Räntefri ekonomi

[Jerker Nordlund]

Och vad gäller demurrerande valutor, så är det precis vad vi har. Alla världens valutor är utsatt för garanterad inflation, hela tiden. Det är bara en del ekonomer som av politiska skäl vill måla f-n på väggen som tjatar om deflation, i realiteten sker det inte.

Skillnaden mellan demurrage och inflation är att valutan under inflation förlorar köpkraft, medan den demurrerande valutan förlorar nominellt värde.

Det är intressant att analysera skillnaden i effekt för  olika tänkta personer:

A: Behöver låna 1 000 000 kr för att klara en investering

B: Behöver låna 1000 000 kr för konsumtion

C: Har 1 000 000 kr att konsumera upp

D: Har 1 000 000 kr att låna ut.

För dessa personer slår demurrage och inflation väldigt olika.

Men innan jag visar detta - vilken av dessa fyra grupper bör men ur samhälls ekonomisk synpunkt premiera mest och vilken bör man premiera minst?

[Bo]

kommer ekonomiska transaktioner att lyda under lagen om tillgång och efterfrågan. Finns det begränsat med kapital är det de angelägnaste som får låna och inte gratis. Betalar de inte på ena viset, blir det på det andra.

[sɹǝpuɐ]

Pengar kan konstrueras på olika sätt. Men en räntebärande valuta kräver tillväxt för att inte kollapsa.

Ekonomisk tillväxt innebär oftast en ökad belastning på ekosystemet.

Därför skall vi inte ha någon ränta på pengar.

Problemet är att andra samhällen/länder/regioner kanske väljer att ha tillväxt och ränta. Och de kommer då (så som vi gjort) att expandera på andra samhällens bekostnad.

En religion som predikar avhållsamhet och barnbegränsning är dömd att, på sikt, försvinna om andra religioner predikar förbud mot preventivmedel och förbud mot abort. (Och om många är religösa...)

På samma sätt konkurrerar olika ekonomier och regioner med varandra.

Även om något är rationellt och väl genomtänkt och uthålligt, så kan det lätt krossas av något som är vanvettigt och idiotiskt, men som medger snabb tillväxt.

Annars vore det ju bara att hitta på ett optimalt och uthålligt system och låta det ta över. Men tyvärr fungerar det inte så. Hur man vänder sig står man där med rumpan bak. Katten också...

A.

[Ursus]

Skillnaden mellan demurrage och inflation är att valutan under inflation förlorar köpkraft, medan den demurrerande valutan förlorar nominellt värde.

Det är intressant att analysera skillnaden i effekt för  olika tänkta personer:

A: Behöver låna 1 000 000 kr för att klara en investering

B: Behöver låna 1000 000 kr för konsumtion

C: Har 1 000 000 kr att konsumera upp

D: Har 1 000 000 kr att låna ut.

För dessa personer slår demurrage och inflation väldigt olika.

Men innan jag visar detta - vilken av dessa fyra grupper bör men ur samhälls ekonomisk synpunkt premiera mest och vilken bör man premiera minst?

Jag kan inte riktigt komma på nåt vettigt svar på den frågan. Samhällets ekonomi bör väl vara summan av A, B, C och D:s sammanlagda ekonomier. I så fall är investeringar bra (de genererar nytt värde) att spara pengarna orörda under madrassen det sämsta ( där generear de bara sömnsvårigheter).

Egentligen blir det väl så ett om pengarna hela tiden förlorar värde, så försöker man att snarast möjligt byta ut dem mot något som hellst inte förlorar i värde. Nästan allt blir en bättre värdebärare än pengar. Köper man skog för sina rostande pengar så för man t.o. nån slags ränta i form av tillväxten av skogen. Vad får folk till att vilja använda en sådan valuta istället för att börja använda ädelmetaller eller nåt liknande som värdebärare?

[Jerker Nordlund]

Räntefria valutor fungerar inte i verkligheten, iaf inte i dagens samhälle. Så skall ränta avskaffas, så skall samhället förändras först.

Räntefria och demurrerande valutor existerar idag, har existerat tidigare och föreslås än mer för framtiden. Utan övriga nödvändiga samhällsförändringar.

Räntefrihet kan fungera i ett samhälle utan utveckling och utan tillväxt, och där ägande är koncentrerat till en väldigt liten skara, t ex ett feodalsamhälle, alternativt ett äkta kommunistiskt samhälle, där ändå pengar är onödiga.

Utan ränta ökar utvecklingen och tillväxten ännu mer. Faktum är att det största problemet med räntefrihet är att hitta metoder för att bromsa tillväxten. Det vanligaste förslaget brukar vara höjda fastighetskatter.

Att "inte taga ränta av sin nästa" är bara en teknikalitet. Det vore som att säga "att inte ta vinst för något du säljer".

Du skall inte ta ränta på pengar, men ta ut maximal vinst på varor. That's the halal way!

Avskaffas ränta kommer kapital istället för att lånas ut till sämre bemedlade, så de kan förverkliga drömmar om starta eget etc, och i vissa fall lyckas, att användas för att enbart låta de kapitalbesuttna investera. Resultatet skulle bli att de flesta skulle inte "äga" sin bostad, utan istället få hyra den av brukspatron.

För ingen ger bort sitt kapital utan ersättning, när alternativet är att ta ut "hyra" eller "vinst" istället för "låna ut till noll ränta".

Det är inte sant. Jag kan ge affärsmässiga exempel på det. Dessutom innebär inte räntefrihet att man lånar ut pengar gratis, bara att man inte betalar något för kapitalets upplåning,

Ränta och risk hör samman, lånar man ut tar man en risk. Får man inte betalt för den risken, så lånar man inte ut, utan köper istället något som ger avkastning.

Ersättning för risktagande är inte ränta. Här skulle vi kunna tala om "försäkringspremie" istället. Men då skall också premienivån vara proportionerlig mot risktagandet. Normalt sett ar inte bankerna någon risk alls eftersom de förutöver räntan fullt ut garderar sig med säkerheter.

Inflation eller demurrernade valutor är en garanti för att försvåra för den vanliga mannen att skaffa sig kapital, och hjälper bara oss kapitalister som kan hantera kapitalet så att man kompenserar (eller överkompenserar) för inflationen. "Vanligt" folk förlorar.

Förstår inte. Förklara.

Kapitalist = en person som ackumulerar kapital, eller vill göra detta
Kapitalistsvin = en person som förutom ackumulerar kapital, även iaf delvis lever på andras arbete t ex genom att äga aktiefonder, aktier, sätta pengar på banken (som placeras i tidigare via omvägar via utlåning etc). Jord. Arbete. Kapital.

De flesta av oss är kapitalister och/eller kapitalistsvin. De enda som inte är det är de som inte äger något och inte heller vill äga något. Prova att ge 100 000:- till en kommunist, så får ni se hur djupt färgen sitter.

Sedan får ju gärna idealister låna ut sina pengar utan ränta, men det betyder bara att någon annan tjänar den där räntan på pengarna. T ex går det att tjäna ett rejält räntearbitrage mellan JAK:s avgifter och möjlig riskfri ränta.

Jag får fundera på dina definitioner av kapitalist och kapitalism.

Men idealist skall man inte vara i affärer. Man skall eftersträva maximal vinst i förhållande till det risktagande man gör.

Några snabba svar ur den räntefria katekesen.

[Jerker Nordlund]

Det vanligaste exemplet på Demurrage är stämpelskatten.

Metoden föreslogs av Silvio Gesell som ett sätt att åstadkomma tillväxt och häva depressioner efter att ha studerat (och profiterat på) den ekonomiska depressionen i Argentina under 1800-talet.

En demurrerande valuta ges ut av den juridiska enhet som vill häva depressionstillståndet som lön för t ex nödhälpsarbeten. Valutans giltighet garanteras av utgivaren, men en stämpelskatt på 1% per kvartal (exempelvis, för att möta föreställningarna om dagslägets ränta och inflation) införs.

För att gälla måste alla sedlar i systemet stämplas kvartalsvis. En 1000 kr sedel stämplas för 10 kr, en 500-lapp för 5 kr osv. Ostämplade sedlar blir ogiltiga till stämpelskatten för dem betalas.

Effekten blir att sedelns nominella värde stadigt minskas. Däremot minskas inte belopp på sparkonto i motsvarande utsträckning. 1000 sparade kronor är efter ett år värda 1000 kr. 1000 kr i cirkulation har med stämpelskatten minskat i värde till 960 kr, dvs, för att hålla 100-lappen i rullning har ägarna fått betala 40 kr.

Räntefria lån kan fritt beviljas mot säkerhet och ev. administrationskostnader. Man kan också tänka sig en begränsad in-blancoutlåning per capita.

Vad får detta system för effekter för personerna A) B) C) och D) jämfört med ett system med 2% sparränta, 5 % låneränta och x % inflation?

[Bo]

vore en snabbare och grundligare övergång till det kontantfria samhället där pengarna hela tiden finns på någons konto.

[larsw]

Förstår inte. Förklara.

Om jag hade en miljon att låna ut (eller "sätta på banken"), så skulle jag inte göra det om jag inte fick ränta. (Eller om du vill kalla det försäkringspremie, avgift eller vad som, ex JAK har ju "avgift" som baserar sig på procent på beloppet. Tydligen blir det dyrare för JAK att hantera ett större belopp än ett mindre. Ränta är ränta även om man kallar det koskit eller avgift som JAK gör, det är bara det att deras ränta inte följer statslåneräntan pss som övriga banker).

Istället för att låna ut pengarna och stimulera andras ekonomi, skulle jag då investera dem så endast min egen ekonomi stimuleras. Obesuttna skulle fortsätta vara obesuttna, ännu mer garanterat än idag. Jag skulle inte stoppa in pengar i något som inte ger avkastning, när jag kan hitta 10%+ i avkastning på annat håll.

Och vad gäller demurrerande valutor, vem f-n skulle vara så dum att de sitter med sådana pengar i handen. Man skulle omedelbart köpa någon real tillgång (ädelmetaller) för att bli av med skiten, eller utländska valutor för den delen. Skulle alltså kräva protektionism och regleringar som förbjuder handel med omvärlden.

För övrigt demurrerar ju våra valutor automagiskt, eftersom man betalar skatt på ränta som är ungefär som inflationen, dvs vi har en realt negativ nettoränta hela tiden. Dessutom har vi fram till nu haft förmögenhetsskatt, vilket minskat den reala nettoräntan ännu mer. Idiotisk konstruktion för övrigt som dessutom var väldigt enkel att kringgå för besuttna, gav väldigt lite pengar, och hårdast drabbade pensionärer utan lån på sina hus.

[Jerker Nordlund]

vore en snabbare och grundligare övergång till det kontantfria samhället där pengarna hela tiden finns på någons konto.

För att lösa den situationen med demurrage belägger man transaktionskonton med avgifter, medan bundna sparkonton är avgiftsfria.

För all ny teknik finns det nya tekniska lösningar.

[Jerker Nordlund]

Och vad gäller demurrerande valutor, vem f-n skulle vara så dum att de sitter med sådana pengar i handen.

Det är det som är poängen.

[Ulric Eriksson]

Men innan jag visar detta - vilken av dessa fyra grupper bör men ur samhälls ekonomisk synpunkt premiera mest och vilken bör man premiera minst?

Särskrivningspolisen säger att betalningssystemet bör vara neutralt och ge tusan i att premiera några grupper.

[Rosten]

Jag vet i alla fall hur jag skall göra. Håller på att spara ihop sparpoäng till min sons köp av hus i framtiden på mitt konto. Då styr jag över sparpoängen. Så att han inte kastar bort pengarna på fel saker. Men jag kan samtidigt ge honom en låg ränta när jag tycker att han har gjort en klok investering.

[Jerker Nordlund]

Särskrivningspolisen säger att betalningssystemet bör vara neutralt och ge tusan i att premiera några grupper.

Anmärkningen om särskrivningen köper jag.

Vad gäller betalningssystemets neutralitet finns det en hake - statens valutamonopol.

Staten kan gärna hålla fingrarna borta från varumarknaden och sluta subventionera mjölk , läkemedel och andra dumheter, samt sluta ge bönder arealbidrag för att de skall ha råd att köpa Land Rovers utan att bygga om sina åkrar till golfbanor.


Men....

Vad gäller betalningssystemet är staten redan insyltat långt upp över öronen i och med att de genom  valutamonopolet skapat en konstlad brist på bytesmedel, vilken den senare får rätta till genom att försöka driva en "penningpolitik" vilken med en monopoliserad räntebärande valuta till syvende og sidst alltid kommer att gynna de redan besuttna.

[Bo]

som behövde lösas kräver lösningen ett uppbådande av entusiasm som aldrig kommer att kunna uppbådas eftersom det efterstävade resultatet av det hela skulle vara en död hand över den ekonomiska utvecklingen.

Det finns faktiskt verkliga akuta problem att fokusera på. En hemsk massa utvecklingskurvor pekar mot avgrunden och det är inte räntans fel.

[Ulric Eriksson]

Staten kan gärna hålla fingrarna borta från varumarknaden och sluta subventionera mjölk , läkemedel och andra dumheter, samt sluta ge bönder arealbidrag för att de skall ha råd att köpa Land Rovers utan att bygga om sina åkrar till golfbanor.

Check. Jajamen. Halleluja. Låt saker kosta vad de kostar.

Men....

Vad gäller betalningssystemet är staten redan insyltat långt upp över öronen i och med att de genom  valutamonopolet skapat en konstlad brist på bytesmedel, vilken den senare får rätta till genom att försöka driva en "penningpolitik" vilken med en monopoliserad räntebärande valuta till syvende og sidst alltid kommer att gynna de redan besuttna.

Jag har varit med om brist på bytesmedel (pengar) orsakad av brist på stat, så att säga. Inte orsakad av staten och definitivt inte i Sverige. Om jag vill sälja ett ton potatis och köpa en usel bil för pengarna lägger betalningssystemet inga hinder i vägen. Så hur yttrar sig bristen? Brist som beror på att jag inte har något ton potatis att sälja gills inte.

[Jerker Nordlund]

Jag har varit med om brist på bytesmedel (pengar) orsakad av brist på stat, så att säga. Inte orsakad av staten och definitivt inte i Sverige. Om jag vill sälja ett ton potatis och köpa en usel bil för pengarna lägger betalningssystemet inga hinder i vägen. Så hur yttrar sig bristen? Brist som beror på att jag inte har något ton potatis att sälja gills inte.

Bristen på pengar uppstår eftersom efterfrågan på dem alltid är för stor i förhållande till efterfrågan på övriga varor och tjänster.

Om pengar inte fanns, utan byteshandel rådde skulle alla ha något att byta med. Då enbart pengar godkänns som betalningsmedel uppstår bristen på dem för att ha något att byta med. Huvudsakliga sättet att få tag i dem är att skuldsätta sig - och då måste man betala tillbaka dem med ränta, vilket kräver ännu mer pengar och ännu högre skuldsättning.

En och annan löser problemet genom att desperat städa runt egen port, andra genom att klättra på andras ryggar. Men globalt sett kan vi inte lösa problemet med bristen på pengar, eftersom bristen uppstått just genom att vi har försökt att lösa problemet.

Den enda egentliga lösningen är att börja ge ut egna räntefria betalningsmedel. senast försökte visst befolkningen i Argentina det, med följd att världsbanken var på deras regerning som en hök och krävde sanktioner om inte den nya valutan stoppades.

För gnomerna i Zürich som verkligen styr vår planet vill att vi alla skall vara så fria som möjligt, utom vad gäller två punkter.

Hanteringen av militära vapen och utgivningen av kontanter.

[Jerker Nordlund]

som behövde lösas kräver lösningen ett uppbådande av entusiasm som aldrig kommer att kunna uppbådas eftersom det efterstävade resultatet av det hela skulle vara en död hand över den ekonomiska utvecklingen.

Det finns faktiskt verkliga akuta problem att fokusera på. En hemsk massa utvecklingskurvor pekar mot avgrunden och det är inte räntans fel.

Så den ständiga omfördelningen från de mindre bemedlade till de mer besuttna är ett icke-problem?

Det börjar kännas som om jag har lurat ner dig på en sidostig som var snårigare än du hade väntat dig, varpå du nu vill rusa tillbaka till den huvudallé som du rensat och gjort fin och där du känner dig så hemma;

Den globala kapitalismens liberala rättsordningsesplanad...

[Bo]

också som vi kallar dem vi inte tror kan lösas. Att fattiga har en tendens att bli ännu fattigare och rika ännu rikare var ett fenomen som uppmärksammades tidigt och som kan ha djupare orsaker. Det ser likadant ut bland djuren.

Det är ju inte räntan som gör att småbrukare körs bort från sina jordar som tas över för industriell produktion av exportgrödor. Det är rättslösheten.

Min bot på detta problem kallar jag den definitiva jordreformen som innebär markanvändningsskatt relaterad till exploateringsgrad med ett grundavdrag för varje vuxen motsvarande en husbehovsodling. Nivån på skatten avpassas uppåt tills tillgången på odlingsjord för husbehov motsvarar efterfrågan.

[sɹǝpuɐ]

Om pengar inte fanns, utan byteshandel rådde skulle alla ha något att byta med. Då enbart pengar godkänns som betalningsmedel uppstår bristen på dem för att ha något att byta med. Huvudsakliga sättet att få tag i dem är att skuldsätta sig - och då måste man betala tillbaka dem med ränta, vilket kräver ännu mer pengar och ännu högre skuldsättning.

Hm... Och jag som trodde att det huvudsakliga sättet var att arbeta. För att förädla råvaror, producera varor och tjänster. Där ser man...

Vem är så dum, i längden, att han lånar ut pengar till någon som bara kan finansiera lånet med ett nytt lån? Någon gång vill väl utlånaren i alla fall ha lite vinst på sitt lån. Eller?

A.

[Rosten]

Staten kan gärna hålla fingrarna borta från varumarknaden och sluta subventionera mjölk , läkemedel och andra dumheter, samt sluta ge bönder arealbidrag för att de skall ha råd att köpa Land Rovers utan att bygga om sina åkrar till golfbanor.

Tycker du även att staten skall sluta subventionera tandläkare och sjukvården då den också går åt det privata hållet med en borglig regering?

Att sluta subventionera läkemedelsindustrin kan ju bli intressant för folk som behöver insulin, bromsmediciner och liknade saker som äts dagligen. Men på så sätt blir vi ju av med en stor del av dom långtidssjukskrivna och arbetslösa i Sverige.