Blödig inför slakt!!

[Kanna]

Du kanske kan ha kvar kaninerna tills du behöver burplatsen och prova sälja dem ett tag till om du inte behöver burplatserna just nu?

Tänk efter ordentlig innan du bestämmer dig för att slakta dem. När det väl är gjort kan du inte ångra dig.

Jag är själv blödig och skulle int kunna avliva mina egna djur. Så jag förstår precis hur du känner det. Hoppas att det löser sig.

[rajamaja]

Får se hur jag gör, om jag ens är kvar på plats när avlivningen sker. Är rädd för att jag kommer få panik eller liknande. Gör kaninerna ljud av sig just i det skedet? Sprattlar de mycket efteråt? Har sett ett videoklipp där slaktkaninerna ryckte ett tag i ställningarna. Såg otrevligt ut.

Har iaf bestämt mig för att ta bort 2 kaniner, och kan återkomma med besked om huruvida jag var med eller inte och om jag ändå vågade ta vara på köttet osv. Hade annars tänkt ge bort köttet till personen som hjälper mig med "arbetet", som tack för hjälpen! 

[rajamaja]

Tack alla som har stöttat mig i denna tråd! Var något orolig för att jag skulle få gliriga och elaka kommentarer om ämnet i fråga, men ni har tagit det väldigt snyggt måste jag säga! Det uppskattas! Får mig att vilja vara kvar på detta forum. Bra folk och god sämja betyder mycket för mig.

Kram till er alla!

[Gösta]

Rajamaja du visar bara att du känner ansvar för dina djur! Jättebra!!!
Troligen ligger en rädsla i botten i ditt agerande för att du skall göra djuret illa vid slakt. En bra känsla vilket gör att du bör be någon som kan hjälpa dig. Du bör vara med för att komma över "tröskeln" att kunna slakta. jag vet av lång erfarenhet hur du känner. Det är den saken jag jobbar mest med under slaktkurserna. Att hjälpa er att komma över.
Du har säkert en mycket god djurhållning. Var stolt över den och njut av en god kaningryta på en kanin som du vet har haft det bra under sitt liv!
Gösta

[rajamaja]

Gösta - Ja, jag tror det stämmer det du beskriver, är väldigt rädd för att göra kaninen illa och att den får lida. Får vädliga skuldkänslor när det kommer till avlivning över huvud taget.
Jag kanske borde gå en kurs hos dig. Bra att ha kunskaperna i ryggen och om det mot förmodan skulle vara ett akutläge här hemma, att jag då kan agera snabbt. Som det är idag har jag ingen aning om hur man tar bort en kanin på ett snabbt och lindrigt vis. Borde jag egentligen kunna då jag hålls med djur.

Kanske hör av mig till dig framöver.

Är det du som bor åt Stockholmshållet till?

[Gösta]

Rajamaja du ska veta att det tog mig 2 år att komma över tröskeln när det gällde slakt. Därför förstår jag ditt dilemma! Detta har jag i dag 25 år senare stor nytta av vid kurserna. Jag vet hur många av mina elever känner sig när de står framför kaninen med klubban i handen
Det är då de behöver (och får) mitt fulla stöd!
Ja, jag finns i Enköping
Gösta

[Skogssol]

Hejsan.

Det här med att föra viljan in i handling, är ett steg över en ganska stor tröskel.
Vi har ännu inte avlivat (eller slaktat) något gårdsdjur, förutom sedvanlig avlivning av gamla trogna hundvänner...  men tanken är att vi skall ha både lamm, kanin, gris, höns osv till mat.
Vi har beslutat att avelsdjuren är desamma som våra keldjur och de slaktar vi aldrig. Det beslutet känns för oss bra.
Mat och familj känner jag är två olika saker, och jag skulle nog personligen ha valt att låta kaninen få stanna kvar och bli pensionär eller om hon är gammal, avliva och begrava henne på gården.
Och istället satsa på en väl planerad slakt med djur där beslutet redan från början har tagits. För min egen känslas skull.
Hur du än gör så önskar jag dig att du blir nöjd och trygg i ditt beslut.
Varma hälsningar

Sol

[rajamaja]

Tänkte skriva och berätta att mina kaniner jag jag tänkt ta bort, nu har fått ett nytt lovande hem! Ska åka iväg med dem till nya ägarna här på fredag.
Blev överlycklig för det. De förtjänar att leva vidare och må bra.

Men det känns skönt att läsa era inlägg och se att ni är på samma nivå som mig, när det kommer till att ta bort sina keldjur. Inget man vill göra i första taget.
Tror inte jag kommer satsa på egen uppfödning för slakt, för egenhushåll, känns så avlägset. Det är inte "jag" om jag ska beskriva det så.

[Inga-Karin E]

Jättebra att det löste sig för dig. Man behöver tänka över de här sakerna emellanåt. Och inte helt köra över sin känsla även om det finns övertygande argument på det intellektuella planet. Härligt att du hittade något som fick dig att känna den där lättnaden! Tack för att du delade med dig av detta.

[mattisvick]

Och framförallt att du  inte gav upp! Detta gav mig en tankeställare, vad det gäller min höns. Vem slaktade dem? På ett humant sätt? Så som jag vill ha det... Nu har vi tittat en, som var väldigt nära trots allt. Tack för infon!!! Och det fick mig att tänka till!

[Wobbeke]

Jag känner också igen mig så i det svåra att ta bort sina djur. Vi provade att ha höns, men det var så jobbigt när de dog av sjukdom, trots att de inte hade namn och inte kelades med, att jag inte orkade med det. Slakten av höns var så äcklig att jag inte kunde äta av köttet med njutning och det var synd. Jag äter nämligen inte industritillverkad kyckling och hade hoppats på att kunna äta våra egna men det gick inte. Jag jobbar med värphöns och jag kan inte äta kyckling efter att ha börjat där, en kombination av att det är otäckt att äta arbetskamrater och sedan för att jag inte vill stödja den formen av djurhållning. Jag ser dessutom alldeles för mycket äckliga döda hönor för att kunna äta kyckling. Märkte tydligt att det var mycket svårare att avliva mina egna hönor, som jag fött upp inne i köket, än de på jobbet, även om jag avskyr att ta bort de på jobbet med. Det tar emot enormt, men jag vet också vet som händer hönan om jag inte tar bort den. Det är min skyldighet att göra det jag kan för att de skall få lite bättre, även om vägen till målet är oändlig.

Nunär vi fick kaninungar kände jag att jag inte ville äta dem, men efter att några dog och jag då disikerade dem så har jag börjat ångra mig. De var inte alls äckliga så som hönor kan vara äckliga och nu när vi sitter med ett gäng ungar över så...Jag håller med Gösta, det är rädslan för att de skall lida som gnager i mig. Därför vill jag helst göra det själv, men man skall våga också. Jag har än bara tagit bort en lite sjuk kaninunge och det var ju inget svårt. Men den stor baddare är en annan sak. MEst rädd att de inte skall tuppa av när man slår den över nacken.

[Yrmff]

Det ska inte vara "lätt" att svinga klubban om man är en tänkande människa ... Felet är ju att vi i dagens samhälle har distansierat oss från denna naturliga del av vår överlevnad.
Man får som flera av er tidigare nämnt hitta det positiva i hanteringen,nämligen detta att veta hur djuren haft det och faktiskt t.o.m ha lov att vara lite "stolt" över att ta obehagliga beslut för djurens väl.
Allt är dessutom en vanesak och efter ett tag "tänker" man inte så mycket på vad det är man håller på med. och detta utan att man för den sakens skull är avtrubbad.

mvh H

[Kimma]

Det ska inte vara "lätt" att svinga klubban om man är en tänkande människa ... Felet är ju att vi i dagens samhälle har distansierat oss från denna naturliga del av vår överlevnad.
Man får som flera av er tidigare nämnt hitta det positiva i hanteringen,nämligen detta att veta hur djuren haft det och faktiskt t.o.m ha lov att vara lite "stolt" över att ta obehagliga beslut för djurens väl.
Allt är dessutom en vanesak och efter ett tag "tänker" man inte så mycket på vad det är man håller på med. och detta utan att man för den sakens skull är avtrubbad.

mvh H

Mycket bra sagt! Särskilt sista stycket.

Det tog mig också ett bra tag (trots slaktkurs hos Gösta) att slakta mina egna första kaniner men nu några år senare gör man det snarare på rutin, man tänker inte, man bara gör men jag är inte avtrubbad för det. Jag mår faktiskt sämre när jag måste avliva en sjuk kaninunge som bara slängs på gödselstacken eller grävs ner. Känns som meningslöst mord på nåt sätt 

Här slaktas oftast 4-5 kaniner åt gången, de styckas eller mals till köttfärs och äts ett par veckor senare, jag vet således inte vilken det är jag äter och det känns rätt skönt.

[Yrmff]

Mycket bra sagt! Särskilt sista stycket.

Det tog mig också ett bra tag (trots slaktkurs hos Gösta) att slakta mina egna första kaniner men nu några år senare gör man det snarare på rutin, man tänker inte, man bara gör men jag är inte avtrubbad för det. Jag mår faktiskt sämre när jag måste avliva en sjuk kaninunge som bara slängs på gödselstacken eller grävs ner. Känns som meningslöst mord på nåt sätt 

Här slaktas oftast 4-5 kaniner åt gången, de styckas eller mals till köttfärs och äts ett par veckor senare, jag vet således inte vilken det är jag äter och det känns rätt skönt.

Känns igen !! I söndags kom vi ut i kaninhuset och hittade fyra st 6veckors kaninungar ihjälbitna (utanför buren) dom hade lyckats "knuffa" upp dörren och hamnat i klorna på katterna .......
  = anl nr 1 =lidandet, om man jämför med att dödas av mig om ca 10-14 veckor
  = anl nr 2 = 4st goa middagar meningslöst bortkastade

mvh H

[Trollmor]

Vilken fin tråd!  Jag har läst igenom hela, med stigande gillande, näst intill andakt!  Tack!

[Rosten]

Jag tycker att man inte skall försöka själv första gången.
Blir det fel på avlivningen så är det ingen rolig upplevelse.

Här i närke så hade vi för ett par år sedan en slaktdag för alternativare. Då vi träffades flera stycken och visade varandra.
Vi slaktade kanin, gris och tupp. Jag tyckte att det var en bra och intressant träff.
Då fick jag se hur en slaktpistol funkade.

Så gör som vi. Samla ihop några som kan slakta och några som inte kan men vill lära sig.
Så blir det rätt från början. Det blir alla lyckligare av.

Jag ställer gärna upp och visar hur vi gör.
Om någon vill dra ihop en kurs här i närke.

[Trollmor]

Bra initiativ, Rosten!  Jag kan också visa hur jag brukar göra, om intresse finns.

[beekeepern]

Hej!
Jag kan slakta nötdjur, om det finns tillgång till lyfthjälp/traktor, även om ni har en talja att hänga upp djuret i.
Beekeepern.

[Rosten]

Då är vi tre som kan slakta ifall någon vill lära sig.
Jag bor mellan Örebro och Karlskoga.
Beekeepern vet jag bor några mil från Karlskoga.
Vart Trollmor bor har jag ingen aning om.
Men om någon i Närke/Värmland är intresserade så hör av er via PM

[Skogsnatt]

Mina föräldrar har ägt ett slakteri fram till för ett år sedan, så jag har varit med om detta sen man var liten och då blir det mer naturligt.

Är det någon som vill ha hjälp i nordvästra Skåne med omnejd, så går det fint. Oavsett djurslag