Detta gäller inte bara Stockholm, i Lund är dt lika dyrt, skulle tro att samma gäller Uppsala och Linköping. De lågavlönade pendlar från andra ställen, och ett pristryck på områdena längre ifrån är markant. I kommuner några mil i omkretsen stiger fastigheterna i år med 25%. Många känner sig rika, men ska dessa pengar omsättas till annat, kostar det lika mycket eller mer när nytt boende skaffas. Det är synd om unga som inte har rika föräldrar och ska skaffa första bostaden. Hyresrätter i heta områden är oöverkomliga eller går det mesta till boende. Min brors dotter pendlar mellan Kristianstad och Lund då det andra alternativet var en hyra på 6000 för en liten lägenhet, alternativt köpa en för minst 550000:-. 10 mil med goda kommunikationer kan ju tyckas vara OK för er som bor Norrland, men vi tycker det är långt, här ligger städer 4 mil från varandra i snitt.
Jag flyttade 3 mil från Lund 1988 fick ett äldre hus för 280 000
taxeringsvärdet var 145 000. Min etta i Lund gav mig nästan hela kapitalet när den såldes. Nu är taxeringsvärdet ca 500000
vilket inte skattemässigt i alla fall är att glädja sig över. Jag kan överhuvudtaget inte få ett beboligt hus längre för de pengarna.
Nu bor vi två personer i huset (150 kv) med en hektars tomt för
2000 i månaden om jag orkar såga ved. Vi har en sammanlagd inkomst på 12000 efter skatt, men klarar oss jättebra och trivs verkligen. Kontentan är att ett billigt boende är väl så viktigt som en hög inkomst, som går i ett svart hål, dyrt boende, svaghet för fina bilar, som skapar en jäktig tillvaro med snabbmat och kvalitetsminuter med barnen. Tomten används förståss för viss produktion (ägg, kött och grönt). Vi förvärvsarbetar tillsammans 24 tim i veckan och köar inte efter mer, vi har inte råd eller lust därtill. Vi har inte heller några som helst bidrag(fastigheten är inte jorbruksfastighet och i vilkrt fall som helst för liten). Hemma jobbas det hela dagen.
