Om det regnar lite grann verkar inte mina hönor bry sig så mycket, men tar det i så går de gärna in under någon buske eller så, där står de och 'knorrar' för fullt, det låter så i alla fall, ett missnöjt kuttrande läte. Jag inbillar mig att de gnäller på det dåliga vädret.
Om det riktigt ösregnar så springer de mot hönshuset, med tuppen som anförare, roligt att se hur han lotsar dem från buske till buske, från träd till studsmatta in i hönsgården in i hönshuset, han går sist in, gentlemannen.
Men på sistone har de kommit på att det går snabbare att springa och ställa sig på vår förstubro, det är tak över och ofta tycker matte synd om blöta frusna hönorna och kommer ut med något gott att trösta med...