Grisar eller inte grisar? *Oj, vad långt*

[asta]

Jag verkar gå bet i mitt sökande efter uthyrare av markberedningsgrisar och funderar över näst bästa alternativet: Att köpa egna. Och där finns det massor av frågetecken.

För det första undrar jag över hur man transporterar dem. Vi har ingen traktor, men kanske kan vi hyra in nån granne för att köra en kärra över hästarnas beteshage och ut till skogen som vi vill ha uppbökad. Fast så är det ju det där med att transportera dem från säljaren och hem. Hur? Och framförallt - hur transporterar man bort dem? Inte ber man bara snällt om att de ska stiga på kärran när de är stora? Har sett folk som lyfter smågrisar (i öronen och svansen).

Hur vanligt är det att de rymmer ifall man inte har dem inne på gården utan en bit ut mot skogen? Vi har två bra aggregat, ett eldrivet och ett batteridrivet, där båda har två utgångar för el så att man kan ha en utgång för varje tråd. (Har man även en tråd med jordning som man ibland har åt småponnys?)
Åt två håll gränsar det område vi vill ha bökat åt vår egen mark och rymmer grisarna ditåt och bökar sönder är det ingen större fara. Åt de andra två hållen gränsar hagen åt en grannes trädgård resp. åt en granplantering med späda, mumsiga småplantor   Hade de rymt ditåt hade det INTE varit speciellt kul. Det är mest eventuella rymningar som gör oss tveksamma över att ha egna grisar.

En annan viktig sak är antalet grisar. Vi funderar på att i så fall köpa smågrisar och ha dem en säsong för att sedan låta dem åka...till lämplig ort som avelsgrisar eller som mat. Har läst någonstans att det är lämpligt med en sugga + kultingar per hektar. Vi har 2-3 hektar mark som vi då helst vill ha bökad på en säsong.
Har hört att suggorna kan vara griniga när de har småttingar och vi vill ju att allt ska vara så smidigt som det bara går.

OM vi istället för att skicka grisarna vidare låter dem bo kvar ett tag undrar jag hur stor "bökeffekt" två grisar kan ha. Och bör man ha två tjejgrisar eller två kastrerade galtar? Om man väljer ex. linderödsvin, kan man då låta dem bo utomhus (med koja fylld med halm) året om utan att behöva ta in dem i stallet? Hur vädertåliga är de och behöver grishuset vara isolerat?

Ifall vi skulle välja att ha två bofasta grisar borde de lämpligtvis vara lite dresserade för att ex. hagbyte skulle gå lite smidigare. Vad bör man lära dem och är det svårt?

Vilket vore att föredra: Ett par unga säsongssvin eller två bofasta? Deras uppgift ska vara att "plöja" ett par hektar illa underhållen mark så att vi ska kunna handså marken med grädfrö och skapa ett naturbete för hästar och kor.

[Alba]

Är de små så är det smidigast att bygga en trälåda (en till varje kulting) och knuffa in grisen i. De flockas runt benen på en för att kolla vad som står på och så rätt var det är så knuffar man in den man valt och stänger luckan.
Man kan också ta fast dem och lyfta (slå armarna runt grisen eller lyfta dem i bakbenen), men de är jäkligt besvärliga och allt går mindre smidigt om kultingen skriker. De andra blir stressade och suggan inte glad.

Är de större eller vuxna kan man få dem att gå in i en hästtransport. God mat och tålamod krävs dock. Och lock och pock.

De grisar jag har skött var inhägnade med eltråd som på vissa ställen var för nära marken. Det är ju inte så lyckat när gräste växer upp i tråden eller snön lägger sig över. Mest har kultingarna rymt (de har haft jäkligt kul då! ). Ibland har också galten blivit allt för pilsk för att låta sig stoppas av någon tråd och helt enkelt rivit staketet, när han varit skild från suggan. Generellt tycker jag att de har en oerhörd respekt för tråden och det är näst intill omöjligt att få dem att gå där tråden har varit om man ändrar på hagen. Kanske är säkrare med en tydligare tråd (bred vit)?

Galten jag känner är inte så jätteeffektiv på att böka, men suggan och kultingarna (när de är blir lite större) är det bra fart på. Om det finns goda rötter går det undan. Om marken är väldigt hård och/eller torr hjälper det att lägga ut en slang och blöta jorden (svårt i skogen kanske). De måste ha tillgång till bad när det är varmt väder. De har gått i samma hagar i flera år nu och de bökar allt mindre. Allt det goda är ju uppkäkat, och marken börjar bli väldigt hård. Växtligheten nu består mest av kamomill och baldersbrå. Det bästa måste vara att flytta på dem då och då. Möjligen kan ni börja med en del av den yta ni vill ha bökad och sen flytta på staketet, så att ni kan styra lite bättre.
Säkert har någon annan här bättre koll på detta än jag.

"Vår" sugga är väldigt snäll och tålmodig, men om man av någon anledning får någon kulting att skrika så får man passa sig.
Vi sålde två kultingar i somras till några som jag trodde var mer erfarna på att fånga kultingar än vi själva, så den ena personen gick in i hagen och fångar en kulting. Det gick ju bra. De hade bara en låda med sig, annars hade jag föredragit att ställa in lådan i hagen och knuffa in dem. Men hur som helst, kulting nr 2 ville inte. Suggan sprang fram och slängde sitt huvud rakt i skallen på den onde mannen som fick kultingen att skrika och försökte sedan att gå till anfall medan mannen och kultingen rullade runt på marken. Jag stog emellan och motade bort suggan. Hon var inte glad (vilket jag kan förstå, jag hade gjort likadant om jag var hon).
Jag rekomenderar att man gör det så smidigt för sig som möjligt, och inte har bråttom. Det blir bäst för alla parter.

De grisar jag talar om är Linderödssvin och de bor ute året om. De har oisolerade små hus av trä, med fyra väggar, tak och relativt små dörrar. De behöver massor med halm, särskilt på vintern (de käkar halm också). Jag tror nog att de skulle uppskatta en lagård eller liknande. De har tråkigt när allt är fruset och marken är hal.

De är också väldigt sällskapliga så om ni vill ha bra kontakt med dem så bör de inte vara "ensamma" alltför mycket.

/ Alba

[asta]

Tack för svaret!
Jag tror att vår hage skulle vara rolig för grisarna då det går en bäck genom den och marken är ganska blöt närmast bäcken. Som gjord för gyttjebad! Runt bäcken är det plan mark med gräs, våtmarksgräs och en del löv-sly. Närmast bäcken finns också en större dunge med höga träd där de kan gå in för skugga eller regnskydd. Två tredjedelar av hagen är en vidsträckt sluttning med soligt söderläge. Full av gräs och hallonbuskar. Med andra ord finns det att göra och att äta!

Om vi gör flera hagar av ytan istället för att låta dem ränna fritt på hela ytan - hur stora bör hagarna vara för 2 grisar (unga)? För då kan vi ju lättare så i gräs när det är nybökat.

Finns det någon staketexpert som kan ge råd om hur man stoppar rymningar helt och hållet. Jag tänker då främst på att ha någon form av dubbelt staket upp mot granplanteringen. Rymmer grisarna och sätter trynet i grannens tulpanrabatt eller i gräsmattan så är det betydligt lättare att ersätta än om de äter upp en rad granar i granplanteringen. Plus att vi förmodligen blir lynchade av markägaren  

Vid vilken tid på året finns smågrisar till salu? Vi vill ju helst påbörja griseriet i vår i sådana fall.
Och vad bör man räkna med tidsmässigt i bökförmåga av två unga grisar? Är det att överskatta dem om man tror att de ska ha bökat upp sluttningen (2 hektar) på ett halvår?

[ratjacks]

Hej! vi köpte två lindrödsgyltor i sommras och har dom i en lång hage (165 meter o fyra -fem meter bred längst med en bäck så det är ganska fuktigt. det var fullt med nässlor innan men nu är det inte ett dugg ( under snön vill säga) där dom bor har dom ett litet hus oisolerat men lite upphöjt från marken så att dom inte får golvdrag och fullt med halm och jag kan garantera att det är varmt där inne, jag brukar krypa in o snacka med dom ibland mest för att komma bort från vinden. hagen där hyddan o maten serveras är byggd av last pallar på längden som har pålar nerslagna igenom sig så det  är riktigt bastant och överst har vi en eltråd som går att koppla in o ur , det har varit väldigt lerigt o kladdigt där dom bor så nästa sommar skall jag gjuta en betongplatta så det blir bättre för dom att gå och lättare för mig att göra rent. resten av hagen är hägnad med tre el trådar och även när understa tråden är i snön så är det bra krut i elen och inga utbrytningar hittills grisar har väldig respekt för el när dom väl fått sig en kyss och jag kan garantera att det har jag också  efter att försökt klippa av en tråd med en isolerad tång men med strömmen på    nåväl lycka till med grisarna.

ha de  Göran    

[Mossedals Lantrasgård]

Hej!

Du har fått många bra svar, så jag vet inte om mitt inlägg behövs.. men som genbank för linderödare måste jag ju givetvis slå ett slag för denna underbara ras!

Vi har haft allt från sugga till galt och småttingar och de har inte visat rymningstendenser (två eltrådar) för att komma åt mat. Däremot har de en mycket stark flockinstinkt, så när vi delat på kullarna har vi haft ungar som sprungit mellan hagarna. Detta har dock bara skett om endast ett staket skilt dem åt. Har vi flera staket eller skärmat av så de inte ser varandra har de snällt stannat inne.

Att flytta grisar tycker vi inte är något problem alls! Ta bara fram mathinken och ropa ;-) De följer mathink och snälla människor överallt. Ska vi längre sträckor använder vi bil/traktor och hästtransport. Transporten är ett kanonredskap! Vi kör in i hagen (så är man säker på att de inte "försvinner" men kan man inte nå hagen med transporten går det att låta grisarna följa hinken till transporten) sedan går vi bara in i transporten med hinken och häller ut fodret. Vips är där fullt med grisar. Vi tar alltid in alla grisar i transporten och stänger. Sedan kan man lätt mota ut de grisar man inte vill ha med genom lilla dörren fram, om inte alla ska med på färden.

Våra grisar bor ute året om i stora trähyddor fyllda med halm. Hyddorna kan precis flyttas med traktorn. Suveränt och grisarna älskar detta liv. På vintern får vi givetvis problem med elen som begravs i snön... men å andra sidan trampar grisarna upp stigar i snön och lämnar inte gärna dessa (hua, magen kan ju bli kall ;-) så vi har inte haft problem med att de rymmar på vintern p.g.a. snön. Svårare är det med torka på sommaren, då elen jordar dåligt.

Det bästa stängslet anser vi två eltrådar (ca 20-40 cm) på små trästolpar är. Den övre tråden sätter man i distansisolator, så bökar grisarna inte hela vägen fram till tråden. Med två vanliga isolatorer, eller nät, får man ofta kontrollera elen så att denna inte är täckt av jord/sten som grisarna bökat upp.

Vi har bl.a. använt våra grisar till att böka upp en gammal vall, så att vi slipper plöjja. Den är på dryga 1 ha, men vi har delat upp den i mindre hagar... hagarna var allt från fyrkanter med 50m sidor till långa rektanglar bara 5-10 meter breda men 50-100 meter långa. Vi fick pussla lite för att få allt ordentligt bökat, men småhagarna gör att allt blir uppbökat fortare och jämnare än om de fått gå fritt på en hektar.

Vår bas består av en sugga och en galt. De får en kull per år, och antingen går de alla tillsammans, eller så går galtar för sig och suggor/gyltor för sig beroende på ålder för att undvika oönskad avel. Inga av våra galtar kastreras - ett onödigt ingrepp då de smakar gott ändå och håller sig på mattan eftersom det är gammelgalten som bestämmer.

Mitt tips måste alltså bli... skaffa linderödare (givetvis genbank och hjälp till att bevara rasen), bygg en bra hydda eller två och hägna in marken i mindre hagar så blir de uppbökade fortare. Självklart måste alla grisar, oavsett hagens storlek, ha tillgång till vatten och fodras regelbundet. De har inga speciella krav på logi, bara det är torrt.


Lycka till med dina markberedare!

MVH
Maria
Mossedals Lantrasgård