Seriös lantrasbevarare med många raser?

[Johan P]

Denna frågan ställs till alla de som arbetar med att värna om våra svenska raser.
De flesta av landets lantrasföreningar förespråker att man bara skall ha en ras av varje art.
Vissa arter är lättare att hålla flera olika raser av andra svårare.
Risken för korsning ökar naturligtvis med att man har mer en en ras.
Min fråga gäller gränsdragningen, om man på landet och kan ha sina höns frigående hela dagarna och inte har några grannar som har höns, så är det inge problem de kan nog alla vara överens om.
Jag vet att det finns genbanker som har mer en en ras frigående men då har man relatift stor avstånd mellan de olika gårdarna där man har hönsen, och de har aldrig såvit jag vet haft några problem med att hönsen har blandat sig.
Där har vi den första frågan, hur långt skall de var mellan olika genbans regestrerade flokar under avelssesongen? och vilka faktorer i täreng påverkar?
När jag började med lantrashöns var min avsikt att det inte skulle var mer än en ras.
Under året har jag dock fått modifiera min åsikt något, eftersom jag började undersöka resterna av de svenska värphöns stammar , det var inte mycket att göra än att ta in flera raser och att säkra ladugården (ursäkta avelsanlägningen) enligt gällande regler från SLK.
Jag kan tycka att mina skäl till att ta in flera raser är seriösa, men i bland kommer man i kontakt med med den andra kraften i svensk fjäderfäupfödning SRF de har inga begränsningar på antalet raser eller om hur djuren skall födas upp, små avelsburar och utstälningar är vardag för en del.
I bland stöter man på en misstro mot dem som har flera raser i lantraskretsar, man tror att det är något negativt att ha fler raser, att man är en samlare.
Fråga nummer 2 blir man atomatiskt en samlare om man har mer än en ras?
Detta inlägg är redan för långt så jag sluter nu tacksam för svar.

[Anna.D]

Jag tycker inte att man är en samlare bara för att man har mer än en ras.Det är ju en hobby och intresse i allafall för min del.Tittar inte mycket på tv utan är hellre ute och pysslar med mina djur.
Har alla raser var för sig och säkra rastgårdar med nät över.Barnen får inte gå ut själva in dit för de kan man ju inte lita på till 100%.men det är viktigt att inte ha mera än man orkar med att sköta.Jag har ingen genbank men jag har blommehöns från genbanker och jag vill ju absolut inte korsa dem med någon annan ras./Anna.D

[Susanne]

Om man bor på ett sådant sätt att hönsen kan gå fritt så anser jag, för hönsens skull, att man ska hålla sig till en ras för att kunna erbjuda dem den friheten. Då sliper man dessutom vidta åtgärder för att förhindra korsning mellan olika raser. Jag har en rastgård som jag låter hönsen vara i vissa perioder (t.ex när höken börjar slå fullträff varje dag), men mestadels så går de fritt. Får hönsen välja så föredrar de friheten, för de protesterar så fort deras rörelsefrihet begränsas till enbart rastgården. Kanske hade de protesterat mindre om rastgården vore större, men min rastgård är snålt tilltagen med bara ca 35 kvm. Ska man hålla flera raser tror jag det är bra om man kan betydligt större rastgårdar än den som mina höns har.  

Johan, du säger att du vet om genbanker med flera frigående raser, men funkar det att ha flera frigående flockar även om avstånden är stora mellan dem? Mina höns rör sig för det mesta inom en rätt så liten och begränsad yta, men nog kan de ta ut svängarna rejält och röra sig inom en yta av 2000 kvm. Med flera frigående flockar måste det alltså krävas att man har en del mark för att inte riskera blandning. Jag måste nog säga att jag synar säkerheten i att ha flera frigående flockar, men jag har ingen erfarenhet så min skeptism kan vara helt obefogad. Jag vet att hos mig hade det inte gått, även om jag placerat två hönshus i varsin ände av tomten.  

[mumsmums]

Ja, det är lätt att börja med flera raser av fler skäl än att "bara samla raser". Jag vet inte var du fiskat upp begreppet men jag har stött på detta hos hönsentusiaster som själv benämnt sitt intresse så. Som lantrasinnehavare så kan jag tycka att det är lite synd att blanda många raser huller om buller.

Ett "säkerhetsavstånd" Johan borde vara rejält tilltaget men kanske terrängen också har betydelse. Ibland kan även saker hända som man inte har räknat med som t.ex. hos mig när en ungtupp av blomme på egen hand begav sig lång hemifrån för att kanske söka upp en egen flock hönor. Min erfarenhet av den blommeflock jag hade var att de annars inte rörde sig särskilt långt från hönshuset. Min gårdsplan där bostadshus, stall och hönshus m.m står är 11.000 kvm och denna yta som det ser ut här räcker inte till för att djuren ska hålla sig från varandra. Mina höns, som jag har idag, rör sig över mycket stora ytor, runt hus, över väg och äng och i närbelägen skog - ett avstånd på flera hundra meter.

Blir intressant att se om du får klarhet i dina frågor.  

[Johan P]

Jag vet inte om du åsyftar mina eller andras höns när du betäcknar de som "huller om buller" Ann P
Mina avelsdjur är aldrig är tillsammans, inte ens under höst och vinter då de normalt inte är avelssesong, jag vill inte ta risken att blanda i hop mina djur, risken att fel höna/tupp kommer i fel flock är minimal om djuren aldrig är tillsammans.
det är skillnad att ha flera raser av höns än att ha de av T ex får.
Om du har en tupp som kommer i fel avelsgrupp så är det bara att vänta i 1 månad innan man kan ta renrasiga avelsägg, om en tacka blir betäckt av fel bagge är ett helt år bort/förlorat.
 

[vickan]

Hej
Jag tycker inte det är nått fel i att ha en massa olika raser men man måste ju veta vad man gör. Vist kan olyckan säkert vara framme men är man riktigt seriös så tror jag inte sånt händer.
och skulle de nu hända så är det ju ingen kris för de är ju bara som du sa Johan att vänta in hönan igen.
Jag tycker nog man automatiskt blir en bevarare så länge man är seriös. Och speciellt med flera raser.
De är ju betydligt enklare med höns än få fel hingst på ett sto tex...

[Kicki]

Ordet "samlare" har för mig en negativ klang, speciellt efter att ha sett många tillslag mot sådana på Animal Planet. Samlarna är personer som menar väl men som tappat uppfattningen om vad som är "normalt" och bäst för djuren utan det har blivit en mani, en fix idé, så de bara samlar på sig massor av djur av olika ras och art men orkar sedan inte, eller har inte råd, att sköta djuren utan de bara är där i mängder huller om buller och blir så småningom sjuka av vanvård och brister.
Att ha flera raser är dock inte detsamma som att vara samlare och jag tvivlar på att de flesta som har flera eller många raser verkligen har dem huller och buller eller ens på lösdrift utan väl avskilda och i väl avgränsade rastgårdar. Vill man ha dem gå lösa kan man väl göra som en duktig kvinna jag känner: Hon har flera moderna raser som går i fina täckta rastgårdar. En ras i taget har varsin "fridag" då de gå lösa på tomten vilket gör att alla får gå lösa ibland utan risk för korsningar.

[Anna.D]

Jag gör så som Kicki beskriver med olika fridagar det funkar bra /Anna

[Ronny]

Som svar på en tidigare fråga/påstående från Johan om en "genbank" som har två raser frigående, så är det enda som jag kommer att tänka på Östarp som har blomme och åsbo på detta sätt. Där har vi ju varit vid samma tillfälle, både du och jag Johan. Det rör sig om två helt skilda gårdar som skiljs av "gammelgården". Avståndet har jag inte stegat exakt men det är säkert mellan ½ och 1 km.

När man blir "samlare" vet man väl bara själv (fast många märker det nog inte - eller rättare sagt vill inte märka det), men det är nog lätt hänt om man går och tittar på den ena rasen som verkar "finare" än den andra. "Såna måste jag bara ha - ursäkten" är nog vanligare än den förklaring som Johan ger till sitt val att ha flera raser. Men en gemensam nämnare är att alla anser sig kunna klara situationen och att de kan hålla alla sina raser fria från inbördes korsning. Kanske klarar ni det som är här och chattar, men jag kan lova er att långt ifrån alla gör det! Jag har sett otroliga exempel i mina dar! Bra att hålla sig till en lantras då som är varierande i färgerna kanske? Men alla är vi ju olika och har olika behov och intressen.

[Kicki]

½-1 km. låter väl betryggande långt avstånd för att inte kunna råka ut för korsningar. Så långt från hönshuset går i alla fall inte mina höns.
Jag har inga sådana problem eftersom jag valt att bara ha en ras. Inom den finns så stor variation att det ger mig "tillfredställselsen" att då jag ser andra fina raser drabbas jag inte av detta "de måste jag ha"-syndromet utan kan istället tänka att "en liknande färg, eller teckning, finns ju på hedemororna också" så jag behöver inte ha fler raser.  

[Johan P]

Vad är det som är avgörande för att man skall vare en seriös?
Vad är de för egenskaper som gör en seriös?  

[Ronny]

Att man menar allvar - tror jag!

[lilleulv]

JAG ÄR OSERIÖS - MYCKET OSERIÖS, ifall man skall utgå från de flesta av inläggen om håll av höns i strikta avelsgrupper.
Det har jag det helt fint med, och var alla lugne. Jag har gjort mig av med mina lanthöns.
Utöver det trevelige aspekten med höns och andra husdjur, har jag höns för att få ägg till egenkomsumtion, och ibland någon stor, saftig söndagskyckling.
Nu består min flock eller "samling" af fölgande hönor: 2 Favarolle, 2 Sussex, 2 Gul Orpington, 2 Stor Blå Kochin, 1 svart Kochin dvärg en svensk toppet dvärg och så min underbare Favarolle tupp. En härlig färgklick, och de rör sig fritt ute, även om de också har en gård om c:a 65 kvm.

Jag är absolut lika så oseriös i min kaninavel. Mina livdjur består av 2 St. Silverhonor, 1 vit land hona och en gotlandskanin hane.
FRån början ville jag satsa på Gotlandskaninet, men besök i ett par stallar viste på kaniner i en storlek som inte avvek mycket från vildkaninen. Det är ju inget nöje att slakta, så varför välja ett djur med en slaktvikt på 1,5 kg, når man lika gärna kan ha ett på 3 kg?  Min hane har nu en rimlig storlek.

Jag går helt in för bevarandet av våra gamla lantraser, och är av samma orsak medlem av Gotlandskaninen och Lanthönsklubban.

Helt öppen för andra synsätt
Lilleulv

[Kicki]

Ja enligt den aspekten är även jag oseriös i min kaninavel. Jag skaffade också gotlandskaniner med avsikt att ha genbank men har numera endast en rasren gotlandshona kvar som jag parar med en "äkta gatukorsning" = en underbart snäll och vacker silvergrå hane som är gotland/vit lant/New Zeeland/tysk dvärgcheck. Ungarna blir sagolikt fina och har så härliga temerament! Den förra avelshanen jag hade förut var kosrning New Zeeland/stor Silver och han var minst lika underbar.
Min erfarenhet av de renrasiga gotlänningarna har inte varit lika postiv. De har haft mycket större tendenser till skygghet och vad det gäller slaktkropparnas storlek håller jag fullständigt med dig lilleulv.

- Däremot är jag till 100% fortfarande nöjd med mina hedemorahöns och jag menar allvar med alla mina djur, både rasrena och korsningar!

[Johan P]

Så man kan inte vara seriös om man inte bedriver rasavel?
Att vara seriös har inget att göra med hur många olika raser man har?
Att man men allvar, allvar med vadå? Att man föder upp friska och sunda djur, eller att man föder upp renrasiga djur?
Ingen är perfekt, de kan ingen vara, men bara att känna till sina brister gör att man kan undvika en hel del problem tror jag.
Olykor kan hända och då gäller de att ha kunskapen för att kunna hantera dem antingen de gäller avel, utfodring eller sjukdomar.

[Kicki]

Att antingen föda upp rasrena djur eller sunda och friska behöver inte vara antingen eller utan kan faktiskt även vara både och. Dock utgör inte en stamtavla eller ett genbanksintyg några som helst garantier att djuren vare sig är sunda, friska, ohyrefria eller välskötta lika lite som frånvaro av dessa intyg automatiskt medför dåliga och misskötta djur, lika lite som blandraser inte heller behöver medföra förbättring gentemot de rasrena djuren.
Att vara seriös handlar enligt min åsikt till syvende och sist om ägarens inställning till kvaliteten på och noggrannhet vid urvalet av avelsdjur, daglig skötsel, fullvärdigt foder, god hygien och regelbundet underhåll av djurstallar - oavsett djurens ev. rastillhörighet, antal raser och djurantal på samma gård.

[lantrasuppfödare]

Men gud vad jag kanske är oseriös eller?

Har 2 (kanske eländigt för en del) olika sorters höns på min gård och känner mig varken rädd eller har det jobbigt på ngt sätt. Släpper ut "en grupp" i taget fritimmar/dag lösa att springa fritt.

De bor i samma hus som är delat och gång emellan ,varsin fin och stor rastgård.
De har dessutom ingen lust att ens gå nära varandras dörrar om de går förbi.

Jag är oerhört försiktig och nogrann så att ingen tupp skulle gå in till den andras hönor. Har aldrig hänt, skulle det hända skulle jag ju som vi alla vet vänta minst en månad "på den säkra sidan" såklart. Varför skulle man ansluta sig till genbank om man inte kunde garantera att kycklingarna skulle vara renrasiga.

Jag varken skäms el tänker försvara mitt val av 2 renrasiga hönsflockar Alla gör som de har samvete till, eftersom ingen vill riskera el ens ha inblandningar då man väljer lantraser i bevarelsesyfte.

[iceman]

det tycker jag inte...
jag/vi min man och jag har hedemora höns och gula ankor .. vi vill ha Bohusläns-dals sothöns med tiden..  jag anser som sagt inta att man är samlare utan gör något för att bevara de gamla raserna  till kommande generationer...


Love och lev väl...

[orloff]

Seriös tycker jag är när man vet vad man säljer. Alltför många säljer kycklingar som de säger är en sak men när de vuxit till sig är något helt annat.  
Ordning och reda är väl en annan sak. Jag köper ingenting där det ligger döda eller ser att djuren inte mår bra.    Kalkben kan man oftast se ohyra är svårare men också lättare att få bukt med.  
Jag har många raser men inga går blandade. Alla har egen stor rastgård och utevistelse varje dag (om de vill). Föder bara upp rashöns som jag tycker är lättare än lanthöns eftersom det finns en rasstandard att följa.
Det är MIN åsikt.

[Kicki]

Seriös tycker jag är när man vet vad man säljer. Alltför många säljer kycklingar som de säger är en sak men när de vuxit till sig är något helt annat.  

Ja att hålla ordning på sina djur och veta exakt vem som är pappa till kycklingarna tycker jag är en självklarhet inom det seriösa.
Jag tycker man visst kan vara seriös även om man föder upp blandrasdjur eller har flera raser MEN det viktiga är att man är ärlig om vad som är vad så man kan stå för vad man säljer - att köparen vet vilka som är blandras, vilka som är renrasiga OCH att de renrasiga verkligen är rena.

Ordning och reda är väl en annan sak. Jag köper ingenting där det ligger döda eller ser att djuren inte mår bra.    Kalkben kan man oftast se ohyra är svårare men också lättare att få bukt med.  

Ja ordning och reda, hygien och renlighet.
Jag är kontroversiell men jag anser inte heller den som har ohyreangripna djur varande seriös. Sådant går ganska lätt att befria djuren från men det behövs kunskap och nogrannhet. Jag kan köpa lus- eller benskabbsangripna djur eftersom jag vet hur lätt det är att få bort, det är inget fel på djuren för den skull, men om det syns att djuren haft detta en längre tid anser jag ändock inte den ägaren som seriös. Märker man inte att djuren lider eller inte skaffar sig kunskap om hur man kan befria dem från det menar man, enligt mina åsikt, inte allvar med sin djurhållning.