Det digitala myntet

[Georgisten]

Den här filmen: http://www.digitalcoin.info/Digital_Coin_Introduction.html presenterar ett förslag på räntefria digitala mynt att ersätta dagens valutasystem. Grunden för förslaget är "back to basics" med en modern elektronisk spegling av pengars ursprungliga funktion. Kan det vara lösningen månne?

[Suresh]

Verkar skakigt.

[Georgisten]

Verkar skakigt.

Utveckla? Jag är varken för eller emot men tycker det är en intressant idé.

[Suresh]

Det är tre saker jag reagerar på:

1) En djädrans massa mynt blir det. Om varje leverantör skall producera sin egen valuta blir systemet oöversködligt. Det finns ingen chans för kundera att hålla reda på värdet av varje mynt, ungefär som om tomburkar och tomflaskor skulle ge olika pant beroende på dagsformen i efterfrågan från varje leverantör. '

2) Hur går det med ansvarsfrågan för myntutgivarna? Var går gränsen för hur stora företag som får vara med i leken och vad skall de mindre företagen göra. Om de saknar utgivningsrätt hamnar e ovillkorligen på efterkälken. Om de får utgivningsrätt ökar svåröverskådligheten och konkursrisken runt att en valuta blir värdelös.  

3) Vilka hinder finns för att även ett större företag som GM tar chansen och försöker hålla sig själv under armarna genom att överproucera mynt tills konkursen är ett faktum? Mekanismen med automatisk prispress så att utgivarna stimuleras att köpa tillbaka sina egna mynt verkar rätt tänkt men inte helt klar. Det finns ett drag av "sånt är kommer att lösa sig av sig själv" - tänkande. Är det meningen att företagen skall återköpa sina egna mynt för att hålla värdet på dem uppe? Vad häner om de inte gör det- ålägger någon dem du att göra det?

Som jag ser det kunde systemet förbättras genom t ex valutaföreningar, som då blev ett buffrande mellansteg mellan riksbanker och företag och solidariskt ansvarade för varandras åtaganden, ungefär som de tidigare enskilda bankerna med egen sedelutgivningsrätt.

[Suresh]

Kan tilläggas att företagen redan idag har en "myntpräglingsrätt", rätten att emittera aktier. Jag ser inte riktigt vad det digitala myntet skulle kunna tillföra företagen annat än en säkrare likviditetsplanering.

[Georgisten]

Det är tre saker jag reagerar på:

1) En djädrans massa mynt blir det. Om varje leverantör skall producera sin egen valuta blir systemet oöversködligt. Det finns ingen chans för kundera att hålla reda på värdet av varje mynt, ungefär som om tomburkar och tomflaskor skulle ge olika pant beroende på dagsformen i efterfrågan från varje leverantör. '

2) Hur går det med ansvarsfrågan för myntutgivarna? Var går gränsen för hur stora företag som får vara med i leken och vad skall de mindre företagen göra. Om de saknar utgivningsrätt hamnar e ovillkorligen på efterkälken. Om de får utgivningsrätt ökar svåröverskådligheten och konkursrisken runt att en valuta blir värdelös.  

3) Vilka hinder finns för att även ett större företag som GM tar chansen och försöker hålla sig själv under armarna genom att överproucera mynt tills konkursen är ett faktum? Mekanismen med automatisk prispress så att utgivarna stimuleras att köpa tillbaka sina egna mynt verkar rätt tänkt men inte helt klar. Det finns ett drag av "sånt är kommer att lösa sig av sig själv" - tänkande. Är det meningen att företagen skall återköpa sina egna mynt för att hålla värdet på dem uppe? Vad häner om de inte gör det- ålägger någon dem du att göra det?

Som jag ser det kunde systemet förbättras genom t ex valutaföreningar, som då blev ett buffrande mellansteg mellan riksbanker och företag och solidariskt ansvarade för varandras åtaganden, ungefär som de tidigare enskilda bankerna med egen sedelutgivningsrätt.

Well, enligt årets nobelpristagaren i ekonomi så är ju privata kooperativ en bra grej för att förvalta saker. Att förvalta värdet på en valuta måste väl kunna gälla i detta fallet också? Men i övrigt kan det väl va bra att ha lite koll på våra elektroniska pengar så att man ser skillnad på mynt och mynt så att allt inte bara är siffror utan "substans". 

[Suresh]

Den stora skuldskaparen idag är fastighetslånen, inte företagsinvesteringarna. Folk belånar sina hus upp över öronen därför att:

1) De är beredda att betala hur mycket som helst för att få bo på rätt ställe

2) De förväntar sig att få tillbaka pengarna när de säljer.

Genom detta driver de hela valutatillvästen framför sig. När tillväxten kollapsar , kollapsar även deras återbetalningsmöjlighet, varpå staten (de själva) måste rycka in och rädda skutan för att undvika massvräkningar och ekonomisk kollaps. Vinner gör hela tiden bankerna och de stora kapitalägarna.

Mitt lösningsförslag är:

1) Ett statligt räntefritt bostadslån grundat på individens återbetalningsförmåga, maxat till ex 1 000 000 kr per person med 20 års återbetalningstid.

2) Ett 100 %-igt inteckningskrav för detta lån. Detta innebär att den person som utnyttjar det statliga lånet inte kan använda sin fastighet som säkerhet för andra lån samtidigt.

3) En konkursregel som ger staten rätt att ensamt fatta beslut om fastigheten skall inlösas eller inte. Detta innebär att staten kan låta låntagaren bo kvar i sin fastighet, medan övriga fordringsägare får försöka lösa sina krav på personen på annat sätt.

4) En fullkomlig likgiltighet från statens sida vad gäller finansmarknadens övriga kapitalbildning. Rasar det så rasar det.

[Bo]

Problemet överbelåning av fastigheter har en mycket enklare lösning än socialism: Att utlånaren måste nöja sig med panten, om återbetalningen uteblir. - Då kommer man inte att kunna belåna mer än runt 60% av marknadsvärdet.

[Suresh]

Problemet överbelåning av fastigheter har en mycket enklare lösning än socialism: Att utlånaren måste nöja sig med panten, om återbetalningen uteblir. - Då kommer man inte att kunna belåna mer än runt 60% av marknadsvärdet.

Socialism är fint. Men din lösning tillför också något.

[Georgisten]

Grön socialkapitalistisk piratanda tror jag är lösningen!