Glasyrer

[jaktfalk]

Hejsan!

Nu har jag fastnat i keramikträsket. Jag brände raku för första gången i går med finfina resultat, vilken härlig upplevelse det var!
Men tanken har slagit mig under en längre period nu, hur miljövänliga är egentligen glasyrerna? Finns det andra sätt att "blanda egna" glasyrer på där man inte använder sig av massa metaller? Eller finns det mer eller mindre bra glasyrer?

Frid!
//Markus

[heleen]

Hej,
Jag går en keramikkurs och skall precis imorgon bränna raku för första gången. Det kommer att bli spännande!
Om glasyrer vet jag att det finns saltglasyrer, där salt eller soda (ger inga giftaga gaser) sprejas in eller läggs runt keramiken i ugnen. Den förbinder sig på något sätt med leran. Och det finns glasyr man kan göra av aska, blandat med lerpulver och något annat ämne (kanske det är inte miljövänligt). Det finns mycket att läsa om i böcker, jag brukar låna på biblioteket.
Men jag tycker att t.ex. järnoxid inte alls låter så miljöfarligt, och det används i många glasyrer. Så du kan nog välja vilka standardgläsyrer du tycker bättre om ur miljösynpunkt och hålla dig till dessa.
Lycka till!

[koko]

Det är nog inte särskilt nyttigt alls att få i sig den tjocka röken från rakureduceringen, man borde ha gasmask, men nästan alla slarvar, konstigt egentligen.
Det där med soda/saltugnar är jätteintressant, kanske det kan vara nåt för dej?? Sen finns det en japansk ugnsvariant som heter anagama (vedeldad med flera kammare) där endast askan bildar en glasyr på keramiken, helt otroligt. Googla så får du se.

Vad gäller glasyrer till elugnar så innehåller de mineraler och oxider och leror, egentligen inget "farligt", men det ska vara på rätt plats, i rätt mängd, så är det mesta ofarligt.
Stengodsglasyrer är inte så svårt att blanda själv och ganska kul att hålla på o blanda o testa.

Det finns tex. glasyrer som är gjorda av aska, men jag antar at det är mineraler i träet som sen blir glasyrern...? Kolla; askglasyrer.

Lergodsglasyrer brukar man köpa eftersom de i torrt tillstånd är ganska giftiga. När du slammar den med vatten är det inte farligt att hantera längre. Skillanden är att de måste innehålla saker som gör att den smälter vid lågre temp, sk. frittor, det brukar man inte hantera själv såvida man inte har speciella utrymmen för det.

EGENTLIGEN ska man göra en massa saker vid lerhantering, men, men..Man ska tex. inte vistas i rummet när man bränner godset, förutsatt att man inte har ett utsug och så, för tom då frigörs det mystiska ångor...

[jaktfalk]

Tack för ett fint och utförligt svar

Jag ska absolut kolla upp de olika teknikerna du nämnde. Är det något du själv prövat?

Men de "mystiska" ångorna, vad är det dom uppstår från? Oxiderna/metallerna? Är det skadligt för miljön på något sätt? Eller är det så pass ringa utsläpp att det inte är så mycket att räkna med?

Frid!
//Markus

[Pjöllerberg]

http://keramik.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=0e0928cf-0e94-4d26-8b0e-0332cbe7a9c2

[koko]

Näe, jag har inte ännu provat på vare sig saltglasering eller anagama, men den sistnämnda är jag oerhört tänd på att testa.

Rökbränning, eller svartgods är dock något jag sysslar med, det är en mycket enkel, stenåldernsliknade typ av bränning utan glasyr, där man bränner det torra godset i en grop eller murstenslåda tillsammans med brännbart material, tex, kutterspån. Sen lägger man ett lock på och låter pyra ner.
Man kan glätta ytan på godset i läderhårt tillstånd o på det viset sluter man skärven mera o gör den mer vattentät. Men inte helt tätt för det går inte i de låga temperaturerna o utan glasyr (600-800 grader). Ja, det finns många sätt, men dåligt med litteratur så det är trial and error som gäller.
Men vackert blir det.

Artikel där säger en del om hygienen i verkstan, mycket bra! Hela forumet är jättetrevligt o informativt!

Jag tänker mig att gaserna inte är miljöfarliga men väl lungfarliga...? men vad vet jag?
Ibland ser jag köpeglasyrer som har "miljöfara-märkning". Då kan man ju undvika att köpa dem.
Blyglasyrer är dock förbjudet numera.

[sagakeramik]

Hej
Vad kul att du fastnat för keramik:)
Här är några kommentarer om det som skrivits:

Att saltgasering skulle vara mer miljövänligt är inte helt sant. När salt binder med leran frigörs korgas som inte är nyttig alls. När man saltglaserar så reducerar man mycket också och då uppstår det stora mängder sot i luften. Sen finns naturligtvis andra aspekter om man nu vill tänka miljövänligt. Hur miljövänligt är det att såga ner massa träd och elda upp dom för att kunna göra keramik och vad har gruvorna för policy som bryter mineralerna till leran och till alla de oxider osv som man använder... Själva bräningen är en väldigt liten del av miljöpåverkan om man tänker hela kedjan.

Det är heller inte sant att vanliga glasyrer inte skulle vara farliga när man blandat dom med vatten. Många ämnen kan fortfarande vara väldigt farliga. Bla kobolt som är en vanlig ingridiens för att få blå, har så små particklar att det går direkt genom huden om du stoppar ner handen i glasyren. Man bör ALLTID ha handskar och munskydd (ett bra) när man blandar och handterar glasyrer.

Blyglasyrer är inte förbjudna, de säljs fortfarande i frittad form. Frittningen innebär att det är lite mindre farligt för keramikern att använda dom men att bly gaser fortfarande avgår när man bränner dom. Så kallade blysäkra glasyrer kan fortfarande fälla ut bly efter bränning om man exempelvis har sura saker som citronsaft i dom.

Det mest miljövänliga sättet att göra keramik på är helt enkelt att gräva upp sin egen lera, rena den, och sedan bränna den i öppen eld. Så fort du reducerar får du en miljöpåverkan.

[Yoghurt]

Min tro är att salt och reduktion inte har nån större miljöpåverkan. Som jag har fattat det så är klorgasen ett problem
för att den binder till sig väte i luften och blir en syra, dvs försurning. Det är ju så lite salt man använder när man saltbränner,
bara några liter eller så, så nån rubbning av syrabalansen i omgivningen är det inte frågan om . Och är man orolig så kan man
alltid slänga ut askan från ugnen i skogen, för den är basisk... Och rök av ofullständig förbränning av ved som man får när man
reduktionsbränner får man också av vanliga brasor. En majbrasa är i så fall ett mycket större problem...

Mitt förslag är att du kan exprimentera med ler-ask glasyrer. Lokal uppgrävd lera blandat med aska från vedspisen
blir fina stengodsglasyrer.

Jag har funderat ganska mycket på det här själv. Jag gillar stengods till bruks-saker har beslutat mig för att jag skulle vilja ha en vedeldad ugn nån gång. Tills dess kör jag med egenblandade glasyrer i elugn (inte så bra, mkt elförbrukning, men ändå bättre än att köpa ikea) och i glasyrerna undviker jag giftiga ämnen förutom en och annan oxid tex koppar. Jag gillar grönt . Vill jag göra större saker till trädgård och så så gräver jag lergodslera själv. Återanvänding är bra också, att inte slänga lera. Och använda stenmjöl som chamotte.

[pyromanen]

Det blir ju lite komplicerad det med "miljövänligt" eftersom det är många vinklingar på det.  Det ärnaturen runt ikrng där man arbetar,det är arbetsmiljön för den som håller på, energiförbrukningen/klimataspeketer ...
Saltbränning (det jag håller på med) är väldigt energikrävande.  Till en bränning till ca 1300 grader (ugnsutrymme ½ kubikmeter) går det åt en kubikmeter ved.  Samma mängd ved använt i våran moderna effektiva vedpanna skulle kunna värma upp 22 kubikmeter vatten till 100 grader!  Eller värma upp vårat (ganska otäta gamla trähus) på 340 kvadratmeter + varmvatten till 5 pers i 10 dagar på vintern....

kloret från en saltbränning är knappast något miljöproblem efterom det som nån nämnde blir till salt och saltsyra direkt.  Däremot är reduktionen illa.  Vid reduktionen bildas en massa dåligt förbrända kolföreningar.  Samlingsnamn för dessa på vanligt språk är sot, men det består av massor med olika föreningar varav en del är riktigt läskiga, t.ex. är flera av dom cancerframkallande. (kanske har hört talas om att sotare och brandmän har ökat cancerrisk)

En fördel vid saltbränning är dock att dessa avgaser kommer upp ur en hög skorsten.  Vid raku hållar man ofta på bland tunnor o pytsar som pyr.  I reduktionstunnan bränner spånet vid låg temperatur.... och tillsammans med diverse ämnen från glasyrerna.  Denna rök är typ brandrök och riktigt giftig.

Hmm... tillbaka till glasyrfrågan...  Bland de orientaliska glasyrerna finns ju några som kanske kan vara intressanta för dig?  celadon som kan bli både grön o blå innehåller bara saker man kan gräva upp (om man är på rätt ställa med sin spade:-)  Jag använder en som består av krita, kaolin, kvarts och järnoxid (rost).