på hur man kanske kan få slumpen att arbeta för en, kallar jag sågbladstermopanel.
Med litografisk teknik belägger man en glasskiva med ett tunnt metallskikt i form av sågbladsformade remsor mikroskopiskt smala och med så vassa tänder man kan åstadkomma. De får inte vidröra varandra och spetsarna skall ha ett minimalt avstånd till närmaste raka kant och helst vara kaliumbelagda.
I vacuum läggs en annan glasskiva över och kanterna tätas runtom.
Ju högre värme man exponerar panelen för, desto mera elektroner som rör sig slumpartat men sannolikheten är ändå större för att elektroner skall hoppa från en spets än till en och man kan få en spänning och en ström.
Fungerar detta - och jag förstår inte varför det inte skulle fungera, - strider det mot en termodynamisk lag.