Fractional-Reserve Banking

[Jerker Nordlund]

Skall erkännas att focus inom mig de sista veckorna har flyttats från räntan till Fractional-Reserve Banking. Jag tycker fortfarande illa om ränta, men mer på samma sätt som vissa människor tycker illa om narkotika. Det  är ett otyg för samhället,vissa tycker att det är mysigt och att de kan hantera det, andra  tjänar pengar på det, men desto fler går ner sig och blir beroende av det.

Men direkt samhällsfarligt är det inte så länge som omfattningen håller en låg profil och en begränsad omfattning. Förutsatt att - nota bene - bankerna, spararna och dess ägare spenderar tillbaka ränteintäkterna i det samhällsekonomiska kretsloppet igen istället för att bunkra upp dem i Joakim von Anka-stil, samtidgt som staten försöker hålla penningmängden stabil.

Samhällsfarligt är däremot Fractional-Reserve Banking. Och det är här kopplingen till ränta kommer in. Fractional-Reserve Banking vore i sig inte så farligt om det inte togs ränta på lånebeloppen. Om lånebeloppen hela tiden ökar exponentiellt, men bara betalas tillbaka med nominella värden sker ingen finansiell maktkoncentration till bankerna. De är bara en sifferinstitution som skriver ut sedlar på begäran. Krascher kan fortfarande förekomma vid oförsiktig utlåning utan fullgoda säkerheter, men den samhällsekonomiska ekvationen blir inte omöjlig. Om man därtill lägger till kravet som JAK har att alla sparare över tid skall spara lika mycket som de lånar blir F-R B-effekterna tidsbegränsade. Över tid försvinner de, även om de under en kortare tid kan expandera.

Frågan är nu: Om de räntebärande bankerna skulle förbjudas att syssla med F-R B, men tillåtas ta ränta - hur skulle det påverka samhällsekonomin?

[Bo]

som kunde engagera fler.

D v s vad som skulle krävas för ett väl fungerande bank- och valuta-system. - Globalt och nationellt.

[Bo]

Enligt Wikipedia kan man tänka sig bankens och ”fractional reserve banking”s ursprung i form av en guldsmed som erbjöd säkert förvar för folks guld och silver medan deras papper på sina tillgodohavande sedan började fungera som valuta.

Sedan kan man tänka sig att han också gav ut likadana tillgodohavandepapper mot ränta trots att inga ädla metaller deponerades.

Min kommentar:  – Detta liknar ju svindel men om guldsmeden var en hederlig människa, tänkte han väl att låntagarnas alternativa panter och säkerheter lätt kunde bytas ut mot guld och räntan kan ju ses som en normal ersättning för ett kvalificerat intellektuellt arbete.

Dessa ränteinkomster sprider ju bankiren igen genom sin konsumtion och konkurrensen bör ju som överallt svara för att räntan inte blir oskälig.
Ingenting här antyder något som skulle kunna ge exponentiella utvecklingskurvor med återkommande sammanbrott.

Så här långt kan jag bara se alltför slapp kreditgivning till insolventa låntagare och någon bugg i systemet som ger incitament för denna slapphet som problemet som leder till kriser.

[Jerker Nordlund]

Fractional-reserve banking ger bankiren en övervinst, samtidigt ökar risken för att han skall utsättas för en "bank run". Senast i år ställde Floridas Centralbank in sina utbetalningar pga en bank run. Om alla sparare samtidigt försöker hämta ut sina sparmedel och dessa överstiger de medel banken har deponerat hos riksbanken kraschar banken, om inte riksbanken tillskjuter mer likvid.

Nu kan som sagt riksbanken hjälpa banken genom att lova att alltid skjuta till likvid mot ränta. Alltså - inte hjälpa till att ersätta kreditförluster, utan att skaffa fram likvid för att täcka överutlåning. Detta är samma sak som att riksbanken delegerar sedelutgivningsrätten till bankerna. Detta leder till exponentiell tillväxt av penningmängden, eftersom bankerna tjänar på att deras lånestock ökar i volym och prisbildningen på oelsastisk egendom som fastigheter rasar i höjden med en fri valutabildning (om inte några prisbegränsande åtgärder som ökad fastighetsskatt införs)

Eftersom all valuta nu har skapats genom långivning måste denna valuta betalas tillbaka med ränta, men var skall denna ränta komma ifrån? Det finns bara tre möjligheter:

1) Bankernas ägare och spararna spenderar tillbaka ränteintäkterna in i det ekonomiska kretsloppet (Gåslever , champagne och ATP-lösningarna). Vad gäller den ekonomiska förbindelsen mellan affärsbankerna och riskbanken finns en komplikation med en nettoränta som går i endera riktningen, troligtvis in till staten, vilket ger staten ett ökat konsumtionsutrymme.

2) Låntagarana skuldsätter sig ytterligare för att betala räntorna.  ( den exponentiella lösningen)

3) Staten spenderar in mer kapital i det ekonomiska kretsloppet genom att underbalansera sin budget. (den Keynsianska och/eller inflationsskapande lösningen)

I själva verket händer ett mellanting: Kapitalägarna spenderar en del av sina ränteintäkter, ökar sitt kapitalöverskott med resten och lämnar över till staten, företagen och fysikerna (privatpersonerna) att besluta om vem det är som skall stå för den ökade skuldsättningen.

Det är det som menas med "the Grip of Death", Samtidigt som du arbetar som en slav för att göra andra förmögnare, blir du allt mera skuldsatt.  Räntekapitalisterna och bankirerna får ett allt fastare tag runt din hals, samtidigt som de äter gåslever och du sliter som en slav.

Kollektivt finns ingen lösning på detta annat än att reformera penningsystemet eller låta inflationen äta upp kapitalackumulationen. Individuellt kan du lösa problemet för din egen del genom att sticka kniven i din slavande broder och köpa dig själv fri genom att ta hans tillgångar.

There's room at the top they are telling you still,
But first you must learn how to smile as you kill,
If you want to be like the folks on the hill,
A working class hero is something to be.

John Lennon

[Jerker Nordlund]

Kassadepositionskravet hos riksbanken som F-R B resonemanget bygger på har har idag slopats av en kommitté av stora centralbanker och ersatts med Basel II-överenskommelsen

Enligt denna skall bankerna själva sätta upp en standard för vilket kassakrav de skall sätta på sig själva för att undvika bank runs och likviditetsrisker pga kreditförluster.

[Bo]

från början och om utlånaren tog hög ränta berodde det väl på övergående problem med dålig konkurrens. Även nu bör man först kolla om ansamlande av makt och kapital beror på dåligt fungerande konkurrens innan man börjar spekulera om konspirationer.

Liksom vinst generellt kan användas för att stärka verksamheten eller för de verksammas konsumtion har ju räntan motsvarande alternativa användningar.

Vad är egentligen problemet med penningmängden? I det primitiva exemplet byter utlånaren till sig en skuldförbindelse från en individ (som lämnar pant eller säkerhet eller uppfattas som solvent och trovärdig) mot andra skuldsedlar som han själv är garant för och som därför fungerar som valuta (eftersom han har allmänt förtroende).

Vad kan man i denna relativt överskådliga modell tänka sig för olägenheter med att allt fler intecknar sina kvarnar, fartyg, gårdar och fastigheter för att få loss medel för nya intressanta investeringar?

[Bo]

och tänker oss en ärlig statsmakt som ser poängen med en uniform valuta som fungerar nationellt, kunde denna då trycka sedlar att låna ut till sådana småbanker mot att riksbanken under tiden innehade småbankernas tillgodohavanden i form av låntagarnas skuldförbindelser som pant.

Hälften av den ränta dessa banker tog av sina låntagare skulle då riksbanken kräva för sina utlånade sedlar vilket skulle gynna banker med låg ränta som vann mark på de sniknares bekostnad.

[Jerker Nordlund]

Jag har tänkt till nyanserat mig vad gäller min syn på  FRB. Det är inte ofta jag gör det nuförtiden , men då och då händer det och nu vill jag dela med mig av resultatet.

Eftersom FRB är en sådan praxis inom bankvärlden är det svårt att tänka sig hur någonting skulle kunna vara annorlunda. Wikipedia ger en bra definition på hur man skall kunna avgöra om en bank sysslar med FRB:

Banker som betalar ut ränta för att få förvara andras pengar hos sig bedriver med största sannolikhet FRB

Alltså fram med indikatorpappret:

1) Betalar banken ut sparränta för deponering av pengar?

2) Om ja - banken sysslar med FRB och expanderar därmed valutamängden.

3) Om nej - banken sysslar kanske med FRB och expanderar därmed kanske valutamängden.

För att banken inte skall öka valutamängden måste 100 % av sparmedlen täckas av bankens egen likviditet.

Det gör att banker egentligen bara borde få låna ut eget kapital.

Nu finns det en öppning här, vilket den råkapitalistiska österrikiska skolan påpekar. Banker bör kunna låna ut sparmedel satta på bundna konton. Om spararen går med på att avstå från sitt kapital för en bunden tidsperiod kan banken tillåtas låna ut det för samma tidsperiod och då kan även en ersättning utgå till kunden för detta om banken tror sig kunna göra ett överskott på sin utlåning och vill dela med sig av denna till spararen. (diskussionen om det är korrekt att betala ränta för en "sparobligation" vars nominella värde inte riskeras är affärsetisk snarare än nationalekonomisk, så länge som obligationssäljaren tar på sig ansvaret att helt täcka uppkomsten av eventuella kreditförluster och inte blandar in staten som ekonomisk garant)
 
På uttagskonton/transaktionskonton bör däremot inte ränta delas ut och medlen på dessa konton bör inte lånas ut till allmänheten. 

[Bo]

som en konsekvens av ränta och FRB är en vandringssägen.

Det är lika väl förenligt med en minskning av penningmängden.

Eftersom skrönan föddes i den gamla sedelekonomin, räknar vi på den: Riksbanken får i uppdrag att minska penningmängden och använder reporäntan som instrument. Bankerna tjänar då mer på att slussa tillbaka pengar till riksbanken än att låna ut dem utom till väldigt angelägna låntagare som är beredda att betala den högre räntan.

Överskottssedlarna makuleras och bankernas efterfrågan på pengar från riksbanken anpassas till den begränsade tillgången via reporäntan.

[Jerker Nordlund]

som en konsekvens av ränta och FRB är en vandringssägen.

Har du räknat på det, källforskat, tror du eller tycker du?

http://www.scb.se/templates/tableOrChart____90762.asp

Möjligheten att minska sedelmängden via reporäntan innebär att staten tar på sig kostnaden för att dra in ett penningöverskott som bankerna själva varit med om att skapa genom FRB och ränteutlåningen.

Med demurrage minskar penningmängden av sig själv utan kostnader för staten.

En sak till som jag påstår, men själv vill räkna  på innan jag för fram den ytterligare är att efterfrågetrycket på pengar ökar genom FRB, vilket pressar upp räntan, vilket pressar upp efterfrågan på pengar, vilket ökar penningmängden.

Alternativet till ökad penningmängd blir därför recession och i värsta fall depresseion.

[Bo]

lätta att överblicka. I det beskrivna scenariot förutsattes väl ingen kostnad för riksbank eller stat. Alla sedlar i omlopp är ju utlånade av riksbanken mot ränta och nu drar man in en andel för att makulera som ett försvar av valutans värdebeständighet.

[Bo]

Bolåneproblemen är bara symptom på de betydligt bredare problem, hävdar en analytiker på investmentbanken Morgan Stanley i en rapport. Det är Gerard Minack, analytiker på Morgan Stanley i Australien, som i en rapport som släpptes på torsdagen förutspår omfattande reformer i det internationella finansiella systemet som en följd av den amerikanska bolånebubblan.

[Jerker Nordlund]

JAg använder också enkla modeller.

Enligt dessa kan jag visa att FRB + ränta leder till

1) konsumtion av ränteintäkterna

eller

2) ökad skuldsättning/expanderad valutamängd

vilket leder till

2a)  BNP-ökningar med ev ökad miljöpåverkan

eller

2b) inflation


eller

3) kreditförluster/konkurser

Av dessa alternativ är det översta det angenämaste. (Jag brukar kalla det för gåsleveralternativet, även om en och annan kattmatsburk slinker med via pensionsförsäkringarna). Så länge som ränteintäktern konsumeras upp är det ingen större fara än att vi lever kvar i en slags kapitalfeodalism.

Det troligaste är dock en kombination av alla tre (fyra) alternativen vilet inebär att de svagaste slås ut, miljön riskerar att överutnyttjas och de kapitalstarkaste lever gott samtidigt som de stärker sitt övertag på kapitalmarknaden. Åt de som har skall det vara givet.

En del vill ha det så.


Om däremot en del av ränteintäkterna

[Bo]

Föreståndaren för sädesmagasinen som bankirer. Odlarna fick standardiserade tillgodohavandebevis som kunde användas som betalningsmedel. Sedan lånade han ut likadana tillgodohavandebevis till folk som kunde erbjuda värdesaker i pant eller mark och hus som säkerhet och till sist även till folk med intressanta projekt som lovade att ge avkastning framdeles. - Då mot ränta som skulle kompensera för bortfall genom fiasko, dödsfall, sjukdom eller smitning.

Landets kloka regering inser riskerna för bankkollaps om samtliga med tillgodohavandebevis försöker få ut sin säd samtidigt och ställer upp som garant mot insyn i verksamheten och vissa krav. Man inför samtidigt också en nationell valuta genom att byta till sig de lokala sedlarna mot svårförfalskade med nationell garanti.

Kan det nu ge någon sorts obalans om riksbanken tar en ränta av bankirerna för den nationella valuta de har försett dem med. En ränta avsedd att styra penningmängden? - Jag kan inte inse det.

[Bo]

om riksbanken behöll ränteinkomsterna. Om de slussas vidare till statens budget och spenderas, blir det inga problem.

[Jerker Nordlund]

om riksbanken behöll ränteinkomsterna. Om de slussas vidare till statens budget och spenderas, blir det inga problem.

Nu börjar vi närma oss något.

FRB är ett geschäft eftersom bankerna gör affärer med pengar som inte strikt är deras. Eller rättare sagt - de gör affärer med pengar som kunderna deponerat tillfälligt med krav på att kunna återhämta vid behov.

Det är ungefär som om du gick till pantbanken med din moders vigselring och sen när du kom tillbaka en vecka senare fick höra att den var såld, men att du kunde få en DVD tillbaka istället. (Jämför här - när du deponerar din väska på centralen är du beredd att betala för det. Varför? Jo för du vill ha tillbaka den i samma skick när du så önskar. Men när du deponerar dina pengar på banken vill du ha betalt istället. Varför? Om banken skall betala dig för att vakta dina pengar, varför kräver du då inte betalt när centralen vaktar din väska?  Om du vill att banken skall använda dina pengar för affärsverksamhet bör du göra en investering i form av ett fondsparande )

Nu bryr vi oss inte eftersom det inte står våra egna namn på pengarna, men om pengarna inte finns där när vi vill ha dem därför att för många tagit ut sina pengar samtidigt - ja då blir vi gramse.

För att minska risken för att bankerna skall klappa ihop och därmed riskera att betalningssystemet havererar har staten lovat att ställa upp som finansiell garant genom att köpa statsskuldväxlar. Tyvärr leder detta till att bankerna blir kaxigare och kaxigare för att öka sina utlåningsvolymer, vilket leder till fastighetsspekulation och galopperande risker för kreditförluster. I allt högre grad gör också staten ingripanden för att rädda bankerna undan från konkurs, nu senast i Storbrittannien där staten tog över osäkra krediter för 600 miljarder pund .

Frågan man ställer sig då är varför staten inte tar över hela penningsystemet och bekostar statsbudgeten via räntor eller demurrage, förbjuder bankerna att syssla med FRB och sänker inkomstskatten till 0 kr. 

[Bo]

skulle kanske bekosta en god stats kärnverksamhet men pigga banker behövs och kan inte ersättas med trötta och trygga statstjänstemän.

Kanske bör man kräva ett insynsorgan med motsvarande befogenheter som SKI eftersom enorma förluster för skattebetalare och sparare riskeras vid slappt bedriven bankverksamhet men det vore bra om det räckte med mindre.

FRB kan inte tänkas bort. Det motsvarar väl bara sädesmagasinsföreståndarens utlåning med eller utan säkerhet av tillgodohavandebevis utan täckning och utan den hade näringslivet haft det mycket svårare med sina investeringar.

Reporäntan, vilken penningmängd räknas den på?