs för sin hund så finns det ju tusen olika tillfällen att bli den som är värdefull för hunden...
 Bla i den situatinen Kimma beskriver att hon morrar och biter valpen i nackskinnet för att den ska lära sig att inte äta saker utomhus.... Den situationen åtgärdar jag gärna med att börja träna inomhus med en godbit som jag lägger på golvet framför hunden. När valpen vill ta godbiten så lägger man handen över och automatiskt tittar antagligen hunden upp på en för att den undrar vad man håller på med... Snabbt låter man hunden ta godiset för att belöna att den tagit kontakt med en. Senare kan man lägga till ett varsågodkommando om man vill det. Man kan ju även lära in ett Nejkommando helt odramatiskt... Lägg handen över godiset säg Nej när valpen försöker ta det, när den tittar upp så får den en annan godisbit som man har i andra handen. Då lär den sig snabbt att Nej betyder sluta med det du gör och ta kontakt med mig istället. Liknande gör jag vid dörrar när hunden vill ut, tar inte hunden ögonkontakt så stängs dörren eller när jag ska sätta ner matskålen så lyfter jag upp den igen om inte hunden står/sitter lugnt och tar ögonkontakt. Jag är "Guden" som har kontroll över resurserna (saker hunden vill åt men det är ju inte bara godis utan även möjligheten att få jobba, leka, gå ut, äta osv osv osv), för att få resurserna så måste hunden kontakta mig eller i tex arbetssituationer så måste den göra "rätt" för att få belöning.
                                            Mvh
                                       Charlotte
 

[Mysla]

Med min nuvarande hund arbetar jag i nio fall av tio så som Charlotte beskriver i inlägget ovan. Jag lär hunden att "be om lov" för allt. Hon får aldrig göra något utan att först kolla av med mig att det är ok. Grovt generaliserat alltså...
Jag använder ytterst sällan fysiska korrigeringar(har väl hänt tre-fem gånger i hennes snart 2,5-åriga liv) men jag använder mig av ordet nej. Om hon inte lägger av med vad hon än håller på med när jag säger nej så åtföljs det av en korrigering i form av ett tag i nackskinnet eller liknande. Som sagt så har det inte hänt så många gånger så uppenbarligen så fungerar mitt sätt utmärkt för just den här hunden.

Har aldrig morrat åt någon hund, det är i mina ögon helt onödigt men var och en blir salig på sin tro. Jag är alls ingen supermjukis med min hund, hon har regler och förhållningsorder som ska följas och om hon inte gör det så kommer det konsekvenser. Men, när hon följer mina regler och kommandon så kommer också för henne fantastiska belöningar i olika former. Det är det som är själva poängen med hundträning för mig, att hunden gör det som lönar sig och om man har ett "problembeteende" man inte blir av med så betyder det att man inte hittat ett sätt att få hunden att se fördelen med att välja att avbryta det negativa mönstret.

[Dräng]

Ja, jag gör likadant som Charlotte. Fast vi har tränat för lite på att få henne att låta bli godis som du sa. Inne är hon jätteduktig men hon stoppar i sig saker ute alltför ofta då jag är för långsam på att upptäcka det, hon ber inte om lov då utan slänger sig över det. Fast hon har blivit duktig på att bryta och ta kontakt istället när man säger till.

Jag morrar åt min ibland, försöker lära henna att ett vrål eller liknande betyder stopp och kom tillbaka. Det är inte alltid man kommer ihåg vad man ska skrika när hunden sticker iväg rakt ut i gatan eller så. Vi lockade henne med en leksak eller något då hon var lös, när hon sprang iväg mot den morr-ropade vi (vrål lät lite väl aggressivt, hehe) NEJ, när hon stannade upp en aning klickade vi och då tar hon ju kontakt för att få belöningen. Nu kan jag morra lågt då hon drar iväg eller så så stannar hon och vänder sig om.

Jag kan också bli stel i kroppen och morra till lite ifall hon sparkas eller kliver på en i soffan eller så, så gör ju dom ifall något gör ont eller om dom blir fysiskt bortknuffade när dom vill ligga t.ex... Jag tycker att det verkar som hon förstår att det är obekvämt för en.

[Charlotte]

Inne är hon jätteduktig men hon stoppar i sig saker ute alltför ofta då jag är för långsam på att upptäcka det, hon ber inte om lov då utan slänger sig över det. Fast hon har blivit duktig på att bryta och ta kontakt istället när man säger till.

Testa med att göra riggade "fällor" ute. Lägg godis någonstans innan du går ut med hunden då vet ju du innan när du ska säga nej (om du lärt in det) så tar hon kontakt. Vet du var godiset finns kanske du tom hinner se att hunden faktiskt kastar en blick på dig en tiondels sekund innan den tar det och då gäller det att vara kvick att belöna, då är det ju en fördel om hunden är inklickad eller man har ett "berömmord" som betyder att belöning är på väg... Om hon skulle råka missa godiset kan ju du låtsas hitta det så blir du ju en ännu större "ResursGud" som tom kan jaga reda på Köttbullar mitt ute i skogen

 Det jag tycker har varit så häftigt med att träna så här med en hund från allra första början (det är länge sedan jag haft någon valp och vuxna omplaceringar har ofta självbelönat sig med allt möjligt så inlärningen går saktare och man får stoppa mer fel än vad jag behövt med Border collien och "förr" tänkte jag inte i dom här banorna...) är att istället för att korrigera och tala om vad hunden får göra och inte så är det något som alltid gäller och man behöver inte lägga ner en massa tid på "låt bli träning" för hunden för över "be om lov beteendet" till olika situationer alldeles av sig själv.
  Jag fick ett bra kvitto på det när min hund var unghund och kom i kontakt med rådjur första gången. Vi var ute på en äng som är kuperad och jag var en bit efter hunden så jag såg inte vad som fanns längre bort... Han sprang alltså en bra bit före mig och tvärvänder kommer tillbaka och riktigt hoppar upp och ner av iver och stirrar på mig sedan bort åt det håll han kom ifrån så fortsatte han till jag såg rådjuren, det var nästan lite magiskt
                                                           Mvh
                                                   Charlotte

[Just_me]

Har du provat ge honom en lugnare aktivitet? Något som inte väcker kamp eller vaktlust?

Kastrering skulle var amitt första tips. Sen aktiviteter där han måste använda hjärnan mycket.

En grej som mamma körde på vår tax var att lära honom stoppa i tvättmaskinen, lärde honom namnet på olika saker (typ boll, sko, toffel, nalle) med hjälp av klicker träning.
Han blev mycket lugnare.

Sen låter det som dominansbeteendefrån hudens sida som skulle behöva brytas. Men det är förståss omöjligt att säga om man inte träffat hunden själv.

[Falin]

Taxen har en kula som inte trillat ned (han är fem), men jag antar att det inte påverkar hormonproduktionen något nämnvärt?

Åtminstone på hästar som har det så (klapphingstar) kan det tilta ordentligt i huvudet, och de kan bli nästintill ohanterliga. Kastrera!

[Astra]

Jag skulle testa att snöpa, fungerade inte det skulle jag ta bort honom. Även om man älskar sitt djur oerhört så finns det gränser för vad som är hållbart.