Även om man bortser från sprucken isolering och slarvigt montage, så gillar jag inte alls när man gör en övergång från en platt 3-polig trefaskontakt (alltså utan nolla) till ett uttag med nolla (runt CEE-uttag eller platt 4-poligt). Det kan ställa till med mycket otrevliga saker om man t ex ansluter en maskin som kräver nolla, eller kopplar in en byggcentral och ansluter enfasprylar till den.
Att koppla ihop nolla med skyddsjord i den platta kontakten är livsfarligt, med tanke på hur dålig kontakt det brukar vara i skyddsjordsblecket. Ofta tjocka rost- och oxidskikt, ev fjädrande mässingbleck eller kontaktnit brukar vara avbruten eller saknas, osv osv. Om man tar ut ström från nollan så blir skyddsjordade saker (och de platta kontakterna själva) spänningsförande.
Det påminner mig om en sak jag såg när jag var i 11-årsåldern och hälsade på hos min morfars bror. Han hade dragit el själv till en bagarstuga på tomten - det satt sedan tidigare ett platt 3-poligt trefasuttag på boningshuset, nu hade han satt upp ett likadant på bagarstugan och gjort i ordning en lång skarvsladd med 3-polig stiftpropp i bägge ändar. Den bortre ändens stift var alltså spänningsförande. Någonstans halvvägs var kabeln skarvad, uppenbarligen var det en 4-ledare och en 7-ledare som hade skarvats ihop med stora mängder isoleringsband. Det låg döda myror inom en meters radie från skarven! Min morbror som var med såg till att oskadliggöra alltsammans, sedan såg någon annan släkting till att gräva ner en jordkabel till bagarstugan. När denne släkting ärvde gården några år senare, gjordes hela installationen om.
