Hela kullen dog

[Roblil]

Vår första kull linderödssvin blev ingen succé. Sju låg döda kvar i hinnsäcken, någon med huvudet utanför, prydligt nedgrävda i halmen, en var framfödd ordentligt men var död när vi kom, en levde. Den levande verkade någorlunda stark men ville inte dia trots assistans och några timmar senare var den också död. Syrebrist under förlossningen tänker jag och då finns det ju inte så mycket man kan göra vare sig man är med eller inte, men det finns kanske någon här med erfarenhet som har intressanta synpunkter?

[Ex.]

Usch då!      Det var ingen rolig start.

Man kan aldrig veta i förväg hur det kommer att gå, men själv tycker jag nog att man bör vara med och övervaka hela tiden.
Det finns alltid smågrisar som fastnar i hinnor och inte får luft, eller så virrar dom bort sig till ett kallt hörn och hittar inte juvret.

Det är också väldigt viktigt att dom första som kommer ut, snabbt börjar dia. Då stimuleras suggans oxytocin och både mjölkproduktion och framförallt värkarbetet kommer igång.  Man får alltså ett högre tempo på hela förlossningen om de första kommer igång och diar. Och ett högre tempo är alltid en fördel.

[Roblil]

Vad säger du som varit med, hur mycket är det kultingen som tar sig ut ur hinnsäcken själv och hur mycket är det suggan som hjälper till?

[Klasb]

Jag har aldrig sett att suggan hjälpt till.
Vad som hänt är svårt att säga för den som inte varit med
men jag kan gissa.
Jag gissar på en för tidigt avbruten dräktighet på grund av sjukdom
Jag gissar på rödsjuka. även om gyltan är vaccinerad kan rödsjuka bryta genom immunitetsskyddet om gyltan utsätts för stress eller annat som sätter ner den allmänna immuniteten.

[Roblil]

Ja det är ju bara gissningar som återstår när man inte suttit med men det är intressant att höra av er som har erfarenhet. Gyltan blev vaccinerad i lagom tid före betäckningen och har levt utan flyttningar eller att andra djur kommit till under dräktigheten. Hon var dessutom den som stod högst i rang. Grisningsdagen var som om hon blivit betäckt dag fem efter att galten släpptes. Som jag bedömde det var kultingarna välväxta alla utom en som var kraftigt underutvecklad.
Som jag förstår det så är det vanligt med dödfödda kultingar men att hela kullen stryker med är väl mer undantag även om man inte övervakar grisningen?

[Ex.]

Visst har det väl nån enstaka gång hänt att man kommit ut på morgonen och där ligger en fin kull i lugn och ro och diar, men oftast så blir det fler döda om man inte övervakar.
Suggan är inte mycket till hjälp egentligen, för hon håller inte på som andra djur och slickar och pysslar. Vilket kanske kan vara förståeligt med tanke på att andra djur kanske föder 1-2 ungar, medan suggan får allt mellan 6 och 18.
Hundar och katter är ju väldigt måna om de små fast det kan vara många, men dom har ju också en helt annan smidighet.

Så, nä, kultingen får sköta sig själv och försöka reda ut situationen, och då skadar det inte om man är där med en hjälpande hand.

[Trollmor]

En gång visade det sig att jag hade lagt in för mycket (!) halm.  Kultingarna orkade inte gå i den, och hann inte undan när suggan lade sig.  Hon såg jätteledsen ut när hon hittade dem döda i halmen.

  En annan gång hade en gylta lagt sig mellan Mor och Far, trygg plats för henne när det började göra ont i magen.  De kultingar som hittade vägen mellan hennes bakben kom till rätt spenrad, men de som gick åt andra hållet, hamnade mellan Mors rygg och Mormors spenrad.  Det hade förstås ingen effekt att massera de spenarna, utom att Mormor tyckte det var skönt!     Jag lutade mig in och kastade över dem till rätt sida om gyltan, och de klarade sig alla.

  När min sugga hade grisat låg hon ofta still i över ett dygn, innan hon vågade sig upp för att äta och dricka.  Gissa om hon var hungrig och törstig då!

  Om nu dessa funderingar var till någon hjälp.

[Roblil]

Tack för ditt svar, som oerfaren behöver man bygga på sina referensramar så det vore kul om fler ville dela med sig av både goda och dåliga erfarenheter.
För mycket halm! Det är ju knappast det man läser om som ett problem i handböcker och på nätet! Nej grisar skall ha "mycket" halm. Hur mycket är för mycket? Är halmen hyfsat lång behövs det väl inte så tjockt lager för att en nyfödd kulting skall få svårt att springa för livet om det behövs?

Jag lutade mig in och kastade över dem till rätt sida om gyltan, och de klarade sig alla.

Det låter som att inte heller du bosätter dig i boxen/hyddan 24 timmar om dygnet när det är grisning?

[Klasb]

En sugga/gylta som ska grisa skall avskiljas till enskilt lämpligt utrymme minst tre veckor före beräknad grisning enligt djurskyddslagen. Det finns inget undantag.
Att låta en gylta grisa tillsammans med en äldre sugga och en galt är vanvård.

[Trollmor]

För mycket halm, ja det var rejäla mängder, och det hände bara en gång, sen lärde jag mig.  Det understa lagret var väl genomkissat också, för det var kallt.  Så jag la på så att det skulle bli rent åt kultingarna.  Suggan bökade sig en liggrop i halmen nä hon skulle ge di.  Det var både hennes och min första kull.

  Gyltan som vi inte slaktade när vi upptäckte att hon var dräktig var inte planerad att bli mamma alls.  Grisarna gick i en stor hage, bara galten hade egen box när han inte skulle betäcka.  Och detta är länge sen.  Men tack för "uppmuntran", klasb ...   

  Jag hade ofta intrycket att just min sugga inte ville ha mig där när hon skulle grisa.  Jag har som princip att låta den födande modern bestämma så mycket som möjligt själv.  Det är hon som vet hur hon känner det.  Fellägen och andra problem kan lätt uppkomma om hon som ska göra jobbet blir stressad eller störd.  Numera finns det ju kameror för den som vill övervaka hela jobbet.

[Roblil]

En sugga/gylta som ska grisa skall avskiljas till enskilt lämpligt utrymme minst tre veckor före beräknad grisning enligt djurskyddslagen.

Hej klasb, blev nyfiken på hur det står i lagen men har inte hittat. Söker i "Djurskyddsmyndighetens
föreskriftsmotiv nr 3/2007 Beslutade den 18 juni 2007" och där står mycket om vad suggan skall ha tillgång till men inte att hon måste avskiljas, vad jag kan se. Var kan jag hitta det du hänvisar till?

[Klasb]

det står i djurskyddsförordningen inte i lagen.
När jag var smågrisuppfödare var det ingen diskussion om annat. tre veckor före beräknad grisning ska hon flyttas till lämpligt utrymme om hon  inte redan befinner sig på ett sådant utrymme. hon får altså inte befinna sig i en grupp med andra grisar om hon inte kan dra sig tillbaks till ett utrymme dit inte andra grisar kan ha tillträde. Lämpligt innebär bland annat att det ska finnas avbäringar längs väggarna så hon inte ligger ihjäl smågrisarna och att det finns möjlighet till god tillsyn.
Jag antar att du är med i någon sorts svinhälsovårds program, då kan du tala med svinhälsovetrinären om dom här sakerna och få klara besked om vad som gällersamtidigt som vetrinären kan vara ett gott stöd.

[Ex.]

För mycket halm! Det är ju knappast det man läser om som ett problem i handböcker och på nätet! Nej grisar skall ha "mycket" halm.

Det är för att det ser så mysigt ut med massor med halm.. Och det är det ju, för alla grisar utom små kultingar som väger 0,5 kg och ska hinna undan från en sugga som väger 250..   Vid grisning är det allra bästa en box med fast golv, avbärare längs väggarna, och finhackad halm på golvet så det är torrt och fint.  Då ger man dom små den bästa förutsättningen att överleva.

Se hur det gick i Farmen på TV. Dom fick 18 kultingar, och 6 överlevde. Ett katastrofalt resultat för vilken grisuppfödare som helst, men här var det ingen som ifrågasatte var alla dom andra tagit vägen.  Men när grisbönderna vill stänga lite om suggan vid grisning för att rädda små, då blir det ett ramaskri. ( obs inte fixering alltså )

Och jo, visst ska dom tillåtas grisa avskilt.  I synnerhet ska där inte finnas nån galt, eftersom suggan brunstar ca 3 dagar efter grisning, och att då ha en galen galt som jagar runt suggan bland en massa 3-dagars kultingar är en mardröm.

[Trollmor]

"Djurskyddsmyndighetens föreskriftsmotiv nr 3/2007 Beslutade den 18 juni 2007"

De grisar jag pratar om levde på 1980-talet.  Vi hade dem i en stor hage med ett rejält väderskydd, och på vintern tog vi ibland in dem i en liggtimmerlagård.  Vi nöjde oss med en kull om året.  Någon galen galt såg vi aldrig till, men den galt vi hade var kanske ovanligt beskedlig av sig.  Han var mycket beskyddande när det fanns småttingar.  En gång blev ett par gyltor i en kull inte slaktade i avsedd tid.

  Våra grisar kände alla igen sina namn, bökade i jorden och dog hemma i lugn och ro.  Kastrering skedde av veterinär och under sövning.  Klasb får nog räkna med att många grisar på det här forumet har det ungefär så.

Aha, det här missade jag förut:

Vad säger du som varit med, hur mycket är det kultingen som tar sig ut ur hinnsäcken själv och hur mycket är det suggan som hjälper till?

En grisande sugga ligger still på sidan, jag tror det heter liggreflex.  Kultingen sprattlar sig själv ur hinnan och promenerar längs med den varma moderkroppen tills den kommer till en spene.  Den som tar åt "fel håll" måste gå hela vägen längs mammas rygg och passera hennes tryne (då säger hon ofta "nöff", men rör sig inte), innan den kommer rätt.  En kulting som kommer vilse har inte mycket energireserv, och dör om den inte får snabb hjälp till en spene.

  Våran sugga låg ofta still i över ett dygn innan hon gick upp för att äta, dricka, kissa och bajsa.

[Roblil]

Jag tycker den här tråden börjar bekräfta att det finns stor variation, vilket i och för sig knappast är något nytt. Citerar "Misse" som 2008 skriver på tråden "Grisning för ute-linderödare".

"...så var dom alltid utomhus, och fick alltid föda ifred. Men det var väldigt intressant att studera dessa fantastiska kloka djur när det var värpa ungar-dags.
Några dagar innan det var dags började modern 'boa', då slängde vi in några höbalar till henne så gjorde hon själv en varm och goer bädd.
Hon klarade detta utmärkt själv!! ute i ett 3-väggars plåtskjul av enklast möjliga sort, även om det ibland var ett antal minus vid värpningen, dom är helt fantastiska!!!
Och jag kan inte minnas att någon blev platt under dessa år, ibland la hon sig naturligtvis på nån unge men när den då skrek hjärtskärande så lyfte sig suggan någon centimeter eller 2  några sekunder så kunde den lille kravla ut och suggan sänka sig sakta igen...
Detta med uppmärksamheten för att inte platta till ungarna varierar säkert från morsa till morsa men min uppfattning är att dom flesta varelser som är naturliga och inte alltför hårt avlade mår bäst av att få göra det naturligt som dom själva vill..."

Det låter ju hoppfullt men för oss som förlorade hela första kulle känns det snarare som att man vill vara med hela vägen nu när nästa är på gång.

[Trollmor]

Misses beskrivning visar varför grisar skriker så förskräckligt om man tar i dem.  Minsta nuddning på båda sidor om kroppen, så tror den stackaren att den är i livsfara!

  Om Roblils sugga går med på det, så är det säkert både trevligt och praktiskt att en människa övervakar hela "värpningen".  Men vår sugga ville som sagt vara helt ifred, och någon kamera fanns inte på den tiden.

[Roblil]

Nu är det på G, jag har suttit en dryg timme nu och än har hon inte slagit ihjäl mig men hon är på sin vakt. Kamera funderar jag på att skaffa när jag sitter där i mörkret, hör ugglorna hoa och tänker på allt jag inte hunnit göra idag. Fast med kamera kan man ju inte hjälpa till annat än med högst påtaglig fördröjning.

[Trollmor]

Och hur har natten varit, då?     Min visade att hon ville bli av med mig genom att inte ligga still.

[Roblil]

Det blev en lång natt men till slut ändå lyckad. Timmarna gick och mycket lite hände. Det kom lite fostervatten då och då och det verkade jobbigt. Gyltan accepterade oss utan större protester. Efter nästan fyra timmar kom en stor död kulting och därefter inom tio minuter tre levande. Därefter flöt det på mer som vi förväntat oss med en eller ett par kultingar ungefär varje kvart. Fram på småtimmarna kunde vi summera nio levande och fyra döda. Med blandade känslor kan jag konstatera att vi nog gjorde mer nytta är skada bl.a. genom att jobba med en som knappt andades och troligen hade mycket fostervatten i luftvägarna. Det mest intressanta för oss var att ingen av dessa 13 kultingar låg i hinnsäcken så som de i första kullen, utan kom ut nästan utan hinnor, så nu undrar vi ännu mer vad det var som gjorde att första kullen blev som den blev.
Suggan accepterar oss fortfarande nu efter närmare ett dygn så till och med barnen har fått vara inne och klappa.

[Nina W]

Många kultingar för att vara en linderödare! Och härligt fläckiga är dom allihop.