Inavel eller inte, hur funkar det?

[Vildvittra]

Jag har hört på flera ställen att det inte är "så farligt" med inavel på lantrashöns (för att de redan är så inavlade?, jag fattar inte riktigt vad som menas).
Jag har två hönor (som inte är släkt) av blandras. De har tillsammans 20 kycklingar som de nog inte är biologiska mödrar till alla (två är silkeskycklingar och inte släkt alls + att jag kan tänka mig att det smugit sig in ägg från andra hönor också).

Min fråga är:
Jag har tänkt skaffa tupp till damerna vad det lider. Kan jag behålla någon av de kycklingar som är tuppar eller hur mycket inavel blir det egentligen? Hur många tuppar har ni i hönsgården? Jag läste nånstans att man bör ha minst 3 hönor/tupp. I mitt fall är det då troligt att jag skulle kunna ha max 3 tuppar (eftersom jag räknar med att det blir ca 12 hönor totalt, men det vet jag ju inte än). Två tuppar bör man inte ha som jag förstått det då de bara slåss hela tiden.

Är det bästa i mitt fall att slakta/sälja alla tuppkycklingar och köpa en ny vuxen tupp som inte alls är släkt med resten? Flera av tuppkycklingarna ser ut att bli så fina så det känns lite tråkigt...

Vildvittra

[Anna]

Är ingen proffs på ämnet men som jag fattat det är det syskonparningar man ska undvika. Att en tupp går med sina döttrar är ingen fara eller tvärtom. Men man ska inte para syskon. Jag har tom hört att man inte ska byta tupp allt för ofta. Att vi ibland strävar för mycket efter att hela tiden få in "nytt blod" när det inte alls är nödvändigt. Man kan ha samma tupp i bra många led innan man behöver byta ut honom (om man hela tiden behåller hönskycklingarna i flocken, alltså).
Att ha flera tuppar tillsammans brukar aldrig vara nå't problem om de växt upp tillsammans i samma flock. Tuppar slåss oftast om man sätter ihopp vuxna tuppar som inte känner varandra. Min erfarenhet är att de slåss en kväll och sedan har de bestämt rangordningen och så slåss de inte mer. Endast ett fåtal gånger har de fortsatt att slåss och då har man fått löst det hela på nå't sätt.  
Just nu har jag två vuxna tuppar och en massa ungtuppar i olika storlekar som går lösa på vår gård. Tupparna har olika hönor som har dem som favoriter, så båda har sina egna gäng som "hänger" med dem. De slåss aldrig. Just nu tycker de dock att det är lite ont om brudar för nästan alla går med kycklingar elelr ligger och ruvar. Det är bra att ha många hönor per tupp så inte en höna blir ensam helt plötsligt för alla andra ruvar. Tyvärr verkar det inte spela nå'n roll hur många hönor jag har, för alla vill ruva jämt och samtidigt hela våren...

För att landa i en åsikt så tycker jag att du gott kan spara en eller ett par av ungtupparna till damerna. Du säger ju att äggen kommer från olika håll så chansen är kanske liten att det är så många helsyskon. Jag tror inte man ska vara för rädd för inavel. i ett par led är det nog lugnt. Höns verkar inte vara så känsliga.
/Anna

[Susanne]

Att våra lantraser är så "härdiga" mot inavel beror på att de genomgått en så stark inavel att allt dåligt rensats ut. Från början har det varit likadant som med andra djur som inavlas hårt - sjukdomar och diverse defekter som gör överlevnanden låg. Ju högre inavel desto lägre överlevnad. Men det har alltid funnits djur som klarat denna hårda inavel, som inte bärit på några skräpgener. Dessa har i sin tur gått vidare i aveln och har inte haft en massa "skräp" att föra vidare till avkomman. Skitgener har alltså rensats ut, vilket lett till att lantraserna är okänsliga mot inavel - de har inte så mycket skräp kvar i bagaget. Det finns faktiskt ett ord för denna process - "purging". Svensk översättning? Jag vet inte, men utrensning (av gener) tycker jag är ett bra ord. Men jag vill också påpeka att alla djur klarar inte denna process och slås ut istället. Varför våra lantraser klarat det vet jag inte, kanske för att de hade en väldigt bred genetisk variation från början med bra gener. Jag vill också poängtera att en population som klarar denna process inte automatiskt skulle klara sig lika bra i en annan miljö. Generna nästan specialanpassas efter den miljö som som utslagningen sker i. Så flyttar du på lantraserna till Afrika kanske de helt plötsligt inte alls är lika härdiga mot inavel, eftersom det då helt plötsligt krävs helt andra gener för att klara sig i den miljön.

Vad gäller tuppfrågan är det bara en allmänt vedertagen fördom att det inte fungerar med två tuppar. Det har mer att göra med individerna, en del tuppar tål inte andra tuppar vare sig man har två eller tre tuppar. Medan andra tuppar fungerar som en tupp ska - bara alla i flocken är på det klara med var de andra befinner sig, och även sin egen position flyter allt på bra om flocken fungerar som den ska. Däremot är det en dag för chefsbyte, och när den dagen kommer lär tupparna drabba samman med en tupp som går som förlorare ur striden utan tillåtelse att längre få vara kvar i flocken.

Men idag tar man inte hänsyn till detta när man sparar tuppar, så även tuppar som inte accepterar andra tuppar går vidare i aveln. Man tappar säkert bort en hel del gener för ett "naturligt fungerande flockliv". Plus att man även måste ta en titt på den miljö man erbjuder sina höns. Ytan måste tillåta flera tuppar, så att alla har möjlighet att vika undan. Kan inte den ranglåge vika undan för chefen får han kanske en smäll.

[Vildvittra]

Tack så mycket båda två för informativa och intressanta svar!
En fråga till ang. tuppar:
Hur är det att bara ha tuppar av samma ålder och inte någon äldre som är naturlig chef? Jag tänkte på om jag kanske ska behålla 1-2 stycken av mina ungtuppar och skaffa en vuxen tupp som inte är släkt med resten. När i såfall kan jag släppa in den vuxna tuppen till flocken? Kommer småtupparna att få mycket stryk tror ni eller brukar de fatta rangordning och så? De är ju alla uppfostrade av mycket duktiga och stränga mammor vars minsta vink åtlyds.
De kommer att ha en utegård på ca 50 m2 att gå på (det blir totalt ca 15 höns) så det borde finnas ganska gott om plats att gå undan på. Marken är rätt så kuperad med mycket buskar och växtlighet så det kanske rent av är bra med fler tuppar så de orkar hålla ordning och vakt.

Jag läser en massa hönsböcker och hänger här men har ännu inte så bra koll på hur det funkar med rangordningen på vuxna hönor/tuppar och kycklingar. Hästar däremot kan jag och det blir ju oftast lugnast i en unghästflock om det finns en eller fler äldre ston/valacker som uppfostrar ungdomarna ordentligt.

Vildvittra

[Anna]

Skriver utifrån mon erfarenhet:
Ungtuppar som inte börjat gala eller försökt para sej med hönorna har inte riktigt koll på att de är tuppar och verkar ses på samma nivå som hönor av vuxna tuppar; alltså några man inte slåss med. När de väl blivit könsmogna, börjat gala mm så inträder de genast i den vuxna världen och de börjar bete sej som tupp. Växer höns (tuppar) upp tillsammans i olika åldrar så finns rangordningen där hela tiden och de slåss inte (inte på blodigt allvar iaf) om de har utrymmen att vara på och gå undan som det skrevs om ovan. Enligt min erfarenhet är det när an tar dit en ny vuxen tupp som det blir oro för en stund eftersom de då måste göra upp om den nya rangordningen. Det brukar vara över på nå'n timme. Sen vet de vad som gäller och då kan det bli frid och fröjd igen. Det finns dock undantag när tuppar fortsätter att slåss fast en verkligen har gett sej och blöder. Då är det otäckt och man måste gripa in.
Ska du föra in nya djur i din flock (oavsett ålder och kön) så brukar det vara bäst att göra det på kvällen när de har satt sej på pinnen. Sätt in de nya på pinnen så brukar det hela bli mindre dramatiskt. En annan poäng med att släppa dem inne är att höns som hittar ut hittar in. Annars vet de ju inte vart de ska gå in när det blir kväll om man släppt dem ute.
Jag tycker sällan det brukar vara problem att släppa ihop tuppar så länge de har utrymmen att dra sej undan på. Man ska inte vara så rädd för det. Men andra kanske har andra erfarenheter...

[mollys]

Vilka bra svar ni har skrivit Jag har en vuxen dv.kochintupp och massor av tuppkycklingar.Jag ska efter att ha läst här spara 1 el 2 ungtuppar för att se hur det går att ha flera tuppar till mina höns.
MVH Mollys

[Anna Ho]

Jag har alltid haft fler än en tupp i mina flockar, ibland lika gamla och ibland i olika ålder.

Nu sist hade jag 5 tuppar (olika åldrar) till de 13 hönorna

[Lena A]

Jag har alltid haft fler än en tupp i mina flockar, ibland lika gamla och ibland i olika ålder.

Nu sist hade jag 5 tuppar (olika åldrar) till de 13 hönorna

Det är uppmuntrande att höra att det fungerar med din flock.  

[Vildvittra]

Vad kul att höra från flera att det funkar med många tuppar.
En fråga till:
Hur är det om jag skulle släppa in en vuxen tupp till hönsen och kycklingarna innan ungtupparna blir könsmogna, måste tuppen ändå göra upp med hönorna då? Kommer hönsen att försvara kycklingarna eller kommer tuppen bli mottagen med "öppna armar" tror ni?

Vildvittra