Får för nybörjare?

[Dandelia]

Efter vår välsignade flytt kan vi EV få tillgång till fårbetesmark (skogsmark). Om vi orkar hägna in den, vill säga

Jag har surfat på olika fårsorter men blir inte klok på vilken som kunde passa oss. Finns det en ras som är mer nybörjarvänlig? Vi vill ha fåren mest som trevligt sällskap och för köttet. Ullen är helt ointressant. Det ska bara vara 2-3 tackor, ingen bagge. Det går säkert att låna en vid behov.

Är det någon sort som är mer självgående, inte kräver massa specialfoder, mediciner, ständig övervakning etc? Som kanske kan bo utomhus året runt med tillgång till vindskyddat/nederbördssäkert krypin? Kort sagt, en mer tålig och lätthanterad ras!

Jag måste såklart läsa på mera och funderar på att gå en kurs i "fårskötsel för nybörjare". (Anordnas av NBV studieförbund på olika orter, beroende på antalet intresserade.) Jag vill säkert veta att vi, om det blir aktuellt, klarar av att sköta fåren på rätt sätt.

Tips eller ideér kring rasval?

/Dandelia

[Oskarsgården]

Gutefår..

En ras som inte kräver annat än fri tillgång på ett bra hö/ensilage och dricksvatten, saltsten och mineralbalja.. de ska inte ha en massa kraftfoder.. om du inte ska avla.. och inte ens då ska du ge tackorna så mycket.. baggarna ska aldrig ha kraftfoder..

Man ska inte ens behöva klippa dom för dom fäller själva.. eller så kan man rycka dom så behåller dom sina fina manar..
Vi klipper dock våra..

Går i alla terränger utan att skada sig.. kan vara ute året om..
Dessutom mycket sociala och trevliga.. / Ewa

[Sano]

Instämmer, gutefår låter perfekt. Även allmogefår av någon sort skulle säkert fungera, men de är ju mer sällsynta.

[Dandelia]

Gutefår? Jag läste om dom men avfärdade rasen då jag trodde dom är "svåra" att börja med. Hm, måste undersökas!

[amarantus]

Gutefår? Jag läste om dom men avfärdade rasen då jag trodde dom är "svåra" att börja med. Hm, måste undersökas!

Väldigt bra nybörjarras! Vi började med dem för 4 år sedan och är sååå supernöjda.

Ang att de fäller sin ull själva så är det ingen självklarhet utan lite individuellt. Vissa exemplar är man tvungen att klippa och andra lossnar det hur lätt som helst.

[Oskarsgården]

Gutefår? Jag läste om dom men avfärdade rasen då jag trodde dom är "svåra" att börja med. Hm, måste undersökas!

Vad har du hittat att dom ska vara "svåra" och på vilket sätt?

[Oskarsgården]

Väldigt bra nybörjarras! Vi började med dem för 4 år sedan och är sååå supernöjda.

Ang att de fäller sin ull själva så är det ingen självklarhet utan lite individuellt. Vissa exemplar är man tvungen att klippa och andra lossnar det hur lätt som helst.

Jo jag håller med där.. alla fäller inte själva.. och en del kan fälla fläckvis..
Så man ska nog räkna med att man måste klippa eller rycka (om man har tiden och fåren är lugna, 5 av våra får är ryckta sen de var små), men går de ute räcker det att klippa dom på våren ca 1månad innan lamning..

[Dandelia]

Vad har du hittat att dom ska vara "svåra" och på vilket sätt?

Det var min egen uppfattning efter att ha skummat igenom information om olika raser. Eftersom det är en ursprungsras trodde jag att dom hade högre krav på sin omgivning än andra får. Dom ser "vilda" ut:-[ jämfört med knubbiga chropshire (hur det nu stavas).
Nu när jag läst vidare på gutesidan inser jag att det ju är precis tvärtom! Jag blev lite skrämd av hornen oxå Det ser ut att kunna göra rejält ont att bli stångad av dom där... *brr*

Måste säga att Gutar verkar passa oss bra!

/Dandelia

[dawnrun]

köp dorset/texel korsning. bra köttdjur och förmodligen för tung för att hoppa över staket.

[maunen]

Mina Dorset-ar kan hoppa över och gå igenom stängsel, de yngre djuren under 2 år i alla fall, för att inte tala om baggen om han blir skild från sitt harem, då ska han dit kosta vad det kosta vill. Men de äldre som ju också är tyngre (kanske lite mer vuxna) de hoppar inte, de går bara igenom om där är något intressant på andra sidan, tex ett grönare grässtrå.....
Men jag har inte haft andra raser och har fått höra att dessa är lugnare än många andra......har inte ständiga bekymmer med rymmare heller.....men ibland får de sina ideer.

Jag blev lite sugen på värmländska skogsfår ...... de är inte stora, men de hoppar mycket bra 

[fungilla]

Jag skulle föreslå Texel, de är ortoligt snälla, rymmer inte och tycker om att man gosar med dem. Visserligen måste de klippas, men det är inget större problem.

[Sano]

Jag har några värmländska skogsfår och de visar, till skillnad från våra andra får av blandade raser, ingen tendens att vilja hoppa. Så det är nog ganska individuellt, precis som med gotlandsfår.

När det gäller nybörjarfår är min uppfattning den att de "ursprungliga", äldre raserna är härdigare, har lägre krav och klarar sig bättre själva (under tillsyn så klart) än nyare, mer framavlade raser. Nyare raser är ju ofta avlade på tex att kunna växa snabbt, tillgodogöra sig mycket kraftfoder, ha speciell ull eller sådant, inte härdighet, förmåga att själva hitta foder och vara bra mödrar.

Just raser med lätta lamningar och bra modersegenskaper sätter jag väldigt högt, jag vill slippa (och har hittills sluppit) flasklamm, övergivna lamm, svåra förlossningar och liknande. Så jag föredrar de små, lätta raserna, tex gute, gotland och allmogefår.

Ett skräckexempel är de merinofår jag jobbade med i Nya Zealand. De får bara ett lamm, men ofta klarar de inte ens av attt ta hand om det utan man hittar ofta döda lammungar ute i hagarna, lamm som tackorna helt enkelt lämnat. Snacka om dåliga modersegenskaper! 

[anette i bugared]

Jag har "börjat om" med får och valde Roslagsfår bl.a. utifrån deras storlek och hur deras lynne beskrevs.
Jag hade tidigare gute, rya/gute och skillnaden är enormt stor. Framför allt att slippa en massa tillskottsfoder, dessa klarar sig ett bra grundfoder. Deras storlek gör det enklare vid hantering såsom klippning, visitering etc. De får oftast bara ett lamm, vilket gör att risken för att man måste nappa upp lamm pga tre-fyr-födsel minskar. De är inte rymningsbenägna som beskrivs i andra rasen och som gjorde att jag avslutade fårhållningen förra gången . De får jag hade då rymde oavbrutet, oberoende av hur väl stängslet det var och hur mycket foder det fanns i hagen, de skulle bara ut .

Så, min rek, trots att jag inte haft dem så länge, är Roslagsfår.

[Dandelia]

Oj, så många användbara tips! Jag har läst igenom fårtråden också, mycket matnyttig! Kan nämna att jag har en gammal upplaga av "Får" (författare minns jag ej) men den boken hade skrämseleffekt på mej. Jag vill inte tjäna pengar eller ha storskalig fårhållning, längtar mest efter trivsamma bä-anden och nya bekantskaper i djurvärlden. Jag vill att mina djur ska få vara egna individer med namn och status, som jag kan lära känna, inte en "av många". Sen vill vi slakta vårt eget hemuppfödda kött, förstås . Det känns tryggt och bra.

För mej verkar det bortkastat med t ex Texel då jag inte kommer använda ullen. Misstänker att det blir ett stressmoment av ordningen: "Här har vi fina ull-tackor och skiter i att ta hand om ullen, vilket slöseri!". Rena pälsfår utesluts därför. Sen tycker jag det är jobbigt att tänka på att pälsfår är framtagna just för att ge ull och att dom inte klarar sej utan klippning. Det andas konstgjort och oschysst (för MEJ).

(Att jag sen äger en pudel med precis samma rasproblematik, pja, ingen är perfekt! För den som inte vet det, förtydligande: Pudelns ulliknande päls växer i evighet överallt på kroppen, även i öron, ansikte, rumpa, mellan tårna. Om hunden inte klipps då och då växer den igen och kan t om dö då t ex avföring kletar fast i pälsen och gör det svårt att bajsa, tassarna trasslar in sej i pälsen, det blir lättare svampinfektioner mellan tårna etc. Min Algot får päls som växer in i munnen och ögonen, verkligt obehagligt för honom. Han hålls kortklippt mest hela tiden.)

Lång parentes, det där Hsh, rena pälsfår är inget för oss. Att gutar fäller delvis själv är perfekt! Finns det fler raser som gör det?

/Dandelia

[Dandelia]

Jag har "börjat om" med får och valde Roslagsfår bl.a. utifrån deras storlek och hur deras lynne beskrevs.
Jag hade tidigare gute, rya/gute och skillnaden är enormt stor. Framför allt att slippa en massa tillskottsfoder, dessa klarar sig ett bra grundfoder. Deras storlek gör det enklare vid hantering såsom klippning, visitering etc. De får oftast bara ett lamm, vilket gör att risken för att man måste nappa upp lamm pga tre-fyr-födsel minskar. De är inte rymningsbenägna som beskrivs i andra rasen och som gjorde att jag avslutade fårhållningen förra gången . De får jag hade då rymde oavbrutet, oberoende av hur väl stängslet det var och hur mycket foder det fanns i hagen, de skulle bara ut .

Så, min rek, trots att jag inte haft dem så länge, är Roslagsfår.

Ursäkta, jag hänger inte med! Var dina Gutar rymningsbenägna? Och o-tama? (vilket ord...)

/Dandelia

[Rosa]

För mej verkar det bortkastat med t ex Texel då jag inte kommer använda ullen.

Bara ett litet vänligt påpekande, du har nog läst (lite snett som farfar brukade säga) 
Rasen Texel har skitdålig ull, det är de superbra slaktkroppsegenskaper som utmärker den rasen.

Mvh Rosa

[anette i bugared]

Ursäkta, jag hänger inte med! Var dina Gutar rymningsbenägna? Och o-tama? (vilket ord...)

/Dandelia

Rymningsbenägna ja, o-tama nej. De var snarare mycket sällskapliga och ville helst vara där vi var, dvs i trädgården eller i köket .

[Dandelia]

Bara ett litet vänligt påpekande, du har nog läst (lite snett som farfar brukade säga) 
Rasen Texel har skitdålig ull, det är de superbra slaktkroppsegenskaper som utmärker den rasen.

Mvh Rosa

Oj, där ser man blir visst kaos i huvudet av för mycket fårrasinformation på en gång. Internet har sina baksidor! Nånstans såg jag dock att Texel kan ha svåra förlossningar. Hur är det med det? Är dom nåt för ovana nybörjare?

/Dandelia

[Gute]

Tycker absolut att du ska välja gutar,jag har själlv att antal och har aldrig upplevt dom som svåra
eller rymmningsbenägna.
Snarare väldigt tillgivna och lugna!

[Sano]

Ja, inga köttraser (texel, oxford down , fl).