Tjo!
Har haft denna tanke ett par år nu men inte kommit till skott. Minns inte om jag skrivit om den redan tidigare här på Alternativ.nu men jag fann i alla fall ingen gammal diskussion i ämnet.Grundtanken är att en kolvmotor borde bli effektivare per kwh ju större dess slagvolym är
i förhållande till den sammanlagda arean hos kolv, topplock och cylinderväggar.
Dessa resonemang leder till ett visst förhållande mellan cylinderdiameter och slaglängd
där det optimala förhållandet troligen ges vid en kortare sträcka än den totala slaglängden
eftersom "sista biten" på arbetsslaget inte är så effektivt. En långslagig motor får å andra sidan
större kolvhastighet vilket innebär ökade friktionsförluster. Jag utgår från att det ska till ganska
komplicerade beräkningar och kunskaper här...
Ännu större betydelse för arean kontra volymen borde vara hur många cylindrar
motorn har. Effektivaste motorn borde vara den encylindriga medan V8:n eller tolvan
har avsevärt större kylande area i förhållande till volymen. Möjligen motverkas detta till viss del
av att den flercylindriga motorn har ett gämnare luft- och avgasflöde.
Nåväl. Ovastående teorier vill jag tillämpa på en vanlig fyrcylindrig bilmotor för att göra den
mer effektiv. Tanken är att helt brutalt plocka bort två av kolvarna! Efter att ha läst på om
motorers balans har jag kommit fram till att mjukast gång och bäst livslängd fås om man plockar
bort kolv ett och två eller tre och fyra. De kvarvarande cylindrarna tänder då med 180 graders
förskjutning varefter motorn går 1½ varv till innan cirkeln är sluten. Tändföljden blir således
ojämn och motorn låter smått skadskjuten men kolvarna balanserar ut varandra på bästa sätt.
(med en befintlig motors förutsättningar som utgångspunkt) Många tvåcylindriga smådieslar och
MC-motorer har 180-graders vevaxel.
Vevstakarna till kolvarna som tas bort kapas av närmast storänden och storänden/vevstakslagret
återmonteras sedan på vevaxeln som ett bekvämt sätt att plugga oljehålen i vevaxeln. Det gäller
då att de stympade storändorna inte kan rotera så att t.ex. vevstaksbultarna slår i motorblocket.
(i vissa motorer är det trångt...) Har man motorn helt isärtagen är det snyggare att gänga oljehålen
och skruva i små pluggar men tanken är att göra ingreppet med motorn på plats i bilen så det
gäller att undvika spån som kan få motorn att skära.
Nästa viktiga detalj att ge sig på är ventilmekanismen och här antar jag att en motor med
överliggande kamaxel kan vara lättare att jobba med. En äldre UHC-motor har ventlillyftare
som inte bör ligga löst i blocket men som hellre inte kan plockas bort då de öppnar oljekanalerna
så motorn tappar oljetrycket. Det gäller att ordna frigång mellan kamaxel och ventiler så att de
urkopplade cylindrarna tätas helt och hållet. På många OHC-motorer borde detta kunna ordnas
väldigt enkelt.
För att skona tändspolen kan det kanske vara klokt att sätta en kortslutning, eller ännu mer
vetenskapligt korrekt en resistor, mellan de arbetslösa tändkablarna och jord.
Slutligen kanske något behöver åtgärdas i förgaseriet eller insprutningen.
Resultatet av några timmars grismekande borde bli en slö men snål bil som låter
helt skadskjutet (eller som en Harley Davidson V-twin om man hellre vill det) men med
mer kraft än samma bil om man bara rycker loss två tändkablar för att testa.
Motoreffekt och vridmoment borde i stort sett halveras när man tar bort friktionerna av
halva ventilmekanismen och två kolvar.
Nästa steg i ekonomistympningen av bilen är lite större. för då vill jag plocka bort ena
bakhjulet också! -Skära ut en kil i tak och golv bakifrån, klämma ihop karossidorna
så att jacket sluter sig och vips få en modern version av 50-talets MC-bilar. På bekostnad
av spårsäkerheten på vinterväg med snösträngar får man ett nästan gratis ekonomifordon
som är MC-klassat och således är befriat från Stockholms tränselskatt och oavsett årsmodell
bara måste besiktigas vartannat år.

Om det sedan blir så bra att det är värt alla förmodade
nackdelar är en helt annan diskussion...

Om inte annat är det kul att experimentera, bygga och lära!