Vill man hjälpa hundarna utomlands, gör man det bäst genom bidrag till hundcentret i respektive land, inte genom att ta hit dem. (min åsikt)
Vill man ha en omplaceringshund från Sverige, som är lite mindre i storlek, kan man få leta länge. Vill man däremot ha tex schäfer, rottis, blandis kan man hitta nästan hur många som hellst. Hur det är i småland vet jag inte.
Vill man ha en hund, där man vet hundens bakgrund som är dokumenterad i generationer köper man en valp som är registrerad i SKK,
Skiter man i ursprung, föräldrars ev. status osv... kan manköpa en oregggad hund.
Vill man ha en renrasig av en särskild ras, tittar man på de olika rasklubbarnas hemsidor eller uppfadarnas hemsidor om det finns någon omplaceringahund för tillfället.
Oavsett vad man väljer ska man komma ihåg, att inköpspriset är den lägsta summan av hundaen totala liv! Den biligare hunden kan bli den dyraste i slutändan..
Alla tänker vi olika.............
