Produktionsformer-Fördelar-Nackdelar-Erfarenheter

[Charlotte]

Fast om mina skulle på bete inom en snar framtid efter lamning så skulle dom födas i mitten av maj och då är i alla fall inte mina allmogefår färdiga att ätas till hösten. Vi vill i alla fall att dom ska väga liite när dom slaktas oavsett vem som ska äta dom Ett annat problem man får om lammen föds sent och ska gå på naturbete tycker jag är att betena lätt blir förvuxna. Då passar det bra om lammen är några månader så dom tar för sig lite av betet när dom kommer ut.
                                          Mvh
                                       Charlotte

[Grimla]

Jag tycker det är väldigt spännande att läsa om detta med skillnaden i köttkvalitet beroende på vad djuren ätit.
Tack Birgit för att du ledde mig in på detta!

Men hoppla hoppla, kött kvalite är väl inte "endast och endast" dess innehåll av Omega-3 
Ett fett bland flera andra..

Köttkvalite är väl en kombination av struktur,fetthalt,mörhet,saftighet, hygien och smak!

Dessutom:
"Nästan alla de vetenskapliga studier som gjorts på omega 3-fettsyronas inverkan på hälsan har gjorts på fiskolja.

Omega-3 är egentligen ett samlingsnamn för en hel grupp fettsyror
där bara två, EPA och DHA som finns i fisk, har kopplats till förbättrad hälsa.

Det omega-3-fett som finns i raps och linfrö, alfa-linolensyran ALA, har inte alls samma effekt.
ALA, vilken bildas i växter, och är ett slags förstadium till EPA och DHA.

Denna växt omega-3-fettsyra har inte bevisats bromsa en enda sjukdom .. "

Så undvik Omega-3 hysteri   

[signe]

Om du läser lite mer Grimla om detta på länkarna så kan du se att det inte "bara" handlar om Omega 3. Och nu var det just länkar om Omegas 3-forskning som efterfrågades tidigare i tråden. Hoppla?

[Falin]

Nu hittade jag en folder från http://www.mjornbygdenslamm.se/img/kott_landskap_holma.pdf
Diagrammet visar att omega 3 halterna minskar ganska snabbt vid stallutfodring även om man bara ger grovfoder. Då är ju inte modellen att ha sen lamning och att föda lammen över vintern på hö heller bra. Lamning inne i mars och slakt på hösten är kanske bäst för köttkvaliten ändå. De hänvisar till hemsidan www.eatwild.com

I det diagrammet du hänvisar till står det ingenting om hur mycket spannmål kontra grovfoder som utfodrats. Det gör det diagrammet rätt ointressant för min del, hur ska man då kunna jämföra?

I den första av de tre andra länkarna står det så här:
" Gräs och örter är däremot rika på omega 3-fettsyror och därför skulle mer bete eller vallensilage kunna vara ett effektivt sätt att öka andelen omega 3-fettsyror i musklerna. "
I den tabell 1 som finns där ser man också tydligt andelen omega 3 hos djur som gått på bete, vall eller spannmål, och så stor skillnad är det inte mellan bete och vallensilage. Däremot helsädesensilage och korn ger ett stort tapp.

[ulfg]

Det här ser ut att bli en kul och bra tråd. Alla gör på olika sätt eftersom alla bor i olika delar av landet, har olika mycket tid över året för sin fårverksamhet, har olika storlek på stall och mängd med betesmark, osv, osv. Alla vet naturligtvis också om att just de gör rätt  Jättebra.
Jag skulle gärna ha vinterlamm som kunde uppnå slaktmognad i juli för att kunna sälja som dyrt exklusivt barbecue-kött och sedan ha fina lammskinn att sälja efteråt med. Men nu står jag där med gutefår som lammat just i januari och tycker inte det är så roligt. Utegångsdrift i blöta, regniga Halland med lamm med endast tillgång till ligghall känns ändå inte som någon hit. Vi får se hur det går med lammet - det är en pigg och kavat liten pojke och det skall bli intressant att se hur mycket han väger i juli. Nedre kritisk gräns i temperatur för bra lammningar utomhus utesluter nog sådana här undantag, eller hur? Två lamm dog i första veckan i januari, det här lammet kom i tredje veckan, var ensam och klarade sig. Ändå ingen övertygande statistik.

[Lars-Göran]

Det är ibland lite svårt att veta när man skall ha lammningen ,jag har i april.Men visst är det ett stort arbete att ha alla på bete,och det känns ganska tungt att stalla in 80 procent av lammen  i slutet på oktober och utfodra ca hälften fram till påsk.Men fördelarna för mig är att det är lite bättre väder vid lammning inte speciellt stora kraftfoder lager och sist men inte minst lätt att få dem i bra klassning vid slakt,det går ju ganska lätt att skjuta på det några veckor .Men behöver inte stressa pga av priset.Men i oktober känns det ganska tungt.
Men visst jag har platsen så vinterlammning kanske man skulle prova på.Då kunde man ju dra ner mycket på betesmarken,skippa den mark man inte har stöd för.
Jag har köpt in några tackor som skall lamma nu,så jag får se hur det funkar iår.
Lars

[Charlotte]

 Lera och fukt är nog värre än kyla i lamningstider.
Och det är viktigt att fåren fattar att de ska lamma inne för att det ska gå bra, tror jag. Mina skulle ju kunna lägga sig och lamma i snön eftersom dom kan gå ut om dom vill, men det gör dom inte.
 Där kanske kylan spelar roll, dom är vana att sova inomhus  eftersom vi för det mesta har kallt och snö här vintertid? Mina ligger alltid inne i fårhuset när dom inte är ute och äter. Får och djup snö passar inte så bra ihop Smala ben och tung kropp. Sen lämnar dom lammen inne och går ut själva för att äta i början.
 Jag har en kompis som har helkalla ligghallar och får som lammar i januari, men även hennes går in och lammar och det brukar gå fint, lammen fryser inte ihjäl bara tackorna tar hand om dom.
 Så gegga och fukt är nog farligare.
                           Mvh
                        Charlotte

[Emmaibäcka]

Har provat båda produktionsformer. Hade första året 20 lammande tackor på bete och året efter 60 lammande tackor på bete, fungerade utmärkt, förutom att räven till slut kom på att det var ett lätt sätt att föda sig på... tog lamm på upp till 10-12 kg. Nu med 300 lammande tackor är lammning på bete tyvärr inte att tänka på, det går inte att få den kollen på så många om man inte har dem inne tycker jag, därför har vi nu lammning i feb, resp. mars-april. Helst skulle vi ha lammning i dec-jan för att slippa ha lamm på bete, har de en ljus luftig ligghall med gott om strö och foder så kan inte jag förstå att det skulle vara oetiskt. Nästan värre faktiskt att först ha dem på bete och sen stalla in dem stå ut med att tillväxten avtar under hösten och sedan skicka dem på vårvintern. Tro mig, jag har provat det med, jag föredrar nog vinterlammning då. Sedan håller jag med flera i denna tråden att vi inte heller haft någon direkt utfodring med kraftfoder, det är förstårs bra grovfoder som är nyckeln där.

[ulfg]

Måste vara tufft med rävar och andra rovdjur (korpar) när de lammar på betet. Kanske gutefår hade varit en möjlighet för att parera räv: med horn och ett ganska tufft beteende kanske lite större möjlighet att de fredar sig mot inte alltför många rävar? Alternativt en stor tuff vakthund som går tillsammans med dem. Men med en så rejäl grupp får som du har förstår jag att det kanske blir problem med överblicken över dem.

[Birgit]

ulfg, räv o korp kan gutar hantera. Men det verkar osannolikt med räv som tar 10-20 kg lamm Är det bevisat? Med våra finull, hände det bara  första veckan. Rävar är inte stora. Däremot självdöda djur kan de släpa iväg, men oftast delar de bitarna och bär bort i omgångar.

Ska man ha utelammning är det inte fel att ha boskapsvaktare. De ser till att inget kommer nära lammen. En hund kan ha stenkoll på 100 tackor.

[ulfg]

Om man satsar på produktionsmodellen med får som i princip går utomhus hela året och föds upp på extensiv betesdrift och bra vallfoder verkar faktiskt storvuxna gutefår väldigt svårslagna. Tuffa, hårdföra djur som till viss del kan freda sig själva mot mindre rovdjur och levererar lamm med bra slaktvikter på relativt måttliga beten. Det finns en vits med deras horn. Håller ni med?

[Birgit]

Helt klart kan de använda hornen Men mycket i deras sätt att hålla rovdjur från sig är en följd av att levt länge på en plats där stora rovdjur saknats (Gotland). De är kaxiga alltså. Funkar oftast bra, men inte när de ska jaga bort björn
Roslagsfåren funkar helt olika, de är väldigt flycktbenägna och väldigt tighta i flocken. Men blir de trängda "flyger" de ut åt alla håll. Måste vara förvirrande för rovdjur!
Sedan betar och vilar gutar helst på öppna platser (kan vara lite problem när man vill få dem att rensa sly i trädbevuxen mark.) Rosorna vill ha nära till skydd och man hittar dem ofta tätt ihoppackade under en låg gran eller dylikt på morgonen.
Det viktigaste om man ska hålla får extensivt är att man förstår skillnaderna och tar hänsyn till de olika rasernas behov. Mycket har får gemensamt, men de är anpassade efter olika förhållanden och detta bör man känna till oavsett vilken typ av fårhllning man har.

[Emmaibäcka]

Jodå, det var allt räv, såg den själv vid ett tillfälle ta ett stort lamm. Det började annars första året med att den tog mkt små lamm, sen blev den väl modigare... Taktiskt var den oxå, gick endast på tackor med fler lamm så hon bara hann försvara en av dem. Tror på stora hundar som försvarar fåren, utom vid lamning. Har några fårkollegor som provat det, hundarna hade svårt att motstå att äta efterbörden och det slutade med att de gnagde direkt på lammen innan de ens lämnat tackan

[Birgit]

Då kan jag säga direkt att den/de hundarna inte hade rätt rangplacering i fårflocken. Våra hundar stör aldrig tackan som lammar, utan ligger en bit ifrån och bevakar. När tackan lammat färdigt, slickat rent lammen och börjar flytta sig, går de fram och försiktigt slickar i sig de rester som tackan lämnat. Går de fram till tackan när hon lammar åker de på stryk, även om de kommer för nära lammen direkt efter.
Först och främst är det en uppfostringssak, men vissa hundar är för "stöddiga" och passar inte. Man ska t.ex aldrig välja den kaxigaste valpen i en kull, utan den lugnaste.

[LillaSophie]

Först och främst är det en uppfostringssak, men vissa hundar är för "stöddiga" och passar inte. Man ska t.ex aldrig välja den kaxigaste valpen i en kull, utan den lugnaste.

Helt rätt, ägaren har alltid en stor del i det. Sedan passar inte alla raser till sånt heller. Det finns många raser som just är framavlade för att vara med fårflocken dag och natt och för att skydda dem mot rovdjur. dessa raser skyddar fåren in i döden. men de raser jag tänker på kräver en duktig och mycket erfaren hundförare, inte för att de kan skada fåren utan de ger sig helt enkelt på allt som kommer för nära dem.

[Fåraherden]

Jag har lamm på vintern. Trots billig spannmål och höga slaktpriser på våren har jag svårt att få dessa lönsammare än de som föds upp traditionellt.(har både och, kan jämföra).

Våra gutelamm som vi slaktar på hösten brukar dessutom bli riktigt högt klassade, rakt över. Det är svårare att få samma, jämna höga klassning på de som slaktas på våren. Har haft problem med fettavdrag exvis.

Att ge lamm soja känns direkt fel för mig.

Arbetsbelastningen är jämförbar. Har ordnat vinterutfodring och ströning relativt rationellt. Fåren går ute, med ligghall.

 När köttrastackorna lammar på hösten, vintern, måste de tas in i mer skyddade boxar. Kräver en del jobb. Gutefåren sköter numera sina lamningar helt själva, ute(självklart med tillsyn)
Å andra sidan kräver sommarsäsongen mer av drivning mellan skiften, staketunderhåll och vattenkörning. Men det mesta går betydligt lättare och är trevligare på sommaren.

[ulfg]

Väldigt informativt och kunnigt skrivet av Fårarherden och Birgit de här sista inläggen. Gutar framstår mer och mer som en ras som kanske kan kombinera hårdförhet och produktionsförmåga. Jag noterar skillnaderna mellan raserna. Kan en möjlig nackdel med gutarnas tuffhet vara att de är svårvallade? Att det tar lång tid för dem att acceptera en hund som försöker valla dem eller att det ibland helt enkelt inte går? Erfarenheter?
Mina egna erfarenheter är ju att ledartackan stångat ner en napoletansk mastiff (70 kg vakthund) och att de omringat och anfallit lilla drevern Elvis när de hade lamm. Jag skulle i och för sig vara intresserad av en vallhund när jag skaffar fler får och vill kunna driva på landsväg mellan olika beten och vid avskiljning.

[Birgit]

Jo, fast gutar är ju väldigt lätta att hantera ändå. Speciellt om de gått där innan. Har själv aldrig använt vallhund på dem, men hört flera som haft problem med att de attackerar den. Däremot funkar det bra med boskapsvaktare, men de har ju ett lugnt, undergivet beteende. Har också använt min ena boskapsvaktare som ledare av flocken, jag har visat henne vart vi ska och så har hon knotat på och gutarna efter. Vi har ju ca 50 äldre tackor. Annars kan man gå före och lära hunden gå sist för att kolla att alla går med.
Som mest hade vi 100 finullstackor och vi har aldrig haft vallhund. Vi har viljat ha en bättre får-komunikation. Har man vallhund fokuserar ju fåren på den hela tiden.

[Charlotte]

 En klok och van vallhund borde kunna valla gutar utan problem...
Min BC och jag är ju relativt självlärda och vallar "till husbehov", ingen precisionsvalling på bana utan in och ut ur fårhus vid ströning och utfodring för att slippa skräp i ullen och flytt mellan hagar.
 Jag hoppade av min kurs pga div orsaker så vi har lärt oss ihop, hund, får och jag.
 Han har tex fattat att man inte vräker sig på tacka med små lamm, lammen följer ju med mamman ändå, så det är onödigt jobb. Där försvinner ju en orsak till att tackorna ska behöva försvara sig.
 Vallning är ju inte en fårjakt med hund, utan ett teamwork mellan hund, herde och flock. Där alla litar på varandra. Jag förstår att det kan bli problem om man tar en hund och bara släpper den till vilken fårflock som helst som är oinvallad, men det beror nog inte enbart på fårens ras...
 Jag har sett mina tackor jaga ut räven ur hagen några ggr så det verkar som om dom kan lära sig att se skillnad på räv och hund, då borde ju även Gutarna kunna det
 Visst har väl Oskarsgården här på alternativ Gutar och vallhund?
Här finns bilder på vallning av Gutar:
http://www.workingkelpie.se/06_pic_3.htm
 En "annorlunda" ras som jobbar med gutar:
http://www.agnetasblommorobin.se/vall.html
                                              Mvh
                                            Charlotte

[Fåraherden]

Använder inte hund.
Jag vallar fåren på väg ibland. Det går fint. När man vallar utan hund så är det ju bra om man har någon gammal erfaren dam som styr upp det hela och håller ordning. Det går att valla ett gäng ungbaggar, men det är svårare och mer krävande.

På våren och några gånger under betessäsongen går vi fyra kilometer på vägen. Vi korsar en järnväg, det är lite otäkt, annars går det rätt lätt. Att möta bilar och bli okörd går också bra, bara inte iblarna försöker smyga förbi. De flesta bilister hemma börjar vänja sig vid mina dumheter med fåren på vägen.

Motar dem helt enkelt för att jag tycker det är skonsammare än att köra dem. Har ingen stor djurtransport. Blir rätt många vändor.

Tycker nog inte gutetackorna är tuffare än mina köttrastackor. Men de är mer påhittiga och ställer till mer "sattyg" Öppnar grindar, rundbalar, pillar, petar och river staket. Vanligt gammaldags järn-fårnät funkar inte alls för mig. Gutarna går till samlad attack och river sådant staket. Det är ström som gäller.