Konflikt mellan att gynna småskalighet/glesbygd och att leva billigt

[Anso1971]

Hur resonerer ni kring detta?

Jag har alltid varit en prisjägare som tyckt om att fynda, och gärna tipsat andra om vart man kan hitta olika produkter till lägsta pris. Jag har inte haft mycket pengar att röra mig med men har ändå aldrig känt mig fattig. Jag var bra på att sköta min ekonomi och jag hade alltid besparingar och hamnade aldrig i trångmål, och jag upplevde att jag hade råd att köpa det jag behövde och lite till.

I 25-årsåldern fick jag upp ögonen för ekonomin i lite större perspektiv. Livsmedelsbutiken i min uppväxtby hade slagit igen. Stormarknader växte upp utanför statskärnorna. Glesbygden avfolkades, och arbetslösheten växte. Människor valde billiga massproducerade importerade varor framför närproducerat och pengarna försvann ut ur vårt land.

Jag gör numera mer medvetna val när jag konsumerar än jag gjorde förr. Samtidigt drömmer jag om att jobba mindre och ha mer tid. Vilket gör att jag vill spendera så få slantar som möjligt.

Billiga varor kan vara av usel kvalité, transporterat över halva jorden, fulla av gifter, producerade av människor med usla arbetsvillkor osv. Att producera så billigt som möjligt gynnar varken människor eller miljö. Detta vet de flesta av oss, ändå fortsätter vi jaga de osannolikt billiga prylarna.

Jag dömmer ingen som väljer billigt. Eller jo förresten. Om en miljonär väljer den sämre varan skulle jag tycka att han/hon var lite korkad. Jag har full förståelse för att den som måste vända och vrida på varje krona väljer att jaga lågpriser. Men alla de som har ekonomisk möjlighet borde (tycker jag) göra medvetna val. Borde använda sin ekonomiska möjlighet att styra hurdant samhälle vi vill ha (om de vill ha det vill säga). För vem ska annars göra det, om de som har råd inte gör det?

Hur ser ni på att jaga lågpris (för att köpa sig tid?)  kontra gynnandet av småskalighet och levande landsbygd?

Jag skulle önska att jag alltid hade råd att köpa saker av lokala hantverkare, köpa närproducerade råvarar, gynna småföretagarna på orten, alltid välja de ekologiska och giftfria alternativen med de kortaste transportsträckorna samtidigt som jag hade råd att jobba halvtid och ägna min tid åt barnen, djurhållning och odling. Men för mig går ekvationen inte ihop.

[kattenihatten]

jag köper ekologiskt och närproducerat så ofta jag kan/har råd.....samt att vi drar ned på förbrukning av lyx och utlandsartiklar....de köper vi just som en lyx......och gärna ekologiskt de gånger vi unnar oss.

[Nymåne]

Ja, Anso1971, nu har även jag fått upp ögonen för hur viktigt ditt tänk är, det tog mig bara lite tid.
Att köpa ekologisk mat har jag tänkt på länge men nu dyker även andra frågor upp för mig som det här med kläder och andra massproducerade prylar i asien.

Jag tycker att det blivit oroväckande många liknande affärer vad gäller H&M typ. Det är svårt att egentligen hitta något unikt och närproducerat längre. De stora affärernas koncept gör att vi vänjer oss vid att kläder och prylar ska vara så billiga som möjligt för oss. Det vi inte tänker på då är att också storföretagen är ute efter att få in sina varor till skambud så att de i sin tur ska tjäna så mycket pengar som möjligt.

Jag tycker att det har blivit en hysteri med att företag ska gå med så stor vinst som möjligt. Det är skandal helt enkelt. Många företag bortser alltför lätt från etiken och moralen när deras investerare suktar efter sina pengar. Det handlar ofta om att krypa för dem som har pengarna, att investerarna ska bli nöjda med vinsten på sina utlånade pengar. Vem eller vilka är då dessa personer? De som investerar i andras dåliga arbetsmiljö?? Jag har fått rannsaka mig själv på den frågan, och har tvingats inse att jag faktiskt också har en skuld i den biten med...

Jag har investerat pengar i kina, visserligen inte många tusenlappar, men jag liksom "storpamparna" (de med mycket mer pengar än mig) bidrar faktiskt till den hela galna ideen om att industrialisera tredje världen så att vi själva kan tjäna mer pengar utan att göra ett enda handtag... Jag skäms verkligen när jag tänker på det.

Vi måste sluta utnyttja dem som har det sämre ställt än oss själva!
Vi gräver bokstavligen vår egna grav när produktionen av varor läggs utomlands med förevändningen om att det blir "billigare" då. För vem?
Och hur mycket varor blir inte bara slit och släng?
Och vad händer om hela det pengauppbyggda samhället kraschar? Då står vi där med skägget i brevlådan:
"Varför finns inga kläder i affären idag ?""- Jo, för att sömmerskorna i kina har gått i strejk på obestämd framtid och förrästen är alla flyg inställda pga fågelinfluensan..., vi får försöka lära oss att sy igen..."  
Jag ska nog sluta mitt inlägg här, känner att jag börjar bli riktigt varm!
Det viktigaste för alla är att börja med sig själv;
Vad kan  jag göra för att göra den här världen lite bättre?
Förändring av världen börjar iallafall alltid med en medveten tanke...
Tack för mig.

[Anso1971]

Jag funderar mycket på det här. Kanske för att det är en sådan stor konflikt i mig själv. Önskan att vara ekonomisk och kunna leva på nästan inget, samtidigt som jag vill gynna lokala företag som faktiskt ofta är lite(mycket) dyrare än stormarknaderna.

Har funderat lite mer i ett blogginlägg
http://www.geocities.com/anso1971/blogg.html

[skräptanten]

En intressant frågeställning. För egen del så snålar jag in på dyra konsumtionsgrejer som engångsblöjor, för att få råd att köpa ekologisk/närproducerad mat när så är möjligt. Tygblöjorna "betalar" det ekologiska jasminriset (som smakar ljuvligt ) och det rättvisemärkta kaffet! Jag värmer kåken med gratis ved, så då blir det kulor över till lite mumsig choklaaad oxå...
Jag är inget helgon som alltid köper KRAV-mat eller ekologiska kläder, men det händer tillräckligt ofta. Och sen har jag ju ytterst närproducerad potatis, ungefär 3 meter från huset ... jag har mycket kvar att göra för att bli mer självhushållande, men det går åt rätt håll.


En annan fråga som gäller att handla billigt, gäller vad en köper. Till middagen kan en släpa hem Eldorados snabbmakaroner (som förmodligen smakar apskit) och tycka att det är jättebilligt...men om en räknar lite kanske potatis till middagen hade kostat ännu mindre?

[Anso1971]

Vi handlar både på Matekonomen i stan tre mil bort (min man jobbar där så det blir ingen extra väg att köra) och i byns lilla butik. Vi köper mycket ekologiskt, kravmärkt och miljömärkt men inte enbart. Väljer också gärna lokala varor, och finns det inga sådana alternativ så går svenskt före utländskt.

Kläder är en blandning av dyrare svenska, helst ekologiska kläder, och ibland tokshoppar jag på rean på ellos/catalog och köper BH:ar som är både snygga och sköna för 35:- styck.

Det är väl så att den ena betalar det andra. Men jag önskar att pengarna skulle räcka längre. Min man jobbar heltid, jag 90%, ändå går det jämt upp varje månad, och senaste månaderna till och med lite back. Som tur är har vi besparingar vi kunnat nagga från, men det går ju inte i alla oändlighet. För att kunna leva vår dröm köpte vi en jordbruksfastighet och har lån på en miljon. Har tänkt tanken att försöka hitta något billigare, men nu har barnen och vi bott in oss här, och att hitta något annat som känns lika bra känns omöjligt. Livskvalité är värt ganska mycket det också. Efter huset är det bensin som kostar mest. Jag åker 5½ mil om dagen och min man drygt 6. Vi åker i varsin bil eftersom vi åker åt olika håll. Och med småbarn vill vi gärna ha krocksäkra bilar (vill man väl kanske ha ändå?).

Önskar det kunde finnas någons slags miljöbelastningsmärkning på varor så man kunde välja bort sådant som flugits hit från långtbortistan och varor som producerats i fabriker med stora utsläpp eller som utsätter sina arbetstagare för stora risker. Men något sådant skulle väl aldrig gå för sig. EU anser ju att fri konkurrens är viktigare än miljöarbete.

Jag skulle vilja att transporter av olika slag var dyrare så att det gav större utslag på slutprodukten. Tänk om det lönade sig att välja lokalt?! Det hade varit ett lyft för landsbygden.

Om jag hade haft ett närmare jobb så hade jag kunnat lägga nästan 2000:- till varje månad på att gynna lokala producenter. Det är ganska mycket pengar. Allt känns som en ond cirkel.

Vart börjar den?

[fredda]

har lite samma tankar....
har också köpt fastighet på landet,dock för "bara" 750 000 men bor nog billigare än i lägenhet i stan.
tänker odla lite eget nästa sommar:potatis,sallad,morötter mm.
funderar även på jägarexamen för köttets skull.
både jag och sambon pendlar ca: 5 mil tor ,men jobbar inom vården med längre/färre pass per vecka och vi har en supersnål (0,3L/mil)liten dieselbil som pendlarbil och en större familjekombi,även den ska ev bytas ut mot nyare/snålare dieselkombi.
ev planer på att tillverka egen biodiesel.

allt ovanstående anser jag vara både miljövänligt OCH ekonomiskt.

fast idealet vore väl att arbeta hemma men d e ju inte alltid möjligt.

[Jordefamn]

Önskar det kunde finnas någons slags miljöbelastningsmärkning på varor så man kunde välja bort sådant som flugits hit från långtbortistan och varor som producerats i fabriker med stora utsläpp eller som utsätter sina arbetstagare för stora risker. Men något sådant skulle väl aldrig gå för sig. EU anser ju att fri konkurrens är viktigare än miljöarbete.

Jag skulle vilja att transporter av olika slag var dyrare så att det gav större utslag på slutprodukten. Tänk om det lönade sig att välja lokalt?! Det hade varit ett lyft för landsbygden.

Jag har precis fått reda på att KRAV håller på att utveckla en "klimatmärkning", som bl.a. ska innefatta transporter. Det gör det ju lättare för oss som går och letar efter ursprungsland på alla förpackningar hela tiden, men det lär dröja innan det finns i affärerna, och de långa transporterna är ju fortfarande för billiga, men jag tror det är ett steg i rätt riktning. Länk: http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2007-10-10&Artikel=1647858

Själv försöker jag också köpa så mycket ekologiskt och närproducerat som möjligt (bl.a. genom Mossagården), men det är inte alltid jag har råd. Försöker att planera maten så att jag får mer över att spendera på ekologiskt. Jobbar mestadels hemifrån för tillfället, då jag har eget företag med bl.a. översättning, så jag har ingen bil (har inte råd heller). Sparar ihop för att kunna köpa mark och bygga hus (http://www.simondale.net/house/), så att jag kan leva som jag vill, och lär mig under tiden mer och mer som kan vara till hjälp (odlar t.ex. lite på bakgården bakom min lägenhet).
Försöka är väl det bästa vi kan göra, men det kan göra stor skillnad!

[träd]

Hur resonerer ni kring detta?

Jag har alltid varit en prisjägare som tyckt om att fynda, och gärna tipsat andra om vart man kan hitta olika produkter till lägsta pris. Jag har inte haft mycket pengar att röra mig med men har ändå aldrig känt mig fattig. Jag var bra på att sköta min ekonomi och jag hade alltid besparingar och hamnade aldrig i trångmål, och jag upplevde att jag hade råd att köpa det jag behövde och lite till.

I 25-årsåldern fick jag upp ögonen för ekonomin i lite större perspektiv. Livsmedelsbutiken i min uppväxtby hade slagit igen. Stormarknader växte upp utanför statskärnorna. Glesbygden avfolkades, och arbetslösheten växte. Människor valde billiga massproducerade importerade varor framför närproducerat och pengarna försvann ut ur vårt land.

Jag gör numera mer medvetna val när jag konsumerar än jag gjorde förr. Samtidigt drömmer jag om att jobba mindre och ha mer tid. Vilket gör att jag vill spendera så få slantar som möjligt.

Billiga varor kan vara av usel kvalité, transporterat över halva jorden, fulla av gifter, producerade av människor med usla arbetsvillkor osv. Att producera så billigt som möjligt gynnar varken människor eller miljö. Detta vet de flesta av oss, ändå fortsätter vi jaga de osannolikt billiga prylarna.

Jag dömmer ingen som väljer billigt. Eller jo förresten. Om en miljonär väljer den sämre varan skulle jag tycka att han/hon var lite korkad. Jag har full förståelse för att den som måste vända och vrida på varje krona väljer att jaga lågpriser. Men alla de som har ekonomisk möjlighet borde (tycker jag) göra medvetna val. Borde använda sin ekonomiska möjlighet att styra hurdant samhälle vi vill ha (om de vill ha det vill säga). För vem ska annars göra det, om de som har råd inte gör det?

Hur ser ni på att jaga lågpris (för att köpa sig tid?)  kontra gynnandet av småskalighet och levande landsbygd?

Jag skulle önska att jag alltid hade råd att köpa saker av lokala hantverkare, köpa närproducerade råvarar, gynna småföretagarna på orten, alltid välja de ekologiska och giftfria alternativen med de kortaste transportsträckorna samtidigt som jag hade råd att jobba halvtid och ägna min tid åt barnen, djurhållning och odling. Men för mig går ekvationen inte ihop.

jag måste tipsa dig om sidan: www.levabilligt.se och sidan www.fattiga.se

[träd]

En intressant frågeställning. För egen del så snålar jag in på dyra konsumtionsgrejer som engångsblöjor, för att få råd att köpa ekologisk/närproducerad mat när så är möjligt. Tygblöjorna "betalar" det ekologiska jasminriset (som smakar ljuvligt ) och det rättvisemärkta kaffet! Jag värmer kåken med gratis ved, så då blir det kulor över till lite mumsig choklaaad oxå...
Jag är inget helgon som alltid köper KRAV-mat eller ekologiska kläder, men det händer tillräckligt ofta. Och sen har jag ju ytterst närproducerad potatis, ungefär 3 meter från huset ... jag har mycket kvar att göra för att bli mer självhushållande, men det går åt rätt håll.


En annan fråga som gäller att handla billigt, gäller vad en köper. Till middagen kan en släpa hem Eldorados snabbmakaroner (som förmodligen smakar apskit) och tycka att det är jättebilligt...men om en räknar lite kanske potatis till middagen hade kostat ännu mindre?

handlar du nåt hos charlotte???

[Weija]

Hej Hallå!
Bara för att man vill leva billigt behöver man inte köpa billig mat. Det bästa är att lägga de pengar man har på ekologisk och kravmärkt, gärna närodlad mat och leva billigt på andra sätt. Själv är jag nybliven arbetslös med många utgifter vilket gör att jag inte är så rik. men att handla ekologiskt i den mån det (varorna finns ekologiska) går gör jag. Att lägga ett par kronor extra för att få ekologisk och giftfrimat är helt okej för mig. Det är ju mitt eget val vad jag väljer att stoppa i mig och jag vill inte äta besprutad, giftigt eller GMO mat. Kronorna extra det kostar är min personliga investering i min egna hälsa, och miljön.
Däremot undrar jag hur det ligger till med djurfoder. Är ensilage ekologiskt? Om djuren äter oekologiskt kan köttet ändå säljas som ekologiskt? När det gäller kraftfoder, grisfoder och hönsfoder, är det ekologiskt? Var får man tag på ekologiskt foder? Någon som vet?
Själv handlar jag inte ofta kläder, brukar klara mig på 2 b-håar tills de är utslitna innan jag köper nytt. Skor byxor och jackor köper jag av god kvalitet som går att använda i flera år. Så jag är inte en billighetsjägare utan försöker leva med så lite omkringkostnader som möjligt.

[ChristinaR]

Vi har inga mängder med pengar att konsumera men vi väljer att lägga dem på bra mat (typ KRAV, närproducerat). Och så har vi ju en del i trädgården! Undviker lågprisladorna (blir ändå bara på dåligt humör av dem) Handlar så lite prylar/kläder som möjligt, men går gärna på loppis. Att köpa det man behöver begagnat innebär lite att kliva av karusellen med "nytt, nytt, nytt". Dessutom minskar den miljöbelastning det innebär att tillverka nytt.

Försöker laga/sy kläder i stället för att köpa (det har mest blivit en massa halvfärdiga projekt  ). Är glad så länge ungarna accepterar att gå till skolan i lappade/ärvda kläder... får väl se hur länge det varar. Sambon är fena på att laga trasiga pryttlar   , jösses vad det sparar pengar (fast han behöver ju en del dyra leksaker verktyg förstås...  )

Har dock köpt en dyr leksak till mig själv, en nästan ny bil   Men den går på etanol, lite miljövänligare och så har räkningarna från det stora bensinbolaget sjunkit rejält   För mig är det största problemet med att leva enkelt och miljövänligt på landet att man är så eländigt beroende av bilen (och säg nu inte att jag ska åka kollektivt - här FINNS ingen kollektivtrafik - men det är ett problem i sig)

[Jullan]

Sambon är fena på att laga trasiga pryttlar   , jösses vad det sparar pengar (fast han behöver ju en del dyra leksaker verktyg förstås...  )

Känner igen det där. Fast här hemma har det gått så långt att  yngsta dottern tror att pappa kan laga allt. Små sår, fisken vi just rensade.....
"Pappa lagar" är en stående fras här hemma.   (Fast jag kan faktiskt laga grejer jag med, så det så....)

[ChristinaR]

"Pappa lagar" är en stående fras här hemma.   (Fast jag kan faktiskt laga grejer jag med, så det så....)

Jag kan oxå laga grejer   Särskilt om de är mjuka och textila   Fast att lappa byxor och stoppa strumpor har ju inte riktigt samma status som att laga hårda prylar...  

[javill]

Jag kan oxå laga grejer   Särskilt om de är mjuka och textila   Fast att lappa byxor och stoppa strumpor har ju inte riktigt samma status som att laga hårda prylar...  

Det har i min värld! Jag tycker det är lättare att laga hårda prylar än mjuka.

[ChristinaR]

Jag är gammal nog att ha lärt mig stoppa och lappa i skolslöjden (och av min mormor).  Tror inte det ingår i läroplanen idag... Skulle iofs vara en praktisk livskunskap  

[Jordefamn]

Nej, inte ingår det i läroplanen idag, inte. Det var inte mycket vi lärde oss på syslöjden (tror inte de som hade träslöjd lärde sig så många nyttiga saker heller).
Det skulle vara klart fördelaktigt för samhället, tycker jag, om de lärde ut praktiskt användbara saker i skolan också!

[träd]

Nej, inte ingår det i läroplanen idag, inte. Det var inte mycket vi lärde oss på syslöjden (tror inte de som hade träslöjd lärde sig så många nyttiga saker heller).
Det skulle vara klart fördelaktigt för samhället, tycker jag, om de lärde ut praktiskt användbara saker i skolan också!

inte? vi sydde kuddar, täcken,kläder mm
på träslöjden gjorde vi fågelholkar,kistor,lådor,termometrar mm

[Sommartorparn]

Jag är gammal nog att ha lärt mig stoppa och lappa i skolslöjden (och av min mormor).  Tror inte det ingår i läroplanen idag... Skulle iofs vara en praktisk livskunskap  

Jag försökte övertala min slöjdlärare (vet inte vad jag fick det ifrån vid den åldern) på 70-talet att vi skulle lära oss att stoppa yllestrumpor, men hon vägrade. Numera slänger man allt, sa hon.

[ChristinaR]

inte? vi sydde kuddar, täcken,kläder mm
på träslöjden gjorde vi fågelholkar,kistor,lådor,termometrar mm

Jag hade bara träslöjd nån termin och det var ju tämligen meningslöst. Men i syslöjden lärde vi oss sticka, virka, sy kläder, laga kläder, vi fick prova på att väva, brodera på olika sätt (kanske meningslöst, men kul!) Och så fanns det lådor med restgarner och tyglappar som man fick skapa med när man gjort klart de obligatoriska sakerna.

Behöver jag tillägga att jag gillade syslöjden