Bankers och pengars upphov

[Bo]

Det kan ha handlat om ett gemensamt sädesmagasin för traktens odlare där föreståndaren lämnade ut enhetliga tillgodohavandebevis efter antal säckar man levererat. Dessa fungerade sedan utmärkt som valuta för varuutbyte i området och papperssedeln var född.

Nu omformulerades texten till: Mot denna sedel utlämnar jag en säck säd eller något annat av motsvarande värde och sedan började magasinsföreståndaren ge ut sedlar även mot andra säkerheter. - Även fastigheter, boskap och annat som var kvar hos låntagaren.

Fortfarande kvar inom ramarna för sund bankverksamhet, lånade han sedan ut sedlar utan säkerhet till folk med väldigt bra idéer till lönsamma projekt men då mot en ränta som skulle kompensera för bortfall genom smitning, sjukdom, dödsfall eller fiasko.

Då är vi redan inne i fractional reserve banking eftersom det inte finns säkerheter för alla utgivna sedlar.

Man kan lätt se att även en sådan sund bankverksamhet kan hamna i kris om det uppstår farhågor och folk samtidigt vill lösa in sina sedlar mot realvärden. Det finns alltså ett behov av en pålitlig garant i bakgrunden, gemensam för en massa sådana banker och som har kontrollbefogenheter i proportion till sitt ekonomiska risktagande.

Problemen med fractional reserve banking kan alltså ses som existensiella. De beror inte på en konspiration.

[Jerker Nordlund]

Säden ruttnar i magasinen. Därför skall också pengarna ruttna.

Inför demurrage nu!

[Bo]

Slutar du att offra energi på att göra dig dummare än du är, kommer allt att klarna.

[Jerker Nordlund]

Demurraget uppfanns av de egyptiska faraonerna som tog emot just säd av bönderna mot ett tillgodokvitto och sedan återbetalade kvittona mot säd minus en procent för administration och förruttnelse.

Under tiden arbetade tillgodokvittona som en demurrerande valuta. Alla inväxlingskvitton åter kom inte, säkert förekom även en del överproduktion av kvitton, vilket inte är samma sak som FRB eftersom överproduceraren också var värdegaranten. Tack vare denna ekonomiska uppfinning finansierade de pyramiderna.

Katolska kyrkan gjorde på medeltiden något liknande med brakteaterna. De finansierade i sin tur bygget av de stora katedralerna.

JAg funderar på hur jag skall kunna utöka min bigård med hjälp av demurrage. Jag återkommer när jag har svaret.

[Bo]

har du uppfunnit räntan på nytt.

Fram till dess går det inte att få allt att stämma.

[Jerker Nordlund]

Känner du till Euklides, Bo? Han hade 10 axiom för sin geometri. 9 kunde han påvisa giltigheten av , men inte det tionde, det om linjers parallellitet. Han hänvisade istället till intuitionen.

Under 1800-talet påvisade någon matematiker att det tionde axiomet gällde för en särskild sorts rum, vilka han kallade för Euklidiska rum, medan det inte gällde för de övriga icke-Euklidiska rummen.

Det gäller bara att expandera tanken en aning.

Jag säljer alltså presentkort för en burk honung för 40 kr stycket. Korten säljs i april och löses in i september. Personer som gör väntjänster får korten som privat betalning.

I september erbjuder jag alla som inte vill lösa in sina kort att byta ut dem mort ett presentkort för 2009 istället, kostnad 1 kr per kort. Samtidigt uppmanar jag alla att använda korten till att handla med varandra.

Nu har jag uppfunnit en demurrerande, räntefri valuta.

[Bo]

Istället för ett betalkort i fickan menar du att man skall ha en massa presentkort för månaders konsumtion i fickan, - fast det blir väl i resväskan.

[Jerker Nordlund]

Men bör kombinera sin valutaportfölj ordentligt. Det är farligt att ha alla sina ägg i samma korg, speciellt om det är Fiat- money.

Jag rekommenderar en blandning av LETS, bokförda arbetsbyten, lokala valutor och en och annan sedel i den valuta som landets skattemyndighet ser som sin egen.

[Bo]

Pengars upphov kan ha varit producenters "presentkort"- tillgodohavandebevis som också kan ses som en skuldsedel jämförbar med de skuldsedlar någon sprider med sin åkerjord som säkerhet.

Om någon sätter sig i skuld motsvarande hela värdet av sin egendom, är han i motsvarande läge som en arrendator och bör betala en ränta som motsvarar ett arrende.

Tvärtom mot att minska i värde med tiden bör sedlarna i omlopp alltså öka i värde.

[Bo]

Envar kan göra egna pengar genom att underteckna en skuldförbindelse mätt i något värde.

Om man tänker sig en primitiv situation där det flyter omkring en massa sådana skuldförbindelser som man använder för handel och sparande, uppstår lätt idén att försöka standardisera dem och avlasta individen från den besvärliga trovärdighetsbedömningen av sedelutgivarnas solvens och återbetalningsvilja.

Utgivaren av dessa standardiserade skuldsedlar signerar dem och blir skyldig att vid anfordran inlösa dem i de reala värden sedeln är mätt i. Han köper alltså alla privata skuldsedlar för sina egna och sparar dem för att kunna kräva utgivarna på realvärden, då behovet av betalningsmedel för handel och sparande hemma är täckt, så att folk börjar vilja lösa in sina sedlar.

Om någon nu har intecknat hela sin egendom, bör det ju motsvara läget för en arrendator och räntan på lånet motsvarar då arrendet.

Man frågar sig, om det kan uppstå någon kris i ett sådant system, så länge man har realvärden som myntfot.

Om tendensen att skuldsätta sig för att kunna ta ut konsumtion i förskott för produktion man tänker prestera längre fram, skulle vara högre än en balanserande tendens hos andra att spara redan intjänat konsumtionsutrymme för sämre tider, finns ju nivån på räntan som det perfekta instrumentet för att återställa balans.

Man bör ju också tillåtas låna utan säkerhet, om ens återbetalningsförsäkringar är trovärdiga. Sådan utlåning kan vara lika lönsam som utlåning mot säkerhet i realvärden, eftersom nivån på räntan alltid kan sättas så att ränteintäkterna kompenserar för bortfallet genom utebliven återbetalning.

En bank skall ha sina cirkulerande sedlar på minussidan i bokföringen och låntagarnas säkerheter/skuldsedlar på plussidan. Insättarnas sparmedel är plus och skulden till spararna minus.

Jag tycker mig se behovet av en instans med makt att besluta om nivån på den ränta bankerna är skyldiga att erbjuda spararna och som har uppdraget att med detta instrument bevara penningvärdet konstant.

[Bo]

Vi tänker oss läget, där behovet av sparande och sedlar i omlopp är mättat. När en bank av flera då medger nya lån mot säkerhet eller trovärdiga löften, skulle värdet av valutan generellt sjunka, om inte en marginell höjning av räntan fick andra låntagare att amortera tidigare än de gjort annars.

Finns det flera banker och man vill ha en gemensam valuta, måste man ha en överbank som ställer samma villkor på bankerna som dessa på låntagarna.

Vill man ha en global valuta, bör det då finnas en världsbank som ställer samma villkor på de nationella riksbankerna som dessa på sina banker och dessa på sina låntagare.

Villkoren består i räntan på sedlarna man vill låna och det bör ju räcka. Kan bankerna få pengarna billigare av spararna, mättar de sina behov därifrån i första hand.

[Existens?]

Jag slogs av en tanke.. men den känns som en utopi, tyvärr.

Tänk om Bo, Vargen, Suresh/Jerker.. kunde slå sina kloka huvuden ihop, och skapa nåt  av sin oändliga energi som de lägger på att skriva ändlösa inlägg om hur saker skulle kunna vara.

Kom igen , Gubbs.. gör nåt..nån gång.

[Suresh]

Jag slogs av en tanke.. men den känns som en utopi, tyvärr.

Tänk om Bo, Vargen, Suresh/Jerker.. kunde slå sina kloka huvuden ihop, och skapa nåt  av sin oändliga energi som de lägger på att skriva ändlösa inlägg om hur saker skulle kunna vara.

Kom igen , Gubbs.. gör nåt..nån gång.

Inte utan betalning. Särskilt i det sällskapet.

[Bo]

Jag är säker på, att vår samlade intelligens skulle räcka till för att få till ett bättre fungerande finans- och valuta-system än det vi har.

Metoden är att inte göra sig dummare än man är och att inte ägna tid och energi åt destruktiv kritik av meddebattörers välmenande bemödanden.

[esten]

Kom över till mig ovh lär på ort ovh ställe !
De gamla kolshoserna är numera byägda , de som vill kan sedan köpa "aktier" i jordbruket , blir det vinst fördelas den mellan aktiehavarna . Blir det förlust förlorar du ingenting . Du får också rabbat på gårdens produkter och tjänster .
Traktor jobb , mjölk , kött etc .
Inga sedlar dock men en bok där det fylls i vad och hur .
Det är en gamal kvarleva från Sovjettiden .
Brödet som var subventionerat av staten var billigare än fodersäden så husdjuren föddes på statens bröd istället eftersom det var nästan gratis , man bakade heller inte hemmavid av samma anledning , mjölet var dyrare än brödet .

[trädman]

Säden ruttnar i magasinen. Därför skall också pengarna ruttna.

Inför demurrage nu!

Har du ett dåligt magasin så är det magasinet som bör åtgärdas

[Suresh]

Har du ett dåligt magasin så är det magasinet som bör åtgärdas

Ju högre räntan är, desto sämre lönsamhet i det. Om ett investeringslån på 7 % kan rädda säd motsvarande 5 % av lånebeloppet gör jag ju en förlust!

Ju högre räntan är - desto lönsammare att bara äga. Lågränta däremot, tvingar fram nödvändiga investeringar.

 

[Suresh]

Kom över till mig ovh lär på ort ovh ställe !

Var är det?

[Suresh]

Jag är säker på, att vår samlade intelligens skulle räcka till för att få till ett bättre fungerande finans- och valuta-system än det vi har.

Metoden är att inte göra sig dummare än man är och att inte ägna tid och energi åt destruktiv kritik av meddebattörers välmenande bemödanden.

Tänker du på när du blev sågad jäms med knäna för dina ålderstigna resteorier på www.vof.se?

Om man lättare tar in den konstruktiva kritiken slipper man bli utsatt för den destruktiva.

[esten]

En del av det forna Sovjet .
Fast ibland undrar jag , när affärerna fortfarande kör 5 års planering på inköpen ?