Att ta en "bara" 17 år gammal häst är ju ingen försäkring att den lever länge.
Förutom Islandshästar är dom flesta B eller C ponnier som säljs ju ridponnier som hopptävlade (förstörd hälsa) eller är (även med 20 år) är ganska heta av sig.
Min son vill gärna ha en snäll, gammal, lugn häst att rida i skogen med mig med -och jag skulle inte drömmer om at ta honom med om vi inte hittar en lugn häst vi kan lita på.
Han VILL ha en gammal häst, och hästar omkring 20 år finns inte så många, jag har ju tittat.
Vi hade ju ett jättefint föl efter min sto -men henne ville han absolut inte ha eller någonsin rida -hon var för stor och för ung, tyckte han.
Visst ska vi titta på hästen först, vi köper den ju inte på postorder
och då kan vi ju köra hem igen om det inte verka bra...
Snarare tvärtom. Verkar hästen pigg så ta den. Men åk och träffa den först. Det finns ju inget som säger att en sjuåring eller sjuttonåring skulle leva längre. Det kan alltid hända olyckor o dyl.
Om du känner att du kan erbjuda hästen en bra "sista tid" och det är en trevlig häst så slå till! Vad kostar den? Är den försäkrad? Fråga ägaren om varför de inte kan behålla den? För vissa är det fruktansvärt jobbigt att lämna bort ett djur som man kanske haft hela livet, men inte har möjlighet att behålla pga omständigheter som man inte råder över. Alla är inte så hemska som man verkar tro i det här forumet.
Islänningar är ju ganska tåliga, det kan säkert gå bra. Och känns det skumt så är det ju inget som tvingar dig att ta den. Men du kan ju ge det en chans!
Lycka till!
Tack för dina uppmuntrande ord
det är alltid bra med en chans...
