"Den dansk/svenska gårdshunden - en av få gamla, skandinaviska kulturraser - står i
begrepp att erkännas av den internationella kennelorganisation FCI. Men FCI kräver
ändring av såväl rasens namn som karaktär och utseende. Dessa ändringar utgör direkta
hot mot rasens bevarande och genetiska sundhet.
Fédération Cynologique Internationale (FCI), den internationella kennelorganisation som SKK är
knuten till, vill att den dansk/svenska gårdshunden ska byta namn till "skandinavisk terrier".
Dessutom vill FCI ändra den rasstandard som drogs upp då rasen erkändes av Svenska
kennelklubben och Dansk kennel klub 1987.
De föreslagna ändringarna innebär en väsentligt starkare strömlinjeformning med utslagning av
exteriöra variationer inom rasen. Flera av de drag som idag präglar rasen blir inte längre "tillåtna"
enligt FCIs förslag på rasstandard. Exempelvis kommer den hängande svans som många av
hundarna har idag inte längre att klassas som rastypiskt. Och toleransen för storleksavvikelser
minskar från ett intervall på 6 cm till 2 cm. Om FCIs förslag går igenom kommer det alltså att
innebära ett direkt hot mot såväl rasens kulturhistoriska värde som dess bevarandegenetiska
status.
Stora delar av befintligt hundmaterial kommer att slås ut ur aveln, vilket i sin tur kommer att leda
till omfattande förlust av genetisk variation. På sikt vore detta helt förödande för rasen.
Den dansk/svenska gårdshunden har under lång tid formats som en gårdshund i framför allt södra
Sverige och Danmark. Rasen har historiskt fungerat som en allt-i-allo på gårdarna - en hjälpreda
till gårdens folk. Uppdragen har varit många – att slå larm vid intrång, att hålla rent från gnagare
och andra skadedjur, att valla och vakta gårdens djur, att leka med och passa gårdens barn samt
att delta i olika former av jakt (främst korttidsdrev, men även fågeljakt och apportering). Det
kulturhistoriska och biologiska arv som denna ras, och dess koppling till gårdsmiljön, utgör löper
därmed stor risk att gå förlorad om rasen klassas som en i den stora mängden av terrierraser och
om den får ett namn som saknar koppling till gårdsmiljön.
Den dansk/svenska gårdshunden utmärks idag, tack vare sin lantrasprägel, av ovanlig sundhet och
vitalitet. Samtidigt visar en genetisk kartläggning att rasen har förlorat mycket stora delar av sin
genetiska variationsvidd under de senaste 15-20 åren. Problem i kölvattnet av dessa förluster
börjar nu dyka upp i form av olika ärftliga defekter. Om exteriöraveln blir ännu mer extrem än
den är idag, vilket ett FCI-erkännande skulle innebära, saboteras framtidsmöjligheterna för denna
ras - ett unikt kulturhistoriskt arv för såväl Sverige som Danmark.
Linda Laikre
Fil. dr. i genetik,
ägare av dansk/svensk gårdshund"
Åsikter?
