Hallanders "Svenska Lantraser" är en viktig milstolpe i lantrasernas historia, men skriven 1989 då tex kindahönsen och svarthönsen ännu inte hade hittats. I Hallanders kompletterande bok Lantraser-93 finns ett kapitel om svarthönans historia.
Hallander har i första hand dokumenterat lantrasernas historia och det är bra. Han har dock även gjort en del rent felaktiga generaliseringar om beteende som inte stämmer generellt för tex ölandshöna, orsusthöna och hedemorahöna där han beskriver ölandstupparna som "mycket aggressiva, ofta rent folkilska", orusttuppar som "mycket aktiva och aggressiva", hedemoratupparna "mycket aggressiva och att det är otänkbart att ha två tuppar i samma flock".
Efter 20 års bevarandearbete kan vi konstatera att det inte ligger någonting i dessa generaliseringar.
Om du kontaktar Svenska Lanthönsklubben så säljs boken "Genbanker rasramar" från 2004 (inkl. kindahöna och bohuslän-dals svarthöna). Där hittar du utförliga beskrivningar inklusive färgfoto på alla de svenska lantraserna av höns, ankor och gäss.