Dvärg/liten ras som värper bra

[Sillmacka]

Hej!

Ny på forumet då vi planerar att skaffa lite höns till hushållet till våren/sommaren. Det känns som vi har bra koll på hönsens boende, men vi vet inte riktigt hur vi ska hitta i rasdjungeln.

Eftersom vi bor i stan tänkte vi till en början satsa på en liten grupp med 3-4 damer av en ganska lätt ras (vi är nybörjare). Den får väldigt gärna vara social, inte så flaxig/flygbenägen, och såklart värpa bra då det främst är ägg och sällskapet vi söker. Vi bor i södra Skåne så rasen behöver inte tåla någon enorm kyla. Vi vill helst inte ha för stora raser utan hålla oss till dvärgar eller små/"lätta" raser alt. blandraser. Någon som har lite tips och erfarenheter att dela med sig av? 

[Mamsingen]

Hejsan!

Vi har en Antwerpen höna och hon värper stadigt varje dag. Det är en liten trevlig dvärghönsras.
Tupp av densamma har vi också, och de är lugna och trevliga. Så Antwerpen dvärghöna rekommenderas.
http://www.zooenc.eu/sv/antwerpen-skagghona/

[Sillmacka]

Det är en av dom vi kollat på faktiskt! Kul att hon värper så bra, vad vi hittat verkar inte dvärgarna vara några storvärpare annars?

Wyandotten lägger något större ägg än kochinen har jag förstått (sant/falskt?) så dessa lockar något mer av dom två åtminstone. Hur är det med dom svenska raserna? Tänker att dom kanske är mer anpassade till vårt klimat och framavlade som hushållshöns. Tänker fortfarande att vi skulle vilja hålla oss till dvärgar/små raser upp till max 1,5 kg höna. Tupp får vi inte ha eftersom vi bor i stan.

[Sillmacka]

Vad är förresten en lämplig ålder på en höna när man hämtar? Vi vill ju gärna kunna ha dom några år så den ska helst vara ganska ung, men ändå klara sig ute i hönsgården och huset utan någon direkt värmehjälp. Vi tänkte göra inköpet till våren/försommaren så någon värmelampa ska då inte behövas.

[Hönsägd]

På länkade sidan såg det inte ut som att Antwerpen värper bra.

En som jag tycker verkar trevlig och som ska lägga rätt mycket enligt vad jag läst är Sabelpoot (på svenska Benbefjädrad dvärg). Som i princip alla av de riktigt lättviktiga så flyger de bra (ca 700g).
http://www.sabelpoot.se/hons_benbefjadrade_dvarghons.htm

Om det är viktigt att de inte ska flyga så bra så får du nog titta på de rundare raserna, tex wyandotte, men även där flyger dvärgraserna tror jag men inte lika obehindrat som de smäckra raserna.

Jag har holländska dvärgar, de är mycket trevliga och flyger ungefär som duvor. (vikt ca 450g) De lägger bra i förhållande hur lite de äter tycker jag, men har bara haft de 4 månader och inte fört statistik. De är aktiva, tror nästan de små runda raserna kan vara mer ok med begränsade ytor.

Angående hur gamla man ska skaffa, finns säkerligen olika uppfattningar, men jag tycker man ska ta dem när hönsmamman är färdig med att uppfostra dem. 15 veckor kanske.

[sonja på slätten]

Det är lite svårt att få allt du önskar i samma ras. Generellt är lätta raser de som värper mest . Men de är även livligare och flyger gärna. Tunga raser är lugnare, vissa rent av stillsamma, men de är å andra sidan i regel mycket ruvbenägna, något som inte är så lämpligt när man inte kan ha tupp,och  som dessutom drar ner värpningen mycket. I och för sig är väl de flesta dvärgar mer eller mindre ruvbenägna, men någon kanske har tips på sådana som är det i mindre grad.

[olof]

Dvärgnakenhalsar är små, nyfikna, mycket sociala, inte flaxiga, lite mindre ruvbenägen än andra många andra dvärgar, friska och härdiga och värper bra. De är min absoluta favoritras och då har vi ända några att välja på.
Nackdel är att att äggen är små, men de är å andra sidan väldigt gulliga.

Vanliga nakelhalsar är bättre värpare och ännu mera problemfria, men inte alls lika sociala.

Isbar är annars en bra och härdig nybörjarhöna men ack så anonyma jämfört med dvärgnakenhalsar och flaxigare trots att de är större.

De svenska raserna är, bortsett från silveruddsraserna, mentalt känsliga och tål dåligt en sådan här vinter när de måste vara instängda (pga fågelinfluensan). Kan man ha dem ute är det bra fåglar.
Silveruddsraserna är inte direkt avlade för svenskt klimat, men det flesta är bra värpare och friska djur (Isbar är en sådan).

[olof]

Vad är förresten en lämplig ålder på en höna när man hämtar?

Som ägg. Då slipper du dra in några sjukdomar i din flock redan från början och får ett mycket större utbud. En kläckare och värmelampa är billig jämfört med ett gäng vuxna hönor. Räkna dessutom med att behöva förnya i din flock regelbundet eftersom du inte har tupp och höns har en tendens att trilla av pinnen.

[Sillmacka]

Vi diskuterade saken lite hemma igår och kom fram till att vi inte nödvändigt behöver låsa oss till dvärgar eller lätta raser. Bättre att vi hittar en lämplig ras/blandning som vi känner passar oss på så många plan som möjligt. Förstår såklart också att det är svårt att hitta en ras som har alla egenskaper, man får alltid kompromissa med något.

Vi bor i villakvarter så tanken är att hönsen ska vara i sin hönsgård men även kunna traska runt på tomten när vi har uppsikt, och det är därför vi önskar en social ras (mindre benägen att ge sig iväg?) och mindre flaxig. Behöver inte heller vara samma ras alla tre.

Att kläcka ägg vet jag inte om vi är redo för såhär i första omgången men det tåls helt klart att tänka på.

[sonja på slätten]

Det som är något att fundera på för er del är det där med att få kycklingar. Närmare bestämt tuppkycklingar, för de brukar ju komma med på köpet. Dels om ni ska starta er hönsflock med ägg. Och dels om ni väljer en trevlig men ruvbenägen ras, för kan man inte tänka sig det där med tuppar så blir ruvandet till ett problem eller i alla fall besvär.

[Själv är bäste dräng]

Vi har lite olika sorters höns, tror att frun räknade upp 11 st nyss Både lätta och tunga. Ser inget problem med att de flyger för de flyger ju inte bort. Nu har vi ju inte alla ute samtidigt så hönshusen är ändå deras center i världen. Antwerpen och dvärgkockin går sällan 10 meter från husen fast de flyger upp i träden precis intill. Isbar har vi ett gäng av som patrullerade i alla fall ett halvt tunnland när de var tonåringar, men de gick/sprang. Även kopparmaranerna gick rätt långt när jag tänker efter, och de är ju också stora. Här verkar man kunna se ett samband mellan stora raser-lång promenad och små raser-kort promenad.

Ställ inte hönshuset vid någon olämplig ytterkant av tomten för hönsen kan få för sig att grannens tomt är deras också. Och tämj hönsen så de blir lätta att ta.


Myskankorna däremot har lite större revir och då använder de vingarna när de har bråttom. Sådana skulle jag inte våga ha om jag bodde i tätort med poolägande grannar

[Hönsägd]

Kan stämma in i föregående postare, är inte rädd att mina holländska dvärgar skulle rymma iväg för gott, de vet var de bor. Och har man en tomt omgiven av åkrar eller så behöver man inte staket för den saken skull.

Men med grannar nära så kan man ju oroa sig för att de flyger in på deras tomt och sprätter i rabatter och odlingar eller att man inte har koll på dem utanför staketet. Och om de flyger över något är det inte säkert att de lika naturligt flyger tillbaka, vilket kan leda till en längre utflykt. De förstår inte det där med staket och går ofta längs med för att hitta något ställe att gå igenom, naturliga hinder brukar man kunna gå runt och de tänker inte annorlunda om nät.

Det vi har läst och märkt att det stämmer med våra är att de inte gärna flyger över ett nätstaket som de inte kan sätta sig på. Om det dessutom finns en buske utanför nätstaketet så de inte ser vad som är bakom är chansen enormt liten att de flyger över där, även om de skulle kunna rent praktiskt.

Grannens gärsgård är ett problem för oss som de gärna sätter sig på, flyger över och de ser deras trädgård genom den så de kan flyga över i en båge utan att mellanlanda.

[azawakh]

Jag har inte haft höns så länge, men har i min flock ett gäng olika raser (det finns ju så många fina  ).Och mina absoluta favoriter är hedemora och dvärg wyandotte. Trevliga, sällskapliga höns som värper bra tycker jag.

[Sillmacka]

Det som är något att fundera på för er del är det där med att få kycklingar. Närmare bestämt tuppkycklingar, för de brukar ju komma med på köpet. Dels om ni ska starta er hönsflock med ägg. Och dels om ni väljer en trevlig men ruvbenägen ras, för kan man inte tänka sig det där med tuppar så blir ruvandet till ett problem eller i alla fall besvär.

Oönskade kycklingar blir inget problem då vi i te får ha tupp i villakvarter. Däremot önskas såklart en mindre ruvbenägen ras. Eller menar du att det blir färre ägg utan tupp? Trodde detta var en skröna.

[karsan]

Oönskade kycklingar blir inget problem då vi i te får ha tupp i villakvarter. Däremot önskas såklart en mindre ruvbenägen ras. Eller menar du att det blir färre ägg utan tupp? Trodde detta var en skröna.

Jag antar att Sonja på S menar att ruvbenägenhet bara  är till besvär om man inte har tupp och befruktade ägg.  Hönor som ruvar lägger inga ägg, och det är besvärligt att försöka bryta en ruvning som håller på i månader för att det aldrig kommer några kycklingar, vilket är den naturliga signalen för en höna att sluta ruva.  Vissa hönor är väldigt envisa i sitt ruvande på ingenting. 

Jag har heller ingen  tupp, men tycker det är kul med kycklingar, så varje vår hittills har jag skaffat befruktade ägg till en ruvsugen höna.  Men inte varenda gång någon höna vill ruva, för här gäller strikt kycklingbegränsning.
Eftersom vi flyttar ut hönsen till fritidshuset på sommaren kan tuppkycklingarna bli c.a 3-4 månader innan de slaktas eller säljs/skänks bort.  Det kan ju bli knepigt med småtuppar som gal i galförbjudet område.

[sonja på slätten]

Ja, jag menade så som Karsan skrev. Många tror att det bara är att plocka bort äggen så blir det inget ruvande. Så är det inte. De ruvar ändå,  i veckor och mer, vilket innebär att man måste ha noga koll så det inte blir ohyra i redet, vilket kan ta död på en höna, plus att det förstås inte blir några ägg under tiden. Det 'är ju också ledsamt för ägaren att inte kunna låta hönan få göra det som hon så gärna vill.

[Travelerhorses]

Finns det ens en liten ras som inte flyger eller ruvar?

[Själv är bäste dräng]

MESarna ruvar inte gärna och de flyger heller inte mycket. Går mest omkring och småpratar. Men de värper inte så mycket heller.

[docydry]

Vi har ett gäng höns av olika raser; hedemora, isbar, RIR, GSVL, skånsk blommehöna, marans, och så en mix av isbar och hedemora. Favoriten är tveklöst hedemora och skulle jag bara välja en ras så skulle det bli den, nästan oavsett vilka förutsättningar jag hade. De är åtminstone hos oss de mest sociala, lugna och trevliga av våra raser, de är relativt små för att inte vara dvärgar, och för att vara lantras så värper våra faktiskt ganska bra, snygga ägg i en trevlig storlek (ca 50-55 g).

Nackdelen ur er synvinkel är just att de kan vara rätt så ruvningsbenägna. Av våra tre hedemorahönor så brukar två ruva lite då och då (och slutar inte förrän de får kycklingar, hur mycket man än försöker bryta) men jag har å andra sidan selekterat lite och behållt de ruvningsbenägna och sålt de andra eftersom jag ville ha några hönor som ville ruva. Tror att man generellt brukar räkna med att ca 30-40 % av hönsen av en lantras brukar ruva. Skulle det hända så kan man ju alltid testa att stoppa en packe köpta ekoägg under dem; somliga påstår att de fått fram kycklingar den vägen (men kläckprocenten lär vara väldigt låg) och då får man stopp på ruvandet i alla fall. Fast då har man å andra sidan redan tappat värpning i tre veckor för ruvning + minst fem veckor för uppfostran.

Jag är också väldigt förtjust i isbaren; de är relativt lugna och de värper som tusan, dessutom snygga gröna ägg. RIR och marans är nog för stora för era önskemål, och RIR:arna tycker jag dessutom är lite nervösa. Förvisso inte lika illa som GSVL, som är riktigt stissiga och flaxar runt som tusan. Blommehönan är OK men inte så märkvärdig, det sägs att de ska värpa något bättre än hedemora men de är å andra sidan något större. Mixhönan är faktiskt vår bästa värpkanon och lägger ursnygga ägg men blandningar kan ju bli hur som helst så det vet man ju inte. Många gillar dem förvisso just för att de är så varierande.

[Travelerhorses]

Isbar säjer jag med. Väldigt bra värpare. Snygga gröna ägg o mysiga fåglar.