kamphundar

[tranicos]

Tänkte tipsa om den här korta filmen:

http://video.pbs.org/video/1757336290/

Michael Vicks, en känd amerikansk idrottsman, dömdes för att ha arrangerat hundslagsmål. Ett stort antal hundar togs om hand och skulle avlivas då de ansågs vara "tickande bomber". Så blev det inte riktigt. Nästan alla lever idag i vanliga familjer och har sedan dess aldrig visat aggressivitet mot vare sig människor, hundar eller andra djur. Klart sevärd oavsett vilken sida man än står på.

[Nybörjarn]

Kul ett ämne jag inte e nybörjare i 

Men vart ska jag börja? Som 20 andra sagt det är ett ägar problem, folk vet inte hur man tränar och är en tillräcklig ledare för sin hund. Dom tror även att det inte är en hund dom är ute och går med utan en människa som på nåt sätt blivit fångad i just deras lilla varg. Sen avlivas det på tok för lite hundar. Har haft apbt sen jag var 14 och skulle någon av dom visa minsta aggression mot en människa så skulle jag avlivat dom. Bara för att tiken och hanen är bulldogs så är inte avkomman per automatik en bulldog enligt mig byrackan måste uppfylla vissa kriterier. Och nej aggressioner mot något levande är inte ett krav.

Sen är det även ett avels problem det avlas på sjuka, nervösa, allmänt ostabila hundar. Det är en fruktansvärd blandras avel där motstridiga drifter fram kommer hos vissa individer. Det är bättre med avel där hundarna har ett syfte och inte bara skulle se ut på ett visst sätt och det finns ett mål med aveln inte bara min hund är så gullig, det e klar grabben ska få nuppa innan han kilar vidare eller något annat idiotiskt skäl. Det finns nästan garanterat bättre avelsmatrial än just sin egen hund och det föds alldels för mycket hundar....

Sen är okunskap och den inneboende viljan hos folk att ha en cool hund inte tillgagn för mina gullliga bulldogs men som sagt folk va livrädda för först schäfer, sen rottis å dobermann sen vart det "pitbulls" som enligt aftonbladet kan va vilken ras som helst igentligen. Tro mig 99% av dom som tror att dom har en pitbull har en blandis. Sen måste folk aktivera sina hundar jag blir så lessen över alla stackars understimulerade hundar. Hundar älskar och ha ett jobb! Det är därför jag vet att dom inte är människor

Till sist om din hund biter eller skadar någon eller något så är du ansvarig spelar ingen roll om den är lös och din hund kopplad och jimmy din am staff är hundaggresiv inte game.

Hoppas jag fortfarnade kommer få svar på min surkåls fråga nu när jag gått ut som bulldog ägare 

[Mykorrhiza]

Nej, jag tycker inte dom är potentiellt farligare än rena terriers eller andra driftstarka hundtyper, dessutom är dom till skillnad från dom andra ofta mycket förarveka, har lite/lågt försvar, liten skärpa och vakt.

Med andra ord ganska lättsamma hundar att ha och göra med, däremot får man ju inte glömma vad dom faktiskt har i bagaget, könsaggressioner är precis som inom flertalet andra raser inte ovanligt, stort resursförsvar jämt emot andra hundar samt att det finns vissa teorier bla. från freddy worm christiansen (etolog) att dom kan tendera att "hoppa över" en stor del av dom varningar/steg innan det smäller, likaså påstår Kathy Sdao (känd djurtränare/föreläsare) att dom ofta kan kan använda slagsmål som överslagshandling.

Mycket som jag ser ligger till problem är den massproduktion av hundtypen, majoriteten av alla dessa hundar man ser är oreggat/blandningar och gärna blandningar med div. vaktmastiffer/bruksraser etc. som kan nedkomma med helt andra egenskaper i kombination.

Dom säljs till vem som än väljer att betala, och fortsätts att produceras trots att marknaden är mättad sedan länge, det är inte heller ovanligt att hundarna får agera "vandringspokaler" när ägaren tröttnar och dumpar hunden hos vem som än väljer att ta hand om hunden, tragiskt....

[trojlik]

Hej!

Jag har lagt märke till att det finns flera hundkunniga på forumet. Därför tänkte jag ställa en fråga som kanske är lite sliten, men som jag inte kommit fram till något vettigt svar på ännu:

Är så kallade kamphundsraser mer potentiellt farliga än andra hundraser?

Min erfarenhet är att kamphundsraser som american bulldog, pitbull och staffordshire bullterrier är lite annorlunda än andra hundar.
De valpar jag träffat, vilket är ganska många, har varit oerhört kampvilliga och envisa. När de sedan blivit könsmogna har de allra flesta, i flera fall trots en ihärdig socialisering med andra hundar under valptiden, blivit på ett ovanligt aggressivt sätt ilskna mot hundar av det egna könet. Det är som om de "svallar över" av kamplust och inte känner av läget riktigt innan de går till attack, ofta med både "brottning" och kraftiga, oerhört aggressiva bett med sina oproportionerligt stora käkar.
Mitt intryck är att de har en ovanligt stark kampvilja, ett stort mått av dominant läggning och att de snabbare går till attack mot andra hundar än de flesta hundraser gör. De flesta hundraser har en lång ritual innan de börjar bråka, medan de kamphundar jag träffat har en mkt kort ritual, för att sedan tända till och gå till attack.

Jag vill tillägga att jag på många sätt gillar kamphundsraserna. Hundarna  är ofta sociala med människor, trogna vänner, outtröttliga brukshundar och roliga lekkamrater.
Problemet som jag ser det ligger i deras aggressiva beteende mot andra hundar och det är av den anledningen jag inte skaffat en kamphund. Jag orkar inte med att hela tiden riskera ett allvarligt hundslagsmål så fort jag släpper hunden. Även om jag säkert skulle kunna träna hunden till att inte springa fram till andra hundar, kan jag inte garantera att den lyder mig alltid. Det kan ingen hundägare.
Min personliga erfarenhet är att kamphundarna inte är mer farliga för människor än andra hundraser om de är vettigt socialiserade med människor från tidig ålder.

Vad har ni för synpunkter?

Det du skrivit stämmer väldigt bra in på min 7 åriga amstaff blandning. Jag skaffade henne när hon var 10 veckor och började på brukshundsklubben tidigt då jag tyckte det var mycket viktigt att socialisera henne med andra hundar. Vi har gått valpkurs, unghundskurs, spårkurs, agillity tävlingslydnad mm. Vi har varit mycket på planen och tränat genom åren. Hon är inte speciellt samarbetsvillig men ändå så lättlärd. Men hon jobbar när hon själv vill
Hon är världens snällaste mot både vuxna och barn. Hon har aldrig gjort en människa något ont och hon är en underbar familjemedlem.
Men hon tål inte andra hundar trots min ihärdiga träning med henne. Hon reagerar inte på andra hundar när jag har henne i koppel. Jag kan träna med henne löst och ha platsläggning bland andra hundar och gå runt löst när vi tränar på planen.
Men hon kan inte gå upp nos mot nos och hälsa på en annan hund om det inte är en stor dominant hane. Det smäller direkt utan förvarning. Hon har aldrig bitit någon men hon brottar ner dem och sätter käftarna över nacke/hals och skall dominera den andra hunden. Och inte ens om den ligger helt orörlig och underlägsen ger hon sig. Då verkar det nästan som hon blir ännu argare för att hon inte får mothugg.
Jag älskar verkligen min padda och hon är en underbart go och snäll hund. Men jag kommer ALDRIG NÅGONSIN skaffa en sådan här ras eller blandras igen.

[Vargerik]

Det du skrivit stämmer väldigt bra in på min 7 åriga amstaff blandning. Jag skaffade henne när hon var 10 veckor och började på brukshundsklubben tidigt då jag tyckte det var mycket viktigt att socialisera henne med andra hundar. Vi har gått valpkurs, unghundskurs, spårkurs, agillity tävlingslydnad mm. Vi har varit mycket på planen och tränat genom åren. Hon är inte speciellt samarbetsvillig men ändå så lättlärd. Men hon jobbar när hon själv vill
Hon är världens snällaste mot både vuxna och barn. Hon har aldrig gjort en människa något ont och hon är en underbar familjemedlem.
Men hon tål inte andra hundar trots min ihärdiga träning med henne. Hon reagerar inte på andra hundar när jag har henne i koppel. Jag kan träna med henne löst och ha platsläggning bland andra hundar och gå runt löst när vi tränar på planen.
Men hon kan inte gå upp nos mot nos och hälsa på en annan hund om det inte är en stor dominant hane. Det smäller direkt utan förvarning. Hon har aldrig bitit någon men hon brottar ner dem och sätter käftarna över nacke/hals och skall dominera den andra hunden. Och inte ens om den ligger helt orörlig och underlägsen ger hon sig. Då verkar det nästan som hon blir ännu argare för att hon inte får mothugg.
Jag älskar verkligen min padda och hon är en underbart go och snäll hund. Men jag kommer ALDRIG NÅGONSIN skaffa en sådan här ras eller blandras igen.

Så skönt med en "amstaff"-ägare som vågar erkänna att allt inte är guld & gröna skogar!

[Gronavagen]

Så skönt med en "amstaff"-ägare som vågar erkänna att allt inte är guld & gröna skogar!

Erkänner vad? Hur dessa raser är eller hur hans/hennes hund är runt andra  hundar? För det säger ju ingenting om hur min hund är (som är så pass socialiserad med andra hundar att hon fått träna andra hundar som inte kan hundspråk).

Men jag  ljuger väl....jag vet ju inte vad jag har i kopplet.

[Händig Man]

Fortfarande så är det ÄGAREN som styr hunden oavsett ras, sen har kamphundar som alla ska envisas med att kalla dem ett speciellt temperament MEN om ägaren vet vad han gör är de hur underbara som helst, för övrigt tycker jag inte att ni som inte haft kamphundar ska uttala er i frågan

[ciaston]

Min dotter har en Am staff och där hon bor så brukar folk fråga henne om det är en kamphund och hon svarar: NEJ DET ÄR EN FAMILJE HUND !
problemet är Inte hunden utan att det är känslorna runt hunden, hennes är underbar mot allt och alla.

Jag däremot har en`` Pitbull´´ av rasen Chines chrested eller Kinesisk nakenhund, han kan inte hälsa på någon annan hund, tik eller hane, han
är livrädd och hugger direkt.
Sådan har han varit sen 10 veckors ålder när jag hämtade honom ( Han kan vara ihop med våran andra och dotterns amstaff)

Det som är skillnad av dessa pittbulls är att man kan styra en liten hund och att skadorna blir betydligt större av en sk. kamphund än en kines.
Men alla hundar kan bli farliga i människors händer.

[Bulldeg]

Ägaren styr sam formar sin hund, ja. Dock bara till den månen som går.

Oavsett ras eller användningsområde så skall man komma ihåg att om en ras avlats för ett specifikt mål i en lång tid (selektivavel), så kommer det att lämna spår på avkommorna som kanske inte alltid är önskvärda för folk som endast köper hunden/rasen som sällskap.

ASTn(Amstaffen) som är en hundras som är framavlad ur APBT(Pitbullen) är en mildare variant än sin avart. Amstaffen har oftast inget större problem att umgås i större grupper eller med andra hundar, såklart finns det individer som inte fungrerar med andra hundar även av denna ras.

APBTn fungerar i mer regen än undantag inte med andra hundar. Och förklaringen till varför till det är ju just pga den hårda selektiva avel som utförts inom rasen för att få hunden framgångsrik inom det rasen använts till.


Hoppas det inte blev för virrigt då jag har bråttom iväg.

[kolafallarn]

Det finns inga dåliga hundar,bara dåliga ägare!

Kamphund är det bara om man kampar med den!
Och det kan man göra med alla hundar!

[Rav3n]

En hund blir vad ägaren/tränaren gör den till. En hund följer bara sina instinkter och sedan kan man träna bort de icke önskvärda beteendena i viss mån men man får aldrig glömma att hunden fortfarande är ett rovdjur i grund och botten och följer bara sin natur. Man kan ha en go och mysig soffpotatis som ligger och sover dagarna genom, MEN blir den trängd och känner sig hotad reagerar den bara instiktivt. Och då spelar det ingen roll vad det är för ras.
 De sk kamphundarna blir fostrade till ett aggressivt beteende av sina ägare/tränare. En kamphund är helst en hanhund som får möta en annan hanhund. Innan kampen börjar får hundarna träffa en löptik och sedan slåss de om tiken, därav de häftiga kamperna. De följer bara sina instinkter och människan finner "nöje" av att se dem slåss.
Sedan skall det tilläggas att kamphundarna är framavlade för sina egenskaper med stor muskelmassa, kraftiga käkar och hett temperament för att människan vill se brutalare hundslagsmål.
Man kan ändra en hunds beteende men det kräver stor kunskap om hundar och deras psyke OCH mycket tid samt tålamod. Ett litet framsteg en dag är positivt men man får räkna med att det även kommer bakslag. Kommer bakslagen så får man tänka att "vad gjorde JAG som hunden missförstod"? och sedan utgå efter det......

[Charlotte]

Jag tror jag har ställt den här frågan förut men aldrig fått ett svar, så jag försöker igen:
Har man alltså på ett visst antal generationer lyckats avla bort kamplusten hos dessa raser så att den inte alls är mer beredd till kamp än låt oss säga en Border Collie? Och är dom inte farligare än andra raser om det väl kommer till slagsmål?
Jag har själv aldrig sysslat med den typen av hund, det är mest vallhundar för hela slanten...
Och jag ser ibland människor som köpt en lugn Sällskaps BC från ickevallningsintresserade föräldrar och ändå får riktiga monster.
Det senaste är en jobbarkompis som trots min avrådan köpte en sån för att köra agility med, uppfödarna hade sagt att instinkten inte skulle komma fram om hon inte fick träffa får
 Den hunden kan idag inte vara lös, den vallar folk, bilar, vindpustar och t o m av att se stjärnorna blir den galen och ska samla ihop dom också...
 Nu är väl BC ett extremexempel, men vi kan ju ta vanlig Collie eller Bearded collie, dom har inte avlats för vallning på länge, men instinkterna finns kvar...
Mvh
Charlotte

[Rav3n]

Charlotte
Att avla bort vissa egenskaper hos djur tar lång tid. Många av dagens raser började framavlas redan på 1800-talet och att få bort vissa anlag lär ta ungefär lika lång tid.
Att valpar skiljer sig inom samma kull är inget ovanligt. De har alla olika personligheter såsom vi människor. Fördelen med djuren är att där kan vi gå in och träna bort icke önskvärda beteenden till viss del.

Din arbetskamrat verkar ha en hund med stark vallinstinkt. Hur ofta tränar han med hunden? På det som du beskriver verkar det som att hunden behöver mer aktivering  för att få utlopp för sin energi. Även hundar behöver få tänka. Han kan kanske pröva att låta hunden spåra så att den får utlopp för sin energi på det viset. Vet att det funkar på min egna Schäfertik.

[Just_me]

Tror jag skrev det förut med men skriver det igen:
En kamphunds naturliga kampinstinker är inte något du vill avla bort, utan tvärt om förvalta.

Kamp med hund var en gång en seriös "sport" hur vidrigt det än låter. De hundar som avlades fram till ändamålet hade väldigt goda egenskaper.
Deras främsta egenskaper var mod, styrka och smidighet. De var också ofta väldigt intelligenta hundar.
En kamphund som visade aggressivitet avlivades eftersom det visade prov på osäkerhet och feghet.

Tex en amstaff eller pitbull ska vara atletisk, välbyggd och smidig. Den ska vara uthållig, envis och modig/orädd.

I dagens samhälle har kamphunden blivit en symbol för makt hos många gäng, "tuffa killar", kriminella.
Sätt vilken ras du vill i de här händerna och du får en instabil och rädd hund.
Jag köpte min pitbull/amstaff blandis direkt ur en kampsituation där han blivit svårt sönderbiten. Han var bara en valp och de använde honom som kampbete för de andra hundarna att träna på eftersom han var liten till växten.
Tack vare att han fick egenskaper som just oräddhet och mod var han efter några veckor redan en stabil, lycklig valp. Vi tränade mycket med andra hundar för att ge honom possetiva upplevelser.
Många glömmer också att det här är aktiva hundar, terriers som kräver mycket stimulans.
Du kan inte köpa en pitbull och tro att du kan gå runt kvarteret en gång per dag och sen ha en normalfungerande hund.
Jag tränade sök i teräng och lydnad med min, fungerade utmärkt.

Samma gäller många andra raser, du förväntar dig inte att en huskey eller en jakthund ska fungera bra under utan stimulans?

Det har bevisats om och om och om igen varför många vanliga hederliga hundmänniksor väljer en kamphund.
Vi utgår helt enklet från vad för hund vi vill ha, vi ser på egenskaper, utseende, lynne och så hoppas vi på att vårt val är riktigt.

Precis som jägare väljer jakthundar och fårägare väljer vallhundar.

Så nej, det finns inga egenskaper som behöver avlas bort hos kamphunden. Men man behöver, precis som hos alla andra raser, gå via seriösa uppfödare som avlar på rätt individer.
Om du inte har sån tur som jag, som lyckas fånga upp en trasig valp som visade sig vara den bästa hunden jag någonsin haft.

(de som kampade med hundarna blev av med sina hundar och drogs inför rätt.)

[kolafallarn]

Problemet med folk är att dom lyssnar för mycket på andra!
Dom vet inte ens hur en amstaff eller pitbull ser ut,lika lite träffat en!
Dom litar på skröner och allt skit prat om sånna hundar,men så är ju nästan alla mäniskor.
Det är därför det kommer upp konstiga frågor!
Folk förstår inte bättre.
Döm inte hunden efter håret!
Och NEJ,dom är inte mer aggresiva!

[Charlotte]

Problemet med folk är att dom lyssnar för mycket på andra!
Dom vet inte ens hur en amstaff eller pitbull ser ut,lika lite träffat en!
Dom litar på skröner och allt skit prat om sånna hundar,men så är ju nästan alla mäniskor.
Det är därför det kommer upp konstiga frågor!
Folk förstår inte bättre.
Döm inte hunden efter håret!
Och NEJ,dom är inte mer aggresiva!

Är det min fråga du tycker är konstig?
För mig som levt med jakthundar i hela mitt liv och Border collie dom senaste 6 åren (alltså hundar med starka framavlade drifter) är inte frågan konstig...

Tack för svaret på min fråga Just me
Mvh
Charlotte

[kolafallarn]

Jag menar allmänt hos folk!

Har haft folk som klappat o kelat med min hund och sen frågat vad det är för ras,O FY vad det en amstaff! Jag kunde ju blivit biten?

Ja tackar ja!!

[Lena i Fjollträsk]

Nja jag vet inte jag. Jag tycker nog allt att kamphundarna har lite väl lätt att tända på andra hundar för att det skall kännas säkert att oerfarna hundägare har dem. Många är jättetrevliga med människor, det känns iallafall inte säkert.  Jag kände en i Amerika stambokförd pitbulltik för en massa år sedan, det var en jättetrevlig ungtik som ofta lekte och hade roligt med min rätt dominanta, ett år äldre storpudeltik. Hade deras relation inte varit på det viset, att det var min hund som styrde och ställde, hade jag aldrig vågat låta dem leka, för kampen låg väldigt tydligt nära till hands för den hunden. 

Jag är utbildad (men numera inte verksam) som a-figge vid mentalbeskrivning. Figgade en amstaff, det var inte helt kul. Den tog sig ut till mig på avståndsleken och började leka, men helt plötsligt slog den om och blev rädd och backade, precis när den slog om var den ett ögonblick på väg att gå på mig.  Det hade kunnat sluta mindre roligt. 

[kolafallarn]

Ja nu är vi där igen!
EN hund?
Ska den stå till svars för alla andra?
Har träffat många farliga hundar som inte är kamphundar som man rent ut sagt blir rädd för,vad är skillnaden?
Som sagt,det är inte hunden som ska förbjudas det är ägaren..

[sonja på slätten]

Men en skillnad är det väl?  Om någon, människa eller hund,  blir angripen av en "kamphund"  lär väl skadorna bli betydligt värre än av en t.ex. vallhund eller fågelhund?
Jag var tidigare i livet med om en del slagsmål mellan collies, och fastän det var ppå fullt allvar och såg hemskt ut, blev aldrig någon skadad mer än små ytliga prickar.