Ja det var hemskt
vad jag trampade på några tår, Förlåt mig så mycket. Förlåt om jag misstolkat vissa paragrafer, Zeke, men jag är inte större människa att jag kan medge det.
Nu var det dock så att jag bad att man skulle kolla med sin länsstyrelse vad som gällde. Grisar är inget "boskap" och heller inget djur som nyttjas vanligen vid tex fäbod/säterbruk, vilket gör skillnad. Men om du läser i den lagtext du själv kopierade i 5§ (se nedan) så läs STÖRRE HEMDJUR.
Och vad vet du om mig jag är faktiskt jättetrevlig
TEX vill jag nu nämna något intressant; I några områden i Sverige tillåter man att låta djuren gå på skogen under viss del av året, Tex får/getter. Jag råkar bo i ett sånt område
På vägarna finns under sommaren varningsskyltar med får, getter och kor för fäbod/säterbruk. Man kan göra vallning varje dag, eller som många faktiskt gör, släppa dom på skogen. Man samlar in dom under hösten.
Något intressant hände i somras vid en fäbod i vårt område. En turist tog sin bil HELA vägen fram till fäboden, vilket man inte får göra om man inte är handikappad, eftersom vägen inte tål hur mycket som helst. Djuren går ju alltså lösa på området. Getabocken gick fram och vässade sina 10 år gamla, långa horn på huven.... Tänk nu på att alla djur är ditlånade av olika människor, en liten ideell förening håller fäboden öppen om någon människa skulle hitta dit. Vem tycker du ska stå för skadan? Getägaren, som lånat ut djuret? Hela föreningen? De som ska ha tillsynen, typ Arbetspraktikanter och volontärer för dagen från föreningen, eller kanske bilägaren själv? Marken är bolaget - statens. Mannen fick faktiskt inte ett öre i ersättning, det gick på hans egen försäkring. Han fick skylla sig själv.
Något som hände mig i somras var att jag lånade ut (som jag brukar) får till fäbodar i området (spar på betet hemma vid gården vet du), ett lamm blev dödat inne på fäbodområdet som är inhängnat av getsäkert, gärdesgård. Hunden tillhörde en kvinna som bodde på sätern och hade sin häst där. Hundarna sprang konstant lösa, och hon hade ingen pli på dom. Men jag fick efter mycket om och men betalt för lammet, trots att jag inte var där när det hände, men de försökte säga att det var vargen, de ringde mig inte direkt, de grävde direkt ner djuret så jag inte fick inspektera skadan eller tillkalla rovdjursexperten, men tack vare vittnen som sett händelsen så löste det sig. TUR att du inte har dom till grannar
Trots allt bor man på landet och vet att man har grannar med djur så är det verkligen att förtränga tanken på att något ska hända med odlingen där hemma om man inte vet bättre än att sätta upp staket, och vill man freda sig gör man det.
Har jag nu sagt att JAG släpper dom på skogen - eller har dom fritt gående hemma? Nej just det. Har jag heller sagt att jag äger STÖRRE HEMDJUR, nej just det.
Jag har FÅR. OCH jag har ROVDJURSSTÄNGSEL 5 trådigt med Elefantaggregat. Trots det så händer det sig att något får ibland tar sig ut. Och gör det så, och grannen blir skitarg för någon planta, så fixar jag det med grannen, eftersom jag vill behålla den enda grannen jag har som vän. Men ändå eftersom vi båda har fastigheter som är sådana att de på kartan utmärkes med vad som är bete, äng, odling mm så kan jag ju inte be honom att lägga 1/4 del i stängslet (vilket jag tolkar lagen att man faktiskt kan göra).
Hur tolkar du det, för det är intressant. Men jag har fått statsbidrag för rovdjursstängsel.
Så jag måste säga att jag personligen gör allt för att stänga dem inne. Men det blir ju grannen själv nu då som får sätta stängsel om han är rädd om plantorna.
TÄNK en tanke. Tänk om jag är en jävla skitstövel. Jag tycker jag gjort allt men grannen blir aptokig om ett får ränner ner till honom - även om nu inte fåret förstör utan kanske står på hans äng och tuggar gräs.
Tänk sen om fåret käkar upp de 3 st äppelträd som han planterat och som kostat ca 200 skr styck. Det lönar sig ju mer att för mig - skitstöveln - att betala träden och skita i att sätta mer staket. Tanken på att vår polis som bor 3 timmar bort ska komma och inspektera hans lilla skada och ge mig böter är ju skrattretande...
För staket är dyrt och det tar tid och är jobbigt att sätta staketet och jag har råd att betala 1 gång om året, för förmodligen sätter han inget mer träd just det året, och så kanske jag har pengar och inte vänder på varje krona.
Så om grannen är smartare än skitstöveln, så garderar han sig och sätter upp ett staket, kanske en trevlig "getsäker" gärdesgård. Och detta är bara en tanke. Lycka till och hoppas ni har trevliga grannar, för det har jag. OCH jag betalar ALLTID om något händer, vilket inte har hänt än tack och lov.
PS, jag bor i värmlands län i den yttersta utmarken, långt från utflyttade stadsbor som vill göra gröna vågen, infödd och inhemsk lantis..
5§ Stängsel skall vara så beskaffat, att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).
Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar jämväl mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, ankommer på regeringen att efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift. Sådan föreskrift äge tillämpning jämväl i fråga om stängsel, som skall hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidliggande mark. Lag (1977:667).
Som jag sa, kolla med ditt län och ditt område, själv bor jag i utmark, mitt i skogen.
10§ Möter skogs- eller utmark å ömse sidor om ägogräns och fanns ej stängsel i gränsen den 1 januari 1933, skall skogs- eller utmarken, i den mån den ej hålles inhägnad, anses upplåten till gemensamt bete för större hemdjur.
Är för visst län eller viss del av län meddelad föreskrift, varom i 5 § andra stycket sägs, skall inom länet eller länsdelen rätten till gemensamt bete även avse sådana mindre hemdjur, som föreskriften angår.
Å den till gemensamt bete upplåtna marken må från fastighet, vartill hör del i marken eller på grund av servitut betesrätt därå, ej utsläppas flera hemdjur än som skäligen kunna vinterfödas å fastigheten.
11§ Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark, som i 10 § sägs, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, må regeringen på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap därom meddela föreskrift. Lag (1977:667).
12§ /Upphör att gälla U:2006-01-01/ Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark på grund av bestämmelserna i § 5 förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, må regeringen då skäl därtill äro, på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap förordna, att inom länet eller länsdelen betesreglering å sådan mark må äga rum på sätt och under villkor, som i 13--19 §§ stadgas.
Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogsproduktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av skogsvårdsstyrelse för viss del av län, må regeringen rörande länsdelen på framställning av skogsvårdsstyrelsen meddela förordnande, som i första stycket sägs.
Inom län eller länsdel, där förordnande enligt första eller andra stycket gäller, må stängsel enligt 2 § ej fordras mellan ägor, som utgöras av skogs- eller utmark, med mindre stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933. Lag (1977:667).
Ändrad : Lag (1940:598)
Ändrad : Lag (1977:667)
Ändrad 2006-01-01: Lag (2005:1168)
12§ /Träder i kraft I:2006-01-01/ Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark på grund av bestämmelserna i § 5 förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, må regeringen då skäl därtill äro, på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap förordna, att inom länet eller länsdelen betesreglering å sådan mark må äga rum på sätt och under villkor, som i 13--19 §§ stadgas.
Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogsproduktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av Skogsstyrelsen för viss del av län, må regeringen rörande länsdelen på framställning av Skogsstyrelsen meddela förordnande, som i första stycket sägs.
Inom län eller länsdel, där förordnande enligt första eller andra stycket gäller, må stängsel enligt 2 § ej fordras mellan ägor, som utgöras av skogs- eller utmark, med mindre stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933. Lag (2005:1168).
Ändrad : Lag (1940:598)
Ändrad : Lag (1977:667)
Ändrad 2006-01-01: Lag (2005:1168)
13§ Där inom län eller länsdel, varest förordnande enligt 12 § gäller, skogs- eller utmarken till särskilda fastigheter, på sätt i sagda paragraf sägs, den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete samt någon del av marken nyttjas till sådant bete, skall, om det för någon av fastigheterna yrkas, betesreglering å marken ske, så framt nödig betesmark för varje fastighet kan utan oskälig kostnad eller olägenhet för fastighetens brukande anordnas å fastighetens område eller, om för viss fastighet tillgång därtill ej finnes, fastighetens betesbehov lämpligen kan tillgodoses genom upplåtelse av betesmark å annan fastighet tillhörande del av skogs- eller utmarken.
Anses betesreglering ej lämpligen kunna omfatta skogs- eller utmarken i dess helhet, må den begränsas att avse den del av marken, som tillhör två eller flera fastigheter och helt eller delvis nyttjas till gemensamt bete, under förutsättning att behovet av bete för den eller de fastigheter, vartill återstående del av marken hör, kan å fastigheterna skäligen tillgodoses.
Skogs- eller utmark, som den 1 januari 1933 hölls inhägnad utan att stängselskyldighet ägde rum, skall vid betesreglering anses som om den sagda dag var upplåten till gemensamt bete.
Å mark, för vilken betesreglering trätt i tillämpning, äger rätt till gemensamt bete ej vidare rum för de fastigheter, vartill marken hör. Ej heller må därefter något område av marken nyttjas till bete för den fastighet, till vilken området hör, med mindre erforderlig hägnad hålles kring området.
14§ Finnes vid betesreglering upplåtelse av betesmark enligt 13 § böra för någon fastighet äga rum å annan fastighet, skall från denna upplåtas vad för ändamålet erfordras.
Åsämjas ägarna till två eller flera fastigheter, att betesmark upplåtes gemensamt för fastigheterna, och finnes sådant lämpligt, må det ske.
Vid upplåtelse, som nu sagts, skall tillses, att sådan mark tages i anspråk, som med hänsyn till beskaffenhet och läge är därtill mest lämpad, samt att olägenhet ej därigenom tillskyndas brukandet av den fastighet, varå betesmarken upplåtits.
15§ Betesmark, som upplåtitis enligt 14 §, skall hållas inhägnad samt, i den mån det kan ske utan oskälig kostnad, anordnas för betesbruk och därefter bibehållas i ett för sådant bruk ordnat skick. Skyldighet, som nu sagts, åligger fastighet, för vilken betesmarken upplåtits; och skall beträffande sådan skyldighet vad i 8 § är stadgat om ansvarighet för stängselskyldighet äga motsvarande tillämpning.
Om tid, då hägnad kring betesmarken skall hållas i fredgillt stånd, gäller vad i 6 § är stadgat.
I fråga om ansvarighet för skyldighet jämlikt 2 § att hålla stängsel i ägogräns och i fråga om rätt att fordra stängsel i sådan gräns skall så anses som om betesmarken tillhörde fastighet, för vilken den upplåtits.
Har betesmarken upplåtits å skogsmark, skall, så länge upplåtelsen äger bestånd, den för skogsmarken gällande skogsvårdslagstiftningen icke äga tillämpning å betesmarken.
