På sätt och vis håller jag med dig i allt du skriver. Men å andra sidan anser jag på något sätt att "har man gett sig in i leken får man leken tåla". Har man skaffat en hund, blandras eller ej, så får man se till att ge den förutsättningar för att bli en bra hund. Jag tror inte att de flesta problemen med hundar beror på hundarna i sig utan snarare på människorna.
ja, nog är det så - egentligen. men, det finns inte många som inte har denna ansvarskänsla, inte ens gentemot sina egna barn. mellan hund och ägare beror en hel del också på den s.k. personkemin. en hund som inte alls funkar med en person passar ihop med en annan som handen i handsken. detta gäller för såväl nyblivna hundägare som för folk som hela sitt liv har tävlat i bruks. så är det med renrasiga och med blandraser. det ligger ju mycket hos människan, men en hund har också sina sidor och det måste som funka. skillnaden är att man på ett ungefär redan i valpålder hos en renrasig hund kan säga om det funkar eller inte. den har ju vissa egenskaper och risken att bli överaskat med något man absolut inte hade räknat med skulle träda fram i hundens sätt är ju vid normal, konsekvent och rasanpassat uppfostran liten. hos en blandras kan nya karaktäregenskaper träda fram i och med att hunden mognar. det kan ofta då vara egenskaper som inte passar med ägarens sätt eller som är olik hundens tidigare karaktär. man kan köra på, på gott och ont. har man tur så klaffar det efter ett antal sura år, eller så ger man upp som de flesta gör. eller så kommer det aldrig att funka och man gör både sig själv och hunden olycklig. hur man ska göra är alltid svårt att veta.
Men visst, att avla på hundar för att få fram bra "bruksegenskaper" kan jag se en poäng med. Att avla på utställningshundar för att få fram specifika utseenden har jag svårare för att se meningen med.
ja, går det till överdrift och står hundens utseende före hundens hälsa, så finns det absolut ingen poäng i det hela. den enda poängen som enligt mig finns i utställning är att man håller sig inom rasens standard, dvs att hundarna inte skenar iväg och blir för stora eller små eller att andra rastypiska egenskaper t ex försvinner. men även grupp 9 hundar fyller faktiskt en funktion, nämligen sällskap åt människan.
jag mår fysiskt illa när jag ser hur man vattnat ur och förstört min älsklingsras, amstaffen. de där kärringarna i pumps och dräkter som drar runt feta amstaff i ett snöre i vänstervarv och tycker att de ha åstadkommit något, när de köpt en valp som vunnit en rosett. detta skulle jag kunna raljera över hela dagen.
Fast det där har man ju absolut ingen aning om hur det blir...
Har man parat två "starka" raser så får man förmodligen en "stark" hund... Och får välja sina valpköpare därefter.
vissa blandningar finns det i sig inga "rätta" köpare för. blanda en amstaff av brukslinje med en bra rottis, vad får du då. du får en enorm portion dåd kraft av amstaffen och egenskapen att hunden i princip inte ger sig. av rottisen får du skärpa och enorm vakt plus egenskapen att hunden testar föraren hela livet. i och med att du blandar in en hund med skärpa tappar du egenskapen att det anses vara en defekt om amstaffen ger sig på en männsika, om den inte är skyddstränad, vilket man inte kan göra med vilken amstaff som helst. du får en horribel blandning av egenskaper, som du inte vet i vilken blandning, tappning, grad och när de uppträder. hitta en bra ägare åt en sån kull. amstaff/kungspudel blir en sån sanslös blandning att den är förbjuden i frankrike. i och med att jag är som mest insatt i amstaff får det bli dessa två exempel, men det finns många sådana. man ska helt enkelt inte ge sig in i sånt, för männsikans och djurens bästa, just för att det kan bli fruktansvärt fel, för att det ofta inte fyller någon funktion och för att man måste ha enorma kunskaper.
att blanda en mjuk och en stark ras anses i allmänhet vara "mindre farligt". nog kan en stark hund bli snabbare i reaktionerna om man blandar in en sådan mjuk ras, men den kan då inte bli "starkare" än den ursprungliga starka rasen som ingår i blandningen. du kan i värsta fall få en stark blandis som är nervös, om du blandar in nåt collie, t ex. men det är bara ännu mer anledning att låta bli blandrasavel. du ser ju själv hur komplicerat och invecklat det hela börjar bli.
