Ngn som vill hjälpa hemlösa hundar i Thailand?

[Anna Ho]

Ja men jävlar.. ...tror du inte hundpaltarna testas innan de släpps in?

Är du lika rädd för "skiten" besökande utlänningar eller flyktingar "drar in"?

Kanske dags att varna spanjorerna för allt osynligt skit de ohygieniska svenskarna drar in till dem när de flyr sin genomfrusna jordplätt för mallorcas stränder vintertid?

Jag hoppas du läste vad jag skrev : sånt som inte syns nu utan visar sej senare.

Finns en del veterinärer som varnar för just det.



/Anna

[Skogs-Siri]

Ja men jävlar.. ...tror du inte hundpaltarna testas innan de släpps in?

Är du lika rädd för "skiten" besökande utlänningar eller flyktingar "drar in"?

Kanske dags att varna spanjorerna för allt osynligt skit de ohygieniska svenskarna drar in till dem när de flyr sin genomfrusna jordplätt för mallorcas stränder vintertid?

hihihihih

vad för slags "skit" kulle det vara dom drog in?

(och anledningen till att det har kallats adoption, är för att det är just det det är. en adoption, inte ett ägarbyte. föreningarna har alltså adopterat bort sina hundar. nu är det ändrat och det är ett ägarbyte. alltså behöver du inte irriteras av ordvalet längre.)

[Lasse C]

 har du en aning om vad vi med spanska gatuhundar har för syfte med vår adoption? Tror du verkligen att vi har valt att adoptera en spansk hund framför en svensk, för att det är ballare?

Att döma av flera av dem jag träffat som adopterat spanska gatuhundar så är svaret faktiskt... JA!

Jag skulle kanske inte använda ordet "ballare", men för att det liksom är lite glassigare/märkvärdigare än att ta hand om någon av alla de hundar som avlivas här i Sverige för att ingen vill ta hand om dem! (Bara att man vill kalla det "adoption" säger en del, i mina ögon...) Ursäkta om du tycker jag knäpper dig på näsan, för det är inte min mening - men skall jag döma av dem jag mött så är det faktiskt så det är...

De svårupptäckta parasiter och smittor man riskerar att få med är en annan diskussion - som de "adopterande" helst inte vill föra.

Lasse C

[Skogs-Siri]

Du knäpper mig inte på näsan, jag är van!

jag kan inte ta ifrån dig din känsla av att de "byrackeägare" som du träffat har uppvisat en sorts glassighet över sitt val av hund. men frågan är om det inte är ett större problem bland de som köpt helt vanliga svenska kenneluppväxta hundar...

vad gäller sjukdomar kan man inte längre säga att det är våra hittehundar som är problemet, om man nu hävdar att det finns smittsamma sjukdomar som kan resa med hunden. utställningshundar och vanliga familjehundar som reser med på semestern är ett lika stort "hot". jag vet inte vilken parasit eller sjukdom ni åsyftar, men om det är dvärgbandmasken ni tänker på, så vill jag bara påpeka att avmaskning av hunden naturligtvis sker innan avfärd till sverige.

för övrigt har jag inga problem med att föra diskussioner angående sjukdomar. berätta gärna vilka svårupptäcka parasiter och sjukdomar det är du tänker på!

Väl mött

[Lasse C]

jag kan inte ta ifrån dig din känsla av att de "byrackeägare" som du träffat har uppvisat en sorts glassighet över sitt val av hund. men frågan är om det inte är ett större problem bland de som köpt helt vanliga svenska kenneluppväxta hundar...

Nja, det som de med kennelhundar som sätter näsan i vädret visar kallar jag mera för snobbism...  

Allvarligt talat, när folk talar vitt och brett om hur de "räddat" en hund från "lidandet" på gatan känner jag ofta en obehaglig doft av självtillräcklighet och hyckleri. Och ingen verkar vilja svara på min fråga varför det skall anses "vackrare" eller "ädlare" eller på annat sätt mer berömvärt att frakta hit en gatuhund från Spanien jämfört med att ta hand om en vanlig svensk hund som står inför avlivning för att ingen vill ha den - såna finns det nämligen inte så få! Är det inte fint nog att vara ädel på hemmaplan?

Märk väl, jag påstår inte att du är sådan - men jag får inte ekvationen att gå ihop...

Lasse C

[Skogs-Siri]

för oss var valet enkelt, vi ville inte ha en vapl. vi ville dessutom gärna hjälpa en vuxen hund som hade haft det svårt. vi tittade på alla de svenska omplaceringssidorna men hittade endast stora tunga brukshundsraser, inget vi kände att vi kunde ta hand om. vi lever ettt resande liv, där hundarna alltid följer med. att då ha en stor hund skulle för oss bli ohållbart i längden. dessutom hade ingen av oss någon erfarenhet av stora tunga raser samt att vi inte lever ett liv som skulle passa för en vallande hund, eller en vaktande hund. vi började därföt titta på utländska omplaceringssidor och hittade våra hundar.

jag tror verkligen att du är ute och cyklar när du säger att "vi" har valt spanska hundar för att det gör våt samvete gott och är häftigare än svenska.

jag ansr att vi hade varit enormt grymma om vi valt en svensk omplacering framför en spansk, bara för att det är bättre att hjälpa på hemmapkan, trots att det hade inneburit att vi had tagit en hund som vi inte klarade av och som inte skulle trivas. då hade jag förstått om jag blev ifrågasatt!

[Lasse C]

OK, kuckeliku, nu har jag aldrig specifikt talat om just "er". Det kan jag ju inte gärna, eftersom jag inte mött er. Däremot, vad gäller dem jag rent faktiskt sett på nära håll är jag inte beredd att backa en tum - jag anser att flertalet av dem har valt spanska gatuhundar för att boosta sitt ego. Det märks om inte annat på hur vitt & brett de pratar om hur "underbart" det kändes att "rädda" hunden, etc. (I min näsa känns då en lätt, men tydlig och ganska obehaglig, lukt av hyckleri.)

Visst, en stor del av de hundar som kommer ut på omplaceringssidorna är stora tunga saker. Inte sällan rottweiler/schäfer-korsningar, etc, ofta med en ganska besvärlig bakgrund och obefintlig eller - än värre - inkonsekvent uppfostran. Där är läget dess värre sådant att de människor som är kompetenta nog att ta hand om en sådan hund och kunna göra något bra av det vill i de flesta fall inte ha något med en sådan hund att göra. De jobbar så pass seriöst att de vill ha en hund där de vet vilka egenskaper de kan förvänta sig - d v s en rashund.

Däremot, om du hade kontaktat exempelvis något djursjukhus eller veterinärklinik och anmält ditt intresse för en vuxen, mindre hund att rädda från avlivning, så hade det säkerligen kunnat ordnas. Jag känner inom bekantskapskretsen personligen till en hel lista med mindre hundar (typ cocker, shih-tzukorsning, mellanpudel, cotón de Tulear, Bichon Frisé-korsning, etc...) som den vägen fått bra hem i stället för avlivning. Åtskilliga andra fick däremot inte den chansen. Ingen frågade efter dem. Inte stod de sist i kön, heller! Det avlivas åtskilliga sådana hundar, här i Sverige - dem är det minsann ingen rusning efter att rädda! Personal på djursjukhus och kliniker försöker ofta rädda dem genom att hitta nya hem, men deras kontaktnät är trots allt begränsat.  

Det är när jag faktiskt vet detta som jag blir illamående av dem som högljutt sjunger sin egen lovsång om hur de "räddat" en hund långt bort ifrån, samtidigt som en rädd liten hund i deras hemstad inte fick den chansen, utan i stället fick den där sista sprutan - kanske rent av på just den djurklinik dit de ska med sin "adopterade", "räddade" gatuhund... Visst är väl det alldeles väldigt fint och ädelt?

Jag har ohyggligt svårt för den där doften av hyckleri och självrättfärdighet, den kväljer mig.

För att göra något slags försök att hålla sig till trådens egentliga ämne så anser jag - om det till äventyrs skulle ha undgått någon - att om man verkligen vill hjälpa hemlösa hundar på andra ställen i världen så görs det bättre genom hjälp till dem som jobbar med det på plats.

Lasse

[Alva]

Lasse, håller med dig , här hemma finns massor av hundar att rädda och jag förstår heller inte varför man inte först sopar framför egen dörr innan man ger sig iväg.
Nu ömmar mitt hjärta för alla djur som far illa, var de än befinner sig i världen!
Men som du skriver på slutet, det bästa är nog att försöka hjälpa till på plats. Så tycker jag även med allt annat hjälparbete..
Att det skulle vara finare att ta hem en hund från Spanien, Irland eller Thailand begriper jag inte heller.
Däremot kan jag förstå att om man varit i dessa länder och sett den uppsjö av gatuhundar o katter som far illa att man vill göra något åt det.
Frågan är då vad, skulle kanske inte de pengar som det kostar att ta hem dessa djur kunna användas bättre på plats?

[Skogs-Siri]

anledningen till att jag svarar på dina frågor med hur vi har sett på det och handlat, beror naturligtvis på att jag inte kan beskriva andras erfarenheter. jag känner iofs säkert 100 människor som har tagit en omplacering från utlandet (via ett forum), och ingen av dessa gör det för att vara balla. bara trist att du har träffat på så många sådna. och självkalrt luktar hyckleri illa!

jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om att man kunde anmäla sitt intresse till djukliniker, hade jag vetat det hade jag gjort det! men då är ju frågan varför det inte finns någon information om dettta, när nu problemet är så stort?! varför finns det inte en hemsida, ett infoblad eller bara en liten notering på kliniker landet över!? inte konstigt att dom har svårt att hitta hem när ingen vet att dom arbetar på det sättet.

sen vidhåller jag fortfarande att det är ett märkligt sätt att se på saken, att det är viktigare att rädda svenska hundar framför utländska. för mig kvittar det om hunden är svensk, spans eller turkisk. en insats är en insats. så länge det sker korrekt och inget fiffel förekommer och så länge organisationerna anstränger sig att hitta bra hem, så anser jag att arbetet är lika viktigt här som i svergie och att det inte spelar någon roll i vilket land jag hjälper till. jag är trots allt världsmedborgare.

när det gäller hundhemmen i spanien, så är det naturligtvis vikgit att hjälpa på plats. dom för stora kampanjer för att ägare ska kastrera sina hundar då det går lösa ute hela dagarna. det går framåt och det lbir bättre. men innan allla kastrerar sina lösdrivande hundar så kvarstår problemet. det finns gatuhundar och man kan inte låta dessa vandra omkring på gatorna och föda kullar efter kullar. dom placerar många hundar även i spanien, såklart! men fortfarande är det en så stor mängd hundar som kommer till hemmen, att hem även måste finnas utomlands. förhoppningsvis är det inget som kommer behövas i framtiden, när världen har blivit en bra plats för såväl människor som hundar.tills dess gäller det att göra vad man kan för att förbättra för någon. om det så bara är för en spansk byracka.

[Lasse C]

jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om att man kunde anmäla sitt intresse till djukliniker, hade jag vetat det hade jag gjort det! men då är ju frågan varför det inte finns någon information om dettta, när nu problemet är så stort?! varför finns det inte en hemsida, ett infoblad eller bara en liten notering på kliniker landet över!? inte konstigt att dom har svårt att hitta hem när ingen vet att dom arbetar på det sättet.

Inte ett dugg konstigt! Det här är nämligen ingen organiserad verksamhet, och ingår inte i deras formella uppdrag. De har heller inte resurser att bedriva omplacering i organiserad form. (De kan heller inte ha besväret att gallra ut de som hör av sig bara för att de "vill ha en hund gratis")

Vad det handlar om är att enskilda djursjukvårdare, drivna av ett personligt engagemang, försöker rädda både hundar och katter som står inför avlivning, när de ser att det inte är något egentligt fel på djuret. Inte sällan tar de själva hand om hunden/katten medan de letar (ibland blir de kvar). Så något officiellt register över intresserade har de inte - men om du talar med en av de där engagerade djursjukvårdarna så kommer du att få höra om hundarna som "blev över"... Pratar du med en av dem och visar att du är seriös, så finns hundarna där ute - tro mig. (Om du så vill kan man se det som en naturlig gallring att bara de som är seriösa och faktiskt vill letar sig fram till kontakten på klinikerna.)

sen vidhåller jag fortfarande att det är ett märkligt sätt att se på saken, att det är viktigare att rädda svenska hundar framför utländska.

Tja, jag har väl aldrig sagt att det är viktigare? Jag säger bara att för mig är det totalt obegripligt att man, för att uttrycka det lite brutalt, hämtar en hund från ett avlägset land med allt vad det innebär i kostnader, byråkrati och arbete - samtidigt som man "låter" en annan hund, som man skulle trivts utmärkt med, dö två kvarter bort. Varför?

Lasse C

[Skogs-Siri]

okej, jag vet inte om det här leder någon vart. du forsätter att ställa samma fråga, och jag fortsätter att ge samma svar.

Och jag ser det naturligtvis inte som att jag låter en annan hun dö, bara för att jag hat tagit hit min Siri och min Jon.

jag hade förstått dig bättre om importen var oärlig, vinstdrivande eller på annat sätt ohederlig.

[Lasse C]

okej, jag vet inte om det här leder någon vart. du forsätter att ställa samma fråga, och jag fortsätter att ge samma svar.

Det är i alla fall uppenbart att du inte kan besvara den fråga jag ställer. (Egentligen är väl min fråga heller inte ställd specifikt till dig, utan mera allmänt.)  

Hur som helst, det leder ingen vart, så jag kan hålla med om att vi släpper det. OK?

Lasse C

[X-farmarn]

Nja, det som de med kennelhundar som sätter näsan i vädret visar kallar jag mera för snobbism...  

Allvarligt talat, när folk talar vitt och brett om hur de "räddat" en hund från "lidandet" på gatan känner jag ofta en obehaglig doft av självtillräcklighet och hyckleri. Och ingen verkar vilja svara på min fråga varför det skall anses "vackrare" eller "ädlare" eller på annat sätt mer berömvärt att frakta hit en gatuhund från Spanien jämfört med att ta hand om en vanlig svensk hund som står inför avlivning för att ingen vill ha den - såna finns det nämligen inte så få! Är det inte fint nog att vara ädel på hemmaplan?

Märk väl, jag påstår inte att du är sådan - men jag får inte ekvationen att gå ihop...

Lasse C

Lasse C - du skriver att det inte är så få vanliga svenska hundar som avlivas på veterinärklinikerna (och då pratar vi inte om stora brukshundskorsningar).
Hur många är det per år? Var hämtar du dina uppgifter om detta? Det skulle vara mycket intressant att få veta det.

Själv bor jag i en mellansvensk stad och har hört mig för hos veterinärklinikerna här om att just ta emot en "vanlig" svensk hund som är tänkt att avlivas. Svaret jag fått är att det knappast förekommer att "vanliga" hundar lämnas in för avlivning. Det fanns ingen hund att "rädda" för mig. Jag har istället tittat på blocket m.fl liknande ställen. Så gott som enbart brukshundskorsningar som omplaceras. De annonser på vanliga hundar jag svarade på var det mängder av folk som också ville ha. Jag hade inte en chans trots att jag kan erbjuda de allra bästa förutsättningarna för ett gott hundliv.
Däremot har jag genom en uppfödare jag känner fått ta över två rasrena vuxna hundar som behövde nya hem. De var däremot inte alls avlivningshotade.

Efter att ha tagit reda på hur vidrigt hundar kan ha det i vissa andra länder så har jag dessutom öppnat mitt hem för två utländska gatuhundar. Underbart trevliga OCH friska hundar kan jag tillägga.  Mina fyra hundar är alla lika mycket värda för mig.  Svensk eller utländsk hund har ingen betydelse. Oroar man sej för "konstiga sjukdomar"  så finns de irländska hundarna. Där har de inga andra sjukdomar än de vi redan har i Sverige. Över 30 000 hundar (enl.de irländska resquecentrena) avlivas årligen på Irland och en stor del är just "vanliga" sällskapshundar.  

Jag tycker att du Lasse C verkar fördomsfull i dina uttalanden.

X-farmarn

[filurfigur]

Vet inte om det är så att så väldigt många hundar i Sverige kommer in till veterinären för avlivning.

Men däremot finns det väldigt många hundar som inte har det bra här i Sverige, och som skulle behöva ett nytt VARAKTIGT hem med livslång trygghet och kärlek.

Eftersom jag själv arbetat med hundar i 3 år så har jag sett alltför många hundar som inte mått bra och som inte litat på människan mer. Men de här människorna som har de här hundarna som jag då pratar om går inte i första hand till veterinären och betalar för en avlivning. De försöker oftast sälja hunden istället, gärna till första bästa som är intresserad. Och för det mesta är hundköpet inte ordentligt genomtänkt, och hunden visar sig vara "besvärlig" och "ouppfostrad", så hunden blir missförstådd och känner sig otrygg även i det nya hemmet, och efter ett tag säljs den kanske vidare ännu en gång... De flesta av oss vet säkert att det faktiskt inte är helt ovanligt med omplaceringshundar som varit både i fyra, fem, sex eller ännu fler hem. Det är inte särskilt svårt att förstöra psyket på en hund, och när en sån hund sedan blir ohanterbar för ägaren då letar man upp ett nytt hem till hunden och har hunden tur så hamnar den hos någon som förstår sig på hundar, dess språk och beteenden. Då kan den få det jättebra. Men tyvärr är det nog vanligare att en sån här hund hamnar hos någon som inte förstår den och inte kan bygga upp dess förstörda psyke, och hunden får vandra vidare till någon ny ägare...


Och ganska ofta handlar det om blandrashundar med stora bruksraser i sig, vilket såklart inte passar vilken familj som helst. Jag tror mycket  handlar om okunskap. Man vet helt enkelt inte att det är stor skillnad på olika raser, man ser till det yttre, eller till inköpspriset, och man sätter sig inte in i hur en hund fungerar och vilket språk den har. Man tänker sig ungefär att det är ett gosedjur man skaffat, fast den behöver lite mat och så behöver den gå ut för att kissa och bajsa.

Jag tycker att det är jättebra att det finns kärleksfulla människor som är villiga att ta hand om hundar som behöver ett nytt hem. Men jag förstår också vad Lasse C menar med att det finns många hundar även här hemma i Sverige som behöver ett gott hem. Det viktigaste är väl dock att den som ska skaffa sig en hund verkligen tänkt i genom sitt val att bli hundägare och att man är säker på att man kan ge den nya hunden vad den behöver för att må bra. Och i det ingår ju också valet av ras/raser... Och att man är på det klara med att det inte alltid är så enkelt att ta hand om en vuxen hund som varit med om en hel del i sitt liv.

[filurfigur]

Kom förresten på att det ska finnas en bra bok som handlar om hundar som strövar fritt...  Mina hundar i Asien, av Sven Hedin.

Det är visserligen en gammal bok, men jag har fått tipset av väldigt hundkunnigt folk och de har sagt att den ska vara riktigt bra. Har bara inte haft tid att läsa den själv än. Kanske någon annan här som har läst den??

[åsnemor]

jag har egen erfarenhet av gathundar som strövar fritt, jag har arbetat med dom i i nästan sex år utomlands. vaccinerat 40 000 av dem mot rabies bland annat. DET FINNS SJUKDOMMAR SOM SVENSKA VERERINÄRER INTE HAR KÄNNEDOM OM! bland annat en inälvsparasit  som inte går att "avmaska" bort på normalt sätt. min importerade Riesen hade den. det tar FYRA DAGARS ODLING! för att kunna se den i mikroskop!!!!
Behandlingen tog ETT ÅR!!
Ingen veterinär i sverige KAN detektera den. de prover som tas måste skickas utomlands.. likväl som det påstås att parvovirus är dödligt!! helvete heller ! det är inte dödligt! jag har inte förlorat en enda hund under alla dessa år. det är bara så att svenska veterinärer inte har kontakt med sjukdomen tillräckligt ofta... det är bara att behandla med intravenöst dropp och ge K-vitamin i höga doser varannan dag under den första veckan. Från första dagen sedan hunden blivit sjuk och två veckor framåt- skall hunden inte dricka eller äta någonting överhuvudtaget. Bara behandlas med dropp! Så läker den blödande tarmen helt!!!
Rabies då! tas det prover på hunden när den kommer till sverige! det finns 2 hundar som har injuknat i sverige sedan 2001. varmblodiga djur kan bära smitta utan att insjukna själva. ett exemper är fladdermöss..som finns i sverige! att myndigheterna inte vill gå ut med det offentligt beror på att de inte vill skapa "masshysteri" i sverige. Läkarnas kompenens på området är inte heller någonting att hurra för..jag vet för jag har varit i behov av dem...DE tabbade sej år 2001 då en ung tjej dog pga bristande kompetens hos tidigare nämnda.
Gatuhundar ÄR  gatuhundar och måste så förbli. De mår inte bra av att stängas in. de är vana vid att gå runt i sina kvarter och lukta på allt som finns att lukta på.( Det är hundarnas sätt att läsa lokaltidningen).
Det är en instinkt som är så stark så att jag vågar påstå att det vore bättre att avliva dem. än att stänga in dem. Valpar kan räddas vid tidig ålder. Kastrering av vuxna är den enda hållbara lösningen. Att adoptera en gatuhund är att spela rysk roulett- med livet som insats.

[Fred]

I mina trakter har vi främst två sjukdommar som jag inte hoppas får fäste i Sverige. Den ena är rabies och den andra K-9 Distemper. Dom sprids häröver främst genom en allt mer ökande tvättbjörnspoppulation men även andra djur som t.ex räv, coyote (och som åsnemor sa, fladdermöss) är stora spridare av smittan. Distemper kan inte smitta människor (ännu), men rabies kan göra det. Problemet är att i de fall det smittade djuret överhuvud taget visar symptm så är dessa ganska lika.
Jag jobbar med fälljakt både i syfte att minimera för stora poppulationer och flytta "problemdjur". Jag har flera ggr varit tvungen att mer eller mindre akut tvingats att utsätta mig för rabiesvaccinering efter att ha blivit biten eller riven av ett misstänkt smittat djur och jag kan säga att vaccineringen gör ONT. Det liknar ingenting som övriga vaccsin kännetecknar.
Det måste dessutom göras i tre steg vilket i stort sett innebär ett tre veckors långt lidande, både psykiskt och fysiskt.

[åsnemor]

Ja, rabies vaccinering är inget roligt. Blev behandlad med Verorab och imoglobuin= inte kul. Vill passa på att tacka USA för att jag lever. Tack!
Amerikanska ambassaden specialbeställde vaccinet till mig.  Samtidigt som den svenska läkaren rådde mig till att avvakta!  ???Följden blev att jag inte fick vaccin förrän 16 dagar efter bett. Jag fick feber och bestående men som jag kämpar med än idag. Vaccinen är ju inte biverknings befriade precis. Vilket somliga tror! Är trots allt tacksam för att jag lever.  

[kallekalkon]

Varför skulle handel med hundar vara värre än nån annan handel med djur ?
Ser du inte dig själv i ett större sammanhang än så ?
Det är ju bara en kulturfråga.

Det finns andra kulturer där man skulle kräkas av tanken på att äta kräftor, som många av  oss gör.

Varför är det så svårt att sätta sig in i andra människors sätt att tänka ?

Jag säger inte att man måste gilla det, men man måste ha förståelse för att det finns en annan typ av logik än vår egen kulturellt betingade logik om vad som är rätt och fel.

Tänk då vi som äter surströmming

[rossi]

Gatuhundar ÄR  gatuhundar och måste så förbli. De mår inte bra av att stängas in. de är vana vid att gå runt i sina kvarter och lukta på allt som finns att lukta på.( Det är hundarnas sätt att läsa lokaltidningen).
Det är en instinkt som är så stark så att jag vågar påstå att det vore bättre att avliva dem. än att stänga in dem. Valpar kan räddas vid tidig ålder. Kastrering av vuxna är den enda hållbara lösningen. Att adoptera en gatuhund är att spela rysk roulett- med livet som insats.

De flesta av "gatuhundarna" iaf i Spanien är dock vanliga familjehundar som blivit utslängda på gatan eller inlämnad till hundstallen. Har själv varit nere i Spanien nyligen och jobbat som volontär på en hundgård och de allra flesta var väldigt sociala hundar som just blivit dumpade av familjer som tröttnat.

På  vilket vis har jag spelat rysk roulett med livet som insats då jag köpt mina två spanjorer?

Och vad är det för parasit du pratade om ibörjan av ditt inlägg, som din import hund hade fått?