Hej Alla!
Kul att det här ämnet kom upp!
Håller helt med Fjällbruden
Det är verkligen fint att se häst och får beta på samma tuva i hagen eller tugga hö bredvid varandra i stallet.
Jag har en ponny som inte vill vara utan sin bagge. Han gnäggar efter honom precis som om han vore en annan häst och kliar honom i ullen med mulen. Brukar gå på promenader med dem båda i grimma, ett grimskaft i varje hand. Hur smidigt som helst.
Om det inte var för att jag måste korsa en bilväg för att komma till skogen så skulle jag låta baggen gå lös, för han håller sig alltid till mig eller hästen.
Från början hade jag två baggar eftersom jag ville att de skulle vara sällskap åt varandra i stall och hage när jag tog ut hästen på promenad. Och så visste jag inte hur det skulle gå med olika djurslag. Kanske var det så personen som ville ha två baggar resonerade?
Tyvärr fick jag ta bort en av baggarna p.g.a. sjukdom.
Han är saknad, men jag måste ändå säga att det är lugnare med endast en bagge och en häst. Blev så mkt stångande ibland.
Två tackor vore att föredra.
Som några redan skrivit ovan: det är inte alltid man har tid eller råd med en annan häst. I mitt fall är det både detta samt att min häst kommit i bråk/för vild lek med så många andra hästar de senaste åren. Han har en skada i ett knä och får inte ta ut sig som han envisas med att göra eftersom han är så ranghög, plus att han skadade en foderhäst jag hade.
Det skulle kännas lika fel att skaffa en till häst bara som "kompis" om de ändå inte kan dela hage, som att skaffa ett får som inte trivdes med hästen. Man får testa helt enkelt. Huvudsaken är att man tänker på säkerheten främst och ser upp så inte baggen som är så mycket mindre blir skadad.
Baggar verkar ju inte heller riktigt ha någon plats i fåruppfödningen förutom som avelsdjur. Bättre att ge ett friskt bagglamm en hästkompis eller en annan bagge som vän än att låta den slaktas.
Och eftersom jag skrivit långt som en roman nu
, så vill jag avsluta med Selma Lagerlöfs ord ur Mårbacka:
"Det huset, där djuren skulle bo, var det största. Det hade inga fönster, bara gluggar med hemmasmidda järngaller, så att varken björn eller göpa skulle kunna tränga sig in. Golvet var ingenting annat än tillstampad jord, men rummet var delat medelst en vägg av grova bjälkar, så att de djurslag, som inte trivas ihop, kunde skiljas åt. Hästar och får, som alltid äro vänner, fingo sålunda leva i den ena avdelningen, medan kor och getter höllo till i den andra. "
