Etologi

[Birgit]

Nej, men de blottar sin känsligaste del för den de har respekt för. Det var det jag menade. Det är ett sätt att visa den respekten.
Läs gärna det jag skrev om varg- familjeflock också, det var just den biten jag betonade. Inte att man ska bruka våld för att få en lydig hund. Men en hund som inte visar respekt måste lära sig det.

[Åbacken]

Har hållit på med hund i över 30 år, har min 19:e valpkull just nu. Är även utbildad hundpsykolog m.m.

Och jag blir så glad över det Charlotte m.fl skriver! Min åsikt går dock ett steg längre, jag tycker nämligen att vi bör strunta i att försöka vara "ledare" över hundarna och istället satsa på det relationen hund-människa egentligen handlar om:

1. Resurstanken – Öka ditt värde som tillgång och resurs
2. Förebildstanken – Föregå alltid med gott exempel (självsäkerhet och oräddhet imponerar stort på hundar!)
3. Farosignalstanken – Se till att du inte ger hunden signaler om fara (se ovan om självsäkerhet!)
4. Belöningstanken – Tänk på vilka av hundens beteenden du ger respons till (de beteenden som ges respons, förstärks och befästs)
5. Kommunikationstanken – Betrakta allt hunden gör som kommunikation
6. Samarbetstanken – Inrikta dig ALLTID på samarbete
7. Berikningstanken – Ge din hund utlopp för sina naturliga beteenden

Jag skriver mer ingående om mina tankar vad det gäller hund på min blogg http://hundskola.wordpress.com, men jag kan kort säga att på den tiden jag trodde på ledarskap o dyl., hade jag mycket större problem med mina hundar än vad jag har nu. När jag tar allt naturligt och i första hand tänker på vad jag egentligen belönar hos dem, fungerar det mesta ypperligt!

Jag har för tillfället 3 schnauzertikar, varav den yngsta på 15 månader är min 19:e hund! Ibland måste jag gripa in och försöka förklara för henne att vissa saker inte passar sig i människovärlden, eller att hon måste uppföra sig bättre mot sina äldre hundsambor, men hon blir aldrig stressad av mina tillsägelser som mina tidigare hundar (under "ledarskapsparaplyet") blev. Hon är dessutom en naturbegåvning när det gäller kommunikation med främmande hundar, något jag ser som ett resultat av att jag aldrig nånsin försöker trycka ner mina jyckar. Jag strävar heller aldrig efter att mina hundar ska visa mig lugnande signaler, det jag strävar efter är att vi kommunicerar och att jag förstår dem när de gör sånt som passar hundar men inte människor. (Ifall de förstår mig också har jag fått en bonus!) Jag ser på mina hundar som gäster i människovärlden, som egentligen är helt fenomenala på att anpassa sig efter våra (människornas) nycker. Min uppgift som hundägare är att hela tiden ge hundarna möjlighet att anpassa sig på bästa sätt till den världen.

Ett annat lästips är att googla på Per Jensens "Den missuppfattade dominansen" som finns att läsa som pdf-artiklar på internet.

Klockan är mycket, men glad i sinnet av Charlottes med fleras åsikter ska jag nu gå och lägga mig!

/Ingela

[Gunilla0]

Har hållit på med hund i över 30 år, har min 19:e valpkull just nu. Är även utbildad hundpsykolog m.m.

Och jag blir så glad över det Charlotte m.fl skriver! Min åsikt går dock ett steg längre, jag tycker nämligen att vi bör strunta i att försöka vara "ledare" över hundarna och istället satsa på det relationen hund-människa egentligen handlar om:

1. Resurstanken – Öka ditt värde som tillgång och resurs
2. Förebildstanken – Föregå alltid med gott exempel (självsäkerhet och oräddhet imponerar stort på hundar!)
3. Farosignalstanken – Se till att du inte ger hunden signaler om fara (se ovan om självsäkerhet!)
4. Belöningstanken – Tänk på vilka av hundens beteenden du ger respons till (de beteenden som ges respons, förstärks och befästs)
5. Kommunikationstanken – Betrakta allt hunden gör som kommunikation
6. Samarbetstanken – Inrikta dig ALLTID på samarbete
7. Berikningstanken – Ge din hund utlopp för sina naturliga beteenden

Jag skriver mer ingående om mina tankar vad det gäller hund på min blogg http://hundskola.wordpress.com, men jag kan kort säga att på den tiden jag trodde på ledarskap o dyl., hade jag mycket större problem med mina hundar än vad jag har nu. När jag tar allt naturligt och i första hand tänker på vad jag egentligen belönar hos dem, fungerar det mesta ypperligt!

Jag har för tillfället 3 schnauzertikar, varav den yngsta på 15 månader är min 19:e hund! Ibland måste jag gripa in och försöka förklara för henne att vissa saker inte passar sig i människovärlden, eller att hon måste uppföra sig bättre mot sina äldre hundsambor, men hon blir aldrig stressad av mina tillsägelser som mina tidigare hundar (under "ledarskapsparaplyet") blev. Hon är dessutom en naturbegåvning när det gäller kommunikation med främmande hundar, något jag ser som ett resultat av att jag aldrig nånsin försöker trycka ner mina jyckar. Jag strävar heller aldrig efter att mina hundar ska visa mig lugnande signaler, det jag strävar efter är att vi kommunicerar och att jag förstår dem när de gör sånt som passar hundar men inte människor. (Ifall de förstår mig också har jag fått en bonus!) Jag ser på mina hundar som gäster i människovärlden, som egentligen är helt fenomenala på att anpassa sig efter våra (människornas) nycker. Min uppgift som hundägare är att hela tiden ge hundarna möjlighet att anpassa sig på bästa sätt till den världen.

Ett annat lästips är att googla på Per Jensens "Den missuppfattade dominansen" som finns att läsa som pdf-artiklar på internet.

Klockan är mycket, men glad i sinnet av Charlottes med fleras åsikter ska jag nu gå och lägga mig!

/Ingela

Jag blir lycklig av ditt inlägg. Önskar att alla som sysslar med hunduppfostran och hundträning skulle ha dina insikter.

[Nettus]

Jag har nyligen läst Cesar Millans bok. En sak som verkligen förvånade mig, var hans påstående att i en vild, naturlig flock så dödas alla svaga individer, alltså inte bara sjuka och skadade, utan också veka individer. Jag har aldrig hört talas om att djur dödar sina flockmedlemmar... Häromdan såg jag en naturdokumentär om kattdjur. Det enda kattdjur som lever i flock är lejon. I dokumentären sas det att om någon i flocken var sjuk eller skadad, så delade flocken med sig av sitt byte till det lejonet.
Hur tänker ni andra om detta?

[Kålrabbis Mamma]

Jag rekommenderar alla att läsa "Alfasyndromet" av Anders Hallgren! Den handlar precis om de här sakerna! Sen kan man ju fortsätta med hans andra böcker, t ex "Lycklig lydig hund"... 

En mycket bra bok, så har jag känt alltid, men när jag jobbade aktivt med lydnad och bruks var det en väldigt hård inställning till hunduppfostran. Jag tror på att hunden ska respektera sin ledare utan att vara rädd, våld och hårda tag gör bara att hunden tappar förtroendet och tilliten till sin ägare.

[Charlotte]

Jag skriver mer ingående om mina tankar vad det gäller hund på min blogg http://hundskola.wordpress.com, men jag kan kort säga att på den tiden jag trodde på ledarskap o dyl., hade jag mycket större problem med mina hundar än vad jag har nu. När jag tar allt naturligt och i första hand tänker på vad jag egentligen belönar hos dem, fungerar det mesta ypperligt!
/Ingela

 Jag hade glömt att jag skulle läsa din blogg när jag hade gott om tid Men så bra den var
Jätteintressant att läsa om dina tankar om samspelet i din egen hundflock (förutom allt annat), så upplever jag det också, det finns ingen "Toppchef", den som vill ha något mest tar det.


 

Jag har nyligen läst Cesar Millans bok. En sak som verkligen förvånade mig, var hans påstående att i en vild, naturlig flock så dödas alla svaga individer, alltså inte bara sjuka och skadade, utan också veka individer. Jag har aldrig hört talas om att djur dödar sina flockmedlemmar... Häromdan såg jag en naturdokumentär om kattdjur. Det enda kattdjur som lever i flock är lejon. I dokumentären sas det att om någon i flocken var sjuk eller skadad, så delade flocken med sig av sitt byte till det lejonet.
Hur tänker ni andra om detta?

 Jag såg en film om Vildhundar:
http://parkenzoo.se/djuren/afrika/afrikansk-vildhund/
 I den filmen visades att en skadad, halt flockmedlem som inte klarade av att jaga även fick ta del av bytet, flocken hjälpte varandra.
 Visserligen läste jag nu att vildhundarna är avlägsna släktingar till våra hundar, så kanske CM har rätt i att vilda hundar dödar de svagare, men jag undrar jag...
 Då borde det ju i princip vara så att man skulle behöva vakta och se till att inte våra yngre hundar gav sig på och dödade de hundar som börjar bli gamla och svagare, det är inget jag märkt av i alla fall, vi har haft en hel del riktigt gamla hundar.
                                    Mvh
                                 Charlotte

[ledup]

Detta med att döda svaga individer är nog inte riktigt riktigt . Vad är en svag individ måste man ju specificera i så fall.
I flera vargflockar i Dalarna har man haft trebenta vargar som varit alfadjur vilket ju borde vara omöjligt i så fall.
Ledarskap beror ju inte enbart på fysisk form utan mycket på psykisk styrka, erfarenhet o.s.v.

Var på någon föreläsning där de ifrågasatte om en ledare var samma sak som en chef. De flesta tyckte inte det och jag tror det är lite det som detta ledarskaps tjat har missat.
Att vara ledare handlar inte bara om att bestämma, andra kan t.o.m få bestämma ibland eftersom man som ledare är så stark i sin position att den inte skadas av detta.
Om alla i en vargflock vore jämnstarka skulle det ju inte gå att ha en flock eftersom det då skulle bli gräsligt bråkigt.

Det gick någon natur film om vargar i canada för ett par år sedan där den svagaste och lekfullaste vargen i flocken dog. Detta påverkade hela flocken trots att hon var fysiskt underlägsen. Efter hennes död lekte vargarna mindre vilket gjorde att antalet allvarliga bråk istället ökade.
Tror själv att detta med "ledarskap" inte är så svart och vitt som många vill tro.

Detta blev flummigt känner jag men jag orkar inte vara tydligare, godnatt!!!

[Birgit]

Lite av det jag försöker få fram ledup, att det inte är diktatorer vi pratar om, utan en bra ledare. En vargflock i det vilda måste ha en bra ledare som fattar bra beslut för flockens överlevnad. Alla vargar i flocken kan inte streta åt olika håll, så som det faktiskt bitvis går till när folk rastar sina hundar t.ex.
En svag individ är en som på nåt sätt äventyrar flockens existens. Vilket inte behöver betyda att en skadad eller sjuk varg automatiskt är svag.
 Såg också en sån film från Canada, där ledarvargen började tackla av och då uppstod osämja och slagsmål i flocken tills en ny ledare tagit över. Vargar har ett ganska komplicerat familjeliv och det varierar med flockens sammansättning. Det är sålunda inte statiskt.
Gick nåt program i vintras också (tror det var från USA) där en av döttrarna i flocken blev (kär ) i en strykarvarg som förföljde dem på avstånd. Han tilläts flytta in i flocken till dottern utan föregående slagsmål osv. Tyder väl på att de begriper nyttan av detta för flockens fortlevnad, för normalt innebär ju en ny hane rang strider, bråk och komplikationer.

Tror precis som ledup skrev, att det finns många individer i vargflockarna. Hur flocken fungerar osv. styrs mycket av sammansättningen, de specifika individernas personlighet alltså. Men de har och behöver en bra ledare, som kan ta kommandot när det behövs. Fatta svåra beslut osv. Men också kunna säga ifrån när bångstyriga unghundar vill pröva sina egna "vingar".
Det borde väl vara lika självklart hos människan att föräldrarna är bra ledare för familjeflocken. Låta ungarna bli egna individer och utvecklas på ett positivt sätt, men vara tydlig och säga ifrån när de beter sig galet? När det är så mycket människor som misslyckas i sin föräldraroll, hur tror ni då de är i sin hundägarroll?
Trots allt är det som så att människan inför hunden i människans "revir" och då ska hunden veta vem som leder flocken där. Det är ju oftast i denna bristande rangordning som hund rädslan uppstår. Varken människan eller hunden vet sin plats!

[djurkuf]

Finns ett bra grund tänk en hund gör inget som den inte får för del av.
Sen änvänder jag mej av olika drifter närings drift Jaktlust Kamplust Flockbetende.
Sen kan man ju lägga in olika sätt att bejaka närings driften bla med klicker.
Godbit direkt eller närings spår.
Mej veterligen är vallning en form av jaktlust för följa.
Liksom spår jag har försökt få hund utan jaktlust spåra.
Funkade inte i längden.
Kan hända att den inte kände att den fick fördel i att spåra.
Jag har även lärt mina hundar en massa fåniga saker för att testa tesen.
Att dom gör vad dom får för del av.
Morra visa tänder på komando vakta föremål.
Hade nytta av det när jag var med i klämvärnet.
Då vaktade jycken min AK4 var rättså effektivt.
Ingen pillade på det när min 55kilo rotweiler visade att den där är husses.

Han Fick ju för del av det när jag kom tillbaks fick han klappar å berömn.Kan skriva en roman.
Endel gör det svårare än vad det är.

[Charlotte]

En intressant intervju med paret Coppinger som har en lite annan teori om hundens utveckling
från vargen och behovet av att vara Alfavarg över sin hund:
http://www.workingdogweb.com/Coppinger.htm#INTERVIEW
Lite om bokens innehåll:
http://www.workingdogweb.com/Dogs.htm#MoreReview
 Har hört att deras bok kommit ut på svenska, jag ska absolut läsa den
Tillägg: Har letat på Adlibis och Bokus men inte hittat den på svenska, någon som vet var och Om den kommit ut? Det kanske bara var rykten jag hört
                       Mvh
                    Charlotte

[Skogsmullan]

Jag har nyligen läst Cesar Millans bok. En sak som verkligen förvånade mig, var hans påstående att i en vild, naturlig flock så dödas alla svaga individer, alltså inte bara sjuka och skadade, utan också veka individer. Jag har aldrig hört talas om att djur dödar sina flockmedlemmar... Häromdan såg jag en naturdokumentär om kattdjur. Det enda kattdjur som lever i flock är lejon. I dokumentären sas det att om någon i flocken var sjuk eller skadad, så delade flocken med sig av sitt byte till det lejonet.
Hur tänker ni andra om detta?

Jag var med om en hemsk sak för ett par år sen då min hundflock bestod av 9 individer. Greyhounds och labradorer. Allt var frid och fröjd tills plötsligt helt utan att jag märkt att nåt var på gång, gav sig först ledaren (äldste greyisen) och sen resten av hundarna INKLUSIVE systern, på labradorhanen. Han skulle dödas. Jag var ensam hemma, och det var ute i trädgården. Dom slet och bet i hals och över strupen, och även resten av kroppen. Offret blev svagare och svagare, och ögonkontakten jag stundtals fick med honom sa mig att jag INTE skulle ge upp. Jag slet väck en hund i taget i bakbenen, men snart var dom ju på igen, men jag kunde ju heller inte lämna för att koppla upp....min mjölksyra blev värre och värre, och då kom det som blev Nockes räddning. Husse kom hem! Vi slet och kämpade, och Nocke klarade sig.
Tack vare den tjocka pälsen. Detta var det värsta jag varit med om. 

[Iselin]

hej.
såhär är det:
http://www.svekhult.com/hundia/images/HUNDENSURSPRUNG_LEDARSKAP.pdf

[Birgit]

Precis så Iselin

[svekhult-ia]

Allt ligger i ordens tolkning. Att anta en alfaroll/familjeledarroll i förhållandet med sin hund, är det att till varje pris hävda suveränitet? Är det vad alfavargen, eller mer lättrelaterat, tiken med valpar sysslar med? Knappast. För mig är det inte heller det, för mig är det att använda min erfarenhet och kunskap till att göra min hunds tillvaro trygg. Det är mitt ansvar gentemot hunden såväl som gentemot dess omgivning.

Att inneha alfaroll/familjeledarroll är också att överlåta vissa uppgifter på vissa andra individer i familjen - ex spåra, valla osv. Detta pratade Lasse Fält om första gången jag hörde honom för tjugo år sedan, så det är inte nytt att alfarollen på många vis är delad.

Men att den inte skulle finnas alls, ja det har ju uppenbarligen inte våra hundar/hästar/får osv läst eller förstått ännu....för de tillämpar det ju varje dag. Och det är inget fult i deras liv, utan naturligt och nödvändigt.

Ledarskap som begrepp är också väl bespottat och enligt många "omodernt"  Återigen har inte våra djur förstått att det är nya tider nu......Och återigen har aldrig vargarna eller tikarna använt sitt ledarskap med våld, smärta eller psykisk terror. De har med sin ledarroll visat hur livet fungerar och inom vilka ramar livet är säkert och tryggt. Det är mest att visa, men också när så är nödvändigt tala om vad som är utanför ramarna och inte tillåtet.

Många av våra hundar klarar livet fint med att bara få sina felbeteenden ignorerade, men alltför många hundar mår dåligt och hamnar i en för sig själv och andra farlig situation när de inte får ramarna tydligt beskrivna. Och vet ni? Jag har sett många hundar få dödsdomen upphävd bara genom att man tillämpat dessa "löjliga" ledarskapsövningar. Få vänta på tillåtelse innan man går ut genom dörren, vara tvungen att gå bakom husse/matte på promenaden osv - få vardagen styrd med bestämd (och kärleksfull) hand av sin ägare - är det dålig djurhantering?

För mig så är det dålig djurhantering att INTE ge hunden dessa ramar och istället låta det gå så långt som till omplacering eller avlivning. För ni vet väl hur vanligt det är? Och allt i bästa "nej till ledarskap-anda". Är det rätt?

[Charlotte]

För mig så är det dålig djurhantering att INTE ge hunden dessa ramar och istället låta det gå så långt som till omplacering eller avlivning. För ni vet väl hur vanligt det är? Och allt i bästa "nej till ledarskap-anda". Är det rätt?

Allvarligt talat undrar jag hur många hundar som avlivats pga den "Nej till ledarskaps-anda" som diskuterats i den här tråden?
 Det handlar om ett annat sätt att se på Ledarskap och hur flocken fungerar, inget "Nytt" påfund, utan en annan tolkning än den "gamla", eftersom tom de som lanserade teorierna från början har ändrat uppfattning.
 Jag tror snarare att hundar avlivas/omplaceras pga brist på vettiga saker att göra så att aldrig samarbete och förtroende kan uppstå mellan hund och ägare, inte för att de får gå först ut genom dörren eller gå före på promenaden.
                                                      Mvh
                                                    Charlotte

[Birgit]

Då jag själv tagit omhand ett antal hundar som skulle avlivas/omplaceras så vet jag att svekhult-ia har fullkomligt rätt. Men det gäller också att förstå detta!
Det är ingen som skriver detta i sina annonser t.ex.

Så att hunden får springa ut och in som den vill, dra i koppel, ta husses plats i fin soffan, saknar betydelse Charlotte? Igen, detta är vad djuren praktiserar på varandra dagligen. Man går inte ostraffat över gränsen. (Läs nu inte "inte ostraffat" som att man misshandlar djuren)
Allt är från början en fråga om överlevnad. Precis samma budskap som Cesar Millan för övrigt tjatar om. Det ligger djupare än dagens "nya" teorier.
Flockdjur har tydlig rangordning och den efterlevs. De som försöker ändra på detta får sitt straff. Det är verkligheten i en djurflock. Snuttefieringen finns inte i verkligheten!
Det tydliga ledarskapet är flockens säkerhet. Inte ett straff alltså!

[Charlotte]

Då jag själv tagit omhand ett antal hundar som skulle avlivas/omplaceras så vet jag att svekhult-ia har fullkomligt rätt. Men det gäller också att förstå detta!

Eftersom min familj och sedan jag tagit emot ganska många omplaceringshundar genom åren(endast 3 hundar har vi köpt som valpar) så är det tur att varken vi eller hundarna inte förstått att det inte funkar utan div. Ledarskapsövningar och dominanstänkande...
Däremot har vi alltid använt oss av kontaktövningar som skapar vilja till samarbete och gör en till en värdefull flockmedlem.
Det är roligt att Finsoffan/sängen ofta används som exempel... Det finns två saker en varg har rätt att försvara oavsett rang: Sovplatsen och mat den fått åt sig, alltså bryter man mot en av vargflockens regler om man rakar ner hunden från soffan (om det nu är ett vargliknande förhållande till sin hund man eftersträvar)...
 Därför lär jag hellre in ett kommando för att gå ner/inte kliva upp som hunden vet från valpstadiet att det lönar sig att lyda,  känns det inte konstigt att hunden skulle respektera dig som "alfavarg" när man själv inte  följer vargflockens regler tillbaka....
  Jag leder sällan mina hundar i koppel, men än mer sällan tror jag dom leder varandra, knappast dagligen i alla fall En hund som drar i kopplet tycker jag är jobbig... Men inget tecken på att den vill dominera eller ta över ledarskapet.  Den har antagligen lärt sig att det lönar sig att dra, den får komma dit den vill om den drar. Nu hörde jag tom att man kommit fram till att det kan vara så att vissa hundar får "kickar" av syrebristen som uppstår när halsbandet trycker på, i såna fall är ju tom själva dragandet något som lönar sig för de hundarna.
 Men det är alltså återigen bara att konstatera att vi alla har olika erfarenheter av "Hundliv" och vad som fungerar och inte.
                                                     Mvh
                                                  Charlotte

[Birgit]

Nej Charlotte, man bryter inte mot en "vargflocks" beteende om man "rakar" ner hunden från soffan, då den tagit husses plats. Den hade ju stulit husses plats Alltså har husse rätt att bevaka sin plats.
Sedan har jag inte påstått att man måste springa omkring och utöva ledarskapsövningar hela tiden. Är man tydlig i sin ledarroll från början och talar om vad som gäller brukar det räcka långt. Däremot finns individer som har svårt att acceptera sin rang och kanske behöver en lektion då och då!
Angående utfodring, är det ju som så att de har rätt att försvara sin mat (man ska inte ge hunden mat och sedan kräva att den släpper den hela tiden.) Men i en hund eller vargflock förekommer påhopp av de som äter fortare och försöker roffa åt sig mer. Då kan det bli fighter. Många tycker det är otäckt och låter alltså inte sina hundar markera mot maten!

[Charlotte]

Nej Charlotte, man bryter inte mot en "vargflocks" beteende om man "rakar" ner hunden från soffan, då den tagit husses plats. Den hade ju stulit husses plats Alltså har husse rätt att bevaka sin plats.

Nu vet jag ju inte exakt hur det fungerar i en vargflock med sovplatserna...
Men min hundflock har inte specifika sovplatser som dom bevakar så att ingen annan får lägga sig där. Jag har två bäddar på nedre våningen och två på övre (också soffan )....  Den hund som kommer först tar bästa platsen (oftast den som är närmast till hand verkar det som) och jag har aldrig sett att den andra försöker raka iväg den som ligger för att ta platsen. Därav känns det mer bättre för mig att ha ett inlärt (onaturligt) kommando för att gå ner eller flytta på sig om man är i vägen, inte att "kräva" mitt utrymme för att jag tror att hunden la sig på fel plats för att den vill ta över herraväldet i huset. Och, jag har inte problem med att få hundarna att flytta på sig Finsoffan ligger dom inte i alls för den dörren är stängd när ingen är där.
Men vi är ju alla som sagt olika och tolkar in olika orsaker till våra hundars beteenden
                                         Mvh
                                       Charlotte

[Birgit]

Jag förstår inte att vissa tar allt bokstavligt, utan att se meningen bakom
Om man "rakar" (Charlottes uttryck) ner en hund, eller använder ord saknar väl betydelse i sammanhanget? Syftet är väl ändå att hunden ska flytta på sig?
Att sedan hundarna väljer plats efter vem som hinner först, vad är konstigt med det? Är du ledaren, så är ju de andra under dig och har inte den strikta ordningen.

Tror du skulle behöva ett par frilevande boskapsvaktare, Charlotte. Jag har sett strider bland mina innan de vet sin plats. Ibland riktigt läskiga. Jag har dock inte gått emellan, av den anledningen att de måste klara ut detta själva, då jag inte bor hos dem dygnet runt. Ett exempel var vem av två unghundar (kullsyskon) som skulle få använda vinterkojan. Kojan var stor nog att rymma en hel familj av boskapsvaktare (typ friggebod) men det ansåg inte hundarna. De höll på och smågnabbades om detta i ett par dagar, tills en uppgörelse kom. Den mindre tiken vann över storebror, som fick hitta annan sovplats! Så förblev det tills hanen såldes 2 år gammal. Nu använder systern den inte alls, fast hon har den för sig själv. (Oavsett väder)
Som unghundar slogs de ofta om maten också. MEN, de utmanade aldrig mig vare sig med mat eller tillträde till kojan. Hade jag däremot varit ranglåg (dålig ledare) är det troligt att de även motat bort mig, samt markerat mot mig om jag rört deras mat!
Visst kan man lära dessa hundar kommandon, men det är främst genom ditt beteende du visar vem du är. Att upptäcka att boskapsvaktaren gör något fel på 100 meters håll och förvänta dig att den direkt lyder är inte regel, då de är väldigt självständiga i sitt agerande. Du måste, ibland handgripligt demonstrera på plats vad du accepterar. Och detta redan när de är små (och väldigt söta). Låter man dumheter pågå till tonåren, blir det väldigt svårt att få bukt med dem. Det är en väsentlig skillnad mellan hundar som du har nära dig hela tiden och sådana som förväntas sköta sitt "jobb" på egen hand. Då krävs en annan tydlighet än en massa kommandon.