Schack matt mot svärmningen!?

[Georgisten]

Sen är frågan hur mycket vaxyta som krävs för att CB/NM ska fungera tillfredsställande. Jag sparar en hel låda LN åt till de samhällen jag ska testa på i vår och det är ju rätt mycket alltså. Eftersom de står på två lådor över vintern kommer de få hela 4 lådor att yngla i tidigt i vår. Det är en hel del men jag vill inte ta ned dem på en låda för de är väldigt birika och jag har dessutom trångt i förråden. Jag tänker att om man kan "schacka" dem med två lådor HLS (dvs en honungslåda hls)på LN-breddskuporna så skulle honungsförlusten bli mycket mindre iaf. En honungslåda 3/4langstroth per kupa är inte så farligt heller men Dennis Murell och Walt Wright kör ju hellangstroth vilket känns i överkant av vad man vill förlora i skörd faktiskt. Krävs det verkligen så mycket vaxyta för att få den svärmdämpande effekten? Antar att det bara ä o testa. Förhoppningsvis ökar metoden den totala skörden så pass att det lönar sig ändå!? Positive thinking!

[wictor]

Jag undrar dock i slutänden vad som blir enklare och lönsammare.
Skall bli intressant att följa Vargalysters experiment.

CB alternativt att ha svärmtröga drottningar?

De drottningar jag håller mig till svärmar ju så gott som aldrig, utan att jag behöver offra en massa honung på CB eller andra arbetskrävande metoder.

Avel är trots allt ganska enkelt. Drottningodling ännu enklare. Håller man goda drottningar så slipper man ju problemet. Se till dem på våren, ge dem skattlådor, sen skatta på hösten. Jag tycker att biodling är enkelt, utan att jag använder en massa kringelikrokiga metoder med flyttning hit och dit av ramar och annat.
Jag skiftar plats på våren av lådorna i mina få kvarvarande LN-samhällen.
På de som sitter på Dadant sätter jag på en 3/4 LS med en foderlåda (alltså 8 ramar), spärrgaller och direkt 3 skattlådor.
Fungerar jättebra.

[poze]

Håller med föregående talare, mina observationer är i mina bigårdar är att de få svärmar som blir är mitt eget fel!


CB fast utan honung, som det stårbeskrivet på länken så brukar (aldrig hänt mig) inte bina fylla houng när det finns yngel bakom ryggen på drottningen när hon lägger ägg i en tom ram. Tilllämpar inte denna metod längre men spränger yngelrum när jag vill ha större bimängd när jag skall göra avläggare eller när det är tidigt drag.
bilden är från Bigården i höre, http://www.mamut.net/bigardenhb/subdet16.htm

[Georgisten]

Jag undrar dock i slutänden vad som blir enklare och lönsammare.
Skall bli intressant att följa Vargalysters experiment.

CB alternativt att ha svärmtröga drottningar?

De drottningar jag håller mig till svärmar ju så gott som aldrig, utan att jag behöver offra en massa honung på CB eller andra arbetskrävande metoder.

Avel är trots allt ganska enkelt. Drottningodling ännu enklare. Håller man goda drottningar så slipper man ju problemet. Se till dem på våren, ge dem skattlådor, sen skatta på hösten. Jag tycker att biodling är enkelt, utan att jag använder en massa kringelikrokiga metoder med flyttning hit och dit av ramar och annat.
Jag skiftar plats på våren av lådorna i mina få kvarvarande LN-samhällen.
På de som sitter på Dadant sätter jag på en 3/4 LS med en foderlåda (alltså 8 ramar), spärrgaller och direkt 3 skattlådor.
Fungerar jättebra.

Javisst fungerar det ändå. Jag försöker också jobba på samma sätt som du gör.  Detta är ett test! För t ex biodlare med svärmiga nordiska bin kan CB/NM vara en schysst lösning om det funkar. Grejen är därtill att Walt Wright påstår att checkerboardade samhällen gör stilla byte mycket oftare än vanliga vilket medför konstant föryngring av drottningar utan att man behöver röra yngelrummet samt att bimängden i dessa samhällen blir större. Den genetiska mångfalden värnas därtill om man inte behöver avla bin på svärmtröghet eftersom skötselmetoderna gör att det går bra ändå. Det är en tanke iaf. Men vi får se.

Dock upptäckte jag att de rackarns bina hade käkat upp honungen jag hade tänkt använda i vår. Har bina långt bort och är ju billös så jag har inte sett till dem på ett tag samtidigt som leveransen av "varroamedel" drog ut på tiden så det blev inte av att man vintrade in innan man fick det så att man kunde göra allt på en gång. Och då han honungen käkas upp! Värsta failuret asså! Men har lite kristalliserade honungsramar som skulle kunna funka men det vette fasen om de känner för att käka sån honung tidigt på våren? Alternativt att man fodrar dem hårt i vår i en skattlåda och använder dessa ramar? Får se hur jag gör. *suck*

[Sten-Åke Lindell]

Alla metoder som bidrar till mindre svärming utan att likrikta med strikt biavel gynnar främst binas egen utveckling. Man fattar inte det när man uteslutande bara behandlar sent med apistan och tycker det går ju bra.
Men man sitter på en genetisk svag linje, jag skulle kunna kalla det bomb när sekundära angrepp från t ex virus kan slå till eller större utbrott av andra sjukdomar pga likrikningen inom aveln.
Vi kommer sannolikt att se stora utbrott av sjukdomar i stora populationer framöver, yrkesbiodlarna är de som kommer att drabbas mera än andra.

[Georgisten]

Alla metoder som bidrar till mindre svärming utan att likrikta med strikt biavel gynnar främst binas egen utveckling. Man fattar inte det när man uteslutande bara behandlar sent med apistan och tycker det går ju bra.
Men man sitter på en genetisk svag linje, jag skulle kunna kalla det bomb när sekundära angrepp från t ex virus kan slå till eller större utbrott av andra sjukdomar pga likrikningen inom aveln.
Vi kommer sannolikt att se stora utbrott av sjukdomar i stora populationer framöver, yrkesbiodlarna är de som kommer att drabbas mera än andra.

Jo, det är så jag också ser det. Vet biodlare härikring som haft bin som dött redan på hösten till följd av varroan. De är hängivna apistananvändare och "löste" problemen genom att behandla även på sommaren. Men jag förstår också att biodlare som lever på bina inte vill låta dem dö för att säkra bättre genetiskt materiel om det påverkar uppehället. Hobbyisterna har ur den synvinkeln bättre förutsättningar. Jag har en gång haft stor bidöd i min bigård och sen dess har jag inte haft några större problem med varroan efter att ha utökat med överlevarna (men med sådana dödssiffror hade jag varit fett i konkurs om jag varit yrkesbiodlare...yikes!). Inte för att jag tror att de är resistenta naturligtvis men jag är övertygad om att de svarar bättre på behandling. De överlevde ju som sagt (märkte ju likt många andra inte när varroan dök upp förrän det var för sent) med varroan ett bra tag utan åtgärder från min sida och klarade sig när resten dog. Sen klarade de sig bra med ekologiska bekämpningsmetoder i flera år innan jag av bekvämlighetsskäl (och vinstskäl) gick över till gift. Men sådana bra anlag tunnas ju ut när biodlare runt ikring sprider drönare som inte borde leva.

Hörde av en biodlare som snackat med Friis att bondbina från Gotland hade gjort bra ifrån sig vid upprepade försök i Tyskland och visat signifikant bättre överlevnad gentemot kontrollgrupper. Att odla på överlevarsamhällen verkar, enligt Friis, alltså fungera.

Skulle man då bli tvungen att acceptera ökad svärmningsbenägenhet och kanske även sticklystnad i förmån för långsiktigt ökad vitalitet gentemot varroan tycker jag själv att det är värt det om man har verktyg att ta till som manipulerar bort svärmlusten och som gör att man inte behöver röra bina så ofta tills (peppar peppar) det är tillbaka till som det var förr igen om det nu är möjligt på lång sikt.   

Steve Taber i USA fick fram bra tålighet mot amerikansk yngelröta och kalkyngel genom att avla hårt på bin med utpräglat putsbeteende; http://www.honeybeegenetics.com/stockbees.html. Det går bevisligen att lösa svåra sjukdomsproblem med avel iaf. men det gäller ju att veta vad som är bu och bä i bigården liksom.

[Sten-Åke Lindell]

Vi får starta en blandrasavelgrupp och odla fram härdiga bruksbin och strunta i att fokusera på färger, vingar, ursprung mm.

Ett polkagrisfärgat bi skulle duga om det klarade av allt skit ett bi kan få.

[Daniel Pettersson]

Läste att afrikaniserade bin inte dör av varroa för att de är så agressiva och putsar varandra som galningar, vi kanske skulle ta och importera lite drottningar från sydamerika (joke)

[David Nordin]

Hehe, jo det har ju alltid funnits anledningar tillvarför man vill avla in afrikanska bin med europeiska.
De är knappast trevliga bin, men om man ser hur amerikanska biodlare kan hantera dem så är det inte helt omöjligt.
Det är ju ett konstant avelsarbete på dessa bin än idag, kanske lite mer mörklagt än tidigare.

[Daniel Pettersson]

Om man inte har möjlighet att köar Cb/NM är det då ett alternativ att splittra yngelklotet som någon skrev tidigare?

[Georgisten]

Ja för fasen. Har du inte honung så testa det! Han hörekupekillen har ju kört det i flera år och verkar nöjd. Jag har tre hörekupor... kanske skulle testa i dem nästa år också? Värsta wannaben! 

Wright hävdar dock att detta inte är riktig checkerboarding och verkar inte tycka att det är en lika bra metod. Som jag minns det utför Dahl det i maj/juni också dvs långt efter att svärmingslusten grundlagts. Så det är inte en svärmförebyggande utan en svärmhindrande metod eller hur man nu ska uttrycka det. Med riktigt svärmlystna bin kan det vara försent att manipulera vid denna tid för de kan då redan ha dragit iväg (och då måste man ändå tänka på att ha svärmtröga drottningar). Wrights metod innebär inte heller att man måste störa bina så mycket (praktiskt om man har sticklystna bin) och man behöver inte heller lyfta av några skattlådor på samhällena. Ramarna kan ordnas i schackmönster hemma i lagerlokalen och sedan sättas på ovanför yngelklotet direkt. Som att sätta på skattlådor liksom. Nackdelen är att man förlorar honung (eller gör man det?) vilket Dahl inte gör. Sen om Dahls metod får bina att göra stilla byte i högre utsträckning, så som Wright hävdar att CB/NM gör, vore också intressant att veta. En till anledning att testa!

[Georgisten]

Hej.
Tyvärr så har jag íngen scanner.
1950-talets konservativa biodlarkår var nog inte mogen för något främmande utifrån.
Ursprungsartikeln är hämtad ur "American bee journal "sriven av Earl C. Robinson, och återgiven  i bitidningen av Nils Hansson. Han skriver, i direkt anslutning till beskrivningen av tillvägagångsättet, att i vårt land är honungen mycket dyrare än socker, och har svårt att tänka sig att använda den som foder åt bina. Skötselmetoden kom nog inte till användning, den dog väl  i sin linda eftersom det inte har talats alls om den senare.
Det finns nog bättre förutsättningar nu i detta århundrade med så många nytänkare och jag hoppas att du fortsätter ditt test samt återkommer med en redovisning av resultatet.
/ Jano

Jag lyckades komma över hela årgången -58 och det var riktigt rolig läsning! Men många artiklar kändes som att de kunde ha varit från nutidens bitidningsartiklar faktiskt! Inte minst rubrikerna är ju påfallande lika typ; "Fullgod pollinering ökar fröskörden", "Kakmellanväggar utan trådning" osv.  Men biodling är ju biodling.

Dock efter att ha studerat artikeln i marsnumret tycker jag inte att dess överensstämmande med Wrights checkerboarding är så påfallande. Ingenting nämns om att ha varannan tomram, varannan honungsram direkt ovan yngelrummet osv. och den verkar innebära många fler moment, utspridda över säsongen. Wright nyttjar inte heller spärrgaller. Det som var likt var hur honungen var placerad i förhållande till tomramar och biklotet efter vintern.