brun lohmann hackar på orpington, vad göra?

[malinsandberg]

Skaffade igår en jättefin 20 veckor gammal gul orpingtonhöna. Mina 1,5 år gamla, mycket mindre och i vanliga fall väldigt lugna och fogliga bruna lohmannhönor (2 st) hackar henne i huvudet tills hon blöder. När de går ute lämnar de henne ifred, men så fort jag stänger in dem i hönshuset är de på henne. Inte hela tiden, men tillräckligt för att jag ska reagera.  Handlar det bara om att markera rangordning tror ni?
Jag tycker det är obehagligt att se. Orpingtonhönan visar sig undergiven, vänder ryggen till, går undan när någon av de andra närmar sig henne, och står still när hon blir attackerad.
Inatt, medan det var mörkt och jag antar att de sov, fick orpintonhönan var ifred. Jag har låtit henne vara ensam i hönshuset ett tag så att hon ska kunna äta och dricka utan att bli störd.
Har tidigare blivit varnad att just brun lohmann kan vara elak mot andra raser, men jag tyckte att mina var så tama och vänliga....
Tips?
Måste jag dela på dem? Hur länge ska jag låta mobbingen pågå? Helst vill jag att de ska kunna gå tillsammans, och även att jag ska kunna skaffa några hönor till av olika raser att ha ihop, t. ex fler orpington, faverolle, RIR, New Hampshire, australorps... Hos henne jag köpte mina lohmann av gick de tillsammans med svarthöns, australorps, engelska stridshöns bl. a., och det verkade gå bra...

[Daaniel]

Just bruna lohmans kan vara riktiga "mördare" har läst flera gånger att dem hacka ihjäl andra och gjort stora köttsår på andra höns osv... :/

[Linkoso]

Min mamma köpte också för länge sedan 1 gul orpington som hon satte ihop med sina lohmann. De dödade inte henne men däremot blev hon väldigt mobbad. Hon satt i ett hörn och var ledsen och en morgon var hon död...  =/

Aldrig så smart att släppa in en ensam ny individ till en flock utan se till att det är ett par, tre stycken som känner varandra och flyttar ihop med varandra. Då har det varandras trygghet i alla fall.

Har du någon tupp i flocken?

[malinsandberg]

Kanske skulle köpa en till gul orpington från samma kläckning... Det fanns en till.
 Hörde av en kompis att man kunde ställa in något i hönshuset som de gamla hönsen inte var vana vid, som kan tyckas mer skrämmande/hotfullt än den nya hönan, typ en cykel eller liknande, som alla kan tvingas att hålla ihop mot. Vad tror ni om det?

[malinsandberg]

Och, förresten jag har ingen tupp. Det är de gamla lohmannhönorna som bestämmer!
Fast jag tycker mycket om dem. De är tillgivna, nyfikna, kommer när jag kallar. Aldrig några problem att ta upp dem eller hålla dem. Men att de hackar på nykomlingen är verkligen inte roligt!

[Jennyt]

Alltid klokt att inte ha en ensam individ i varje ras........isåfall genomgående en av  varje. Om man har en ensam av en ras blir den nästan alltid utanför, även om det inte alltid går så långt att de blir sönderhackade.

Inte alls ett dumt förslag att ge hönsen lite huvudbry. Några granruskor, lite torra löv, blandat med något gott  att sprätta i, apelsinskivor på några grenar lite hopphögt upp är aldrig fel för uttråkade gamla damer. En stadig tupp hade nog suttit fint oxå. Tror inte att en ungtupp skulle rå på dina järnladys, utan lite pondus får det va

Lycka till med lillan

[Linkoso]

Problemet med tupp kanske ligger i att personen råkar ha höns i tätbebyggt (tänkte på att du hade så få också, lite tätbebbygt siffra  )? 

[linslus]

Man ska ALDRIG köpa en ensam som ska in i gruppen. Jag säljer inte ensamma höns utan kompis. 

[Linkoso]

Samma här. Om det inte gäller en tupp då.

[sonja på slätten]

Jag håller STARKT med de två föregående.

[sonja på slätten]

Och detta anser jag är säljarens sak att se till. Det kan man inte begära att folk som inte är så erfarna ska känna till.

[Minnas]

jag började med några bruna lomanhönor sen köpte jag in stor Cochin jag köpte ett par tupp och höna men lomanhönorna gick på hönan ofta flera åt gången tuppen försökte försvara sin höna men dom var för lea så jag gav bort dom till en som hade lomanhönor...sen dess har jag inte haft loman. Jag säljer inte till folk om dom ska blanda med värphöns.

[Linkoso]

Nja, det där är väll ändå lite att dra alla värphöns över en kam? Vi har haft värphöns i flocken under alla år blandat med massa annat. För 2 år sedan tog vi hand om en flock på ca 25st bruna lohmann som höll på att slita tarmar ur varandra och grejor. När vi släppte med skräck ihop dem med våran flock slutade de. Inte ett enda bråk mer, helt coollugna. Men så bestod ju våran flock av ca 50 hönor + 10 tuppar så kärringarna förstod väll att de inte hade en chans.

[Nettis]

Jag har en trio med Lohmanavkomma med mina dvärg wyandotter stundvis och det går alldeles ypperligt bra.

[malinsandberg]

Lite blandade kommentarer till era svar:

Det där med tättbebyggt område stämmer, jag får inte ha tupp, och inte så värst många hönor heller, annars hade det säker varit bra med en tupp som kunde sätta elakingarna på plats.

Jag ska prova med lite mer saker för hönsen att sysselsätta sig med, det var en bra idé!

Jag vill ju ha så många olika raser, det är svårt att välja när man inte får ha fler än 6-7 höns totalt. Därför tänkte jag ta en av varje sort, men det var visst inte så lyckat, i alla fall inte när det redan finns två lohmann... Om det inte blir bättre de närmaste dagarna köper jag nog orpingtonens syster också, så de har varandra att ty sig till. Fast idag har det varit lugnare, och ikväll sov de alla tre i en hög på golvet tätt ihop, istället för att sitta på pinnen.

Nästa gång jag skaffar höns ska jag köpa två av samma sort.

[Minnas]

Jag skrev bara om min erfarenhet 

[Linkoso]

Hehe.

Ja, det gäller dock att ha många tuppar i gruppen vad vi har märkt för att det inte ska bli för bitchigt. Vi har aldrig varit med om att värphönsen haft ihjäl andra genom att "döda med hackhing" utan det har de endast gjort på sig själva. Och då hade vi inga tuppar i flocken utan en av hönorna tog ju rollen då... Och hon var värst av dem alla, hon fick de andra till att börja hacka.  

Sedan så har vi råkat ut för att höns har ätit upp foten in till skelettet på en höna FAST med en tupp i flocken, och det var inte värphöns utan det var en dv silke/dv kochin med lite mera dvärgkorningar som var så elaka. De slutade när hon var borta så jag vet inte om det var något fel på henne enligt de andra flockmedlemmarna då hon var uppvuxen i flocken, systrar och mamma gav sig på henne.  

Sedan så har min pojkvän råkat ut för en uppäten fot också, detta var vita lohmann dock. Men jag har upplevt att den värsta hybriden, det är ISA brun. Väldigt leda och kaxiga kärringar. Smånyp och slagsmål nästan hela tiden, och då med varandra, inte mot någon annan sort då de ofta väljer att ge upp på en gång. Men om de bestämmer sig för att försöka kaxa sig och vara dominant mot en annan värphybrid blir det väldigt lätt slagsmål då denna inte går undan utan det blir: WTF, VAD GÖR DU DIN J*VLA *@£*€€**, TIGGER DU SPÖ ELLER!"... Slagsmål igång och man ser hur de stackars tuppar står på sidorna upprörda och försöker få stopp på dem...   Jag tror Emils tupp till och med har gett upp nu när hans värphöns ryker ihop, i början flög han på dem och var arg över att de bråkade men det hjäpte inte... Så han har kanske tappat sin manlighet och tittar oftast lite bara när två börjar bråka nu som, "suck, here we go again... -.-"  

Sedan har vi skräckexemplet då på att vissa individer akn vara riktigt hemska... En granne berättade att han hade ett gäng bruna värphöns som var så elaka. De dödade allt man satte in i flocken. Så fick han tipset om att han skulle skaffa en tupp... Det var den tuppen det. När han kom ut hade hönsjävlarna trängt in honom i ett hörn och hackat ihjäl honom.   Manshatare?  

Så, jag upplever att de bruna har varit värst under åren. Men alla är långt ifrån mördare, dock så har alla denna kaxighet i sig, så, ingen ensam höna i flocken, vilket gäller vilken flock som helst, inte bara värphöns. Jag har nu 2st 10 veckors bruna lohmannkycklingar jag fött upp sedan 2 veckors ålder och 2st 16 veckors. De är bland de underbaraste hönsen i hönshuset, nästan jobbiga för de är så klängiga.  Helt annurlunda än de man får hem som vuxna "utvärpta" ifrån ett hönseri... Tror uppväxten verkar spela en stor roll.

[Minnas]

Jag har förr hjälpt några med tuppar till värphöns, det har då varit könsmogna tuppar av rasen stor Cochin  det har av 4 st gått illa för 3 tuppar. En granne fick sist och när jag kom dit en gång så hade dom ätit av hans fotbefjädring då sprayade dom med nåt lila medel....då började dom äta upp han fjädrar till slut var han helt kal NÄSTAN han hade mest dun kvar sa dom. Då tog dom bort tuppen  och skaffade "tuffa" marantuppar könsmogna...först plockade dom en sen den andra...dessa höns hade bra foder bra utegård mestadels frigående på en stor tomt. Så till slut tröttnade dom på dessa höns och tog bort alla nu ska dom skaffa Hedemora eller nån annan lantras. Så visst är dom vassa dessa loman men det är väl vi människor som rår för det givetvis.

[malinsandberg]

Usch vilka skräckhistorier ni berättar!
Jag har nog ändå haft tur... Mina lohmannhönor Halta Maggan och Lotta ÄR faktiskt lugna och sällskapliga, och idag har de inte varit elaka mot orpingtonunghönan Guldbollen. Inatt var det lite kallt, och jag tror att de upptäckte att det var varmt och skönt intill fluffiga Guldbollen.
De har fått ovanligt mycket mat idag, och alla tre har valt att vara ute i kylan och blåsten och det snöblandade regnet tills det blev mörkt ute. Inget bråk, och Guldbollen står inte längre i ett hörn och tar emot stryk. Visserligen ger hon inte igen, men hon går makligt undan om någon visar sig agressiv, och det verkar räcka. Inget blodvite, och jag tror att Guldbollen har fått i sig vad hon behöver i matväg. Ofta går de faktiskt tillsammans alla tre och pickar i gräset och hackar i sig döda snigelskal, så jag tror nog att denna historia slutar lyckligt i alla fall!
Tack för ert engagemang och era tips!

[Minnas]

 :)Ok det går nog lättare när du har så få hönor