Även om jag ogillar gräsmattor så har jag insett att det kan vara trevligt att ha en. I min ungdom klipptes gräsmattor med handjagare. De fungerade. Nuförtiden ser jag folk åka med stora åkgräsklippare i små radhusträdgårdar - nä, där ljuger jag, ser sällan radhus, men i alla fall, folk som har gräsmattor på under 1000 m2 har trädgårdtraktorer för att klippa gräs, löjlig värre tycker Vurre.
Jag har idag kompletterat min gamla enkla motorklippare med en ny, sprillans ny handjagare från Husqvarna som går som en dröm. Det är som att cykla. Bara jag och naturen. Inga hörselskydd, inga bensinångor. Behöver inte kolla tändstift eller olja. Skillnaden mellan motorklipparen och den här är att den inte går att ställa lika högt, så de får komplettera varandra när jag slarvat med att klippa och det blivit tuvor. I ett fuktigare klimat med mossa vore det nog tyngre, men på torra Gotland klarar jag mig långt med en handjagare.
Den kostade 1200 pix och så sällan som jag klipper lär det dröja innan jag tjänat in det på bensinen, men å andra sidan brukar jag lämna motorklipparen på service emellanåt, vilket kostar pengar. Dessutom måste man lägga bensin på att åka och köpa bensin, så det kanske lönar sig ändå. Om syndens lön är döden, vad är då dygdens lön? JAg är så oerhört nöjd med mig själv, den går som tåget utan ansträgning och utan avgaser. Varför har det dröjt så länge innan jag insåg detta?
Det är förstås en ny design på handtaget som gör den mycket mer lättkörd än de äldre modellerna. Men den klipper lika snyggt som alla cylinderklippare.
I reell klipptid tar det nog en och en halv timme att köra över hela gräsmattan, jämfört med en timme med motorklipparen. Å andra sidan väger den nio kilo jämfört med 22, så det är bara att lyfta in den helt enkelt, och lyfta ut den lika enkelt när man vill fortsätta klippa.
Inga utsläpp på något vis, utöver nån enstaka fis, kan det bli bättre?
