Angående automat så skulle jag inte vilja ha det om jag bodde i norra Sverige. Enda fördelen är att man slipper trampa på kopplingen när man ligger i bilkö, och köer är det inte många där uppe. Däremot tycker jag det är värdelöst med automat om man kört fast i snö, då vill man kunna växla fort mellan ettan och backen och släppa kopplingen lagom mycket för att kunna vicka sig lös. Det går inte med en automat.
Jag bor ju i vad jag anser som mellan Sverige. Snö börjar bli sällsynt här numera.
Det som jag däremot har problem med min nuvarande bil är plogkanter. Särskilt om jag är vid en sjö och vill parkera den ur vägen för andra. Backa in på en avstickare eller köra in på en oplogad mötesplats.
3000 mil! Vid oljebyte! Det måste vara dom allra nyaste väl?
Jag är uppväxt med talesättet att en gång om året ska man byta olja och filter.
3000 mil är nästan 3 år för mig.
Men det jag tänker mer på då det gäller folk som byter olja hemma. Många öppnar bara pluggen och låter det rinna ut på gräsmattan. Något som jag anser det nästan bör vara dödsstraff på. Görs det på en verkstad vid en service så är det ju nån form av kontroll. iaf vill jag tro det.
Men hur pass fel är detta.
Om jag utgår på en livslängd på runt 30-40 000 mil för genomsnittsbilen.
Säg 2 bilar. Bägge från samma årtal, men i intervallen 2000 - 2005. Den ena har gått 14 000 mil och den andra 25 000 mil.
Med grisen i säcken principen. Vilken är bästa valet? Den som gått mindre och har troligtvis mindre slitage eller den som gått längre, men kanske då mer långkörning?