Usch, nu är jag deppad, bara en massa problem i år. Känner mig som världens sämsta djurägare.
Det börjar med en död ungtacka i hagen. Oförklarligt. Hon är ung så hon blir inte gratis obducerad för Scrapie utan hämtas endast för destruktion.
En vecka senare blir en tacka sjuk i kalkbrist. Men det går bra, veterinären hinner i tid. Senare på kvällen misstänker jag en till, injecerar själv kalk under huden med gott resultat. Passar även på att kastrera lillhingsten då vet. är här.
På morognen efter har de båda tackorna lammat utan förvarning, två lamm var, varav en död :-( Senare på kvällen blir ett lamm dåligt, hon som har båda kvar. Jag kämpar med det där jäkla lammet hela natten. Till råga på allt blir jag stångad på handen så den svulnar upp enormt. Tyvärr helt meningslöst för lammet dör på morognen.
Då har unghingsten, som nu alltså är vallack gått och fått infektion i kastraktionssåret... penicillin i 10 dar. Han hinner vara penicillinfri en dag då han blir ormbiten i mulen... Vet ut, kortison och penicillin i en vecka...
I helgen hoppar mellersta dottern ner från ett träd och tar emot sig med ena handen... som går av... Lördagskväll på akuten och gips i 5 veckor :-( Stackars liten... hade så ont!!
Då börjar två av tackorna rymma... de rymmer hela tiden trots bra styrka på tråden... morr... Vi får lov att stänga in tackorna i väntan på riktiga betet.. Sen igår försökte en av tackorna rymma och fastnar så illa så jag får ringa efter en som kom och skjöt henne.... Det värsta var att hon hade legat så en längre tid då vi var på ridträning, hon måste ha lidit enormt... Så nu står jag här med 3 moderslösa lamm... Som tur är har lammen börjat beta, men jag ska försöka ge dem tillskott.... Har såna skuldkänslor, tänk om jag varit hemma eller hur kunde jag vara så dum att inte förstå att hon kunde fastna där!!!
Dessutom är min hand inte bra än efter stångningen....
Så just nu känns allt helt hopplöst... jag säljer hela gården och flyttar till en lägenhet i Stockholm... Ge mig lite peppning nu.... snääälla!!