Måste berätta min story

Sambon bytte till sig två pärlhöns (Imse och Vimse) för några år sen.
"Åhh, va fina" tyckte jag.
Ett fruktansvärt läte, som utbröt varje gång en större fågel korsade luftrummet ovanför, fick mig att ändra uppfattning.
Jag sade till sambon att byta bort dem igen (illa kvickt), men det gjorde han inte.
Ett hat mot dessa fåglar byggdes upp inom mig (och en gång drämde jag till en av dem med kvasten så att den tuppade av

. Detta har jag tidigare aldrig erkänt för någon. Och tyvärr dog den inte.....)
Samtliga djur på torpet, samt jag, var nära ett nervöst sammanbrott.
Till sist ställde jag ultimatum: Pärlönsen eller Jag.
De satans kräken flyttade efter ett tag, men sambon brukar skämtsamt säga att han gjorde fel val.....

Låt inte denna historia avskräcka, men tänk på att de kan låta en hel del, och att det finns vissa människor och djur som inte orkar höra på eländet.
Säkert finns det också mer harmoniska pärlöns än dessa...