Lantrasprodukter, mervärde osv

[Charlotte]

Följande inlägg fram t om 2007-11-17 är flyttade hit från diskussionen "Leghorn" där de uppstod som ett sidospår.

/Admin
 Förlåt att jag kanske inkräktar på din Leghorn tråd...
 Men jag tycker det är så intressant....
Enligt mig förekommer det lite snobberi inom Lantrasfolket (jag är själv en av dom).
  Tex när ett initiativ tagits till att man ska kunna få ett mervärde för sina produkter från lantrasdjuren så kommer genast snacket igång bla om fåren. Rya och Finull är inga "riktiga" Lantraser osv osv. Och det är dom  inte om man med Lantras menar genbanksdjur...
 Men dom är likväl gamla raser som är anpassade till vårt land. Hur ska man bestämma NÄR en ras ska bli Lantras? Om 100 år kommer kanske någon som fortsatt med den äldre typen av Låglandsko ("stabbigare" utan Holsteinblod) att kallas en eldsjäl. Johan Ps Leghorn kanske finns med i en massa böcker där han benäms som den som räddade dom sista resterna till eftervärlden?
                               Mvh
                            Charlotte

[Johan P]

Att Charlotte nämner SLB i samanhanget är myket intresant.
Jag har paratat med ordföranden i föreningen Allmogekon, de har startat ett arbete med att försöka bevare de delarna av rasen som är ar ren"svensk" härkomst.
I Allmogekon är man mycket progresiva de bevarar raser för att de inte skall försvinna, inte för att de först har fått mandat att göra det.
Den lantras förening som ansvarar för flest raser efter lanthönsklubben är allmogefår.
Där kan man hitta djurmatreal som har sitt ursprung i många olika tider, man har väldigt gamla opåverkade raser som T ex Dala-pälsfår men även den senaste Klövsjöfåret som är en väldigt tidig "variant" av ryafåret.
Även Lanthönsklubben sällar sig till denna skaran, under årsmötet kom det många posetiva yttringar för att undersöka och uttförma ett system för att bevrara det som fins kavar av renrasigdjur av äldre svenska värpstammar, 55-flowery och Överlida.

[Ronny]

Johan: Ditt senaste inlägg håller jag helt med om. Det viktiga med bevarandetanken är att inte försöka göra om en lantras till en standardras eller en specialiserad värpras. Vill man däremot bevara en värpras så måste man genom försiktig selektion underhålla de karaktäristiska egenskaperna som en värpförmåga som ligger lite över det normala för hönsläktet, samtidigt som man inte kan prioritera naturruvning för då slår det tillbaks på antalet ägg.

Anders och Charlotta: Att lantrashönsen på sin tid var de effektivaste produktionsdjuren under den självhushållande tiden är helt korrekt. MEN det är en kolossal skillnad mot kraven i nuvarande animalieproduktion. Numera är många av de egenskaper som förr var viktiga, totalt oviktiga. Att bevara en lantras genom att försöka popularisera den och selektera för att göra den konkurrenskraftig skulle medföra att den inom en snar framtid inte längre förtjänade epitetet lantras. Det är INTE att bevara.
 
Kicki: Allmogeras är för mig en oförädlad lantras. Vi har, precis som Johan sagt, flera lantraser som utsatts för både inkorsning och ensidiga avelsmål. Inte menar du väl att vi skulle ge upp avelsmålen som finns i genbankerna för tex blåanka och skånegås bara för att de inte längre är helt oförädlade/ofördärvade? Jag tror inte det om jag känner dig rätt. Men visst blev mycket enklare då.

Sist vill jag försvara dem som skriker i högan sky när det blir tal om att få lantraserna in i dagens animalieproduktion. Det där snacket om att man alltid har velat behålla den höna som värper mest håller endast i de miljöer där inte ruv- och föräldraegenskaper bnehövs, där mediciner, vacciner och veterinärer har ersatt den naturligt nedärvda motståndskraften etc. Och så en sak till, till Anders: Att lantrasdjur i dag hålls över hela landet beror på att ett fåtal entusiaster är villiga att vara med och hjälpa till med bevarandet av våra lantraser. Skulle vi kräva det högst teoretiska in-situ bevarandet, som vissa skrivbordsexperter kräver, ja då vore nog lantrasernas saga över! Förresten så har man inom genbankerna detta helt klart för sig och tar med jämna mellanrum djur från ursprungsmiljöerna och ut till perifera besättningar. Den klimatiska anpassningen går inte över på ett år. Hade inte människor över hela landet (inte minst göteborgaren Nils Dahlbeck) engagerat sig i den fjällnära boskapens räddning, hade dessa små kor från "väglöst land" för länge sedan varit borta eller uppslikade i den mer förädlade mjölkrasen fjällko!

Visst är det säkert så att jag kan uppfattas som lantrassnobb, men det får jag väl i så fall stå för.

[Charlotte]

 Ronny: De Lantrasdjur jag tänker främst på angående "snobberiet" jag skrev om är kanske främst fåren då.... Det är ju nämligen så att vi har "Lantraser" av får som inte är genbanksdjur. Jag diskuteradea saken med en Ryafårsägare för ett tag sedan....
 Deras får är också goda betesdjur, man prioriterar goda modersegenskaper och härdighet även i deras avelsarbete. Men att samarbeta med bla dem för att göra produkterna från Lantraser "mervärda" är alltså farligt för Genbanksraserna?
 I Norge har man ett framgångsrikt arbete med att göra produkter från deras Villsau "mervärda", inte fördärvas rasen för det?
 Det är väl inte frågan om att selektera för att göra den konkurrenskraftig? Frågan var att man skulle kunna göra ett "koncept" för att tala om att här har vi raser som är anpassade till vårt land och som INTE kan drivas hårt för att växa fort,  som är värda att bevaras och som föds upp under bra förhållanden.
 Om jag tex skulle börja sticka tröjor av min hemspunna ull från fåren och ville sälja den under ett "Lantrasvarumärke" tror någon då att jag på något sätt skulle behöva fördärva rasen för det?
 Snobberiet jag känner lite av är att vi "allmogeras-människor" tror på något sätt att så fort någon vill tjäna lite pengar på något så är det helt kört.... Då avlar man sönder och förädlar på en gång. Men om "konceptet" innefattar bevarandet och en bra ekologisk djurhållning så kan jag inte riktigt förstå var det farliga skulle finnas?
 På något sätt tror jag att vi också måste försöka kunna lita på att även de som har lite fler djur än tre tackor eller tio hönor inte behöver vara några penninghungriga "stora stygga vargar" utan att dom kan vara precis lika bra på bevarande som alla andra.
                                  Mvh
                                Charlotte
 
 

[Johan P]

Jag deler  Charlottes åsikter om att det inte behöver finnas ett = tecken mellan vinst och rasutarmning.
Är man en ansvarstagande djurägare kan man kombinera bägge.
Med mina klövsjåfår är jag lika glad för de lammen som har en ull som passar till långaulliga skin och de skinn som blir finnare om man klipper dem först.
Min personliga åsikt av genbankssystemet är att man är en liten ö.
Med andra ord försöker jag vara så självförsörgande på avelsdjur som möjligt, jag vill inte ta in nya avelsdjur i min flock om det inte är nödvändigt.
Jag ser ingen vits med att öppna upp sin besättnin för de risker som det kan medför med att ta in nya djur T ex sjukdomar.
Därför vil jag ha en någårlunda stor grupp med många handjur av varge ras så att jag slipper ta in nya djur även om det finns på närra håll.
På får finns ett bra system med sk gruppbetäckning där man använder bagglammen som avelsdjur inna man slaktar dem på hösten, då slipper man ha många baggar över vintern och använder samtidigt maximalt antal handjur i avel.
Samma system fungerar inte riktigt för hönsen, om man har en grupp på 15-25 djur i varge blir det snart en väldigt massa ägg och kyklingar,
jag ser ingen fara i att sälja dessa för att kunna finansiera att man har så många djur.
Det fanns inte många bönder som hade djur som går med förlust.
Man kan dininiera förlust på många sätt, de enklaste är att de bara kostar pengar utan att generara några genom sina prudukter eller arbetskraft.

[Ronny]

Hej!

Nej, självklart finns det människor som kan kombinera en produktion och ett bevarande! Man brukar säga "få avsättning för överskottet". Inget fel i detta! Det har jag aldrig menat!

Det är så svårt att förklara vad jag menar med "risker att man väljer avelsdjur av för rasen nya och mer ensidiga avelsmål om man håller dem enbart för att kunna sälja en produkt under ett varumärke som förväntas ge merbetalning! Om man inte garderar sig i själva bevarandepopulationen (genbanken) så är jag ganska övertygad om att någon förr eller senare får en affärsidé och försöker utnyttja lantrasnamnet och det räcker med några få sådana "bevarare" för att ställa till stor förtret för alla oss andra som vill ha kvar lantrasernas värdefulla egenskaper. det är inte alls så att "nån skriker så fort..." Det är bara det att nåt varnar för vad som kan hända om man inte tänker sig för utan bara ser det rosenröda i lantrasernas utveckling och antalsmässiga ökning.

[Charlotte]

 Jo, Ronny, jag förstår precis hur du menar....
Men ibland har jag märkt ett konstigt motstånd bland "allmogefolket" (och jag är inte ensam om det...
 Nu kan jag säga på en gång att Lantrashöns/fjäderfän har jag ingen erfarenhet av, jag äger inga såna. Men jag har ett par andra arter av lantraser.
  Och precis som Johan P vill jag också vara självförsörjande på avelsdjur så långt det bara går, balansen i en besättning störs alltid i viss mån om man tar in nya djur. Därför blir djurantalet ganska stort och därmed blir det överskott....
 Det jag reagerar på är när "allmogefolket" på något sätt misstror alla som vill ha någon sorts förtjänst på produkterna.... Om jag skulle vilja avla fram stooora lamm till slakt då skulle jag naturligtvis välja en annan ras. Eller får som gav mycket likartad ull som gick att sälja till spinneri.... Jag tror att man kan vara ganska lugn för att om man har valt de allsidiga allmogeraserna då är det just det man vill ha och vill fortsätta bevara också.... Det skulle väl vara så mycket enklare att skaffa köttrasfår om det var det man ville satsa på.
                        Mvh
                      Charlotte

[Johan P]

Jag käner till en del lantrasbevarare som har en sne bild av vad bevarande är för något.
När jag köpte mina blommehöns fick jag höra om en farbraor som bara ville ha bruna blommehöns inget annat,.
Eller att man välger ett allmogefår för att sedan beriva ett avelsarbet mot större lamm för att man tycker att modersegenskaperna är så bra.
Som en motvikt till deta finns det folk som mig själv som tycker om små tackor och lamm.
Anledningen till att jag har leghorn och fifty five hemma i rastgården är inte för att jag vill ha en massa ägg.
det behöver inte vara en ras uppenbra styrka som gör att man välger att ha den.
Jag tror att genbanksansvarig för den aktuella rasen för vara lite hård i nyporna om han eller hon märker att en genbanksägare börjar förändra sin besättning.
man skaffar sina djur med avsikten att bevara dem men man märker att ens intresse vill något annat efter ett tag, då måste man ta tag i sig själv och ställa frågan vad man håller på med, utveklar eller bevarar?
Om svaret är det första får man gå ur genbanken, om man inte inser deta själv få genbanksansvarig kliva in i bilden.
 

[Anders]

Det är en som en rolig och intressant diskussion som pågår.
Samspelet mellan människa, djur och natur/geografi är det som är en lantras och skapar en lantras.

När man börjar avla på en viss egenskap så blir djuren alltmer känsliga för alla möjliga konstigheter - de blir också mer känsliga för inavel. Även fjällkon, vår ursprungliga nordsvenska koras, fick ett problem när man började avla på vissa färger och teckenkombinationer.

Det avgörande beslutet om detta fattades vid ett möte i Östersund 1893, mellan ordförandena i de norrländska premieringsnämnderna. Där bestämdes att fjällrasen skulle vara kullig, dvs utan horn, och övervägande vit, med små rödgula eller svarta tecken. Från 1896 fick endast vitkullorna premieras.
Denna starka styrning av aveln skulle med tiden komma att visa sig ödesdiger. Det visade sig nämligen så småningom att vita djur hade en benägenhet att få underutvecklade könskörtlar, så kallad hypoplasi. Hos tjurar innebär det att den ena eller båda testiklarna är tillbakabildad, hos hondjuren den ena eller båda äggstockarna.

När man avlar på en enda egenskap (massor med ägg eller maximalt med mjölk) så tycks det som att det genetiska spektrat minskar. Ju bredare genspektra de enskilda djuren har desto mera inavel tål de också. Ett extremt djur är t.ex bävern, men höns och hundar i sin ursprungliga form liksom de flesta djur tål väldigt mycket inavel.

Fara uppstår när man har en ursprungligare ras och blandar den med en ras som är specialiserad på någon enstaka egenskap. Den ursprungliga rasen försämras (dvs möjligheterna att ha stort spektra och vidareutveckla sig och anpassa sig till nya miljöer).

Det är bara vid klassificeringstidpunkten som en lantras hade sina "lantrasegenskaper". Sedan förändras rasen hela tiden, eftersom vi männiaskor är olika och värdesätter lite skillnader i egenskaper hos de egna djuren. Är det bara ett tillräckligt stort spektra av människor och många människor så bevaras maximalt av hönsens egenskaper.

Servi på skogsbruket så är det samma fenomen där. Ju flera privata ägare desto större mångfald. Anledningar varför folk avverkar skog och inte avverkar och hur de sköter sin skog är lika stort som antalet ägare. När få skogsbolag finns och där stat och kyrka/kommun/ sågar äger störa arelaler har vi kastrofala följdverkningar av felaktiga beslut. Storhyggena som i karga områden som man aldrig lyckas återbeväxa. Contortatallens plantering. Griminiellasvampens utbredning. Rotsnurr. Hyggesplöjning. Hormoslyr och björkutrotningen man försökte sig på. Bristen på skog i norr.

[Ronny]

De flesta av de lantrasrester vi har lyckats rädda i sista stund är utkonkurrerade raser och fåtaliga. Det är inte realistiskt att tro att de åter kan bli så talrika att man helt kan lämna avelsmål och korsningar åt slumpen om man vill bevara dem. Om jag fattat Anders rätt så är det detta han menar. Jag håller i princip med både Charlotta och Johan i vad de skriver i sina senaste inlägg. Till Charlotta vill jag bara ytterligare förtydliga varför jag ser en fara med ett varumärke för lantrasprodukter: Om man mot förmodan skulle kunna få rejäl merbetalning för t.ex. kött märkt "lantrasprodukt" eller så stora statliga stöd för hållande av lantraser att de plötsligt blev konkurrens-kraftiga av dessa anledningar är jag helt säker på att en del också började lägga till de största lammen för att få ut ytterligare förtjänst.
Till Johan vill jag säga att det kanske inte är fullt så enkelt som att "genbanksansvarig" bara kan gå in och utesluta någon ur genbanken (rasens bevarandepopulation) för att genbanksansvarig anser att en enskild djurägare bedriver ett ensidigt avelsurval. Det är ju till syvene och sist ansvarsmyndigheten Jordbruksverket som har sista ordet i sådana frågor och de har väl inte hittills visat något större intresse för bevarande i den form som du och jag menar?

[admin]

Samlar ihop några inlägg från "Leghorns-diskussionen" som tagit en ny vändning. Tyvärr gick det inte att dela upp inläggen, så ser ni svar som ser "lösryckta" ut hör de alltså hemma i tråden med rubrik Leghorn

[Johan P]

Om man har lantraser borde man intresera sig för de produkter det ger, hos fåren skall man nog flytta fockus från slaktvikter till ullen, i landet har man inte avlat på att få fram storaslaktlamm utan en ull som passar till de klädesplag som anändes av allmogen.
Om man inte har koll på ullen kan man lätt tappa denna aspekten när man välger utt avelsdjur, och på så sätt förändra rasen.
Samma gäller för hönsen, korna och kaninerna, man bör fortsätta att avla efter samma mål som våra förfäder
(mitt inläg förutsätter att man talar om bevara=spara)

[Tulo]

Norsvensken är en korsningshäst, Golandsrusset är den enda lantrasen som finns kvar. Kungshästen mankhöjd max ca 100 cm Gotlandsrusset var ca max 120cm Ölandshästen ca max 130 cm Och till slut Klipparen ca 145 cm, det var klipparen som räknas till vår Lantras stora arbetshäst, innan vi börja importera stora matkrävande hästar. En klippare klara sig på hö och ris ( från halmning (vet inte dom exakta orden)) ca 3 kg/ dag. Vilken häst klarar sig på 3kg hö idag? Det är väl det som kallas lantras, en individ som klarar sig på lite näringsfattig mat. En Nordis i hårt arbete kräver väl åtminstonne två gånger så mycket hö plus några kilo havre.

[Ronny]

Det här måste jag haka på igen efter mitt senaste inlägg i tråden från 2004!

"Klippare" måste väl vara ungefär samma lantras som "Färsing"? (se Hallander Svenska Lantraser). Den lär vara utdöd... eller är den det? Jag har hört att det finns en stolinje inom nordsvensken som går tillbaka till en "Färsing/Klippare" från Huseby. Nordsvenskar som härstammar från denna stolinje påstås vara "arga och ilskna". Ett gott tecken på att det finns nåt annorlunda bakom! Det skulle innebära att det finns usprungligt genetisk material kvar! Ingen lantras är "rasren" i genetisk bemärkelse (fullständigt homozygot), så varför inte avla tillbaka "Klipparen"!?