Historik :Amorteringsfria lån.

[Gröfre Slissing]

Hej!
När började detta med amorteringsfria lån? Under min "lånetid" ; 1978-1998, hörde jag aldrig talas om dylikt, utan man fick från födelsen inpräntat att skulder skulle betalas! Men onekligen öppnade det nya möjligheter.
Jag är tacksam för att få veta mera !


Hälsning!
G S

[Neon Knight]

Min historia som låntagare började 1987 och då fick jag höra att "det är ingen som amorterar nuförtiden". Men det gjorde vi ändå. 13% ränta var ju ohyggligt. Idag ifrågasätter mina yngre bekanta varför jag fortfarande vill bli av med lån, det är ju så billigt. Men det sitter i ryggmärgen.

[Weasel]

Jag räknar mig ändå till "de yngre", knappt 30 år, men jag skulle aldrig i livet vilja ha ett lån utan amortering. Klart man vill bli av med lånen så småningom.

[TL]

Om du har för lite lån e de inte amorteringsfritt
känns som om smålånarna hjälp dom som lån MÖE
De e sorgligt för när de sen går åt så e de inte smålånarna
som bet av sina lån utan alla med stora lån o spekeluatiuner
som drar ner oss alle i  Känns de som.
Rätt eller fel men de e så de känns.
Mvh Thomas

[Ett svart får]

Folk lånar amorteringsfritt och betalar bara räntan, men jag skulle hellre låna räntefritt och bara betala amorteringarna. Banken tyckte inte det var någon bra idé 

[TW]

Lån finns till för att man skall kunna investera i en verksamhet som ger ekonomisk avkastning eller kunna skaffa sig ett eget hem som har ett bestående bruksvärde också efter att lånet är bortbetalat. De flesta i min ålder (34 år) försöker övertyga mig om att jag har fel men jag står för min åsikt.

Som jag ser det så handlar allting om att banker numera kan låna ut pengar de inte äger. Ofta behåller banken fordringarna men ibland är banken bara en mellanhand som buntar ihop lånen och säljer på finansmarknaden som en typ av obligationer med avkastning.
Vem fordringsägaren än är så räknar han/hon/den med att om låntagaren inte kan betala så får man i alla fall en dyrbar fastighet som plåster på såren.  Om fastigheterna har sjunkit i värde är det enkelt för fordringsägarna att begära några miljoner eller miljarder i statsbidrag för att täcka sina förluster.

Det stora hotet som jag ser på lång sikt är att när skuldbubblan spricker och folk inte längre kan låna mera för att all egendom i landet är intecknad kan bankerna bli feodala jordägare med folket som torpare.
Senast när folks hus har kommit upp i den åldern att de behöver renoveras eller rentav måste rivas och ägaren fortfarande har det mesta av byggskulden kvar att betala kommer det att bli problem...... och förr eller senare spricker bostadsbubblan.

[Lena III]

och förr eller senare spricker bostadsbubblan.

Jag tycker alltihop verkar vara ett gigantiskt pyramidspel.

[tropfrog]

Förändringen har förståss varit gradvis. Men det som drivit på utvecklingen är alla dessa fonder som är bankernas kassako. Alla dessa sk rådgivare på bankerna som får provision på att sälja fonder, klart som korvspad att de inte vill att man skall amortera. Nej, betala för att låna pengar av banken och investera i fonder istället för att amortera. Då tar de i princip betalt för samma pengar två gånger.

Min åsikt är att inte spara något på lång sikt innan lånen är betalda.

Mvh
Magnus

[TW]

Min åsikt är att inte spara något på lång sikt innan lånen är betalda.

Amortering är ju en form av långsiktigt sparande. Investering i skog eller åker eller annan värdebeständig egendom är också sparande......... men fonder och börsaktier är inte sparande utan hasardspel.

[Anders S]

Folk lånar amorteringsfritt och betalar bara räntan, men jag skulle hellre låna räntefritt och bara betala amorteringarna. Banken tyckte inte det var någon bra idé 

 

[Klasb]

Amortering eller inte det är frågan. Svaret beror helt och hållet på den egna situationen och var man befinner sig i livet. jag befinner mig i slutet av min yrkesverksamhet och är nu nästan helt skuldfri och det känns väldigt bra.
Men jag har alltid ansett att amortering är av ondo. Mina pengar behöver jag i mitt företag och amortering är ett tvångssparande som jag inte behöver.
amortering sker med skattade pengar medan hela ränta är helt avdragsgill i företaget.
Om du har 100 över som du inte behöver till annat utan kan tänka dig att amortera. först 32% i egenavgift och sedan ca 34% i kommunalskatt=ca 60% kvar är 40:- till amortering.
jag kommer inte exakt ihåg när de första amorteringsfria lånen kom men för vår del var det en förutsättning för att vi skulle överleva och expandera.

[Ex.]

Det handlar ju som sagt om vars och ens situation. Många gårdar sitter idag med lån på 20-30 miljoner, och det är en smula naivt att tro att dom skulle kunna bli skuldfria. Medan den som tjänar bra och sitter i ett hus för 200 000 naturligtvis har helt andra förutsättningar.
Ingen av varianterna är 'fel', utan det handlar om personliga värderingar. ( och nerver). Skuldsättningen i sig är ju inget som är olagligt eller nåt, utan en förutsättning för att vissa företag ska kunna drivas och det finns inget egenvärde för dessa att bli just skuldfria.

Visst kommer förmodligen någon att sitta med svarte petter sen, men det är ju en medveten risk man tar.

[tropfrog]

Om jag inte säljer mitt boende så kommet jag aldrig att bli skuldfri. Det ser jag inte som ett argument för att inte amortera.

När det gäller företag så är det förståss ett annat läge. Kapital behövs för att generera omsättning och vinst. Har man inget eget kapital och vill köra eget så måste det lånas. Men det är kapital som genererar vinst till skillnad mot privatlån där det enbart genererar kostnader.

Mvh
Magnus

[TW]

Ett problem som kommer längre fram är hur nästa generation skall kunna bli annat än socialfall när det inte finns någon egendom eller verksamhet eller några nyttigheter som kan gå i arv.
Så länge arbetslösheten är låg knallar det och går för de flesta kan få anställningar där man bara behöver dyka upp på morgonen med toma händer.
När allt fler blir arbetslösa och alla som inte har en fullkomligt perfekt meritförteckning är utestängda från alla möjligheter till en ny anställning och lönerna tappar köpkraften för de lyckliga som har lyckats få eller behålla ett arbete då blir det katastrof om man inte har egna resurser att ta till. Vi är i det läget just nu i Finland så jag vet exakt vad jag talar om.

-Om ett småföretag eller ett jordbruk har stora amorteringsfria lån som har rullat i 50 år finns fortfarande skulden kvar medan maskinerna som köptes för de lånade pengarna har minskat betydligt i värde. Maskinerna behöver förnyas eller åtminstone totalrenoveras men man får inga nya lån eftersom all egendom är intecknad för det gamla lånet. I det läget är företaget eller jordbruket inte värt att ta över så då sätter man det i konkurs och dit far all egendom till sista skruvmejseln..... där sitter man där arbetslös och väntar på bidrag....

-Om ett hus är högt belånat och man inte har betalat bort lånen under sin yrkesverksamma tid blir man tvungen att sälja då man går i pension och om man har oturen att dö ung har ingen råd att behålla huset. Pengarna man får går åt att betala på lånet och om man har tur går det jämt ut. Har man otur finns det skulder kvar för ett modernt hus har kort teknisk livslängd.
Det innebär i sin tur att om ett barn drabbas av sjukdom eller arbetslöshet och föräldrarna har sålt huset/gården går det inte att bo billigt hos föräldrarna och sätta dödtiden på att ställa till början till ett eget företag i föräldrarnas uthus och sedan ta sig på fötter den vägen. I stället blir man tvungen att bo i en lägenhet som socialen betalar..... och då får man enligt lag äga högst 300 euro plus ett minimum av kläder och husgeråd och en gammal bil. Därifrån finns ingen väg tillbaka till arbetsmarknaden.

Det här utslagningssystemet känner jag till väldigt väl. Jag bor nu hemma hos mina skuldfria pensionerade föräldrar i ett litet hus. Lever nätt och jämt på sjukdagpenningen. Rehabiliterar min rygg och försöker satsa de timmarna då jag kan göra någonting produktivt på att förbereda för ett snickeriföretag med mina små besparingar och material från skrothandlarna i trakten.
Skulle jag inte ha ett hem att stöda mig på skulle sjukdagpenningen inte räcka till hyra och mat. Då skulle jag tvingas leva upp mina små besparingar och sedan sälja verktygen och leva på de pengarna. När jag bevisligen har egendom för högst 300 euros värde tar socialen hand om mig....... men så fort jag äger 301 euro skulle jag tappa rätten till bidrag. Inte ens jag kan starta ett industriföretag med 300 euro i startkapital.
Att få en anställning är nästan otänkbart för en som har varit långtidssjukskriven och tillfrisknat. Nja....det går.... någon enstaka människa har ju alltid tur...... men i allmänhet är villkoren att man måste betala betydande summor under bordet utan kvitto eller gå med på att arbeta minst ett år utan lön eller arbeta flera år för löner som inte räcker till ett minimum av mat och kläder och pendling och någonstans att sova.
Så stora besparingar har jag inte att jag kan skaffa mig arbete på det viset.

[Bo]

se nedan

[Bo]

Rätta ordningen för amorteringsfria lån är om banken nöjde sig med säkerheten utan kvarstående krav på låntagaren, om denne kom på obestånd. - Det skulle dämpa den oseriösa kreditgivningen.

Annars finns det en bubbelfri ordning också som jag starkt rekommenderar som ersättning för den vi har:

Att bankerna lånar ut nyemitterade bankaktier och lånet mäts i värdet vid utlåningstillfället: http://www.alternativ.nu/index.php?topic=161643.0