I kväll när de skulle gå och lägga sig satte de igång att tuta som aldrig förr. Under de veckor jag haft dem har jag hört något enstaka tut, och lite klickande när jag kommer med mat (eller stör dem, som de verkar tycka). Men i kväll var det tutserenad! Inte det där klassiska långdragna neeeej!, utan ett kraftigt nasalt tuut, som en gastuta. Och nån av de andra svarade med ett påfågelljud jag inte kände till sen innan, mee-ha. Jag vet inte om detta var vårkänslor, eller nåt annat. Jag trodde först att nåt rovdjur strök runt inhägnaden och störde dem, men så verkade det inte vara.
Ser fram emot våren, för då kan jag släppa ut dem, och se och höra deras naturliga beteenden.
Hönsen har redan fått börja gå ut, när jag kan hålla lite vakt. Vi har en skabbräv i närheten, så jag vill inte ta några risker. Såna sägs vara desperata nog att gå nära hus och folk. Men till våren kan jag inte hålla dem inhägnade längre, det har jag inte hjärta till.
