Hanteringsfrågor

[puck]

Jag har fått hem min blivande avelstjur, en halvårskalv. Nu har jag tänkt göra detta med ”uppfostran” efter konstens alla regler. Men hur gör jag då egentligen?

Vi hämtade honom i söndags och han står nu uppbunden bredvid mina kalvar och nuvarande tjur. Korna går ute. Har tänkt ha honom inne tills de andra installade ska till slakt om 2 veckor. 
   Han är oerhört orolig, men det är väl knappast konstigt eftersom han hastigt slitits bort från sin mamma och sen rest i flera timmar för att bli fastsatt i lagårn. Det oroar mig inte så mycket, går väl över snart. Värre är det att han är bråkig. Buffar mig ganska rejält när han kommer åt. Har det också att göra med omställningen, eller är han av en bråkig natur? I så fall blir det inte roligt… Men det känns som det är lite tidigt att redan nu veta hur han kommer att bli som äldre? Han är väl arg på mig för att jag utsatt honom för så mycket otäckt… Så länge det går över snart så kan han väl få vara det. Är det bättre att släppa honom lös i en box?
   Min nuvarande tjur, 3 år, har varit så jäkla snäll hela tiden. Lite busig, men då har jag smällt till honom lite på mulen och då ger han sig. Ska jag göra det med kalven?
 
Jag har nu tänkt, när han lugnat sig, att försöka grimträna lite inne i lagården. Det är inte så himla mycket plats, men lite svängrum finns. Kanske vågar jag ta ut honom på backen också, jag kan sätta grindar runtom dörren.
   Hur gör man bäst när man grimtränar? Kättinggrimma och långt grimskaft, har jag läst nånstans här, och rycka till om de skenar iväg.

Ska jag ringa honom? Antar att man måste vänja djuret att ledas i ringen också - hur?

Det blev en hel uppsats det här. Hoppas få fler uppsatser till svar.

[soleskog]

Har han inte varit bunden innan (borde han ju inte varit m tanke på åldern) är det nog absolut bäst att släppa honom i box - att stå bunden är ju en hyfsat stor omställning. Han har sannolikt riktigt hög stressnivå, att slåss är nog helt enkelt ett sätt att försöka ta sig därifrån. Box och matning med kraftfoder tills ni är vänner, grimträning sedan är min rekommendation.

[mazze]

Tänk på innan du släpper lös honom i en box att även små tjurar kan vara riktigt farliga.
Jag hade haft han bunden och om inte han lugnat sig så iväg med honom till slakteriet.
Tjurar är farliga, hur snälla de än må vara.

[puck]

Har han inte varit bunden innan (borde han ju inte varit m tanke på åldern) är det nog absolut bäst att släppa honom i box - att stå bunden är ju en hyfsat stor omställning.

Ja, mitt samvete fixade box till honom vid kvällsutfodringen. Nu ångrar jag ju att jag inte gjorde så från början. Men det går inte att ändra nu. Man lär sig hela tiden! Jag är ibland rädd att fråga här, folk kan ju tro man är ett pucko. Men hur ska man annars kunna bättra sig? Dessutom vet ingen, i alla fall inte många, vem jag är - så vad är jag rädd för?

Tänk på innan du släpper lös honom i en box att även små tjurar kan vara riktigt farliga.
Jag hade haft han bunden och om inte han lugnat sig så iväg med honom till slakteriet.
Tjurar är farliga, hur snälla de än må vara.

Det vore ju rent förjävligt att behöva slakta en nyköpt och dyr tjur! Usch, nu kommer jag inte kunna sova inatt igen. Varför ska man hålla på och ha djur för? (Kanske för att jag inte skulle stå ut utan dem.) Helst skulle jag inte ha tjur, men jag är dålig på brunstkoll. Kan man gå en kurs i det? 

[mazze]

Husdjursföreningarna brukar regelbundet ha fertilitetskurser men det kanske blir för avancerat.
Sen kan man ju alltid klaga till den som sålde tjuren. Man ska inte sälja tjurar med dåligt lynne.

[git]

Ta det lungt och avakta några dagar, låt han va. börja sedan och närma dig honom när han vart någon dag.
fjäska med kross.

[Moëll i Trädet]

Kalven har säkert inte varit bunden tidigare, då minskas ju stressen betydligt om han får gå lös i en box. Det tar ofta minst en vecka innan han börjar känna sig hemma. Låt honom vara i fred bara. Jag brukar sträcka fram handen mot mulen när han får mat, ryggar han gör jag inget mer, men när han börjar nosa eller slicka tar jag nästa steg. Jag undviker att gulla eller klappa på huvudet, klia med ryktskrapan över ryggen lite och ofta tycker jag funkar bra. Snart brukar man bli kompisar och tjuren står stilla och väntar på att bli ryktad när man kommer nära, då är det dags att börja med grimman. Nu brukar mina tjurar vara lite äldre, drygt 1 år när dom kommer, men det borde väl funka även på en kalv. Jag vet inte om det är så här man ska göra, men hittills har alla mina tjurar varit snälla och hanterliga.

[gimskogen]

JAg hade låtit honom stå uppbunden i några veckor brevid någon lugn ko... o inte brytt mig så mycket om honom... utan bara försökt tagit de lugnt...

de brukar lugna ner sig o lär av de gamla djuren..
men vill du kunna hantera dem som vuxna om de kommer från en dikobesättning då de inte har hanterats så bör man ju sen börja lite innan han blir allt för stor... så du rår på honom..

Men nu har du honom i boxen...
så låt man vara där då.. o gör inte så mycket alls nu i början om han verkar rädd,... låt de gå några veckor... tills han lugnar ner sig..
Men man kanske behöver gå in o ge vatten o foder...  mocka lite o tänk på att vara lugn... o på att inte komma i vägen om han blir rädd... är de en dikalv så kan han ju väga över 200 kg. o de är ju stora djur om de är rädda...

 de beror ju jätte mycket på hur hans pemperament är...

Kan inte låta bli o säga att hade du köpt en tjurkalv från en seriös mjölk bonde så hade de varit så  oerhört mycket enkalre antagligen... de brukar iallamännhet inte bli hysteriska då blir uppbundna...

Men även dem drar ju mycket i början då de ej är vana... att stå bundna.
men är de en dikalv så är han ju så mycket större...


när jag köper tjurkalvar så köper jag oftast små kalvar som är ca 2-3 månader av en mjölkbonde... o de väger ju inte alls i närheten av en dikalv... o är då mycket lättare att få som man vill ha den... ( de kanske väger runt 70 kg )
sen efter somd e  är mindre så är den ju också oftast billigare i inköp...  men även den växer ju sen till sig.. o blir lika stor som alla andra...

[Luff]

Bind upp honom bredvid en lugn ko.
Tillbringa lite extra tid m kossan så han ser dig och vänjer sig.
Låt bli honom.
Efter några veckor så kan du säkert utan mankemang borsta honom också. Eftersom han redan stångas så ge honom inte en chans att använda huvudet i kontakten med dig.

Lär honom sen att ledas i ringen så fort som möjligt. Utrusta dig med pinne ca 50 cm m kort lädersnodd. Gå redan från början på hans vänstra sida snett bredvid hans bak. Drag i grimskaftet betyder gå vänster, pet m pinnen på bogen gå höger.

[puck]

Tack för alla svar! Har sagt det för, men jag säger det igen: Det här är ett fantastiskt forum!

Det har gått några dagar sen sist och lite har förändrats. Han har börjat slicka min hand när jag kommer med hö eller allmänt sträcker fram den emot honom. Men det gör väl varenda tjur...? Det känns som han har acklimatiserat sig lite, men jag hoppas att det blir bättre. Han gör nämligen fortfarande utfall. Jag har gjort som ni föreslagit, låtit honom vara, men det är svårt att helt och fullt ignorera honom. Det var kanske heller inte det ni menade? Så jag har, när han blivit nyfiken och visat intresse för ströskopan (han står i ett bås som jag provisoriskt gjort till box och jag gödslar ut precis som hos de andra), låtit honom nosa och slicka på skopan (ett oranged ös-kar - oerhört intressant) och då kan jag heller inte låta bli att klappa honom på kinden eller under hakan - som han ju såklart blir helt lyrisk av. Det kan väl inte vara fel, eller?

Men det är ju det här med stångandet. Jag har inte varit inne i hans box, men när jag lägger fram hö på foderbordet så kan han plötsligt få för sig att stångas, en gång, sen är det nog. Inte buffa gulligt, det gör mina hemfödda tjurkalvar, utan faktiskt ta sats. Jag har inte varit med om det förut. Kan man sätta en diagnos på honom?   (Jag har flera kompisar som är socionomer.)

Nu är det ju så att jag tyvärr inte kunnat följa allas råd. Till exempel så hade jag gärna följt Luffs och gimskogens råd att binda upp honom bredvid en lugn ko. Men dessvärre fungerar inte det i dagsläget (korna går ute medans det är fullt av slaktdjur i lagårn). Nu har jag dock fundering på att släppa ut lille tjuren till korna så fort som möjligt, för att sen börja om med alltihop. Det är nämligen så att jag nästa måndag skickar de andra djuren i lagårn till slakt och sen måste jag ha tomt i lagårn för jag ska bygga om lite. Jag kom på det där med ombyggnaden lite för sent.  

Hänger ni med? Jag är nog lite för trött nu, har varit i stora staden idag. Kanske ska vänta med att skicka det här inlägget? ... Äh - de får ta det som de vill!  

[Luff]

Diagnosen är fullt normal tjur. Dom stångas. All beröring av huvudet triggar stångning och har han redan börjat stångas så är det akta sig som gäller.
Oftast är det lek eller osäkerhet men oavsett anledning så är det farligt. Var försiktig. Se till att han inte kan klämma upp dig någonstans och var inte ensam i hagen.

En människa mellan mark och tjurhuvud mosas till oigenkännlighet rätt fort.
Jag har haft tjur hemma i sommar - han bearbetade jordhögar med frenesi bara för glädjen av att stångas, stora stubbar gjorde han också över med på några veckor - och han är en snäll tjur men gud vad han njöt av att brottas med huvudet.

Jag skulle inte få för mig att klappa honom för allt smör i småland om han inte står uppbunden.

Luff - som jobbat på tjurstation

[bo_i_dala]

Hej!
Ska du ha djuret som avelstjur anser jag att du ska ringa honom!!
mvh/bosse

[EmblaAsk]

Du inte bara borde ringa honom, du måste göra det enligt lagstifningen..... om inte jag snurrat ihop det helt så måste alla tjurar som är äldre än 6 mån och vistas ute på bete ha ring i näsan.

Klappa inte på huvudet, det triggar honom till att stångas, klia rumpan än ett vettigare sätt att bli kompis!

Om du känner dig osäker med att ha tjur tycker jag absolut att du ska försöka lära dig mer om brunst och brunstpassning så att du kan anlita semin istället! Tjurar är farliga och framförallt OPÅLITLIGA Varje sommar hör man om någon som blibit ihjälstångad när dom sett till djuren på betet.... Visst semin kostar lite med å andra sidan kan du ju ha  en ko extra på den plats som tjuren tar upp....

[bo_i_dala]

Hej!
Tjurar är inte farliga (vare sig opålitliga eller onda), men kan skada dej iallafall!
Människor är farliga (ondsinta och opålitliga), skadar varandra ibland.

Det kan vara som du skriver- ringning kan vara obligatoriskt, men då bryts det mot detta ofta!!
Det är helt rätt att inte klia i pannan- kan utlösa stångningsreflex.
Sen anser jag att ens avelstjur ska inte vara för tam, han ska hålla lite distans till människor!!

Om du puck har dina nykalvade kor i box- det är då du ska passa dej som mest, nykalvade (främst förstagångskalvare) kad få "totalspel" och då är det inte kul!!
MVH

[Johan P]

Jag håller med bo_i_dala
En avelstjur skall inte vara för tam jag har för tillfället 4 avelstjurar och 3 av dom är så tama att du kan röra dig runt i hagen utan att dom flippar man kan gå fram och dom nosar på handen det tycker jag är en bra nivå. När vi hanterar dom använder vi mest hornrep ev grimma. Då går dom bra en bit efter eller vid sidan om en. Enda gångerna vi ringar är när dom skall bli semintjurar, att ringa kan förändra en fin och bra avelstjur till en lynnig och sviken busse. Jag skulle aldrig klia något djur får getter eller kor i pannan det leder bara till att man utlöser stångningar.
Den tjuran som är för tam kan lätta smyga sig på en och står helt plötsligt bakom en när man tex fodrar. Han skall bara få avsluta beteckningarna sen blir han uppbunden till våren.

Det som jag tycker är svårast med djurhantering är när man oftast är själv ute på betet och märker kalvar, det gäller att hela tiden hålla ett öga på korna i flocken så dom inte anfaller.

[bo_i_dala]

Hej!
Johan P: Var (helst) inte ensam när du märker kalvar i hagen!!
Vad har du för ras? Jag har korsningskor med 25-50 % angus och en renrasig Sim tjur!
MVH

[Johan P]

Det finns vissa kor som jag inte märker kalvarna hos själv men man får altid vara redo att släppa kalven om kon kommer.
Jag har Skånsk röd Granemåla och gammal svensk lågland