bara naagra laenkar.
jag har sett foton/dolumentation paa det som haende.
http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10435652
http://www.dailypost.co.nz/localnews/storydisplay.cfm?storyid=3744914&thesection=localnews&thesubsection=&thesecondsubsection
http://www.stuff.co.nz/4696077a12855.html
http://www.stuff.co.nz/AAMB4/aamsz=275x15_TEXTLINK/4706699a11.html
http://www.stuff.co.nz/4682546a11.html
http://www.dailypost.co.nz/localnews/storydisplay.cfm?storyid=3750413&thesection=localnews
http://tvnz.co.nz/view/page/425825/170221
http://tvnz.co.nz/view/page/425825/170221
Det är tragiskt att läsa om detta...

Men jag hävdar bestämt att det är människornas fel och inte hundarnas. Vad jag kunde se så handlade alla dessa artiklar om de två stora orsakerna till detta ämne. 1. En hundägare som använder sin hund på ett farligt och enligt mig helt sinnessjukt sätt och/eller 2. Hunden är en produkt av oseriös avel, ofta blandras av diverse respektingivande raser.

Oseriös avel är som att stå i labbet och "leka" med farliga ämnen... Det kan explodera när som helst men det kan även bli väldigt bra... Risken för "explosion" är givetvis större om man korsar raser med större "aggresivitet", stor vakt instinkt, mycket jakt... etc...
Visst kan det bli "fel" vid avel av "renrasiga hundar" också men det är inte lika vanligt.
Hittade på mycket intressant fakta (källa: Wikipedia) angående Pitbullen som jag tycker alla som har en åsikt i ämnet bör läsa... Även jag har gått på vissa "nitar", trodde att rasen verkligen var förbjuden i Sverige, i alla fall avel... Men det är den inte!
Rasbeskrivning Pitbull källa: Wikipedia
En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament.
Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet och försöker testa sin rang i flocken. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.Under åren av denna selektiva avel så har man fått fram
en hundras som inte har bitvillighet mot människor, och i de fotspåren används många hundar idag som så kallade "nannydogs", på sjukhus och äldreboenden pga sin tillgivenhet. Helen Keller hade en pitbull som servicehund under tidigt 1900-tal.
Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög. Typiskt är även en hög dådkraft och skottfasthet. Vissa individer är påtagligt envisa. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. På många håll i världen avänds rasen för vildssvinsjakt. Hunden spårar upp grisen och håller sedan fast den i örat eller trynet. Denna jaktform är inte tillåten i Sverige. Pga. sin höga aktivitetsnivå, styrka och uthållighet samt den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.
I Sverige går det inte att meritera sin hund inom bruksgrenar då den inte är godkänd som ras av SKK. Men i många länder så som USA finns den i toppen av de flesta utmaningar den ställs inför. Den används av polis, väktare, SAR-hundar (räddningshundar) och är mycket väl lämpad för detta tillsammans med en kunnig förare, då hunden har en stor arbetspotential och vilja.
Hunden är avlad under århundraden efter prestation, i motsats till utställningshundar som avlats efter en förutsatt mall. Detta har i sin tur gett en vidare bas för vad som är tillåtet i fråga om färger, vikt etc. Generellt kan man dock säga att en pitbull ligger i spannet mellan 14-28 kilo för en hane, och 12-25 kg för en tik.
Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög. Typiskt är även en hög dådkraft och skottfasthet. Vissa individer är påtagligt envisa. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. På många håll i världen avänds rasen för vildssvinsjakt. Hunden spårar upp grisen och håller sedan fast den i örat eller trynet. Denna jaktform är inte tillåten i Sverige.
Pga. sin höga aktivitetsnivå, styrka och uthållighet samt den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.I Sverige går det inte att meritera sin hund inom bruksgrenar då den inte är godkänd som ras av SKK. Men i många länder så som USA finns den i toppen av de flesta utmaningar den ställs inför. Den används av polis, väktare, SAR-hundar (räddningshundar) och är mycket väl lämpad för detta tillsammans med en kunnig förare.
Situationen idag
I Sverige har vi flera lagar som skall stävja osund hundhållning eller lidande, vilket i sin tur sätter käppar i hjulen för dem som fortfarande anser att hundarna skall avlas som de gjorde förr, med kamp som enda kriteriet för vad som är en bra hund. Detta är relativt ovanligt i dagsläget, men förekommer dock i vissa länder där hundkamp fortfarande är lagligt. (Exempelvis flera länder i Balkan). Något som dock bidragit till situationen vi har idag är medias rapportering av hundtypen. När de första hundarna togs in i Sverige var det relativt tyst om rasen i flera år och ingen visste egentligen vad en Pitbull var för ras. Detta ändrades över en natt när media i USA visade hur en "animal controle officer" blev biten av en hund som skulle omhändertas. Det spreds som en löpeld i media över hela världen, och det blev "macho" att ha denna hundtyp när den porträtterades som grym.
Aveln av hundar har sedan spårat ur för att mätta efterfrågan, och folk utan kunskap om avel såg chansen att göra en snabb hacka svarta pengar genom att förse köparna med hundar. Man avlade på hundar utan känd bakgrund, utan stamtavla eller registreringsbevis och detta innebar att man även plockade in hundar av andra raser än Pitbull, men sålde avkomman som "pitbulls". Detta i sin tur förde naturligtvis med sig att man inte visste något om eventuell sjukdomsbild bakåt på hundarna man valde att avla på. Man förde även in hundar i denna veva med osäkert temperament som det aldrig borde ha avlats på överhuvudtaget, och när personer utan hundkunskap köpte hundar för att vara "tuffa" så slog detta givetvis bakut och incidenter började hända allt oftare. Vissa har även i denna cirkus medvetet korsat in Rottweiler och andra utpräglade vakthundar i den såkallade "kamphunds aveln", allt för att få en vassare hund. Blandar man pitbullen som i åratal avlats för att inte bita människor och som har en utpräglad arbetsvilja och mod, med hundar avlade för vakt/skärpa och bitvillighet, så går det garanterat snett om man som ägare till denna hunden är okunnig. Hundarna säljs trots denna okontrollerade avel utan historik och kontroll, som "Renrasiga pitbulls" av folk som endast har som mål att tjäna pengar. Man har alla möjliga konstiga argument till varför hunden ej är registrerad, och lämnar en handskriven lapp, om ens köparen får det som garanti på att hunden är en pitbull.
Som tidigare nämnts så hamnar ofta dessa blandrashundar på löpsedeln om något händer, men de benämns som Pitbulls, mördarhundar etc.
Sanningen är dock den att av alla hundar som det skrivs om i media är 99 % från denna avel, d.v.s. hundar utan verifierad bakgrund, utan registreringsbevis och stamtavla. Av alla hundar i Sverige idag som skulle klassas som "kamphundar" eller "Pitbull" av allmänheten, så är det 4-500 av dem som är renrasiga registrerade hundar. Resterande som uppskattas till 2 000 - 3 000 är hundar utan härkomst, d.v.s. blandraser. Situationen som den är idag har gjort att hundar hamnar oftare i polisens blickfång, omhändertas och avlivas. Värst är detta i landets tre stora städer, med Malmö som utmärker sig mest. I våra grannländer Norge och Danmark har man gått så långt att man i lagstiftning förbjudit ägande av Pitbulls. I Finland och Sverige är det dock inga sådana beslut fattade om specifika rasförbud.
Närbesläktade raser
Staffordshire bull-terriern registrerades i KC (The Kennel Club) och stambokfördes så sent som år 1935. AKC i sin tur erkände Staffordshire bull-terriern 1974.
Amstaffen (amerikansk staffordshire terrier) registrerades första gången 1936 i USA, Ett antal pitbullägare gick samman och ville inte att namnet skulle förknippas med hundkamp (Pit i namnet), de kallade sina hundar för Staffordshire Terrier och registrerade dessa hundar under AKC (American Kennel Club). Efter påtryckningar från England och deras kennelklubb med anledning av att det är frågan om två olika raser med liknande namn, så ändrar dock AKC namnet på rasen i sitt register till American Staffordshire terrier, detta så sent som år 1972.
Myter
Det finns ett stort antal fördomar och myter om amerikansk pitbullterrier, mycket tack vare sin brokiga historia. Hur dessa myter och fördomar har uppstått är det svårt att sia om. Några av de vanligare myterna är:
Pitbull är inte en renrasig hund.- Den är stambokförd sedan 1898 i UKC.
Termen Pitbull är samlingsnamn för alla bull och terrierraser.- Termen är en förkortning av namnet "American Pitbull Terrier", och avser endast denna ras.
Käkarna låser sig.- Det är en genetisk och anatomisk omöjlighet hos hundar att låsa sina käkar.
Ingen hund biter hårdare än en pitbull.- Det finns ingen vetenskapligt säkerställd metod att mäta hundars bettstyrka.
Man kan aldrig få en pitbull att lyda.- Det finns raser som är lättare att arbeta med, men för den som är beredd att lägga ner tid och arbete på sin hund så finns det alla förutsättningar att lyckas. I Sverige är inte pitbull så vanlig som brukshund ännu men i USA finns det ett stort antal amerikanska pitbullterriers som är framgångsrika inom lydnad och andra bruksgrenar.
Pitbulls är inte rädda för någonting.- Alla hundraser består av många olika individer, temperament och personligheter så alla är inte likadana. Det går inte att uttala sig om en hel hundras med utgångspunkt från några enstaka individer. En pitbull ska inte vara nervös och rädd men den ska inte heller vara alltför dumdristig och självdestruktiv.
Media
Många anser att detta är en kontroversiell hundras, och med tanke på hur ofta det skrivs om "Pitbulls" i framför allt kvällspress i negativa ordalag, så är det kanske inte så konstigt. Detta är en direkt översättning gjord av "National Canine Research Council" i USA som tittade närmare på hur hundar av olika ras kontra Pitbull behandlas i media.
18 augusti 2007 En Labradormix attackerade en 70-årig man och skadade honom svårt. När polisen kom till platsen, sköts hunden då den attackerade dem. Detta resulterade i en artikel och enbart i en lokaltidning.
19 augusti 2007 En blandrashund attackerar och biter en 16 månader gammal flicka svårt i nacken. Detta resulterade i två artiklar i samma tidning.
20 augusti 2007 En sexårig pojke blir svårt attackerad av en mellanstor blandrashund, och får uppsöka sjukhus. Bland annat har hunden bitit av ena örat på pojken. Detta resulterade i en artikel i lokalpress.
21 augusti 2007 En 59 år gammal dam blir attackerad i sitt hem av sina två pitbulls, och får skador som krävde sjukhusvård. Detta resulterade i 230 artiklar i nationell och internationell press. Även annan media, bland andra CNN, MSNBC, och FOX, tog upp händelsen
Även om det är mycket kraftiga och allvarliga skador av en hund av okänd härkomst eller annan ras än pitbull, så verkar det inte vara lika stort nyhetsvärde i en sådan incident. NCRC undersöker alla hund relaterade bitskador i USA, och rapporterar att det blir allt vanligare att folk citerar media rutinmässigt, och använder det som bevis för att pitbulls skulle vara farligare än andra raser.