Min första avlivning.....

Startat av Cujsan, 13 Jun-09 kl 10:20

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

saint206

jag står inför min första avlivning nu....hon är bara fjorton år, och jag har ägt henne i ett år nu...cancer och fång grundar jag mitt beslut på. men det känns hårt...väldigt hårt..
someday i hope you get the chance to live like you were dying..

40+

Cujsan jag gillar dig utan att egentligen veta vem du är  :)  men med den berättelsen du skrivit , anser jag att bättre djur hållning  än vad du har finns nog inte. Är övertygad om att dom djur som kommer till dig garanterat kan känna sig säkra på att få en bra tillvaro.
Nybliven gårdsägare

bo_i_dala

Hej!
Ingen som varit med om en avlivning av ett älskat djur /kompis tycker du är annat än helt normal!!!!

Det var dessutom fantastiskt att du lyckades att inte förmänskliga din Pammi- det är ju fullt klart att man hade opererat en människa för samma typ av skada, men ni valde med omtanke om hästen att avstå, mycket osjälviskt!!
Man ser överallt människor som opererar/medicinerar osv djur som man borde låtit värdigt somna in än som nu leva ett ovärdigt "halvliv"
mvh/bo i dala


Du behöver registrera dig eller logga in för att delta i forumet. Det är enkelt och gratis, välkommen : )

* Online just nu

482 Gäster, 0 användare