Hej hej!
Efter att ha bott i ett ganska konfliktfullt kollektiv i sju år (varför man nu gör såńt?) bestämde sej min pojkvän och jag oss för att hitta en lägenhet eller hus där vi kunde starta ett fint och trivsamt sådant. Vi blev uppsagda från gamla stället, så det blev lite bråttom och när vi snubblade på ett underbart hus att hyra på landet hade vi inte hunnit hitta vilka som skulle flytta med när vi skrev på kontraktet. Eftersom vi kände många som var intresserade av denna boendeform litade vi på att det sulle lösa sig ändå, och efter att ha kastat ut en massa trådar fick vi med oss en kollega till pojvännen samt hans sambo. Därmed kom vi ned till en hanterbar hyra, och kunde tadet lugnt med tillsättning av nästa rum.
Det vi var noga med från början var att vi var överens om vissa grunläggande saker: hur hyran skulle fördelas, att städning av gemensamma utrymmen skulle ske rullande varje vecka, och att vi skulle ha gemensam mathållning, på så sätt att all mat är allas. Vi var också överrens om att det måste råda en öppen och tillåtande atmosfär, och att man skulle välja själv vilka dagar man lagar mat, så att man inte skulle vara tvungen att komma hem för att laga middag om man hade andra planer för kvällen, tex.
Så länge vi bara var fyra vuxna fungerade detta alldelens utmärkt, och genomatt vi nästan alltid åt kvällsmat tillsammans löste sej alla andra frågor enkellt och informellt i det dagliga livet.
Efter en tid behövde en kompis kompis akut bostad, och efter att han flyttat in visade det sej att han inte alls var intresserad av gemensam mat etc. även om vi alla varit överrens om att mattider, när man lagar mat etc skulle vara flexibelt, skapades en negativ stämning av att han totalt tog avstånd. Som tur var kände han själv att han skulle flytta vidare, och därefter flyttade ett tredje par in. Denna gång hade vi varit tydliga med att de måste vara villiga att ingå i matlaget, för att flytta in, men i och med att vi blev fler blev det nödvändigt att upprätta ett städschema samt en kalender där man skrev upp när man lagat/ville laga middag.
Efter ett år är vi åter endast 4 vuxna, men nu två barn som bor här och vi har bestämt oss för att använda det fjärde sovrummet som arbets/gästrum om inte det dyker upp en väldigt rätt person som vill flytta in.
Så vad vill jag säga med detta?
Det som är grundläggande för att vår gemenskap fungerar är att vi har en god personkemi i grunden, därtill en attityd om frihet under ansvar och en sammansättning av hänsynsfulla positiva ansvarstagande generösa personer som verkligen uppskattar just denna boendeform.
Sedan strävar vi inte efter millimeter-rättvisa, utan litar på att saker och ting jämnar ut sej i längden. Men detta går bra i liten skala, jag har en dröm om att starta upp ett större kollektiv/ekoby inom några år, och inser att man då måste ha vissa striktare ramar. 'blev därför väldigt intresserad av att höra mer om hur man bildar kooperativ hyresrätt!
detta blev ju lite luddigt, men tror att den gyllene regeln "gör mot andra som du vill att de ska göra mot dej" kompletterad med att inte döma andra "den som är utan skuld kastar första stenen" (oj vad bibliskt det blev...) räcker långt - om man lyckas följa den...
Ingen är ju perfekt, o tror det är fint om man kan se mer hur man kan komplettera varandra än sräva efter att alla ska göra samma.
ps är du intresserad av starta ekoby/kollektiv i mellersta skåne - kolla in tråden jag tänker starta NU här ovan. Ha det fint!/ A