Blödig inför slakt!!

[rajamaja]

Har en kanin här hemma som är uppfödd för köttets skull (av annan uppfödare). Nu är det så att jag så gärna skulle vilja testa att smaka kaninkött, men känner mig så himla osäker och blödig inför att ta bort henne. Har haft kaninen till kel och sällskap, och tycker det känns så konstigt att bege mig i banor som att slakta henne och äta upp henne. 

Behöver samtidigt burplatsen också för andra kommande kullar här.

Hur skulle ni ha gjort i en sån här situation? Skulle ni kunna skjuta undan blödigheten och bara göra, eller skulle ni hellre låta kaninen få leva?

Känner flera jägare som skulle kunna göra jobbet åt mig, men måste bara komma till beslut känner jag. Det är den svåraste biten.

Känner mig förvirrad....

[tinna.m]

Så huvud och hjärta är inte i fas?
Jag klarar att stycka. INTE att slakta.
Hade inte fixat att äta den kaninen, vet många som hade.
Finns inte rätt eller fel, känn efter för egen del...
Fast det var väl det du hade

[Travelerhorses]

Jag har exakt samma problem .
Om nån annan kan ta död på djuret o ta bort huvudet så fixar jag resten men inte keldjuren...
Kan du inte byta bort den kaninen mot nån annans kanin du inte känner o börja med en "okänd" kanin?

[rajamaja]

Tyvärr känner jag ingen mer som håller på med kaniner för slakt.
Känns som jag mest behöver bli av med kaninen, för jag går här och funderar kring saken jämt och ständigt. Men kommer aldrig till beslut.

Vore bäst om det finns nån i närheten av där jag bor, som skulle kunna ta över kaninen, och antingen ha henne i avel, eller ja, göra vad de vill med den liksom.

Tror inte jag har hjärta nog att ta bort mitt eget keldjur, känns så himla konstigt. Sen är jag inte uppvuxen med att vara med vid slakt som många andra kanske varit, så därav blir det ett tuffare beslut.
Känner mest att: Hallå, vad har du för knepigheter i tankarna, det är ju ditt keldjur du funderar på att ta bort och äta upp. Är du inte klok!!?? Så känns det. Men är samtidigt nyfiken på hela grejjen ändå.

[beekeepern]

Hej!
Ta med dig kaninen och kom till mig så får du den slaktad tillbaka.
Beekeepern

[Qiz]

Talar av min erfarenhet nu: Jag har tagit död på djur eller varit med( grisar, kor, får, katter, hästar etc. ). Men det är skillnad att på att ha varit inställd på det från början. Tex så äter jag gärna hästkött men skulle inte kunna slakta mina egna hästar för köttets skull!
Skulle inte tro att du skulle tycka det var gott med kaninkött om det är din kelgris du tar bort utan då får man satsa på en/flera kullar där man redan innan bestämt/ställt sig in på att det är mat. Jag tolkar det som att du kanske inte hade bestämt att äta den här kaninen, eller?
Alltså man kan enligt mig vara både blödig och egen köttproducent på samma gång, bara man har en plan från början.

Zandra

[Loke]

I fredags slaktade jag 6 honor, varav två var kelkaniner. värsta var nog när sonnen gick och letade i burarna efter det som han tydligen såg som sin kanin.. hoppsan..

[Sara zon 7]

Det är så att man redan från början bestämmer vilka som ska slaktas och inte. Ex alla ur en kull som inte säljs vidare till avel ska slaktas. De får inga namn förän de flyttar och jag skriver intyg/stamtavla. Då blir de inte lika personliga, sedan kan ju nån ur kullen utmärka sig genom extra trevligt temperament eller på annat sätt som gör det svårt att låta den gå till slakt.
Då får man tänka till innan ändå, har man plats eller finns det nån som kanske behöver en extra över vintern. Skulle man då ändå måsta låta en sån gå till slakt, slaktas oftast flera djur samma dag och man vet inte sen vilken kanin man äter.

Avelsdjuren, om de har gjort sitt eller på annat sätt inte platsar slaktar jag aldrig. Vi har tagit bort avelsdjur men vi äter inte upp dem.
Jag tog hjälp första gångerna av en jägare och tycker väl att det värsta är avlivandet, sen när den hänger där ser man vilket härligt skinn och sen går det bra.

Sara

[anette i bugared]

Detta är en av anledningarna till att jag numera är vegetarian.............Inte gick det att äta nåt som vuxit upp på gården, som skyddats och fått omvårdnad, som kelats med. Sedan var det lätt gjort att "översätta" dessa känslor till andra djur, uppfödda nån annan stans. Nu går våra djur här tills de stupar av ålder eller tas bort pga sjukdom. Kadavren ges till skogens djur eller tas omhand av GEOL och blir till biogas. Inte blev vi självförsörjande på kött inte...............eller blev vi det

[Helena R]

Jag tänker tvärt om liksom... att det är ett stort privilegie att få kött från djur som man vet har haft ett gott liv med mycket omvårdnad. Dessutom tycker jag att det är slöseri att bara kasta bort fin mat.

Ändå är jag blödig på så sätt att jag ännu inte kunnat delta vid slakt och styckning. Första gångerna som det skulle slaktas stannade jag inomhus. Nästa gång kunde jag vara utomhus och tredje gången stod jag alldeles i närheten. Men steget till att göra det själv är långt. Däremot har jag inga problem med att äta köttet.

[Annika Johansson]

Jag tänker som Helena R, och kan även själv utföra dödandet. Jag anser att det är min skyldighet att även avliva djuret. Jag har skött och fött det, vårdat det under dess livstid, och ska av respekt till djuret även avliva. För vem annat än jag kan avliva MITT djur lika bra som jag? Lika lugnt och tryggt, snabbt o fint?
Vi har "för många" får, och skickar alltså till slkateri, och det är inte roligt.. Då känner jag mig som en förrädare..

[Attes matte]

Jag tänker som Annika. Jag vill veta hur det kött jag lägger på tallriken har haft det under hela uppväxten.
Som en kompis sa en gång:
"Jag äter bara djur jag känner!" 

/Sara

[rajamaja]

Förstår vad ni menar med att värna om det djur man har och kunna ta vara på allt. Allt från god skötsel, bra levnadsstandard osv och sen ge djuren ett fridfullt slut. Men det är så knepigt att jag ena stunden står och gullar med just denna söta lilla varelse, och i nästa stund vill jag ha henne i grytan!? Vet varken ut eller in med det här. Sen har jag rejäl separationsångest också, kan vara mycket det som bidrar till veligheten.

Visst, jag har länge haft avlivning som tanke, för jag är nyfiken på att smaka kaninkött, men sen kommer mitt eviga samvete in och säger stopp.
Tanken på avlivning har kommit av att jag vill få plats för att starta avel av renrasig fransk vädur, och vill på så vis inte ha kaniner som tar extra plats, endast därför. Men jag har ju bara mig själv att skylla som tagit mig an dessa kaniner. Och känner just därför att samvetet inte kan tillåta mig att bara ta bort dem, pga av att jag vill byta inriktning. Hoppas ni förstår mitt resonemang här....

[Inga-Karin E]

Jag tycker det blev en väldigt fin diskussion av det här. Det är väl något man inte kommer undan att tänka på om man närmar sig att ha andra djur än katter . Jag är uppvuxen på en gård, var alltid med i slakten (mitt jobb var ofta att vispa blodet, det var väl för att de vuxna skulle ha koll på var jag fanns...) Men som vuxen tror jag att jag skulle behöva ha många av en art för att kunna se dem som tänkbar mat. Har jag 5 hönor blir de nog mer kompisar än framtida kött, men om det är runt 40 stycken kanske det passerar min gräns för att jag skall orka se alla som personligheter och det blir mer matproduktion, även om jag har samma omsorg om att de skall ha det bra. Det är så motbjudande att tänka på levnadsförhållandena för industriframställd kyckling att det om något borde göra att man inte kan äta av dem, men känslan är inte rationell och det måste man nog respektera. Och samtidigt är det känslan man kan använda sig av för att försöka få fram bättre förhållanden för både oss och djuren.

[ieenilorac]

Tanken på avlivning har kommit av att jag vill få plats för att starta avel av renrasig fransk vädur, och vill på så vis inte ha kaniner som tar extra plats, endast därför. Men jag har ju bara mig själv att skylla som tagit mig an dessa kaniner. Och känner just därför att samvetet inte kan tillåta mig att bara ta bort dem, pga av att jag vill byta inriktning. Hoppas ni förstår mitt resonemang här....

Jag har själv inte några problem med att slakta (även om det inte är det roligaste jag vet precis) och äta mina djur, men jag förstår hur du tänker. Kan du inte hitta någon som vill ha kaninerna? Så slipper du slakten menar jag...

[Annika Johansson]

Jag har gjort en lång vandring i mitt tänk gällande avlivning.
Det startade nog med att en bekants häst blev akut sjuk och de fick inte tag i veterinär för avlivning förrän massor med timmar senare.. Jag funderar då på hur jag skulle lösa problemet när/om det skulle hända här. Om ett djur mår dåligt så ska det få dö så snart som möjligt, så vi införskaffade en slaktmask så vi kan avliva själva. Vi anlitade hjälp vid vår första lammhemmaslakt, men väljer ny person till slakt nummer två, och nu gör vi det själv. Första kaninen som skulle avlivas var stödfamiljsflickans kanin Pärlan, som inte fick några ungar.
Att avliva ett friskt djur utan att ta tillvara köttet tycker jag är resursslöseri, så vi slaktar, styckar och tillagar Pärlan, och tillochmed Viccan tyckte det var gott!

Vad gäller tanken på avel av renrasig FV - vad ska du göra med ev. osålda ungar?

Inga-Karin - industrifamställd kyckling är ju så motbjudande att det inte går att beskriva.. och tänk att vara en värphöna!! Hemska tanke..

[Helena R]

Jag förstår dig också rajamaja. Just de djur jag ätit har inte varit kelgrisar men dock varit individer för mig som jag namngivit. Skulle vara svårare med sällskapsdjur så klart.

Jag förstår även ditt problem med platsbrist. Det råkar jag ut för allt som oftast men jag kan liksom inte avliva djur bara för att de är i vägen, där säger samvetet ifrån. Samtidigt kan man gå och nästan önska att vissa djur skulle dö en naturlig död så man får plats med nytt avelsmaterial. (hamster- och kattupfödare)

[mattisvick]

Jag vill äta djur som har haft det bra och det jag sett med egna ögon,i dag. Så har det inte alltid vartit.  

Vi har grisar och jag hade problem att äta dem först... Killen sa bla; Att nu äter vi Lisa...- Jag kände hur det stog mig upp i halsen. Men han förklarade ju att hon inte kunde ha ett bättre liv än de vi gett henne, vilket iof var sant. Men det kännde ändå lustigt på något sätt.

För djurets bästa är att slaktas hemma, i en lugn och trygg miljö,som de är vana vid att visstas i. (Tyvärr sätter lagen P för detta för oss...Vi har grisar.)

Och jag vet att en dag kommer min gris..., som jag har kliat ner,att ta sista andetaget Men han kunde inte haft ett bättre liv!

På något sätt måste du nog veta vilka som ska gå till slakt... Jag vet att det inte känns bra...

O Ja, jag är blödig... Men djuren har ju haft det så bra som jag kan erbjuda. Alla som har djur Ser ju vilka som är friska och inte.

Men personligen skulle jag inte kunna avliva/slakta ett djur. Det har vi nära vänner som gör. Jag är helt enkelt För blödig.  Känner du någon (som du har förtroende för) som kan göra detta?

[rajamaja]

Som svar på Annikas inlägg: Du har en bra poäng där....tanken flyger förbi i mitt huvud allt som oftast där med. Men jag vill ändå ge det ett försök, och skulle det bli ungar över får jag se vad jag gör just då. Inget jag vill oroa mig för just nu. Vet att fransk vädur är väldigt eftertraktade så jag hoppas jag får dem sålda. Har plan på att spara någon unge ur kommande kull, för att avla vidare där med.
Men just nu har jag kaniner här hemma som bara är....och när jag behöver platsen och utrymmet för en speciell inriktning väljer jag att ta bort två kaniner jag har som jag ändå inte har något större syfte med. Hoppas du förstår mig rätt. Vill inte skapa irritationer pga av att ord kan feltolkas här!

Och jag har fått erbjudande av en person som vill ställa upp och hjälpa mig med avlivningen. Och känner här att det är skönt att slippa vara med och se händelsen. Är inte redo än.
Har även annonserat ut ena kaninen för omplacering i månaders tid, men ingen nappar, så nu väljer jag att ta sista utvägen, tyvärr. 
Känner att jag har gjort allt jag kunnat....

[Annika Johansson]

Du tänker o gör rätt. Du är bara inte klar för nästa steg än.
Åk iväg me de som ska avlivas/slaktas, och titta bort den sekund det tar att avliva, men kolla resten, för rätt vad det är behöver du dem kunskapen för avlivning av skadat djur..
Kram