Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Griniga getter  (läst 1039 gånger)

Nystugus

  • Inlägg: 115
    • Dalarna
Griniga getter
« skrivet: 10 nov-05 kl 21:15 »
Hej!

Brukar verkligen dessa underbart snälla och sociala djur vara så griniga mot varandra? ???

De är väl sams den mesta tiden, men så blir nån tvärsur och rusar på den som står bredvid. Men de är verkligen inte långsinta, för sedan ser de ut som de små änglar, de egentligen är  :-\ igen, tills nästa irritations attack.

De har inte trångt, vare sig inne eller ute eller vid foderhäcken.
Lever i vackra, magiska Grangärde finnmark i stugan på berget i skogen!

Kokopelli

  • Gäst
Re:Griniga getter
« Svar #1 skrivet: 16 nov-05 kl 22:15 »
"You ain´t seen nothing yet".....

Dom kan smälla på ganska rejält när de gör upp rangordningen och som jag har förstått det.
Efter att ha studerat min systers ena get (hon hade två) får man vara glad så länge de inte ger sig på grannarna eller de gäster man faktiskt vill ha kvar ett tag. Med tanke på den andra tråden om stängslingen...  :-\

Mig hatade hon innerligt och det var ömsesidigt kan jag tala om   :o. Jag försökte verkligen fjäska för henne men lyckade aldrig. Det var bara min syster som "dög" fast jag krusade med godsaker och gullegull. TJONG! Upp på bakbenen och TJONG! jag höll mig undan.....

Den geten lyckades förutom att äta upp posten i tid och otid (de gillar dagens tidning bäst och räkningar men inte fönster på fönsterkuvert. Det tycker dom inte om, de spottar ut fönstret och tuggar i sig räkningarna....alternativ ekonomi kallas det), paralysera halva grannskapet så att de inte vågade ta sina söndagspromenader. En gång följde hon med en jägare som passerade på rådjursjakt och förstörde hela hans dag...(fast det var vi väl inte precis ledsna för men min syster var tacksam för att han inte sköt henne när hon försökte sno hans matsäck).


Detta charmtroll lever tyvärr inte länge utan hon dog förra sommaren efter en kortare tids sjukdom. Men hon har satt sina spår i historien.

Lycka till iallafall med era små getter. har ni haft dom länge? Jag gissar att rangordningen blir tydligare med tiden och att det då blir lugnt men jag är långtifrån säker.

Frid Kokopelli Mana som föredrar hästar som också kan vara hårda mot varandra.
« Senast ändrad: 16 nov-05 kl 22:18 av Kokopelli »

Nystugus

  • Inlägg: 115
    • Dalarna
Re:Griniga getter
« Svar #2 skrivet: 16 nov-05 kl 23:37 »
 ;D Tyvärr saknar nog våra damer (och herrar) den otroliga charm, din systers framlidne get verkade ha haft. Tyvärr och tyvärr förresten..... :-\

Men matsäckskorgar har de plundrat vid flera tillfällen i somras, dock ingen jägares, bara tanter på söndagsutflykt, samt vår egen matsäck.

Vad gäller att hålla sig innanför stängsel verkar vi dock väldigt, väldigt skonade faktiskt, om man tolkar inläggen här..... :)
Lever i vackra, magiska Grangärde finnmark i stugan på berget i skogen!

romboiderna

  • Gäst
Re:Griniga getter
« Svar #3 skrivet: 21 nov-05 kl 18:47 »
Kokopellis syster gör sig hörd:

Så fort man vänder ryggen till verkar det som om ens gamla get är på tapeten (salig vare hennes minne).  Lite detaljer som ska putsas bara. Det var inte EN jägare och inte EN gång. Efter en tid sågs den lilla vita ängelen nästan som en (o)naturlig del av jaktlaget.

Vi lärde oss mycket i början. Hur uppehåller den ena av getägarna tillrest släkting så att han inte vänder sig om och tittar ut genom köksfönstret, där grå get befinner sig på taket av röd volvo? Hur tacksam är man inte att mjuka välvårdade getfötter inte repar billack! Hur förvånad är man inte när sommargäster i grannskapet säger att de saknar geten med kommentaren: - Men, det var ju så svårt att få ut henne ur bilen när hon väl hade tagit sig in! Det ska väl sägas att jag flera gånger försökte få försäkringsbolaget att inrätta en drulleförsäkring för getägare. De sa att premien skulle bli för hög. ;)

Stångningen är inte elakhet utan bara rangordning. Vår sist tillkomna hyresgäst insåg snart att han var ranglägst som nykomling (möjligen med undantag av kokopellisystern). Detta kostade sönderkörd gräsmatta eftersom han varje gång när geten hade forserat ännu ett stängsel körde bilen ÄNDA INTILL ytterdörren. Konstigt nog är han vår trognaste hyresgäst och nu kan han ju parkera utan att spana av terrängen först.

Problemet (och glädjen) var att dessa två getter var för mycket tillsammans med oss. De var med på promenader och utflykter. De var en del av familjen och ansåg oss männsikor som getter eller sig själva som människor. När den vita (värstingen) blev ensam så fick hon svårt att hålla reda på vem man stångar och inte. Naturligtvis ska inget djur behöva vara ensam av sitt slag utan ska kunna kommunicera på sitt "språk". Vi skaffade fårkompisar till henne och det fungerade till sist bra.

/R


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

604 gäster, 5 användare (1 dolda)
Stork, lillmolle1, Ett svart får, Lioo

* Forum

* Om tidningen Åter



- Höjdpunkt när tidningen kommer, väldigt bra tidning
/Jenny

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser